|
DOOMBOOK ÖFFWER
OROUST OCH TIÖHRN
PRO
ANNO 1666
ANNO 1666 den 31 januarij höltz
allmenneligit tingh på Tiöhrn uthj den gårdh Lilledaahl j Steenkyrkia
sochen, öfwerwarande crohnoness befalningzman ehrligh och förståndigh Swän
Andersson, härradzdommaren wälachtat Petter Dragman, länssman Hanss
Rassmusson och sex laghrettzmän, sampt menige almoge som då tillstädes
wohre.
1) Anders Olsson i Sunna och Olof Olsson
i Halsbäck, har från ett strandat skepp bärgat tågvirke och landat det på
Klädesholmen. Efter dryckesslag har Nils Andersson därstädes börjat göra
åverkan på tåget. Sonen Nils Nilsson i Morik med en hallänning vid namn Börje
har därefter knivskurit Olof Olsson. Nils Andersson och hans son Nils Nilsson
förklarar, att de varit ”överste druckna” och ber om en mild dom. Rätten
dömer Nils Nilsson att ersätta Anders och Olof med 6 rdlr samt därutöver
att betala läkararvode om 10 rdlr. Dessutom skall Nils Nilsson böta 14 rdlr
till kronan.
Anders Olsson j Sune och Oluf Olufsson j
Halzbäck hadhe stembt crohnones båtzman Nilss Nilsson j Morick och hanss
fadher Nilss Anderson på Klädeshålmen för begången slagxmåhl och
knijfstingh emot förbemälte Anders Olufsson j Sune och Olle Olson j Halssbäck,
dher dee wore kåmbne till Klädesshålmen och hadhe bergat ett wrak, af
hwilket wrak nembligen ett stycke tågh, Nilss Andersson om natten skall wara
funnen at hugga på. Och der dee slijkt blefwo åthwarnade, sadhe dee till
Nillss Andersson, at han icke skulle så göra widh crohnones wrak, så frampt
at dee medh honom icke skulle blifwa crohnans tiufwar, hwaröfwer och iblandh
annan discours, Nilss Andersons son nembligh Nilss Nielsson stack Olle Olson
medh een knijff uthj sitt bröst, och dher han fingo vndsätningh af Anders
Olufsson, j det han hölt hanss handh medh knifwen uthj, at han komb till at
undlöpa. Då komb een Hallandsk man widh nampn Börge, och slogh föreskrefne
Oluf Olufsson j sitt hufwudh at han föll j marken, och då sökte Nilss
Nilsson honom medh een knijff, och stack honom fyra knijfstingh medh mehra
hugg och slagh, så wäl som trugzell och vndsäijelsse hallandskmannen och
Nilss Nilsson begick, effter at Oluf Olufsson komb frå dem, och gick till
stranden uthj sin egen bååth. Huilket dhee nu för retten wille medh laglige
witnesbördh bewijsa, förmeente dhee derföre böör plichta som lagen förmåhr,
sampt Nilss Nilsson plichtigh wara ställa caution för det at han hadhe
vndsagt Olle Olufsson på lijfwet uthj 18 åhrs tijdh. Föreskrefne Oluff
Olufsson i Halssbäck och Anders Olson j Sune framfördhe Pedher j Böe och
Bengt Börgesson på Herrö, Hanss Hågonsson widh Limhall, Nilss Ingmarsson j
Hwalssengh, wittnade och bekändhe alt som föreskrefwit står uthj alla måtto
sanfärdigt wara. Häremot mötte Nillss Anderssonn på Klädesshålmen och
hanss sohn Nilss Nilsson j Morich, och bekände sigh denne gerningh at hafwa
begångit, efftersom dhee wore öfwerste druckne, och icke wijste hwadh dhee
giordhe, hwarföre dee och badh rätten slijk deras grofwa gerningh wille
mildeligen uptaga. Ty blefwe parterne sin emellan föreente, at båtzmannen
Nilss Nilsson skall gifwa förbemälte Olle Olufsson j Halssbäck och Anders
Olufsson j Sune för deras försummelse 6 rixdaler, och till barberaren 10
rixdaler effter barberarens egen inlagde sedell at betala innan åtta dagar. Förlöfftingzman
ähr fadren Nillss Andersson på Klädessholmen och Peder Olufsson j Giessby j
Spekerödh sochen, at Nilss Nilsson icke skall giöra Olle Olufson någon
skadhe eller wåldh effter denne dagh. Resolutio: Belangande crohnoness saaköhrer
j denne saak, då ehuruwäl lagen faller sträng, och wäl borde skärpa
straffet medh bemälte Nilss Nilsson j Morich, doch för hanss fattigdomb och
starka afbidiandhe skull, hafwer retten heruthinnan wellat moderera, at han för
begången skade emot bemälte personer nemligen Anders Olufsson och Olle
Olufson skal böta 14 rixdaler till Kongl. M:t och crohnan, och derföre ställa
nöijachtigh bårgen, huilka wohre Pedher Olufson j Giösseby, Anders Larson j
Morie.
