|
ANNO 1665 den 21 junij höltz ett allmenneliget stembnetingh
på Oroust vthi den gårdh Gilleby j Tengneby sochen, öfwerwarandes cronones
befalningzman ehrligh och wälförståndigh Swän Andersson, medh
heradzdomaren wälachtatt Petter Dragman, Anderss j Smeby, Jönss j Tohrssby,
Östen j Stahla, Östen j Härlöcke, Anders j Gögsäter och Tohr j Engåhs,
edhsworne laurätzmän der sammastädess, jtem länssmannen Jönss Hålst och
Hanss Matzon, medh menige allmoge af Tengneby och Morlandh sochen, som jnstämde
woro.
1) Befallningsmannen frågar allmogen, om den vid tingen 2-3
november 1660 godkänt den restlängd på skatt, som dåvarande länsmannen
Jakob Bertilsson upprättat. Allmogen bedyrar, att all skatt är betald och hävdar
att länsmannen inlämnat en falsk restlängd. Kyrkoherden i Tegneby, Henrik Jönsson,
som också uppförts på samma restlängd, visar med kvitton, att han i rätt
tid betalt sin skatt. Lagrättsmannen Anders Henriksson i Smedby vittnar, att
efter predikan på Allhelgonadagen 1660, har länsmannen tagit honom och lagrättsmannen
Olof Gullbrandsson i Livetorp med sig avsides vid kyrkogården. Då har Anders
och Olof lovat länsmannen att låta sig uppföras på den falska restlängden
för att hjälpa honom inför morgondagens rannsakning. Sedan har lagrättsmannen
Jöns Bertilsson i Torsby likaledes påtagit sig en falsk skatteskuld och
lovat att med de övriga lagrättsmännen beediga denna restlängd. Olof
Gullbrandsson är nu död. Anders och Jöns beklagar sitt handlande, som de
lurats till av länsmannen bara för att denne skulle få tid att fly ur
landet och överge dem ”med Judae kyss”. Det uppges, att Jakob Bertilsson
varit länsman 1655-1659 och att han rymt före 17/11 1660, då
svorenskrivaren Per Andersson på kronans vägnar konfiskerat länsmannens
egendom. Vid denna förrättning har (förre ridfogden) Erik Jönssons änka
Anna i Edshult bevisat, att hon återlöst de hus i Mollösund, som hon
tidigare bortpantat till länsmannen för 100 dlr, varför dessa hus ej
upptagits i konfiskationsprotokollet. Änkan Anna visar nu inför tingsrätten
samma kvitton och döms sina hus rådig.
Samma dagh uppstodh för rätten befallningzman wälachtat
Swän Andersson och tillspordhe menige almoge uthi ofwanbemälte tuenne
sochnar, om dhe alla wohre försambladhe och tillstäde här uthi Gilleby in
anno 1660 den 2 november, sampt uthi Bergh j Morlandh sochen dhen 3 dito, då
han hölt på och skulle ransaka om den gambla jordebookzskatten, som vthi dhe
danskes tijdh och för det åhr 1657 af desse twenne sochnar, effter en
restlengd, som då af förrige länssman Jacob Bertelsson blef ingifwen,
skulle hooss almogen jnnestå och restera, eller och om almogen samma restantz
då hafwa widgåt och kendt sigh skyldigh. Dertill swarades nu af allmogen, at
någre af dhem woro på bemälte tijdh tillstädess, een part inthet, någre
kommo sedan stembnan war hållen, men ingen rest hafwa dhe widhgåt, icke
heller nu widhgå wille, vthan om någre af laurätzmännerne som skulle låta
sigh wara Jacob Bertillssons goda wänner, hadhe låtet sigh af honom tubba
och förleda till at sanna och samtykia medh honom på allmogenss wägnar dhem
owitterliget, at något af samma rest hooss allmogen skulle stå obetahlt, så
