|
ANNO
1663 den 24 februarij höltz ting på Oroust j det wester shepperij uthj Smeby,
öfwerwarandes crohnones länssman Hanss Matzon fulmechtigh på befalningzmans
wägnar, jtem Anders j Smeby, Jönss j Torssboe, Östen j Stahle och Östen j
Herlöcke, laurätzmän. Der mötte och menige almoge.
1) Lars Olsson i Rålanda erkänner sig stå i skuld till borgaren
Volfgang Sommar i Marstrand och lovar betala inom 14 dagar.
Wellam
Christofferson fulmechtigh giordh aff Wulffgangh Sommer ifrån Marstrandh,
hwilken hade låtet incitera och stemba Larss Olson j Raalandh j Tengneby
sochn för geldh, som bewistes medh vthtågh af Wulffz book, beloph 13 daler
slette och 6 shilling. Mötte Lars Olson och kendes widh 12 daler slette af
samma gäldh och lofwade at betala. Resolutio: Hwarföre ähr förbemälte
Larss Olsson förlagt at betala förbemälte Wulffgang Sommar samma geldh
innan 14 dagar medh billigh omkostningh eller lijda uthwerdering derföre
efter laghen.
2) Ovannämnde Volfgang Sommar har penningfordran hos Anders Andersson
d.y. i Lalleröd och Markus i Leby. Båda bönderna döms att betala inom 14
dagar.
I
lijka motto war och stembd Anders Anderson den vnge j Lallerödh på Wulffgang
Sommars wegnar af Marstrandh, för 8 slette daler och en mark. Han mötte och
kendes gelden. Item war Marcus j Leeby stembd på Wulffz wegnar för 9 mark.
Han mötte och kendes gelden. Och begerade Wellam Christofferson på Wulffgang
Sommers wägnar domb. Resolutio: Bleff altså afsagdt, at föreschrefne män
skolle betala förbemälte geldh innan 14 dagar eller lijda vthwerderingh för
huffwudhsumman medh billigh expenser.
3) Kyrkoherden
Henrik (Jönsson) i Tegneby pastorat har för sin livstid genom förre fogden
Jakob Nörings brev av år 1653 utverkat 1 rdlr per hemman till kaplanslön,
vilket Tegneby och Stala socknar men ej Röra socken utgivit. På Röra
sockenbors vägnar lovar Olof (Börjesson) i Utegård och Anders (Nilsson) i Göksäter
uppfylla avtalet och tillse, att det som resterar på den framlidne kaplanen
Lans (Kristenssons?) lön, såväl som det som tillkommer den nuvarande
kaplanen Mattis, uppbäres.
Herr
Hendrich, pastor i Tengneby, hade stämbt hanss annexdbönder j Röör sochn för
1 rixdaler af huar gårdh, som dhe hafwa lofwat honom åhrligen till hanss
cappellans lööhn. Det bleff bewijst medh förrige fougdes sahlig Jacob Nöringz
handh och breff, daterat anno 1653, och det så lenge herr Hindrick lefwer.
Detta samtöchte dee andre twenne sochnars bönder af Tengneby och Stahle
socknar. Mötte här emot Olle j Vdgårdh och Anderss i Gögesäther, och
swarade dee, at almogen wäll witterliget war, at sådant ähr vthlofwat. Dhe
wille ochså hålla det så lenge herr Hindrick lefwer, men icke lengre, och
begärade det måtte blifua beskrifwet. I retta lade Hanss Matzon en restantz
på samma cappellans löhn j förriga åhr, då herr Lanss leffde, som war
herr Hindrickes cappellan. Den samme bleff påskrefwen, hwilken skall uthsökias
och betalas af bönderne, så wäll som och hwadh elliest kan restera sedan
herr Mattias bleff cappellan, lijka så at betala innan en månadz dagh, och så
åhrligen her effter, så lenge herr Hindrick ähr sochnepräst och lefwer.
Men när herr Hindrick widh dödhen afgår, då denne contract och cappellans
löhn wara ändat vthan der kan skee een ny föreningh emelan den präst och
dhe bönder, som widh samma tijdh uthj prestegellet ähre boendess.
