|
ANNO 1666 dhen 1 februarij höltz åter tingh på Tiöhrn
uthj den gårdh Lilldaahl j Steenkyrkia sochen, öfwerwarande crohnones
befallningzman Swän Anderson. Satt då uthj tingzrätten herradzdommaren
Petter Draghman, länssman Hanss Rassmusson medh sex laghrättzmän dher
sammastädes boendhes.
1) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Björn (Olsson) i
Myggenäs om bruket av samma kronogård (se 651010-4). Länsmannen bevisar,
att Björn brukar mer jord än vad som på hans halva gårdsdel ankommer. Länsmannen,
som arrenderar andra halvan, tilldöms några åkrar som Björn tidigare
innehaft.
Länssmannen Hans Rassmuson j Refsahl hadhe jnstembt uthj rätta
Biörn j Möggenääss, och effter hanss skrifftlige jnlaga nu som till nästförflutne
herradztingh beswäradhe sigh öfwer honom, för olagligt tilgreep medh plögeningh
och höstningh, som han hafwer begångit på dhen halfwa crohnegårdh j Möggenääss,
som bemälte Hanss Rassmuson brukar. Item besweradhe sigh öfwer honom för
det han skulle hafwa borttaget windskeer och reesewedh och den ladha honom ähr
tilskifft, medh mehra dess jnnehåldh. Här emot bemälte Biörn mötte för
retten och swaradhe, at han inthedt wijdare hadhe höijadt eller plögt, änn
som hanss halfwa crohneparth medh rätta tilkommer, och ähr dett skedt medh
bemälte Hanss Rassmussons willie och wettskaap. Blef bemälte Biörn af rätten
tilspordt, om han kundhe neka, det Hanss Rassmusson ju hafwer giort förbudh på
den anpart uthj den löche som honom tilkomb. Hwartill han swarade: ”Neij”,
det kunde han icke göra. Förmeente derföre Hanss Rassmusson bemälte Biörn
borde först betala honom sitt skadheståndh, som han dheraf bekommit hafwer,
effter godhe mänss skiön, sampt plichta för(ran?) effter lagen. Parterne här
för rätten blefwe sin emellan förlijkte om dhen olagligh höstningh och plögningh,
som Biörn in på Hanss Rassmusons egendomb och löche hafwer begånget, sålunda
at Hanss Rassmuson för dee twänne ååkeränder, som Biörn emot Hanss
Rassmusons minne, j synnerheet dedh sidste ååhr sått hafwer, skall han j
nestkåmmande ååhr hafua macht at plöija och såå, detta ene åhr allene
een långh ååker, wästen för Möggennääss gårdh belägen, uthan någon
klander eller wijdare trätta j denne saak, och der på gofwo hwar andre sine
händher.
2) Skogsfogden Olof Hofman stämmer Inge och Anders (Svenssöner)
i Utäng för avverkning av två ekar. Bönderna erkänner blott en,
som huggits sedan den svenska skogsförordningen påbjöds. De döms
att böta 12 dlr samt plantera två nya ekar istället.
Skoghwachtaren Oluf Håmman mötte för retten och hadhe på
crohnans wägnar jnstembt Inge och Anders j Vthängh för twå stycken ekar
dhee emot förbudh hafwa låtet nederfälla på derass egen mark, som Månss Börgesson
j Bäck och Carll Pederson j Dyreby medh Olle Håmman hadhe besichtigadt. Häremot
at swara mötte bemälte bönder, och icke kunde beneka att hafwa huggit den
ene eken, men dhen andra eken hafwa dee hugget för femb åhr sedhan, förän
den swänska skogxordningen på denne landzohrten blef almogen förkyndt. Altså
blef heruthj affsagt och dömbt, effter jnlagde besichtelses bref och
ransakning, att bemälte böndher böör plichta effter swänska
skogzordningens 7 artikell anno 1647, så wijda den ene eek angåår,
nembligen 12 daler, som bemälte böndher här för rätten widhgick emot förbudh
hafua låtet hugga, och planta 2 j stellet unga ekar.
3) Erik (Hansson) i Kebene har utan tillstånd huggit 2
ekar. Den ena har han sågat upp till en båt, den andra har han fört till
Brevik. Han döms att böta 24 dlr.
Skoghwachtaren Oluf Håfman hadhe och samme tijdh jnstembt
Erich j Kibenne för 2 stycken ekar, som han emot Kongl. förbudh hafwer
hugget på Kibenne mark. Häremot mötte bemälte Erich j bemälte Kibenne
boendes, och kunde icke neeka at hafua hugget bemälte twänne ekar, dhen ene
hafwer han sågat bordh uthaf, och den andra hafwa fördt till Brewijk.
