Ting i Mellby i Valla socken 12 februari 1667

 

ANNO 1667 den 13 februarij bleff herradztingh hållet på Tiöhrn j den gårdh Melby j Walla sochen af migh vnderskrefwen Petter Dragman herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nemden, Brynill j Ååseby, Nilss i Olssby, Anondh j Röra, Gregers j Röörwijk, och Olaf Iffwarsson j Möggennääs. Vthj cronans befallningzmans Swen Anderssons fråhnwahru, fullmechtigh Hanss Rassmusson j Reffzahl, medh menige almoge som tillstädes wohre.

 

 

 

 

1) Petter Dragman kungör att han av regeringen den 12/11 1666 förordnats som häradshövding över Orust och Tjörn, och att hans lagenliga årslön är 12 öre från varje vuxen man i domsagan.

 

Vpstodh för tingzretten welförståndigh Petter Dragman, och läth upläsa Kongl. M:tz fullmacht honom allernådigst gifwen, at wara herradzhöfdinge öfwer Oroust och Tiöhrn och niutha lijka löhn som j Swerige ähr j bruk, nemligen tolff öhre sölfwermynt af hwar man, medh mehra samma Kongl. confirmation innehåller och förmähler, sub dato Stockholm den 12 nouembris anno 1666.

 

 

 

 

2) Helge Torbjörnsson i Surdal har för 20 rdlr, som han såsom förmyndare förvaltar, tillpantat sig 4 öresbol jord i Valsäng. Länsman Hans Rasmusson fordrar kvarstående skatt för år 1665 och 1666 av samma gård. Tingsrätten ålägger honom att fastställa resterande skatt, varefter Helge mot det att han betalar kronans fordran kan höja pantesumman i gården.

 

Kom för rätten Helge Tårbiörnsson j Suurdaahl j Kleffdaahl sochen och nu som på förrige tingh gaf tillkenna, at han hafwer försträcht dhee odellzfolck j Hwalssengen tiugu rixdaler, som ähr barnepenningar, som han är förmyndare före, och bekommet fyra öhresbool iordh j pant. Her näst frambstodh Hanss Rassmuson lenssman på Tiöhrn och gaf tillkenna, at honom på cronans rettigheet rester på samma odellsgårdh Hwalssengh, för anno 1665 och 1666, och förmeente derföre at sökia odellziorden j samma gårdh. Och bleff nu lenssmannen och föreskrefne Helge Torbiörnsson förenadt, at dee medh odellzfolken till Hwalzängen wille fölgias till crohnans befallningzman här på Oroust och Tiöhrn, och giöra affräckningh medh honom, huadh dher rester på cronans rettigheet för samma gårdh Hwalzängh, der dee då kan föreenas, at föreshrefne Helge kan betahla cronans skatters rest, och taga mehra pant uthj gården Hualzengh, och komma så till tinge och dett bewijsa.

 

 

 

 

3) Margareta Hvitfeldt tillkännager att bron mellan Mjörn och Tjörn, som hon mot 3 mk i ersättning från varje hemman underhållit i 12 år, nu förstörts av isen. Tingsrätten utser en delegation om 8 män, som skall förhandla med henne om uppförande av en ny bro.

 

Wälbyrdigh fru Margreta Hwitfelt till Sundzby läth upläsa ett bref, daterat Sundzby den 5 februarij 1667, och deruthj gifwer tilkenna, at dhen allmenne broo emellan Mörn och Tiöhrns landh, som hon hafwer widh lijka hållet j tolff åhr för 3 mark hon då bekom för 12 åhr sedan, huilket hon hafwer bekommet effter förlijkningh af hwar gårdh. Men nu hafwer ijss upbrutet samma broo eller brookaar till förderfwelse, och för nöden fordras at igen förferdigas, och läth hon tilbiudha almogen här på tinget, om dee nu sielfwa wille förferdiga samme broo och hålla dhen widh lijka, så wille hon för sigh och sine böndher giöra dheras part deruthj, eller och dee wille på nyo igen accordera medh henne om broon at förferdiga. Då samtyckte tingzallmogen som nu tilstedhes wohre och medh lenssmannens rådh opnembde åtta men af bönderne som war: Clemnet j Mälby, Clemnet j Heggwaldh, Gregers j Spierr, Mattz j Kolldekierr, Jon j Heller, Rassmus j Mölneboo, Helge j Kyrckiefieldh, Lille Olle j Stoordaahl sambt Brönill j Ååseby och Gregers j Röörwijk, dee medh det forderligste skulle förföga sigh till welbyrdigh fru Margretha och handla medh frun herom.

 

 

 

 

4) Profossen Anders Olsson stämmer sin avlidne morbror och förmyndare Jakobs (Larsson) i Fjällebro änka Guru (Andersdotter) och son Lars Jakobsson om arv som ännu innestår och som tillkommer Anders' bröder Hans och Arvid Olssöner, som dött i Holland, och syster Maret, som bor i Lübeck. Änkan uppger att Anders redan för ungefär 10 år sedan uppburit allt innestående

arv. Tingsrätten uppskjuter målet tills dess att käranden uppvisar fullmakt från sin syster i Lübeck och attest på att hans bröder Hans och Arvid är döda.

 

För tingsretten frambstodh Anders Olufson prophoss under båtzmennarne, och hadhe stembt hans salig moorbroders Jacob j Fiellbrooss effterlefwerska hustru Guru och hennes son Lars, för hans och twenne hans bröders och een hans systers arff, som Jakop uptogh j deras omyndige åhr. Och bekendhe han, at hans moorbrodher hafwer betalt honom och een hans brodher Tålle, den arf han på deras wegnar hade opboret. Men hans twenne bröder Hans och Arfwe Olufssönner er lång tidh sedhan förrest åth Hållandh och der dödhe blefne, och hanss syster Maret boor till Lybeck, deras arf fordradhe han nu. Heremot bewijste nu föreshrefne enkia medh lenssmannen Hans Rassmuson och Anders j Möggennääs, at ungefähr 8 eller 10 åhr sedan war föreskreffne Jakob j Fiellebroo hoos Hans Rassmuson och lånte 30 daler, och sadhe han sigh dermedh skulle betala hans systerbarn, ty han hadhe något arf af deeras inne hoos sigh, dem tillfallen effter een deras brodher Jörgen j Gåre. Dereffter kom Jakop j Fiellebroo till länssmannen igen och hadhe Anders Nilson j Möggennäs medh sigh, och sadhe: ”Nu hafwer iagh lefwererat min systerson Anders den arf iagh hadhe hoos migh, och han togh skifftebrefwet medh sigh, gör wäl och gif migh quittantz”. Swaradhe lenssmannen: ”Fly karren hijt, så kan I få qwittering”. Sadhe Jakop: ”Han lopp sin koos åth Swerige igen som han kom ifrån, iagh kan icke få honom hijt”. Föreshrefne prophos Anders nekte nu, han icke togh bytesbrefwet, och icke opbar mehra än sin egen part. Och efftersom föreshrefne prophos kunde nu icke bewijsa, at hans brodher j Hållandh är dödh, och ingen fulmacht hafwer af hans syster til Lybeck boor, dy är denne prophoss förelagt at bewijsa lagligen föreshrefne hans bröder ähre dödhe, såsom och förskaffar sigh fullmacht af hans syster, för kan man icke kenna denne enkia at swara honom till deras arf at lefwerera, men när dedh bewijses, då gåås om denne saak som lagh förmåhr.

 

Folke Almegius