4) Kyrkoherden Henrik (Jönsson) i Tegneby stämmer
Anders (Olsson d.ä.) i Söbben såsom borgensman för sin broders son Jon
(Olsson) därstädes för skuld om 100 dlr med resterande ränta, vilka pengar
Anders döms betala inom en månad.
Hederligh
och wällärdh man herr Hindrick, sochneprest j Tengneby prestegieldh, hade stämbt
Anders j Söboon j Torph sochn för gäldh 100 slette daler och halftredije åhrs
renta, effter hanss uthgifne handskrifft på hans brodersons Joen i Söboens wägnar,
daterat 1650 den 17 decembris, som är läst och förkyndigat till tingh. Her
emot at swara mötte förbemälte Anders och kentes gelden. Och herr Hindrick
hafwer för et fierdingz åhr oppsagt samma penningar. Ty ähr förbemälte
Anders förelagt at betala herr Hindrick bemälte 100 slette daler medh
effterstående renta och omkostningh, eller uthsökias hoos honom innan en månadz
dagh.
5) Ovannämnde kyrkoherde Henrik (Jönsson) stämmer Olof (Andersson) och
Simon (Torstensson) i Nötskär om uteblivna vedpengar eller 31 lass ved.
Eftersom det omtvistas, om ett eller tre lass ved årligen per hemman skall
utgivas och nämnda bönder ej anser sig vara prästen skyldig mer än 3 lass,
uppskjuts målet tills bättre bevisning sker.
Herr
Hendrick hade stämbt Olle och Simon j Nöddeschier för landskyldh weedh, åhrligen
3 lass, och resterar nu 31 lass. Mötte bönderne och sade, dhe hafwa ytt j åhr
9 lass och 3 lass rester och mente intet mehra wara skyldige. Men Hanss Matzon
bewijste medh almogen, at dhe och hwar man åhrligen hafwa lofwat ett lass
hielpewedh till herr Hindrick här j socknen. Det kan wara möijeliget at dhe
hafwa ytt dett. Lofwade fördenskulldh förbemälte bönder att ställa prästen
till fridz innan näste tingh för samma wedh, der som dhe det icke
effterkommer. Doch bewijste herr Hendrick med sin book, hwad lanskyldh wedh
dhe resterade. Och der som bönderne icke kuna bewijsa samma weedh wara
betaldh, då kan gifuass domb j saaken.
6) Per Kristensson kräver som arvinge efter sin broder, prästmannen
Lars Kristensson (kaplan i Tegneby pastorat?), 7 tunnor malt eller korn av
Kristens (Nilsson) arvingar i Gilleby. Kristens änka Sigrid och son Reer hävdar,
att de ej bör återskaffa mer än 3 tunnor, eftersom förre svorenskrivaren
Per Andersson till sig hemfört 4 tunnor av samma säd, vilket (lagrättsmannen)
Jöns (Bertilsson) i Torsby intygar. Kristens dödsbos begäran om uppskov i målet
tills dess Per Andersson återkommer till bygden avslås, och arvingarna i
Gilleby döms att leverera 7 tunnor malt eller korn a 2 rdlr tunnan inom 14
dagar.
Peder
Christenson arfwinge effter hans broder sahlig herr Lars Christenson kom j rätta
och hade stembt Christenss arffwingar uthj Gilleby för fyra tunnor korn och
tre tunnor malt sahlig herr Larss ägte, och hade det beliggiandes j Gilleby,
och bewijste medh en vnderskriffwen registering på sahlig herr Larses effterlåtne
godz vthstedt den 1657. Der uthj war infördt samma 7 tunnor korn och malt.
