Den fölliandhe dagen nest effter höltz
ochså tingh af migh vnderskrefwen Petter Dragman medh nembden, hoosswarandes
crohnans befalningzman wälachtat Anders Larson medh länssmennerne Jönss
Holtz och Hanss Matzon på Oroust j den gårdh Kalserödh j Möchelby sochen.
1)
Olof Helgesson i Töllås fordrar att Engelbrekt (Larsson) i Föggetorp med
sina barn skall utfärda köpebrev på det öresbol jord, som Olofs fader i Töllås
köpt av Engelbrekt för 20 dlr. Eftersom dennes son Lars svarar att pengarna
mottagits som pant och ej som köp, uppskjuts målet intill dess käranden
bevisar åtkomstens art.
Framkåmb för tingzretten Olav Helgesson
j Tillåhs, som widh jnstembningh hade her för retten stembt Ingelbrecht uthj
Fögetårp med hans barn och arfwingar förmedelst ett öhresbool iordh, som
Olavs fadher hadhe kiöpt af förbemälte Ingelbrecht och ligger j Tillåhs.
Och beklagar sigh förbemälte Olav Helgessonn, at hans fadher haar gifwet på
samma öhresbool iordh 20 daler sölfwermynt, dock icke något köpebref på
samma jordh bekommit, altså begärer förbemälte Olav Helgeson at honom
breff motte för bemälte ett öhresboohl jordh meddelas. Häremot at swara mötte
här för tingzretten Lars Ingelbrechtson på sin fadhers wägnar, och
tilstodh och bekendhe han, at bemälte 20 daler sölfwermynt wohre icke gifne
på köpejordh, men dee samma wohre uthgifne på pantejordh. Nogot wijdare
sadhe Lars sigh icke kunna swara för sin egen persohn för denna gången till
detta stemnemåhl, huarså frambt heruthinnan skulle skee någon domb, begerte
han hermedh måtte opsettias till nästkommandhe tingh, herom sine witnen at föra,
anten bemälte penningar ähre Olavs fadher gifne på kööpeiordh eller
panteiordh, huilket ähr tillåtet och bewilliat, då föreskrefne Lars
Ingelbrechtson effter jnstembningh skall mötha förbemälte Olav Helgesson
till retta, då gåås dhem emellan huadh lagh förmåhr.
2)
Sven (Andersson) i (Östra) Björneröd i Myckleby sn stämmer Börta i Lunna
om en ko han lämnat henne på foder och som sedan dött. Börta svarar, att
kon blivit sjuk och dött utan hennes förskyllan, vilket hon åläggs att
bevisa till nästa ting.
Swän uthi Biönnerödh hadhe instembt Börta
uthj Lunda j Möchelby sochen för een koo, som Börta hadhe taget på fodher
till lega af Swän, och dereffter ähr samma koo blefwen dödh för Börta,
och begerte Swän derföre betalningh. Häremot at swara mötte här för
tingzretten Börta uthj Lunda, och bekende sigh hafua taget samma koo på
fodher, men hon rådde inthet före, at koon bleff siuk och deraf dödde hon.
Detta her wllle förbemälte Börta bewijsa till nesta tingh, och föra herom
sine witnesbördh, allenast hermedh måtte opsatt blifwa, dett retten hennes
begäran samtykte.
3)
Olof Gregorsson i Kärra i Tegneby sn stämmer Reer (Andersson) i Lalleröd för
att denne ej återlämnat ett lånebrev om 160 dlr, trots att samma skuld är
betald. Reer vidgår att lånet är betalt och döms att återlämna brevet.
Sedan har Reer en fordran om 100 dlr av Olofs fader Gregor i Kärra, bekräftad
av en handskrift som förvaras hos länsmannen Hans Mattsson. Eftersom Olof
Gregorsson bestrider denna skuld åläggs Reer att förete handlingen vid nästa
ting.