Resolutio: Ty böör bemälte Erick j Kibenne at plichta för hanss
mootwilligheet, och olaglige skogzhuggande för 2 stycken ferska ekar, effter
skogxordningens anno 1647 den 7 artikell, nembligen 24 daler sölfwermynt, och
planta 2 unga ekar j stellet igen.
4) (Lagrättsmannen) Bryngel Nilsson i Åseby stämmer sina
sambröder Jakob i Aröd och Olof i Åseby om 5 öresbol i halvgården Stötten
i Spekeröds sn, som ärvts efter deras föräldrar. Bryngel menar sig som äldste
broder ha företräde till inlösen av samma gård och erbjuder sig betala 30
rdlr vardera till sina bröder. Dessa vill ej sälja och begär betänketid
till nästa ting.
Brynill Nilsson j Ååseby hadhe för rätten jnstembt sine
twenne sambrödher, nembligh Jakop j Aarödh och Oluf j Åseby, angååendhe
een lijten half gårdh benämbdh Stötten, liggiandes j Röredahlen på
Jndlandh, hwaruthj Brönill medh begge bemälte bröder ähr berättigadt till
arff 5 öhrsbool jordh, det han föregifwer hanss brodher Jakåp will sigh bemächtiga
till besittelse, förmeente wara närmaste till bruk och besittelsse till föreshrefne
5 öhresbool jordh j bemälte Stötten berättigadt framför någon af hanss
bröder, som till åhren yngre ähr, och han effter norske lagh ähr äldste
broderen, och tilbödh sigh här för rätten j dagh at willia gifwa föreskrefne
sin brodher Jakåp j Aarödh för 1 1/2 öhresbool jordh och 2
penningzbooljordh som honom uthj föreskrefne 5 öhressbool iordh arfweligen
effter sine föräldrar ähr berättigadt och tillfallen, nembligen penningar
30 rixdaler. I lijka motto tilbödh ochså bemälte Brynil j Ååseby här för
rätten j dagh sin sambrodher Olle j Ååseby för sin andeehl 1 1/2 öhressbool
och twå penningzbool jordh han j lijka måtto uthj föreskrefne 5 öhresbool
jordh j bemälte Stötten ähr berättigadt, nembligen penningar 30 rixdaler,
hwar så frambt bemälte bröder, nembligh Jakop j Arrödh och Olle j Åseby
ofwanbemälte 60 rixdaler emot derass anpart och arfwelått j Stötten icke
derass jordh wille afstå, war han derföre här aff tingxretten domb begärandes.
Ofwanbemälte brödher nembligen Jakåp j Arrödh medh Olle j Ååseby begäradhe
sigh her uthjnnan till näste tingh at betänkia, då dee widh samme tijdh
wille sigh jnstella.
5) Börje (Olsson) i Tångeröd stäms för skuld av Olof
Larsson i Surdal i Klövedals sn men kommer ej till tings.
Börge j Tangerödh war jnstembdh af Olle Larsson j Suurdahl
för gieldh och sädesskorn, han mötte inthet, eij heller läth wijsa sitt
laga förfall, dy dömmes han j stemnefall en mark sölf, tingfarebalkens 9
capitel till sitt herrskaap.
6) Olof (Hansson) i Kebene stäms för att han låtit hugga
2 torra ekar. Han frikännes, eftersom han bevisar att träden varit odugliga.
Olle j Kibenne blef och jnstembd af crohnones skoghwachtare
benämbdh Oluff Håfman för twå stycken torre ekar han hafwer hugget emot förbudh
på Kibenne mark, som ähr derass egen skatte- och odellzjordh. Häremot at
swara mötte förbemälte Oluf j Kibenne och icke kunde neka at hafua hugget 2
torre ekestubbar, men blef bewijst att dee wohre ganska udugelige, hwarföre
kunde ingen sicht eller sakefaldh falla j denne saak.
7) Länsmannen klagar över att Olof Jerpsson (i Starrkärr
i Ödsmåls sn) flyttat från Kållekärr i Stenkyrka sn utan att betala sin
resterande skatt (se 650509-3). Mats (Markusson) med sin son Markus Mattsson i
Kållekärr åläggs att mot inteckning i Olofs odelsjord betala den
resterande skatten (se 661130-12).