2)
Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Anders Nilsson på Klädesholmen och
Anders i Brevik för att de låtit en hallänning vid namn Börje undkomma
till Marstrand. Anders Nilsson svarar, att han ej känt till, att hallänningen
stod under arrest. Tingsrätten begär, att Anders antingen skall återskaffa
rymlingen eller också dömas i dennes ställe.
Crohnans länssman Hanss Rassmuson hadhe
stembt Anders på Klädezhålmen och Anders j Brewijk för det dhee hadhe bårtfördt
dhen Hallandskmannen widh nampn Börge på Sletten emot förbudh, esom hadhe
begångit slagxmåhl, och war störste orsaken j det Nillss Nilson j Morich
stack Anders Olsson j Sune och Olle Olufson j Halssbäck. Och blef j rätten
framblagt Suen Andersons befalningzsedell till länssmannen Hanss Rassmuson
som förmälte, at han straxt widh hanss brefz ankomst skulle förföga sigh
uth till Klädessholmen och arrestera bemälte hallandzfahr medh alt hanss
godz, och låta honom ingalunda komma någon stedt för än domb j saaken war
gången. Länssmannen här emot swaradhe, at så snart fougdens bref blef
honom jnhändigat, drogh han till Klädzhålmen, och der han kåmb dijt,
suaradhe Nillss på Kledeshålmen: ”Neij, min fahr, han ähr alt bårta, och
bårtfördh medh Andersses bååth j Marstrandh”. Anders j Kledezhålmen här
emot swarade och icke kundhe neka, det ju bemälte hallandzfahr widh nampn Börge,
ähr vthkåmmen ifrån Klädessholmen medh hanss bååth till Marstrandh, och
swor at han icke wijste at samma karll war uthj arrest. Doch effter
befallningzmannens Swän Anderssons härpå giordhe jnsprååk, synes eij rättare
wara, en bemälte Anders Nilsson j Klädessholmen står j dhen bårtrumbde
nembligen Börge hallandzfahr stelle, eller och skaffar honom tilstädes för
sin brått, at lijdha domb j denne saak och det till näste tingh.
3) Hans Olsson i Olsby stämmer sin gårdbo
Olof Nilsson om slagsmål (se 651011-3). Parterna uppges ha kallat varandra
”strykskägg” och ”svart hund”. Olof Nilsson döms att betala 4 rdlr
till Hans Olsson i skadestånd och läkarlön samt därutöver böta 7 rdlr
till kronan.
Hanss j Olssby hadhe stämbt Oluf Nilsson
j Olssby på Tiöhrn för det han stack honom uthj hans bröst medh een knijff
j lijkfärdh j Tolleby. Häremot mötte Olle Nilsson j Olssby och icke kundhe
neka det han ju hadhe stucket Hanss Olson j bemälte Olssby, och han blef af
honom uthskäldt för een ”strykskegg”, doch hadhe ingen wittne derpå.
Men Hanss Olufson i Olssby bewijste medh Rassmus j Mölnebo att Nilss Olufson
skäldte honom för een swart hundh, hwar af detta slagxmåhl skall hafwa sin
ursprung. Parterne blefwe sigh emellan föreente, att Olle Nilson skall gifwa
Hanss j Olssby för tijdzförsummelse och kåsthåldh uthj Marstrandh j medler
tijdh han lågh under barberarehandh och cur, 2 rixdaler hwarpå dhee gofwo
hwar andre händher. Belangande cronans saaköhrer j denne saak, då dömmes båtzmannen
föreshrefne Olle Nilsson för sin begångne faut at bötha till Kongl. M:t
och cronan 7 rixdaler effter manhelgebalkens 13 capitel. Wellam
Christoffersson stadzskrifware uthj Marstrandh fullmächtigh på barberarenss
wägnar,
fordrade 3 rixdaler j barberare löhn som
dee wore om förlijkte, anten stella caution eller och bårga för sigh sielff.