Olav Gregersson j Kerra uthj Tägneby
sochen, som hadhe her för tingzretten jnstembt Reor j Lallerödh för een
handskrifft som föreskrefne Reor Olav förhåller, huilken innehåller på
160 daler sölfwermynt. Häremot at swara mötte förbemälte Reor j Lallerödh
och bekendhe sambt tilstodh sigh hafwa bekommit förbemälte penningar, och
densamma handhskrifft som förbemälte Olav haar instembt Reor före, den
lyder på föreshrefne 160 daler sölfwermynt, densamma handshrifft ähr honom
richtigh betalt blefwen. Härtill swaradhe föreshrefne Olav Gregerssonn j
Kerra, efftersom Reor tilstår och bekenner förbemälte handskrifft wara honöm
nöijeachteligen betalt, som innehåller på etthundradhe och sextijo daler (sölfwer)mynt,
så ähr sådant wäl sagt af förbemälte Reor j Lallerödh, men herföruthom
sadhe föreskrefne Olav Gregerson uthj Kerra at honom är för öhronen
kommet, at förbemälte Reor j Lallerödh skulle hafwa sagt sigh ännu hafwa
een annan handhskrifft härrörandhe på 100 daler silfwermynt, som Olavs
fadher Gregers j Kerra skulle förbemälte Reor j Lallerödh wara skyldigh,
huilket Olav sadhe bådhe honom och hans fadher sådant aldeles ähr
owitterligit, och wardt Olav her för retten begärandes, dett föreshrefne
Reor måtte dhensamma handskrifft nu för tingzretten frambwijsa. Hertill
swaradhe Reor at dhenne handskrifft ähr hooss länssmannen Hanss Mattsson,
huilket. och detta samma lenssmannen af retten widh tillfrågan sådhant
tillstodh och bekendhe. Hwarföre påladhe tingzretten föreshrefne Reor uthj
Lallerödh at han till nestkommandhe heemtingh, som här hålles på Oroust,
samma handskrifft för retten skall j liuset opwijsa, och när det skeer då gååss
dhem emallan huadh rett ähr. Anbelangande dhen första handskrifften på dhee
160 daler slette som mehrbemälte Reor bekenner för denne retten sigh hafwa
bekommit af föreskrefne Olav eller hans fadher Gregers, och densamma honom således
wara richtigt betalt och gådtgiordt. Dy hafwer retten för skähligen pröfwat
och gådtfunnit effter förbemälte Olav Gregerson j Kerras rettmätige begäran,
att han, nemligen Reor j Lallerödh, skall samma handskrifft ifrån sigh
tilbakars igen lefrera, efftersom den een gångh ähr tillfyllest betalt. Huar
och icke dett skeer skall samma handskrifft, ehwar hon finnes, effter denna
dagh wara dödh och machteslööss.
4)
Olofs (Börjesson) i Utegård svärfader Björn i Kila på Flatön har ärvt 7
penningbol odelsjord i (Övre) Strand i den gård som Olof (Engelbrektsson)
brukar. Denne har redan betalt 6 dlr och lovar att erlägga ytterligare 4 dlr
till Olof i pant för samma jord.
Olav uthj Vthgårdh hadhe här för
tingzretten jnstembt Olav j Strandh j Tegneby sochen för någon odellziordh,
som hans hustru effter hennes fadher Biönne j Kijhla på Flattöhn arfweligen
ähr tilfallen, nembligen siu penningzbool jordh j Strandh. Häremot att swara
mötte nu här för tingzretten Olav j Strandh, och kunde icke härtill neka,
att föreskrefne Olavs hustru j Vthgårdh, benämbdh Sigrj, medh hennes
samsyshon arfweligen är tillfallen odellziordh j förbemälte Strandh. Förbemälte
Olav j Vthgårdh bekenner sigh på samma hans hustrus odell hafua bekommit,
nembligen 6 daler slette, och resten fordrar han mehra, doch försträchte bemälte
Olav j Strandh bemälte Olav j Vthgårdh på samma hans hustrus odellziordh j
Strandh effter begäran nembligen fyra dahler slette, deremot niuter Olav j
Strandh samma odellziordh för een brukeligh vnderpant, huilka föra dahler
slette ofwanbemälte Olav j Strandh låfwadhe innan juhl nestkommande
redeligen at försträckia.