kunne dhe sielfwa nu see därtill, och förmente allmogen at dhee icke alla
dhet böhra vngälla, effterssom dhee nu een för alla och alla för en medh
een mundh endrächteligen ropadhe och sadhe, att dhe alldrigh wore skylldige på
förbemälte gamble skatt een skillingh eller hwijt, dhe fingo intet så långh
respijt medh sin skatt på den tijdh, män Jacob Bertilsson hadhe det af dem
upbuhrit, mer och icke mindre. Och blef nu åth(e)r bemälte restans här för
allmogen lydeligen uppläst, och enhwar som nu lefwer och här tillstädes war,
tillspordt, om dhe något der på wore skyldige, hwartill dhe alla samptlige
medh högste eedh nekade och sadhe, at Jacob Bertellsson hadhe skrifwit dem räst
på, som een tiuff och en skielm. I synnerheet frambstodh nu sochneprästen
hederlige och wällärdhe herr Hindrich Jensson i Tengneby, som och på förbemälte
restlengdh war uppskrefwen för 7 och 1/2 rixdaler, och widh sin eedh
bekrefftadhe at han hwarken war tillstädess när ransakningen höltz öfwer
Jacob Bertillsson j Gilleby in anno 1660, icke heller war han honom nogon
skillingh skyldigh, uthan hwadh rättigheet som Jacob Bertelsson på
chrononess wägnar hadhe af honom at vpbära, det betahlte han honom åhr
effter annant, som han medh föreskrefne Jacobs quittentzer och afräckningar
wille bewijsa. Laurätzmannen Jönss j Tohrssby wittnadhe nu här för rätten,
at den tijdh stembnan war öfwerstånden j Gilleby och befallningzmannen Swän
Andersson war dädan reest, så war Jönss på wägen och skulle gå dherifrån
hemb till sin gårdh, då sände Jacob Bertillsson sinn drengh effter honom,
och badh honom komma till sigh, så wändhe Jönss om och Jacob mötte honom på
wägen och sadhe: ”Käre Jönss, gåår till herr Hindrick j Tengneby nu
straxt innan I gåår hemb, och beder honom att han icke wille misstenkia migh
för det iag hafwer satt honom på restantzen, iagh will sielff betahla
penningarne så han derföre intet skall blifwa krafdh”. Så swarade Jönss:
”Det giör ingen godha, at iagh nu gåår till prästegården, ty härr
Hindrich är intet hemma”, hwilket han nu medh sin eedh bekräfftadhe sant
at wara. Laghrätzmannen Anderss j Smeby bekende här nu för rätten, at
dagen tillförenne som denne ransakningh skulle hållas här uthi Gilleby öfwer
Jacob Bertillsson, Helgemesse dagh in anno 1660, då komb Jacob Bertelsson
till honom och Oluff j Lijfwetorph, som nu är dödh, på Tengneby kyrkiegårdh
och sadhe till them: ”I dannemänn, kommer och låter oss gå uthom kyrkiegården
litet, iag hafwer något at snacka medh eder”, så fölgdess dhe medh honom
uth på marken. Då säger Jacob Bertelsson till dem: ”Iag skall nu j rätte
j mårgon i Gilleby medh fougden Swän Anderson om den gambla
jordebookzskatten, som herr Ifwar Krabbe skulle hafft, nu will iagh fly
fougden een restans, och derpå will iag skrifwa, att samma skatt står inne
hooss bönderne ännu, och så will iag sättia eder begge derpå medh, giörer
wähl och gåår widh hwadh iagh skrifwer eder på, sampt styrker allmogen at
dhee göhra dedh samma, och icke henga migh för hårdt uppå, ty iag weet wähl
at I ähra betrodde män, och edra ordh gälla meer än mine, och när I swara
först ett ordh medh migh, så faller wähl allmogen migh sedan intet emot”.
