ANNO 1665 den 9 maij höltz åter tingh j den gårdh
Kollekier på Tiöhrn, öfwerwarande crohnones befallningzman wälbetrodde Swän
Andersson, sampt häradzdomaren Petter Draghman och nembdhen, medh lenssmannen
Hanss Rassmusson.
1) Helge (Nilsson) i Krogsdal har hotat sin gårdbo Olof
(Nilsson) med kniv på Olofs loge samt därefter slagit omkull honom på gårdsplanen,
varefter Olof sökt skydd i sin stuga. Helge beklagar sig ha varit drucken och
förskonas till 2 rdlr i böter.
På samma dagh hadhe Oluf j Krogzdhall j Steenkyrke sochn
jnstämbt Helge jbidem, för det han hadhe wellat stucket honom medh een
knijff på hanss egen ladlofua. Här emot till att swara mötte förbemälte
Helge för rätten, men nekade sigh hafua draget knijff till honom. Doch förmedelst
dhen twist dhe sin emellan hadhe för någre tagepenningar, som Helge hade
gifwit till bemälte Oluf, och doch icke åthniöth sin taga, då gick Helge j
sin druckenskapp på ladhlofwen in till Olle och fordrade af honom igen sine
penningar, men bemälte Olle sigh dertill eij wille beqwämma, hwarföre stötte
Helge Olav omkull, och sedan gick dherifrån tillbakarss. Häremot swaradhe
Oluff, at bemälte Helge hadhe sin knijff dragen, sedhan hanss folk hadhe
taget honom medh gewalt af ladhlofuen, då gick han medh knifwen och skrek på
gården, intill dess dhe omsijdher fingo honom in uthi stugun, elliest hade
bemälte Helge giort Oluff skadha, men effter herom inge wittnen befanss, hwem
först härtill war orsaken, eij heller kundhe bemälte Helgie sigh för
slijkt knijffdragande emot bemälte Olle eij vndangå eller sigh widh edh at
frijwäria, men föregaf sigh wara drucken och icke wijste hwadh han giorde.
Altså blef emellan begge jnstembdhe twistige pärsoner sålunda afdömbt her
af rätten som föllier, att bemälte Helgie skall plichta för det han drogh
sin knijff emot Oluff och stötte honom omkull, till Kongl. M:t och chronan
nembligen 2 rixdaler, men så frampt bemälte Helgie kommer offtare igen medh
slijkt klammereij, anten dedh skeer medh ordh eller gerningar, då skall han
wara tillförtenckt at bötha ett paar oxar till crohnan, och såledess denna
derass träta för denne gången wara vphäfwen.
2) Helge (Nilsson) i Krogsdal har övertagit kronojord i gården
av sin gårdbo Olof (Nilsson). Befallningsmannen frågar Olof med vad rätt
han låter utarrendera kronans jord. Målet uppskjuts till nästa ting.
Helge i Krogzdahl hadhe instämbt Oluff jbidem, och honom
tilltahlthe för någon croneiordh j bemälte Krogzdahl, som Olle skulle hafua
bortfäst till förbemälte Helge, hwartill crononess befalningzman, ehrligh
och wälförståndigh Swen Andersson, bemälte Oluff tilltahlte, huru han
kommer till at bortfästa crohnones iordh, och han nu straxt sigh derpå wille
förklara, bemälte Olle refererade sigh in på witnessbördh till nästa
tingh, dermedh skiötz detta opp.
3) Olof Jerpsson från Kållekärr har klagat inför landshövdingen
Harald Stake över att länsmannen Hans Rasmusson har uttaxerat två kor av
honom för resterande skatt 1658 - 59 - 60. Landshövdingen har 3/4 1665 förskonat
bonden från detta skattekrav. Eftersom Olof Jerpsson dessutom resterade på
1664 års skatt , har länsmannen lagt kvarstad på bondens gods innan han
flyttat till Inland. Olof Jerpsson infinner sig ej eftersom han menar sig vara
instämd till fel domsaga. Målet uppskjuts till nästa ting (se 660201-7).