Her emot at swara mötte sahlig Christens hustru Sigrj och hans sohn Reor och
sade, det war icke mehra ähn 2 tunnor korn och 1 tunna malt och sade, at Päder
Anderson sworenskrifwaren hade läst et breff för derass fader, at han hade
loff at annamma samma korn och malt, och han fick det, doch det blef icke
bewijst. Jöns j Torssboe bekende, han sågh, at Peder Anderson förde af
sahlig herr Larss korn och malt ifrån Gilleby medh fyra hästar. Och
efftersom Päder Anderson icke ähr tillstädes, men förrest her ifrån och
ähr igen förwentandes. Ty begärade sahlig Christens arfuingar denne saak måtte
vptagas till näste tingh. Innan des förmodas Päder Anderson at komma hemb
och kan sig förklara, hwadh han hafwer till fulmacht at anamma samma korn och
malt. Det förmente Peder Christenson icke skulle tillstädias, der går
omkostningh på, och begärade domb. Resolutio: Ty bleff resolverat och slutat
j denne saak, att sahlig Christens hustru och arfwingar innan en halff månadz
dagh böhr betala i malt eller korn bemälte siu tunnor till förbemälte Pär
Christenson, och det samma at lefwerera uthj Tängneby prästegårdh. Der som
dhe det icke giör, då derföre at lijda vthwerderingh 2 rixdaler för hwar
tunna, och dess omkostningh, och sahlig Christens j Gillebys hustru och
arfwingar at sökia Päder igen om deras oprättningh.
7) Måns Andersson i Röra i Stala sn kräver av Mickel
Markusson i Rågårdsvik 33 dlr enligt pantebrev av år 1652, då Måns som säkerhet
erhållit en tomt med hus i Uddevalla. Under kriget (1657—1660) har huset förstörts.
Eftersom Mickel ej kan betala sin skuld tilldöms Måns pantetomten i
Uddevalla.
Måns
Anderson hemma j Röre j Stahle sochn kom j rätta och hade stämbt Mickel
Markusson, boendes i Rogersswijk, för gäldh effter hans handskrifft 33 daler
slätte, som hanss handhskrifft förmelte, daterat 1652 den 2 decembris, och
satt Månss hans huuss och tompt j pant, belegen j Oddenwaldh. Her emot at
swara mötte förbemälte Mickell och kendes gälden och vthsatte pant. Män j
förleden krigh ähr huseen nederbrutne och af krigzfolken worden brukade. Män
platzen eller tompten, som den ligger, erbödh han j betalning. Han hade intet
annat at betala medh, som Jacob Jenson j Raggarsswijk bekende medh honom.
Resolutio: Ty bleff Måns tillfunden och henwijst till sitt pant, som förbemälte
Mickell Markusson och hanss fader ägte j Oddewaldh, och det anamma till
betalningh, som lagen kiöpebalken 20 capitel förmähler.
8) Länsmannen Hans Mattsson har på kronans vägnar betalt
4 rdlr till Anders Skotte i Fiskebäckskil för ostron som denne ej levererat.
Anders utebliver trots instämning och döms böta 1 mark.
Hanss
Matzon länssman hade stämbt Anders Skåtte j Fiskebeckkijhl för 4 rixdaler
han hafwer lefwererat Anders at kiöpa osters före på cronones wegnar och
inga osters bekom. Anders icke mötte, oachtande han ähr lagligh stämbd,
hwarföre blef han tilldömbd at böta stemnefall 1 mark sölff effter
tinghfahrebalken 9 capittell.
9) Borgmästaren Hans Stickert i Kungälv har skuldfordran hos Jakob i
Skeppstala, Rasmus på Hagen, Anders Andersson i Smedby, Truls i Otterslätt
och Gertrud i Rålanda (alla i Tegneby sn).
Hans
Matzon på borgmester Hanss Stickerz wägnar ifrån Kongelff hafwer stembt
effterskrefne för geldh: Jacob i Skibstahle för 4 rixdaler 5 mark 4
shilling. Han mötte och kendes gelden. Rassmuss på Hauen för 14 mark 4
shilling, det han kendes borgmestar at wara skyldigh. Anders Anderson i Smeby
godh för 2 rixdaler 3 mark 10 shilling, han kräfwet och Trolz j Otteslett för
1 rixdaler, hanss drengh mötte och kendess gelden hanss hussbonde war
borgmester skyldigh, det hafwer han betalt Hanss Stickertz drengh Peder, doch
det bleff icke bewijst. Jtem stämbt Jertrudh j Raalandh för 6 mark och 12
shilling. Bleff afdömbt desse geldenärer at skola betala Hanss Matzon på
borgmester Hans Stickertz wägnar innan halff månadz dagh eller lijda
vthwerderingh derföre effter lagen.