”Ja” swaradhe Anderss och Oluff, ”der som wij kune hielpa något på
eder Jacob, uthan wår skada, efftersom I hafwer warit wår öfrighetz man här
på steden en tijdh, så wille wij giöra wårt beste, män huru mycket willen
I då skrifwa oss uppå”. sadhe dhe. ”Jagh menar 10 rixdaler hwartere”,
sade Jacob. ”Nej” swarade Anderss och Oluff, ”det kan wij intet giöra,
at taga oss så många penningar på, ty I wet wähl, sielf, at wij ähre
intet skyldige, och hoo wet wij icke en annan dagh kunna blifwa krafde för
dhe penningar”, ”det hielper intet till” sadhe Jacob, ”om I karlar
intet will hielpa på migh och swara medh migh denne gången, så kommer iag
illa der ifrån, iagh will skrifwa eder hwarför 5 rixdaler, och skall wara
eder man, så wäll som allmogenss, at ingen anten af edher eller dem skall
komma j skada för en skillingh, ty innan pengarna betalass, töör här wähl
blifwa någon annan rådh af”, och dermedh skreff Jacob dem j rest på 10
rixdaler, 4 mark, 9 skilling. Äfwen detsamma bekende nu här för rätten
lagrätzmannen Jönss j Tohrssby, att Jacob Bertillsson badh honom den samma
tijdh på Tängneby kyrkegårdh, at iag wille effter prädijkan gå uth till
honom på Brecke, der Jacob bodde, han wille tahla något medh honom, det Jönss
och giorde, och när han komb dijt, sadhe Jacob till honom: ”Iagh har j dagh
talat medh Anders j Smeby och Oluf j Lifwetorph, at dhe skulle swara något
medh migh j morgon uthi Gilleby, der kommer fougden Swän Andersson, och will
j tagh medh migh om den gamble skatten, och grefwenss fougde Anderss Larsson
will och hafwa regenskaab af migh för grefwens jnqwarteringz penningar, giörer
wähl och swara j sammaledes medh migh, at samma skatt ståår inne hooss bönderne,
och styrker dem till, så dhe icke willia hengia mig för hårdt effter, jagh
hafwer vptäcknadt edher på restantzen, I kan sachta gåå widh något lijtet
medh, det ähr ikun 6 1/2 rixdaler iagh hafwer skrefwit edher uppå, dedh kan
föga hafwa på sigh, iagh skall nogh wara edher man, så j aldrigh skall
blifwa krafd för een skillingh. Lijka så bekendhe och nu någre andre af
allmogen, at föreskrefne Jacob Bertillsson komb till dhem på Tengneby
kyrkiegårdh, och badh dem at dhe skulle sanna medh honom, och wedgå hwadh
han dem påskrefwet hafwer, som dhe nu alla edeligen här hafwa bekrefftat
sant wara. Föreskrefne lagrätzmän kunde nu icke neka, att dhe iu effter bemälte
Jacob Bertillsons flijtige begieran, icke hafwa fallet honom något
synnerliget emot, den tijdh att jnquisition skedde om bemälte rest, män icke
tenckiandess at han medh Judae Kyss dem så förrädeligen skulle sökia till
at bedraga och sedan rymma af landet och lembna dhem j sticket, ändoch här
ähr nu klarligen nogh bewijst, at föreskrefne restants är orichtigh, och at
Jacob Bertilsson dett allenast till den ändha hafwer giordt att winna tijden
och sökia vthflychter, så han kunde få rådrum at komma af wägen. Ty medh
en richtigh crononess jordebook, som här för rätten j dagh är uppwist af
befallningzman Swän Andersson, befinner man at Jacob Bertillsson hafwer
skrifwit bönderne een part mera rest på än som jordeboken innehåller och
bedrager, och een part elliest j andra måttor pröfwas orichtigh, hwar af
klart ähr at concludera, at der under hafwer spelat et vppenbahrt luhrendrägerij,
och chrononess almoge fördenskull icke böhre för slijka orichtige
restantzer at sökiass. Befallningzmannen hafwer och j rätta lagdh et
richtigt extract af jordebooken, och begärt at det af rätten måtte blifwa
verificerat, hwilken och sedan det ähr noga igenom seeht och confererat emot
jordebooken skedt ähr, och honom under förseglingh meddhelt. Oluff j
Steenssboo, en ehrligh gammal och trowärdigh man af Morlanna sochn, ähr och
skrefwen på rästantz för 10 rixdaler, denne gårdh befinness uthi långsambligh
tijdh hafua ligget till länssmannens löhn och befallning, som han ännu giör,
och kunne altså Jacob Bertilsson intet föra någon restantz till herr Ifwar
Krabbess jordebook pro anno 1657, af samma gårdh, medan dän skatten deraf
gick, war anslagen honom Jacob Bertelson sielff till löhn och vnderhåldh, ty
synness och den påsten medh dhe andra wara orichtigh, och af ingen sanheet,