4) Svennung i Utäng stäms för att han
knivskurit Reer Ivarsson i Nordvik under en båtfärd från Marstrand.
Svennung har klagat över att han brutit benet och bett om att få följa med
Reer och hans sällskap hem till Tjörn. I höjd med Åstol har Svennung
huggit Reer i låret med sin kniv. Därefter har båtfolket återvänt till
Marstrand och överlämnat Svennung till häktet och Reer till läkaren.
Svennung döms att betala läkararvode om 10 rdlr samt böta 7 rdlr till
kronan.
Sweningh j Vthängh war jnstembd för det
han hadhe stucket Reer Ifwarsson j Nohrwijk uthj låret medh een knijff. Häremot
mötte för retten Swening j Uthengh och kunde icke frångå ju hafwa begånget
bemälte faut, men beropte sigh på att Reer slogh honom först på munnen.
Dherom at witna frambstodh Nillss Rassmuson j Böe, Olle Gunnersson j Nohrwijk,
Swening Tårbiörnsson j Nohrwijk, hwllka bekendhe at dhe wore uthj Marstrandh,
och som dhee skulle gå till deras bååth på hembwägen, sigh at begiwa, lågh
Sweningh j Vthengh för dhem på bryggian. Då sadhe Sweningh till Nilss j Böe,
min broor, må iagh fölga digh j landh, iagh hafwer wridit mitt been af migh.
Och når han komb j båthen, då sadhe Reor till honom: ”Din skellm (j jånssen?)
wille dhu slåss medh migh, nu ligger du och hafwer brutet benet af digh”
och som dhee kommo något in på fiohlen, då flögh Swening till ååren, och
halp Nilss j Böe att roo. I medler tijdh dhee sutto och rodde, då brukte dhe
mund på hwar andre, medh skälderij, och när dhee nu kommo emot nordre
Aastohlen på siön, stodhe dhee bägge upp, och då slogh Reor till Sweningh
medh handen och gaf honom ett öhrslagh, och andre gången dee då skulle bära
ihoop. I dedh samma drogh Sweningh uth sin knijf, och stack föreskrefne Reor
ett märkelig skade uthj sitt ena låår, och när skadhen war skedt, rodde
dee tilbakars och lefwererade Swening till stadzwachtmestaren j Marstrandh,
honom dersammastädes j stadsens fengelse at låta heffta, men Reor som
stucken blef, fördhe dhee till barberaren j stadhen. Resolutio: Då efftersom
her befinness af bemälte jnstembdhe wittnessbörd, som här för retten hafwa
giort dheras lijflige eedh, sålunda wara föröfwat som ofwanskrifwit står,
och ssagsökaren Reor j Nordwijk, som här för denne retten högeligen häröfwer
klagadhe, doch för probstens här sammastädes till bemälte Reor här för rätten
giordhe förmaningh, hafwer bemälte Sweningh för sin begångne slagxmåhl
och knijfwestinghz föröfwandhe, så wijdha för sin egen persohn effterlåtet,
doch skyldigh ähr at betahla barberarelönen, nembligen 10 rixdaler, som står
obetahlt, sampt dess föruthan at bötha till Kongl. M:t och crohnan 7
rixdaler effter manhelgebalken 13 capitel, hwarföre fadren gick j löffte,
innan åtta dagar willia betala.
5) Befallningsmannen stämmer bönderna i
Kurlanda (Jörgen Svennungsson och Rasmus Eskilsson, se 651011-5) om deras åtkomst
till samma gård. Bönderna svarar, att Kurlanda donerats till kyrkan av deras
förfäder, men ödejorden Lilla Kebene är deras odelsjord. De visar bl.a. en
lagmansdom från 1602, då deras farmor Ingeborg Nilsdotter tilldömts jorden
i Lilla Kebene. Tingsrätten finner, att Kurlanda skall uppföras bland
kronohemman i jordeboken och bönderna på samma gård betala bygsel liksom
andra kronobönder. Frågan om huruvida Lilla Kebene skall anses vara skatte-
eller kyrkojord hänskjuts till högre instans.