5)
Ingeborg Matsdotter, tjänstehjon på Morlanda säteri, stämmer Anders Esbjörnsson
(i Lilla Klevedal) för att han övergett henne och deras 2 barn, 14 och 10 år
gamla (se 671001-3). Anders, som vägrar att komma till tings, döms i sin frånvaro
att betala 12 rdlr till henne för barnens underhåll.
Ingeborgh Mattzdotter, som tiänar på
Morlandh gårdh, och tilförendhe hadhe här för tingzretten jnstämbt
Andhers Essbiörnsson boendes j Torp sochen, och klageligen öfwer honom här
för retten tilstodh och bekendhe, hurusom föreskrefne Anders hadhe afladt twå
oächta barn medh henne, och han inthedt will hielpa at framfödha sine barn
medh henne, och dee ringa medell som hon hafwer hafft uthj förrådh, hafwer
hon eensam måst påkåsta och upfödha hanss barn medh, och begärte hon här
af rätten, dedh hon heruthj måtte hielpas till rätta, efftersom förbemälte
Ingeborgh tilbiudher sigh at swara förbemälte Andhers Essbiörnson till
tinge, men lijkwäl så af mootwilligheet håller han henne ifrån sin rätt.
Hon bekendhe sigh hafwa framfödt hans barn, dedh ena j 14 åhr, dedh andra
uthj tijo åhr, och ingen hielp j medler tidh bekommit till bemälte twenne
hanss barns nödhtorfftige vpfödzell och uppehåldh, och såsom bemälte
Ingeborgh Matzdotter kan intet få bemälte Anderss Essbiörnson at swara
henne till rätta uthj denne saak, eij heller will han för rätten lysa sitt
laga förfall, att såsom förbemälte Anders hafwer warit stembt någre gånger
och eij will mötha. Dy finner retten skäligitj att föreshrefne Anders Essbiörnson,
som till bemälte 2 barn retta barnfadher befinns, skall gifwa förbemälte
Ingeborgh Matzdotter för sine 2 barns framfödzell och vptuchtelse nemligen
tolff rixdaler, deruthj inrechnat dee fyra rixdaler som stå hooss länssmannen
Jönss Holst effter derpå gifne bewijss, som bemälte Ingeborgh Matzdotter
eij will emottaga, efftersom hon föregaf sådant war för lijtet. Anlangande
dee klädher som bemälte Ingeborgh beswerar sigh, som belöper sigh till 9
daler slette, och hafua påkåstadt föreskrefne Anders Essbiörnson, emedan
dee lågh tilsammanz, skall han till nästa herradztingh swara henne till
retta herom, doch effter föregåendhe laga warssell och jnstemningh at
comparera.
6)
Helga Elofsdotter i (Nedre) Strand stämmer Engelbrekt Börjesson (i Grönskhult)
och Måns (Lassesson) i Gustorp för att de eller deras fäder tagit de
odelsbrev, som hennes avlidne fader Elof i Strand lämnat i förvar hos Arvid
i Östra Holm. Måns svarar att han ej vet vem som tagit handlingarna.
Hellgia Elufsdåtter uthj Strandh hadhe
jnstembt Månss på Gustorp och Ingelbrecht Börgeson på Skafftöhn för någre
odellzbref, som hennes fadher Eluf j Strandh hadhe förwahra låtet hooss
Arfwedh uthj Holm, widh den tijdh förbemälte Helgia war ett lijtet omyndigt
barn, och någon tijdh dhereffter, sedan Helgias fadher Eluf war dödh
blefwen, då kommer hennes fahrbrodher medh Lasse skreddare j Strandh, och
ginge dee till förbemälte gårdh Österholm, och togo uth hennes fadhers
odellzbreff, som Helgia fadher Eluff uthj läfwandes lijfwet hadhe dijt
buhrit, och dem inlagt uthj godh förwahringh hooss förbemälte Arfwedt j Öster
Holm, och begerte föreshrefne Helgia Elufsdåtter herom föra sine wittnesbördh.