som och föreskrefne Oluff j Steenssboo nu här j dagh hafwer bewijst, det han
hwart åhr effter andet betahlte honom Jacob Bertelsson sin skatt både j wist
(och) owist, så lenge han war länssman, och aldrigh innestoodh medh någon
hwijt, ty han gaf honom intet så långh dagh, hwilket och monga af allmogen
medh honom witnadhe sant wara. Frambdeless läth befallningzmannen tillspöria
allmogen som här tillstädess war, huru länge Jacob Bertillsson hafwer tient
för lenssman här på Orouss(t). Därtill swaradhe länssmannen Jörnss
Holst, sampt laghrättet och allmogen, at han war länssman här uthi 3 åhr
under den danske regeringen, nembligen 1655, 1656 och 1657, och uthi 2 åhr
under den swenske regeringen, nembligen 1658 och 1659, yttermehra
praesenterade crohnones befalningzman Swän Andersson, här j rätten en
richtigh vidimerat copia af en registeringh, som sworenskrifwaren Päder
Andersson medh någre af laghrättet hafwa under handh och segell oprättat
den 17 november anno 1660 öfwer Jacob Bertillssons boo, sedan han war
bortdragen, huilken registeringh här för rätten lydeligen blef upläst och
bedrager sigh des summarum öfwer ganska Jacobz boo till 134 rixdaler 2 ortt,
och tillsporde nu befalningzmannen laghrätzmennerne Anderss j Smeby, Jönss j
Tohrsby och Östen j Stahla, om dee hafwa warit medh och giort någon annan wärderingh
öfwer Jacob Bertillssonss boo, som lyder högre eller mehra än denne, eller
om dhe hafua wärderat dhet huset j Möllesundh, som Jacob Bertillson hadhe j
pant af Anna, sahlig Erich Jenssons på Edzholtt, för 100 slette dlr till
crohnoness afbetahlningh. Dertill dhe alldeless nekadhe och sadhe, at så
frampt skrifwaren Päder Andersson hafwer gifwat någon falsk copia af
registeringen till Jacob Bertillsson, och deruthi infördt samma huuss j Möllesundh:
då ähr det en vppenbaar lögn och osanningh. Lagrätzmännerne bekende, at
dhen tijdh registeringen skedde öfwer Jacob Bertillssons boo, då kom föreskrefne
Anna, sahlig Erich Jensons dijt, och bewijste medh et richtigh förtechnelse,
at Jacob Bertillsson hafwer tagit af hennes huussgerådh, och elliest reda
penningar af henne opburit, mehr än som föreskrefne 100 slette daler sigh
belopp, derföre kuna dhe icke werdera hennes huus, utan hon blef sielff sine
huuss j Möllesundh rådigh och mechtigh, som hon altsedan hafwer hafft, och
ännu j dagh j handom hafwer, bemälte hustru Anna på Edzholt mötte och j
dagh her för rätten tillstädes och inladhe een richtfgh specification på
hwadh som Jacob Bertilson af henne hafwer bekommit j betalningh på dhe 100
slette dlr, som b(e)loph sigh till 134 dlr, och förmente sigh at hafua dhe 34
daler och mehra till af Jacob at fordra, som öfwerskiuter pantteskillingen,
oansedt at hon icke hafwer fått sitt pantebref igen, som hon hafwer gifwit
honom på hussen j Möllessundh, vthan Jacob ähr medh det som annat hembligen
bortrymbdh, och wiste fördenskulldh icke at kunna sigh någon wijdare hielph
skyldigh, anten j den påst eller andre, och dy förmente ingen medh
billigheet kunne taga henne sine huuss ifrån. Öfwer alt detta som nu här för
rätten passerade, war befallningzmannen wälachtatt Swän Andersson
begierandhe et tingzwittne vnder förseglingh, hwilket man honom billigens
icke hafwer kunnat förneka, uthan at såledess här innan tinge j dagh förluppit
ähr witnadt och bekendt, som föreskrifwet ståår, stadhfäster och
bekrefftar iagh för migh och laghrättet, medh mit och herradz jnsegell.
Actum anno die loco ut supra.
2) Uppläses brev av år 1655 om mageskifte mellan
generalmajor Rutger von Ascheberg och en bonde Hans Andersson i (Byberg?).
På samma dagh vplästes för rätten wälborne herr
generalmaijor Ashenbergz mageskiffte breff medh een bonde benämbd Hanss
Andersson j Bybergh, som samma gångh blef läst och påskrefwet. Daterat
Helme gårdh den 21 --- anno 1655.
3) En dansk man vid namn Anders Nilsson Mörk med sin svåger
Börje Olsson i Åkervik i Stenkyrka sn anhåller om frejdbevis för sina
hustrur, Ingeborg och Elsa Nilsdöttrar Munck. Allmogen intygar, att dessa
systrar är barnfödda i Kärreberg i Stala sn av äkta föräldrar,
adelsmannen Nils Munck av dansk härkomst och dennes hustru Elin Reersdotter.