Befalningzmannen Swän Anderson hadhe åther
jnstembt dhee böndher j Curlandh j Steenkyrkia sochen, medh dheras odellss-
och adkåmpstbref på den gårdh Kuhrlandh, som dhee påboor. Hwar emot dhee böndher
j Kurlandh mötte nu för rätten och bekändhe dhee hafwa ingen jordh j
Kurlandh wijdare än Kuhrlandh ähr gifwet ifrån derass egen ett och till
kyrckian, men Lille Kibenne sadhe dhee skall wara dheras odell, och frambladhe
ett wälbeseglat bref, uthgifwet af Inge Person j Swanwijk, Assmund Olson j
Helle, laghrettzmän på Tiöhrn, och Töger Christensson tinghskrifwer dher
sammastedes, daterat 1602 den 5 junij, som förmälte, hurusom Ingebor j
Kurlandh hafwer hooss sigh hafft Torbiörn Ifwarsson och Ambor Tårstensdåtter
uthj sambfäldte 14 åhrs tijdh, och hadhe hållet dem medh kåst och klädher.
Sammaledes bekändhe Carll j Dyreby samme tijdh för retten, at Lille Kibenne
war honom lagligen tilböden at lösa och han icke wille. Sammaledes
frambladhe dhee uthj rätten een laghmanssdomb af fordom laghmannen sahlig Jönss
Christensson uthgifwen anno 1602, som uthj slutningen förmälte att Ingeborg
Nielssdotter, som war dee bönder j Curlandz fahrmodher, borde samme jordepart
uthj lille Kibenne at niutha och effterfölgia, medh mehra dhess jnnehåldh
och förmählande. Resolutio: Och efftersom bemelte bönder bekände ingen
odell hafwa uthj Kuhrlandh, uthan det at wara crohnans och kyrckians iord och
dheraf böör gå böxelln. Altså böör crohnans jordebook rättas och
justeras, och Kurlandh at införa för crohne och kyrckiegodz, hwaraf bönderne
böör gifwa sin taga, lijka som af annat crohnegodz. Belangande lille Kibenne
som står infördt uthj crohnones jordebook för een kyrckieengh, och bönderne
på bemälte Cuhrlandh berätta at wara derass rätta odell, dherpå vnderståår
denne rätten sigh icke at dömma, uthan remitterer dette till öfwerdömmarens
wijdare dejudication och gådtfinnande, huadh häller dhet skall kallas
kyrckiejordh eller skattejordh.
6)
Per Krabbe till Olsnäs stämmer änkan Börta (Andersdotter) i Kebene
eftersom hon vägrar fullfölja den försäljning av gården, som hennes
framlidne make (Hans Eriksson) den 9/6 1664 överenskommit med Per Krabbe.
Denne kräver utlagd köpeskilling om 170 rdlr igen. Två män utses att inom
14 dagar skilja parterna åt.
Wälborne Pedher Krabbe till Olssnääss
hadhe uthj rätta citerat hustru Börette j Kibenne och igenom een slottens
stembningh henne tiltalte, som inthet skulle willia låta widh macht stå dedh
kööp som han medh hennes sahlig man om Kibenne gårdh slutet hafwer. Begäradhe
dherföre wälborne Pedher Krabbe, att winna detta här widh rätten, at köpet
måtte stå widh macht, eller och at ingenfå sine penningar medh deraf gående
fyra åhrs ränta, medh mehra dess inneholdh, daterat Bohuuss dhen 8.
februarij anno 1665. Häremot mötte bemälte Börette j Kibenne och sigh förklaradhe,
at hon icke kundhe neka bemälte penningar, nembligen 170 rixdaler effter
obligationens jnnehåldh dhen 9 junij 1664 wara skyldigh, men nekar hon
aldeles till dhee 4 åhrs ränta, och meente at ränta icke böör gifwas på
kööp, eij häller hon förobligerat sigh till någon ränta uthj sin
uthgifne handskrifft. Och efftersom wälborne Pedher Krabbe läth sigh j detta
måhl öfwertala, ähr hermedh effter begge jnstembde parters begäran hemwist
till twänne män her af tingxrätten dem emellan innan 14 dagars förlåpp at
liquidera, och till ett endeligit sluth at göra, huar och icke, det kan skee,
då skall dem emellan afgå domb j saaken.
|