Her emot att swara mötte her för tingzretten förbemälte Månss på
Gustorp, och högeligen widh sin högsta eedh bekrefftadhe, han haar aldrigh
taget hennes breff, och icke weet han hwem dem hafwer taget ifrån samma gårdh
Holm, som Helgias fadher hadhe lefwererat uthj hender och förwahring. Och såsom
tillförenne finnes wara om detta ährendet protocollerat, hwarföre syntes
denne retten wara onödigt för denne gången någre wittnen herom at framföra.
7)
Gullbrand (Olsson) i Livetorp har stämt Bengta på Hagen i Tegneby sn för stöld
av en bagge. Målet uppskjuts eftersom käranden har lämnat tingsplatsen.
Gulbrandh uthi Lifwetårp hadhe stembt
Bengta j Hagen för een währe hon skulle hafua taget olagligen. Mötte
heremot för retten at swara föreshrefne Bengta, men dhen som stämbt hafwer,
nembligen Gulbrandh, icke, doch war han tilstädhes i gåår och gick bort j
dagh, dy böör han bötha stemnefall een mark sölff effter tingfahrebalkens
9 capltel, doch möta till nästa tingh.
8)
Olof Svensson i ”Toften” under Assmunderöd stämmer sin husbonde Anders
(Torsson) om ersättning för en lagmansdom (målet är en upprepning av
671028-7). Sedan visas befallningsmannens tagesedel av den 7/5 1667, då Olof
under sitt torp fått brukningsrätt till en änghage, vilket hans husbonde
protesterar emot (se 620925-2). Olof tillåts dock att behålla änghagen med
torpet så länge som han behöver det för saltsjuderiet och betalar 2 rdlr
årligen i arrende.
Olle Swänsson j Tofften hadhe här för
tingzretten stembt Anders uthj Assmunderödh för 4 rixdahler Olav rester
effter handskrifft af Anders vthgifwen. Mötte häremot at swara förbemälte
Anders uthj Assmunderödh och föregaf, at bemälte Olle Swensson hadhe emot
hanss ja och minne inlöst för honom een laghmansdomb, och wiste altså
Anders bemälte Oluf Swenson inga penningar wara skyldigh. Och såsom her
befinnes förbemelte Oluf Swenson war hanss huussman och satt på hans gårdh
Assmunderödh och wille hafwa sin bolige dher, hwarföre jnlöste föreskrefne
Oluff Swenson samma laghmansdomb sigh sielf och Anders j Assmunderödh till
fromma. Dy bleff resoluerat här af retten att förbemälte Anders skall
allenast betala til förbemälte Oluf Swenson j Tåfften twå rixdahler af dee
fyra rixdaler, som förbemälte Oluf Swensson af Andhers j Assmunderödh
fordradhe, dhermedh wara åthskilde j denne saak. Oluf Swensson hadhe jnstembt
Anders j Assmunderödh här för retten för een enghaga på Assmunderödh
mark och egendomb som crohnans marck ähr, och wille föreskreffne Anderss
hafua Oluff Swenson ifrån samma bolige för dett han ingen lega för samma
platz wille gifwa förbemälte Andhers j Assmunderödh. Mötte här emot för
rätten förbemälte Anders j Assmunderödh och sade at bemälte Oluff Swenson
will förhata honom medh trugxell, doch blef dhet icke bewijst, och såsom
Oluf Swänsson uthj rätta hadhe inlagt befallningzmannen för detta, Swen
Andersons, tagezedell, den 7 maij anno 1667 uthgifwen, hwaruthinnan bemelte
Oluf Swänsson för saltwerkens förnödenheets skuldh är honom blefwen
uthlagt den omtwistige haga som undher Olavs platz hörer, dy wiste man inthet
bemälte tagesedell at vnderdömma men widh sin laga krafft at ståndha effter
lagen landzleijebalken 1 capitel, aldenstundh förbemälte Oluf Swenson gifwer
till Anders j Assmunderödh åhrligen 2 rixdaler till lega af samma sin åboendhe
platz. Anbelangande dedh höö som förbemälte Anders j Assmunderödh hafwer
låtet upäta j föreshrefne Olavs huussmanzplattz, som Olav skattar före,
skall han bewijsa Anders öfwer till nästa tingh, och när dedh skeer då gååss
dhem emellan hwadh rett är. Doch här hooss blef ett wijte opsatt emellan
dhesse twänne böndher, att huilken den ena dhen andra häreffter anten medh
slagxmåhl eller annor oloffliger påtahle påbördar och oförrättar, då
skall dhen samma som sådant bryter wara saakfälter till Kongl. M:t och
crohnan, nembligen 6 rixdaler.