Hon omtalas i sin tur vara född i Kärreberg och dotter till en knape Reer
Olsson och hans hustru Ingeborg, som varit dotter till en bonde vid namn Truls
Amundsson i Hjälmvik.
Ditto frambkomb för rätten Anders Nillsson Mörck, af
nation een jydsk karll, tillijka medh een annan hanss swåger och bondhe, benämbdh
Börie Olsson, boendess på Åkerwijk på Tiöhren, som praese(n)terade j rätta
een skrifft vnder derass hustrurs Jngeborg och Elssa Nillssdöttrars nampn och
vnderskrifft, sub dato Halss j Wänssyssell j Jyllandh dhen 7 maij
jnnewarandhe åhr, hwilka här af pastoren och sochneprästen här sammastädes,
hederligh och wähllärdhe man herr Hindrich Jensson, tillijka medh af laurättet
och allmogen på denne ohrten ett hembtingzwittne wohre begärandhess, om
Jngeborgh och Ellssa Nillssdöttrar, som ähr dherass äckta laghgiffta
hustruur, icke ähre barnfödde på en gårdh Tierbergh här uthi Stahle sochn
på bemälte Oroust. Item om derass ehrlige förhållandhe j medhler tijdh dhe
hafwa wistass här på denne orten, sampt och om dem icke nogsampt witterliget
war, at derass sahlig moderss moder benämbdh Ingeborgh j Tierbergh war född
af gemene bondefålck, så wähl som hennes sahlig man Reijer Olson, boendess
på Tierbergh ochså war födh af een bondemans dåtter och war en smedh, medh
mehra samma derass inlaga inehåller och förmähler. Hwartill allmogen
swaradhe, dhe nu icke kunde beneka, bemälte derass echta hustrur Jngeborgh
och Elssa Nillssdöttrar wore födde här på Tierbergh j Stahle sochn på
Oroust af ehrlighe och ächta föräldrar, fadren widh nampn Nillss Munck, som
föregifwess skulle wara af jysk adell och barnfödd j Jytland, modren hette
Elin Reorssdåtter, barnfödh j Tierbergh här sammastädes, som skulle wara
en knapedåtter, derass morfader heete Reer Olsson som kallass en knape, födh
på Tierrebergh gårdh, derass moormoder hette Ingeborgh Trullssdåtter barnfödd
af en bondhe benämbdh Trulls Ammundsson j Hielmwijk på bemälte Oroust.
Wijdare wijste dhe intet om derass härkompst eller förhåldh at kunna j dee
mottor at opwissa, härom wohre bemälte swågrar Anders Nillsson och Börie
Ohlsson här af rätten ett sanfärdigt witnesbördh begärandess, hwilket man
icke billigen wijste eller kunde beneka, men bemälte Anderss Nillsson och Börie
Olsson här på wår attest och bewijss welat medhdeela. Till witterliget
under wåre hender och signeter bekräfftat. Actum anno die loco ut supra.
4) Olof Sverkerssons i Brattås hustru Börta stämmer sin
styvson Björn Olsson i samma gård för slagsmål. Björn svarar att ej han
men möjligen hans hustru slagit styvmodern i samband med ett gräl kvinnorna
emellan. I brist på bevis uppskjuts målet till nästa ting (se 651012-14).
Böretta, Oluff Swerkessonss hustru j Bratåhs, hade instämbt
sin styffsohn Biöhrn Olsson j bemälte Bratåhs, förmedelst något begånget
slagzmåhl bemälte Biörn hadhe tillfogat sin styffmoder. Mötte Biörn Olson
j Bratåhs och swaradhe sigh icke för sin egen pärsson bemälte sin
styffmoder hafwa slagit, men hanss egen hustru möijeligh hade slagit henne
litet medh sin handh. Wittnadhe j denne saak lagrätzmannen Anderss j Gögsätter,
at det ähr skedt emellan Biörn Olssonss hustru och hanss styffmoder angående
något skellerij som ähr kommit af qwinfålken, dy ähr medh opsatt till näste
tingh, då påleggess begge parterne at föra sine witnessbördh och huem då
bråtzligh befinnes, då at vngälla hwadh lagh förmåhr.