Ehrligh och wälförståndigh Swen Andersson praesenterade
uthi rätta en supplication, som Olle Jeppesson af Kollekier hadhe länssmannen
Hanss Rassmusson hooss Hans Excellentz och gouverneuren herr Harall Stake
klageligen angifwit, för twenne kiöör, det lenssmannen skall hafwa honom
ifrån pantat för inneståendhe skatte för anno 1658, 1659 och 1660, som
Kongl. commissarier hafwa å Kongl. M:tz wägnar widh sidsta commission j
denne landzorted efftergifwit, medh mehra dess innehåldh. Item praesenterade
herr befalningzmannen Swän Andersson uthi rätta Hans Excellentz herr
gouverneurens wälborne herr Harall Stakes ankombne breff, daterat Öijerödh
den 3. aprilis anno 1665, altså hafuer Hans Excellentz oppå bemälte
supplication sigh sålunda förklarat, at bemälte bondhe, benämbdh Olle
Jeppesson, för bemälte frambfarne åhren skall för innestående resterande
skatter och vthskylder alldeless wara förskonat före och frijkallat, sampt
der hooss sine creatuur at af länssmannen igen lefwereras, medh annat mehra
bemälte herr gouverneurens bref innehåller och förmähler. Item ett annat
missiue af Hanss Excellentz uthgifwen och befalningzmannen tillskrefwet,
daterat Öijerödh dhen 12. aprilis 1665, hwarutj befinnes och förmält
blifwer angående det klagemåhl som bemälte bonde Olle Jeppesson öfwer länssmannen
ingifwit hade, dedh skall wijdh laga tingh derom ransakass, och dem emellan
begge parterne at sententzieras, men så frambt det bewijsess at bemälte
bondhe Olle Jeppesson nogot obewissliget bemälte länssman hadhe tillagt, då
skall han derföre plichta effter lagen. Länssmannen Hanss Rassmusson bewiste
medh tree laghfaste män, nembligen Trullz j Sörby, Helge j Krogzdahl,
Mattiss j Kollekier, at han hafwer warit dher j gården och giordt arrest på
bemälte Olle Jeppesson, at han icke skulle draga bort till Inlandh, för än
han hadhe giordt richtighet för sigh, och swarat bemälte Hanss Rassmusson
till rätta för det andragandhe beswär och klagemåhl han hadhe giort emot
bemälte lenssmann. Noch framladhe befalningzman wälbetrodde Swen Anderssonn
Hanss Excellentz och gouverneurens wälborne herr Harall Stakes uthgifne
citations zedell, hwarutinnan Olle Jeppesson änteligen påläggiess till
detta tingh at möta och swara till sitt klagemåhl, som bemälte länssman
bewijste medh twenne män, Clemmet Biörnsson j Heggewaldh och Olle
Torkellsson j Kijhl, bemälte Olle Jeppesson medh fempte steffne at wara
jnciterat, hwilken stembna effter landsleijebalkens 23 capitel icke bör
spillass. Förbemälte Oluff Jerpsson mötte nu häremot icke för rätten at
stå och swara bemälte länssman Hanss Rassmusson, doch så wijda widh sin
zedell befalntngzmannen wälachtat Swän Andersson tillskrefwen, och gaf till
orsak icke lagligen wara citerat, men dersom bemälte länssman Hanss
Rassmusson hadhe honom något at tilltahla, då at sökia honom widh sitt wärnetingh.
Män länssmannen häremot tillbiuder sigh, och der hooss will lagligen
bewijsa hanss krafd wara lageligen och richtigh, sampt dess för uthan
bewijser befalningzmannen medh anno 1664 åhrs restantz, at Olle Jerpsson ähr
skyldigh uthi extraordinarie räntor af en fierdepartj 3 daler 15 öhr
silfwermynt, och alldenstundh lagen tillhållee, det bemälte Olle Jerpsson bör
swara här till crononess jnneståendhe skatter och rättigheet, som han
hafwer påbodt och bewohnat, för den orsaken skuldh påleggess honom at möta
till nästa tingh och åthniuta hwadh rätten förmåhr j detta måhl.
4) En piga hos Jörgen (Andersson) i Habborsby har förlorat
en tröja, som senare återfunnits hos en piga hos Simon (Olsson) i samma gård.
Målet uppskjuts eftersom tröjans upphittare, Jon skomakare i Krommeröds hus
ej inställer sig vid tinget.
Trullss j Söörby hadhe jnstämbt Simon j Habborssby, som Jörgens
piga ibidem hadhe mist och tapt een tröija, som sedan befanss hooss bemälte
Simons piga. Parterna mötte och war tillstädess, män såsom Jonn skommakare
j Krommer huuss icke war tillstädess, eij häller läth han lysa sitt laga förfall,
som tröijan seijes skall hafwa funnet, dy ähr skommakaren blefwen tilldömbt
at plichta stemnefall 1 mark sölff effter lagen, och doch likjwähl möta
till nästa tingh, doch efftergifwit effter han faller uthi brått.