Crohnans länssman Hans Rassmusson hadhe jnstembt Mattes j
Kollekierr och Marcus ibidem för den jordh Olle Jerpson ifrånflötte och
bortrömbde, och dee nu hafwer nu j bruk, förmeente at aldenstundh han hafwer
förbudet Kollekiers böndher at gifua landhskyldh af jordhen, då böör dee
at betala Kongl. M:t och crohnan sin resterandhe rettigheet, som Olle Jerpson
war blefwen skyldigh, och dee der emot at göra sigh jorden så nyttigh som
dee bäst kan och gither. Häremot mötte förbemälte jnstembde Kollekierss böndher,
och swaradhe, at dee det gärna wille betala, så frampt dhee heruthinnan må
gifwas försäkringh af crohnans länssman, at dhee på een annan tijdh icke
af bemälte Olle Jerpsson skall blifwa sökt och tiltahlt, och frambladhe
Kollekierss bönder för rätten Olle Jerpssons obligation, hwaruthj han bekänner
at hafua upburit 8 rixdaler uthj femb skillingar ( ? ) och derföre hafwer
satt dem till brukeligh vnderpant een åker kallass Hafweleedzåkeren, som löper
framb under gångwägen på dhen nedersijdha, och hanss anpart j Bören, medh
wijdare dess inneholdh, daterat Ååseby den 30 januarij anno 1662. Bleff förafskedigat
af rätten , at efftersom Olle Jerpsson som bodde för detta på gårdhen, och
icke hafwer betahlt till crohnan sine jnneståendhe skatt och vthlagor af bemälte
sin jordh j Kollekierr , men på åthskillige tingh effter Hans Excellentz
herr gouverneurens ankåmne stembningh bemälte Olle Jerpsson wara pålagt at
swara här till sitt werietingh, sålunda haar han lijkwähl uthan laga förfall
försummat och icke comparerat, dy pålägges bemälte Kollekiers åboende böndher
at clarera och betala till cronanss befalningzman hwadh som på föregåendhe
åhren crohnan kan restera, och Kollekiers böndher deremot at niutha samma
jordh till brukeligh vnderpant, jntill dess och så länge den af wederbörandhe
blifwer jnfrälst.
8) Anders Toresson på Kälkerön fordrar 21 1/2 dlr av
arvingarna till änkan Karin (Viorsdotter) i Valsäng. Omsider bekänner
hennes dotter Anna Eriksdotter, att hennes mor i många år betalt ränta på
samma lån. Eftersom gården även belastas av en stor skatteskuld, uppdrages
åt lagrätten att värdera samma gård, varefter kronan skall erhålla sin
skatt innan övriga långivare gottgöres.
Anders Torsson på Kälkeröö war här uthj rätta och beswäradhe
sigh at hafwa någon gäldh nembligen 21 1/2 dahler sölfwermynt at fordra
effter salig Karin Wilders j Hwalssengh, till at jnfrelsa nogon iordh medh j
bemälte Hwalzengh, och förmeente efftersom dhee andre creditorer som geldh
effter samma qwinna hadhe at fordra, hafwa bekommit deras betalningh, och
Anders j Kälcherödh emot sine försträchte 21 1/2 daler sölfwermynt jnthet
som j långsammeligh tijdh hafwer warit borta, dy wille han förmodha något så
wähl som dhee at niuta. Häremot för rätten at swara mötte Hwalssengens påboende
bönders hustrur och sadhe sigh inthet wara bemälte Anderss j Kelkeröö
skyldigh. Doch omsijder bekände Karin Widess dåtter widh nampn Anna Ericksdåtter,
tillhollande på Hwalssengh, at henne wäl witterlijet ähr, at hennes modher
hafwa låndt bemälte penningar of Anders på Kälcheröö, och deraf gaf ränta
j många åhr. Men efftersom crohnans länssman Hans Rassmusson hadhe at
fordra j bemälte Hwalssengh crohnones jnneståendhe uthskylder nembligen ifrån
anno 1661 och till 1663 resterar för dhee 2 parter af gården, och ifrån
1663 och till 1665 resterar för heela gårdhen, består inalles uthj owist
eller extraordinarie skatter 42 rixdaler 4 mark 8 skilling, derföre hemwijses
crohnones länssman medh laghrättet bemälte jord j Hwalsseng at wärdera,
och dher af taga crohnans anparth, dedh öfrige niuta creditorerna pro quota
till godha effter lagen.
9)
Länsmannen klagar över att några skattebönder i Klövedals sn, nämligen
Rasmus (Toresson) i Surdal, Bengt i Basteröd och sterbhuset efter änkan
Karin (Viorsdotter) i Valsäng sedan länge har skatteskuld till kronan.
Eftersom gårdarna är skattehemman låter tingsrätten inteckna dessa
skatteskulder i gårdarnas odelsjord.