5) Befallningsmannen, häradshövdingen, två länsmän och
sex lagrättsmän meddelar, att de den 21/6 1665 besiktigat en omtvistad fördämning
mellan gårdarna Tvet och Nötskär. Grannarna och kyrkoherden klagar över,
att uppdämningen avskär färdvägen till och från kyrkan. Tvets bönder begär
lov att bygga ny kvarn invid gården Strands kvarn. Mot detta visar Olof
Engelbrektsson i Strand en lagmansdom av 13/6 1600, då hans farfar Börje
Engelbrektsson i Strand tilldömts denna kvarnplats. Eftersom Tvets bönder ej
kan visa någon dom om sin kvarns placering, och deras kvarndamm översvämmar
och skadar allmän färdväg, föreläggs de att ej stämma vattnet mellan 1
maj och 14 oktober och aldrig dämma upp så högt, att resande hindras att
passera stenbron mellan Tvet och Nötskär.
Petter Draghman, förordnat Kongl. borgmestare uthi
stapelstaden Marstrandh sampt häradzdomare öfwer Oroust och Tiöhrn, Anderss
j Smeby, Jönss j Tohrssby, Östen i Stahle, Östen i Härlöcke, Anderss j Gögesätter,
och Tohre j Engååss, edsworne lagrätzmän på Oroust, giöe witterliget, at
åhr effter Christi bördh 1665 den 21 junij wore wij effter wenligh begieran
på rättens wägnar försambladhe på Tuedz mark uthi Tängneby sochn, öfwerwarandess
crohnoness befallningzman erligh och wälförståndigh Swdn Andersson, medh länssmännerne
Jönss Holst och Hanss Matzon, nembligen till at besyna och besichtiga een
qwarn, liggiandess emellan Twedh och Nödhshers gårdar, som Nödshers böndher
högeligen häröfwer så wähl som och på sidsthållet tingh klagadhe, at
samma qwarn stoodh dherass engh till stoor nachdehl och skadha. Derom
framtedde dhe för rätten en derass inlagdhe skrifft, vnder egne bomerken,
nembligen Marcus j Romb, Joen och Haraldh jbidem, Larss jbidem, hwarutinnan
bemälte bönder angifwa och klaga j så måtto at förr än Twedhe bönder
kunna mahla, så stämber dee upp j Romboerness engh, äfwen det samma
beklagadhe Halfwor och Torbiöhrn j bemälte Twedh, at dhe icke kunna skatta för
derass gårdar, klagadhe och häröfwer, att när som högt watten ähr, då
komma dhe icke åter eller framb, anten medh lijk eller barn till kyrkia, förmedelst
dhen olaga demningh skuldh, som dhe medh derass bomerken hadhe vndertächnat.
Äfwen och detta klagade prästen hederligh och wällärde herr Hindrick j
Tengneby at den samma dämbningh faller honom till stoor meen och skada, när
den hederligh och gamble man skall reesa j sochnebodh på sitt anförtrodde
embetes wä(g)nar. Män fast och fullkombligen påstodh, at en sådan
skadheligh dembningh kunde ju förr ju heller blifwa afskaffat, så at den
hederlige och högt ållderstigne förnehme man widh påfordran kunde vthan
fahra, åther och fram komma, och sådant alldeless afskaffass och blifwa nu
hereffter dhermedh som af ållder warit hafwer. Heremot at swara mötte på
ååsteden Simon j Twedh och Päder Joensson jbidem, och wohre begärandess,
at så frampt denne påklagande demningh j fall skulle dem blifwa förmenat,
och om dem då icke kunde effterlåtass at byggia derass qwarn der neder för
broon iempte widh Olavss qwarn j Standh, helst efftersom dhe förmente, at
crohnan äger sin jordh widh den östra parten j ströhmen, alt derföre wille
dhe göra sigh dhen samma platz, lijka till framtarf och nytta, så wähl som
odelzmannen för sin andhel på den wänstre sidan, dedh samma cronones
befallningzman fast påstodh, och mente icke obilligt wara, men bemälte Ollav
Ingelbrechtsson j Strandh der emot frambwijste en laghmanssdomb af sahlig
Jenss Christensson förrige laghmannen uthgifwen den 13 junij anno 1600,
hwilken bestodh j hufwudhmeningh, att Olaf Ingelbrechtssons faderfader Börge
Ingelbrechtsson j Strandh ähr tilldömbd at niuta förbemälte qwarnestadh