5) (Förre länsmannen på Tjörn) Dinnis (Jönsson) i
Gunneby stämmer Mats (Markusson) i Kållekärr för att denne förstört
Dinnis' hatt. Efter en tvist i Mats' stuga om en beteshage som Mats upptagit i
samfälld utmark, har Dinnis och Mats kommit i slagsmål. En son till Mats har
skilt kontrahenterna åt och tvingat ut Dinnis ur huset. Kvar i stugan låg
hatten, som Mats före återlämnandet högg sönder med yxan. Mats beklagar
sig ha varit drucken och erbjuder sig betala hatten med 1 rdlr, varmed
parterna förliks.
Framkom för rätten Dinness j Gunneby hwilken hade låtet
incitera een bonde benämbdh Mattiss j Kollekier för slagzmåhl och feijl han
hadhe giordt på hanss hatt, och uthi rätta inlade sitt jnlegg, anlangandhe
Dinness hatt, som bemälte Mattiss skall hafwa sönderhuggit medh en yxa,
hwilket skedde uthi Mattiss eget huuss och stugu. Her emot mötte bemälte
Mattiss och suaradhe sigh icke neka kundhe det han hadhe sönderhugget
Dinnises hatt, men föregaff sådant wara skedt j hanss druchenskaap, män begärade
hatten at betahla. Orsaken dertill gaf bemälte Dinness, förmedelst een
discours dhe hade om een haga, som Mattess hadhe intaget af fällidzmark och
egendomb, och dheröfwer kommo j slagxmåhl på lofftet, widh detta skedde kom
Mattiss sohn på låfftet, och fick bemälte Diniss uth ifrån Mattiss och
neder uthi Mattises egen stugu, då grep Dijniss i Gunneby till en yxa, som lågh
på gålfwet, men Mattises sohn badh honom för Gudz skull läggia yxen ifrån
sigh, den andra icke wille, altså grep bemälte Mattises sohn uthi medh bemälte
Dinniss, och sålunda fick yxan ifrån Dijniss, och så fördhe dhe honom
dermedh uth på gården, at han skulle gå hemb till sitt, men Dijniss
qwarlembnadhe hatten effter sigh j stugun hooss Mattiss, doch omsider bekom
Dijnness sin hatt igen, då war hanss hatt j medler tijdh blefwen sönderhuggen
medh någre hugg, som bestodh j 7 hååhl. Begge desse ofwanbemälte parter
blefwo förlijkte, at Mattiss j Kollekier skall gifwa Dijnniss j Gundeby för
dhen skade han fick på sin hatt 1 rixdaler, och dermedh wara godhe wänner
och wäl förlijkte j detta måhl.
6) Björn Jonsson i Svanvik i Valla sn uppbjuder den jord
som han för 12 rdlr har i pant av Olof Jakobsson i Stenkyrka sn, arvingarna
till lösen.
Framladhe Biörn Joensson j Swanwijk ett pergamentzbref på
nogon iordh han hafwer uthi pant af Olle Jacobsson i Steenkyrkia sochn,
nembligen för 12 rixdaler länte penningar, hwilket Biörn nu j dagh här för
rätten samma jordh arfwingarna till lösen emot sine uthlänte penningar förste
gången låter vpbiuda.
7) Beslutas om tjänstehjonens löner. En dräng, som klarar
alla manssysslor på gården, skall ha 9 dlr i årslön, medan en dräng, som
blott klarar enklare sysslor skall ha 6 dlr. En ”isse? Gåsse” får nöja
sig med kläder till sin nödtorft. En tjänstepiga, som klarar de flesta
kvinnosysslor, skall ha 4 rdlr om året, medan en kokerska eller husföreståndarinna
premieras till 5 rdlr i årslön.
Effter Kongl. förordningh om lego- eller tienstejohn, bleff
afftahlt här widh tinget, hwadh en fulkommen drängh, som kan giöra harff
och plogh medh annat mehra, som till gårdz bruk fordrar och tienar, skulle
hafua om åhret. Bleff härom sålunda slutet, att en fullkommen drängh skall
hafwa uthi penningar 9 daler sölfwermynt, eller och der emot kläder, skoor
och strumpor. Een drengh, som icke kan giöra något fullkommet arbete, utan
hugga, tröska, eller kiöra till skogz, bleff afsagt at han skall hafwa 6
daler silfwermynt, eller och der emot kläder. Een ysse gåsse skall allenast
hafwa så många kläder, som han effter nödtorfften fordrar och icke mehra.
Een legopijga som kan bryggia och backa, wäfwa och spinna, skall hafwa om åhret
till löhn 4 rixdahler, eller och der emot gångkläder. Een kocke eller
stugupiga skall hafwa till åhrslöhn 5 rixdaler.
|