9)
Anders Trondsson och Mårten Andersson i Röd i Morlandadalen stämmer sin
torpare Klement Hansson på Lidbacken för att denne låtit deras svin dö av
svält. Klement svarar att han tvingats arrestera 4 av böndernas svin efter-
som de trängt in på hans åkrar. Sedan har han bett bönderna att vakta sina
djur bättre, vilket de ej velat. Ändock har han släppt ut dem igen och fri-
känns från att ha orsakat deras död.
Anders Trunsson och Mårten Andersson
hemma j Röö j Morlandh sochen, och hadhe här för tingzretten instembt
Clemmet Hansson på Lijbackan för fyra stycken swijn som Anders Clemmet förmeente
hafua swultit till dödz. Häremot at swara mötte här för rätten bemälte
Clemmet Hanson, och sadhe sigh icke wara stembd till detta tingh att swara
Anders Trunson och Mårten Anderson j denne saak, men lijkwähl widh sin högsta
eedh här för retten swor och nekadhe at han aldrigh war orsaken at desse
swijn dödde j marken, och bekende Clemmet att Anders Trunsons swijn gingo in
uthj hans åkrar, dermedh nögdes han dem insettia j huuss och skickte så han
Anders budh om een söndagzmårgon att han skulle taga nogare wara på dem,
och hålla dhem inne så dee icke offtare giorde honom skadhe uthj hans åkrar.
Men Anders Trunson wille icke. Dy läth Clemmet uth swijnen gå åther igen
uthj marken, någon annan skadhe giorde han intet. Och såsom föreskrefne
Anders Trunssonn medh bemälte Mårten Anderson uthj Röö j Mårlandh sochen
inthett denne Clemnet Hanson på Lijbacken kunde uthj detta något honom öfwerbewijsa
medh skählige wittnesbördh, hwarföre blef föreskreffne Clemmet Hansson ifrån
denne beskyldningh endtledigat och frij erkändt uthj detta måhl, intill
dhess honom något sådhant skähligen öfwerbewijses.
10)
Hans Andersson i Torp stämmer Ingeborg (Torbjörnsdotter) i Berg, båda i
Myckleby sn, för en skuld om 10 dlr, som är så gammal att räntan nu är
lika hög som kapitalet. Målet uppskjuts eftersom Ingeborg ej kommer till
tings.
Hans Andersson j Torp uthj Möckelby
sochen hadhe stembt Ingeborgh j Bergh för tijo dahler slette som Ingeborgh ähr
blefwen skyldigh Hanss Anderssons föhrman emellan gårdars oplåtelsse, och säger
han desse förbemälte tijo dahler slette hafwer så länge waret borta ifrån
honom intill dhes rentan ähr lijka högh opluppen emot hufwitstohlen. Häremot
at swara mötte här för tingzrätten icke föreshrefne Ingeborgh j Bärgh at
swara sin wederdeeloman till rätta uthj denne saak, och såsom hon sidst nästhållet
tingh begerte att få dilation och dagh till detta tingh at afbewijsa förbemälte
denne Hanss Anderssons geldzfordringh, huilket och ähr skedt, doch lijkwähl
haar hon till j dagh sin låfwen icke effterkommit, doch skall bemälte
Ingeborgh mötha till detta nestkommande tridie tingh att swara förbemälte
Hanss Anderson till rätta.
|