medh sin bruk och nyttigheet till bemälte Strandh, alldeles på sådant sätt
som han här till dagz åtniutit hafwer, doch at han dheraf skall giöra och
gifwa den åhrlige landhskyldh tlll crohnan, som medh rätta theraf gåår,
medh mehra bemälte lagmanssdomb innehåller och förmähler. Chrononess
befallningzman begäradhe wij wille meddela honom wårt ringa betenckiandhe j
dätta måhl, det wij gofwo honom straxt på ååstäden wårt swar, att wij
icke för wåhre ringa personer skuldh emot bemälte lagmanssdomb icke kunde
emotsäija, män den så wijda widh macht kendhe. Dhe twistige parter å begge
sidor wohre härutinnan domb begärandes. Resolutio: Ty dömbde wij såsom
effterföllier j denne saak, nembligen att alldenstundh bemälte Simon och Päder
j Twedh uthi Tengneby sochen här på ofwanbemälte ååstådhen icke kunde
bewijsa medh laglige bref, dommar och documenter, huru han ähr kommen till at
uppbyggia bemälte omtwistadhe qwarn ofwanföre steenbroon emellan Twedh och Nödskiärs
gårdar, effter densamme någre åhr tillbakarss först ähr blefwen på bemälte
ställe uppbygdh, som skeer medh qwarnedembningen både grannar och naboor på
derass åker och engiar till skada och förderfwelse, dessförutan ähr ochså
bemälte qwarndembningh för det andra omkringh liggiande grannar och naboor
uppå derass kyrkiewägh till hinder och förfångh, j synnerheet om höst och
wåhr, när watnet mest skall vthflyta, så anten dhe skolle bähra lijk eller
barn till kyrkia, men förmedelst dhet myckla jnstämbde wattn skull uthi
framb- eller återferdh blifwa dhe härutinnan hindradhe, sampt för det
trijdie effter den hederlige och wällärdhe herr Hindrickz klagan j Tengneby,
at han widh sitt embetes förrättande uthi sochnebudh icke utan största
lijffzfahra öfwer bemälte broo, som ähr belägen widh samma qwarndembningh
widh bemälte höst och wåhretijder uthi framb- och återfärdh icke säker
kan reesa, för dedh fierdhe och sidsta berättass här och, at en sådan
klagan och beswähr hafwa bönderne på Lyrss landh, j dedh dhe på bemälte
tijder om åhret, icke utan stort beswär kunna förbijkomma till kyrkia,
hwilken ähr deras rätta kyrkiewägh, och effter lagen förmähler j
landzleijebalken 40 capitel att allmenne wägar skola wara och blifwa, som dhe
hafua warit af Arrildz tidh, och j bemälte capitel befinness, att dher någon
skada skeer på åker eller engh hwar slijka olaga wägar ähre, då böte
skadan effter sex skählige mänss tycke, och landnamb medh. Så ährfaress
lijkwähl, at bemälte Twedz bönder hafwa tillfogat Nödhskärss bönder, häremot
mehn och skada på derass åcker och engh, widh deras olaga qwarndämmande,
hwilken skada doch icke ännu ähr giordh bewijssligh för tinge huru stoor
den har warit, och när det ähr skedt, då bemälte Twedz bönder derföre
effter lagen at straffas. Item Christian III recess artikel 58 klarligen förmähler,
gode och faste broor widh macht at hålla, huar öfwer den resande mannen kan
säkert och obehindrat vthan någon fahra framkomma, hwem häremot giör då
at straffas som bemälte artikel jnnehåller och förmähler, för
ofwanskrefne skäähl skuldh vnderståår sigh icke denne rätten bemälte
qwarndämbningh j slijkt tillfälle at kunna befrija, män häreffter wara
alldeless afskaffat, medh mindre bemälte Twedz bönder lagligen och innan rättan
tijdh bemälte qwarndembning j acht taga welle, som ähr ifrån korssmesso om
wåhren den 1 maij och till den 14 octobris om hösten, så därmedh omkringh
liggiandhe grannar och naboor på derass åkrar och engiar, sampt dhen
reesande mannen uthj framb- eller återresa ingen bewijsligh skadha tagandess
wardhe. At såledess wara ransakat och afdömbt bekreffte wij medh wåhre egne
händer och wah(n)lige signeten. Actum anno die loco ut supra.
|