10) Jöns (Gullbrandsson) i Vräland har enligt brev av år 1660 tillpantat
sig en gård Rålanda och förliks nu med odelsägarna om att skulden uppgår
till 159 rdlr.
Jönss
j Wrälandh stembt dhe odelzfolken till den gårdh Raalandh j Tengneby sochn för
gäldh effter pantebreff, utgifuit anno 1660 den 22 octobris, dess summa 139
rixdaler. Mötte samma odelzfolk och wille något neka af gelden, doch kunde
dhe det icke bewijsa. Men bleff öfwerräknat resterande ränta, 50 daler 3
1/2 mark. Dess rentas rest blefwe dhe förlijkte om at gifwa Jönss 20
rixdaler, för hwilka skall jnförass på Jenssess pantebneff, och bedrager
sigh så huffuudhsumman och rentan 159 rixdalen, som odelzfolken, dee jorden
brukar, skall gifwa renta av och hålla gården widh lijka j åhr, och betala
Jönss höffwudhstolen och rentan innan j dagh et åhr, eller wijka gården,
och Jönss bruka den eller sättia den till huem han will.
11) Kungöres
att Nils i Gunneröd (i Skedsviks sn?) med sin hustru enligt brev av år 1654
sålt sin odelsjord i Hogen i Röra sn till Hans i Hälle (i Högås sn).
Läst
ett breff, Nillss j Grunderödh och hanss hustru hafwa såldt Hans j Helle sin
odelzjord Howenne j Röör sochn, hwilket breff ähr daterat den 11. februarij
anno 1654.
12) Olof,
Mattis och Björn Börgessöner i Utegård begär dom över det lösenskrav av
odelsjorden i samma gård, som deras farbroder Torbjörns son Olof (i Gunneröd
i Morlanda sn) vid tinget den 19 november 1662 framfört. Rätten finner att
Olof Torbjörnsson ej kan kräva lösen i den jord han år 1648 själv sålt
till sin broder Mattis i Vrångevattnet och ej heller kan beviljas lösningsrätt
till den odelsjord som Börje Olsson löst för trettio år sedan och som hans
söner nu besitter, eftersom laga hävd fallit på dessa köp.
Präsenterade
sigh för rätten Olle j Vddgårdh och hanss bröder j rätta emot deras yngre
farbroders sohn Olle Torbiörson, som nestförledet tingh war j rätta om
odelet j Vdhgårdh, och begärade dom j saaken. Resolutio: Altså hafwer man
effter flijtigh betenckiande och ransakningh om denne saak för rätten
affsagt, att det laglige kiöp och skötebreff förbemälte Olle Torbörnson
och hanss syster hafwer uthgifwit till derass broder Mattis widh Wrangewandh
och såldt honom derass odelzpart, nembligen tre öhrsbool jordh dhe ägde j
Vdgårdh, anno 1648, som bewijstes medh sworenskrifwarenz och 6 laurätzmän
synlige förseglingh, hwilket kiöp effter Nories lagh achtass lagligen, och bör
widh macht at stå, Så att förbemälte Olle, som nu stemmer j saaken, hafwer
ingen rätt at tala på den jordh, som han sielff hade såldt och afhendt ifrån
sigh och till sin echta samfödde broder Mattis. Belangande dett förbemälte
Olle Torbiörnson stemmer dhe Vthgårdz män, och will j lösen hoos denem j
odellet, efftersom dhe ähe brodersönner, och dhe förschrefne Vthgårdz män
bewijser medh richtigt förseglat pergamentzbreff af förrige laghmannen
sahlig Jönss Christenson uthgifwit anno 1630 och 1633, att haffua ärfft, och
deras fader Börge at hafwa löst och infrelst af odellssmedhägare till Vthgårdh,
och effter förbemälte lagmansdomar. Och elliest ähr derpå 30 åhrs häfdh
fallen, som lagen förmäler och förbiuder, at icke må lagsökias från
annan dhe jordan, som 30 åhrs häfdh ähr påfallen. Hwarföre erkenner man
lagligen föreschrefne Olle, Mattis och Biör(n) Börgesönner frij för denne
Olle Torbiörnsons tilltahlan eller odelzsöckningh i Vthgårdh j Röör sochn,
eller någon dess egendomb i någon måtto.
Folke Almegius |
|