Länssmannen Hanss Rassmusson klagadhe för rätten j dagh,
hurusom han een tijdh effter annan hadhe jnstembt åthskillige böndher för
crohnans jnneståendhe rättigheeter åhr effter åhr, förmedelst derass oförmögenheet
och stora fattigdomb dhe medh resterar, vnder tijden hafwa dhee mött för rätten,
och vnder tijdhen icke, huilka ähre Rassmus j Suurdaahl för halfgårdh,
restar extraordinarij rentor uthj 3 åhr, nembligen för anno 1661, 1662 och
1663, af bemälte Suurdaahls gårdh 17 rixdaler 12 skilling, sammaledes Bengt
j Basterödh för een tredie part sammastädes extraordinarie räntor för
1661 och 1662 af bemälte Basterödh 11 daler 24 öre silfwermynt. Noch
Hwalssengen som den enkia Karin Wides påbodde, för dee 2 parter j een heel gårdh
uthj bemälte Hwalzengh, restar frå 1661 och till 1663 för dee 2 parter af gårdhen,
noch ifrån 1663 och till 1665 för heela gårdhen j Hwalssengh, giör in
alles 42 rixdaler 4 mark 8 skilling. Resolutio: Hwarföre finner rätten skähligit
efftersom föreskrefne gårdar ähre skattehemman, och Kongl. resolution
dherom förklarar, att slijka skatteiorder j detta tillfälle kunna ingen förskoningh
åthniuta, och cronan j dess åhrlige jnkåmpster icke kan mista, hwarföre
Kongl. M:t och crohnan tildömmes emot dhess fordring och krafd uthj dess
odellziordh och egendomb uthj bemälte skattegårdar till een fullkommeligh
betalningh, medh mindre odellzfolken j medler tijdh bemelte jordh will infrälssa,
står dem fritt (oprt?) före.
10) Befallningsmannen stämmer lagrättsmannen Olof Ivarsson
i Myggenäs för lägersmål med sin tjänstepiga Karin Eskilsdotter. Pigan
beviljas att utfå all sin innestående lön, eftersom hennes husbonde
”besovit henne i sitt bröd”. Lagrättsmannen döms att för begånget hor
i sitt äktenskap böta 80 dlr och om han ej förmår betala, att avstraffas
med sex resor gatlopp. Pigan skall instämmas till nästa ting.
Effter jnstämbning af crohnans befalningzman Swän Anderson
framkomb för rätten Oluf Iffwarsson j Möggennääss, och förmedelst begångit
lägerssmåhl medh ett ogifft qwinfolck benämbdh Karen Eshellzdåtter, som
hafwer aflet medh henne ett oächta barn, emedan bemälte qwinfolk uthj hanss
tiänst war, begåradhe derföre befallningzmannen bemälte Oluf Ifwarson derföre
at straffas. Och frambladhe dher hooss uthj rätta een supplication af bemälte
qwinfolk Karen Eskellzdåtter till Hanss Excellentz herr gouverneuren, Stake
jnhendigat, medh ödhmiuk begäran, at Hans Excellentz wille wara henne
behielpeligh at hon må niuta sin resterandhe twenne åhrs löhn, efftersom
han som een echta gifft man hadhe besofwit henne uthj sitt brödh, medh mehra
dess jnnehåldh. Vppå samma hennes supplication hafwer Hanss Excellentz
anbefalt och ressulerat, det crohnanss befalningzman der sammastädes, så
mycket exequerar af bemälte Oluf Ifwarsons boo, som bemälte qwinfålk kunde
niutha sin fulluthwissadhe löhn af effter för detta, derom dem emellan uthgångne
domb her af tingärätten wijdare förmäler . Der effter hafuer föreshrefne
Oluf Ifwarsson bemälte qwinfolk widh förlijkning tillfridzstält. Wijdare
hadhe Hanss Excellentz j sin uthgifne skrifwelse bemälte beffalningzman
befallat, som på bemälte supplication befanns, det bemälte echta gifft man
Oluff Ifwarsson måtte här för tingärätten frambställas, och för begånget
lägerssmåhl medh samma qwinfålk effter uthgångne Kongl. resolutioner och
swänska straffordningen till Kongl. M: t och crohnan at plichta. Hwarföre opålegges
retten bemälte Oluff Ifwarsson, som ähr een echta gifft man och eedhsworen
nemdeman her j ohrten, at plichta för sitt begångne lägerssmål medh kohnan
Karen Eshellssdåtter effter drottning Christinae uthgångne straffordningh
den 1 artikel anno 1653, nembligen 80 daler silfwermynt, hwar och icke böther
af bemälte Oluff Ifwarsson uthgifwes, då löpe 6 gånger gatulåpp effter wälbemälte
stadgas jnnehåldh och förmählande och qwinfålket Karen Eskellzdåtter, som
nu icke war tillstädes, eij heller lagligen citerat och jnstembd, skall mötha
till näste tingh och lijdha domb.
|
