Ting i Kalseröd i Myckleby socken 29 oktober 1667

 

Den fölliandhe dagen nest effter höltz ochså tingh af migh vnderskrefwen Petter Dragman medh nembden, hoosswarandes crohnans befalningzman wälachtat Anders Larson medh länssmennerne Jönss Holtz och Hanss Matzon på Oroust j den gårdh Kalserödh j Möchelby sochen.

 

 

 

 

1) Olof Helgesson i Töllås fordrar att Engelbrekt (Larsson) i Föggetorp med sina barn skall utfärda köpebrev på det öresbol jord, som Olofs fader i Töllås köpt av Engelbrekt för 20 dlr. Eftersom dennes son Lars svarar att pengarna mottagits som pant och ej som köp, uppskjuts målet intill dess käranden bevisar åtkomstens art.

 

Framkåmb för tingzretten Olav Helgesson j Tillåhs, som widh jnstembningh hade her för retten stembt Ingelbrecht uthj Fögetårp med hans barn och arfwingar förmedelst ett öhresbool iordh, som Olavs fadher hadhe kiöpt af förbemälte Ingelbrecht och ligger j Tillåhs. Och beklagar sigh förbemälte Olav Helgessonn, at hans fadher haar gifwet på samma öhresbool iordh 20 daler sölfwermynt, dock icke något köpebref på samma jordh bekommit, altså begärer förbemälte Olav Helgeson at honom breff motte för bemälte ett öhresboohl jordh meddelas. Häremot at swara mötte här för tingzretten Lars Ingelbrechtson på sin fadhers wägnar, och tilstodh och bekendhe han, at bemälte 20 daler sölfwermynt wohre icke gifne på köpejordh, men dee samma wohre uthgifne på pantejordh. Nogot wijdare sadhe Lars sigh icke kunna swara för sin egen persohn för denna gången till detta stemnemåhl, huarså frambt heruthinnan skulle skee någon domb, begerte han hermedh måtte opsettias till nästkommandhe tingh, herom sine witnen at föra, anten bemälte penningar ähre Olavs fadher gifne på kööpeiordh eller panteiordh, huilket ähr tillåtet och bewilliat, då föreskrefne Lars Ingelbrechtson effter jnstembningh skall mötha förbemälte Olav Helgesson till retta, då gåås dhem emellan huadh lagh förmåhr.

 

 

 

 

2) Sven (Andersson) i (Östra) Björneröd i Myckleby sn stämmer Börta i Lunna om en ko han lämnat henne på foder och som sedan dött. Börta svarar, att kon blivit sjuk och dött utan hennes förskyllan, vilket hon åläggs att bevisa till nästa ting.

 

Swän uthi Biönnerödh hadhe instembt Börta uthj Lunda j Möchelby sochen för een koo, som Börta hadhe taget på fodher till lega af Swän, och dereffter ähr samma koo blefwen dödh för Börta, och begerte Swän derföre betalningh. Häremot at swara mötte här för tingzretten Börta uthj Lunda, och bekende sigh hafua taget samma koo på fodher, men hon rådde inthet före, at koon bleff siuk och deraf dödde hon. Detta her wllle förbemälte Börta bewijsa till nesta tingh, och föra herom sine witnesbördh, allenast hermedh måtte opsatt blifwa, dett retten hennes begäran samtykte.

 

 

 

 

3) Olof Gregorsson i Kärra i Tegneby sn stämmer Reer (Andersson) i Lalleröd för att denne ej återlämnat ett lånebrev om 160 dlr, trots att samma skuld är betald. Reer vidgår att lånet är betalt och döms att återlämna brevet. Sedan har Reer en fordran om 100 dlr av Olofs fader Gregor i Kärra, bekräftad av en handskrift som förvaras hos länsmannen Hans Mattsson. Eftersom Olof Gregorsson bestrider denna skuld åläggs Reer att förete handlingen vid nästa ting.

 

Olav Gregersson j Kerra uthj Tägneby sochen, som hadhe her för tingzretten jnstembt Reor j Lallerödh för een handskrifft som föreskrefne Reor Olav förhåller, huilken innehåller på 160 daler sölfwermynt. Häremot at swara mötte förbemälte Reor j Lallerödh och bekendhe sambt tilstodh sigh hafwa bekommit förbemälte penningar, och densamma handhskrifft som förbemälte Olav haar instembt Reor före, den lyder på föreshrefne 160 daler sölfwermynt, densamma handshrifft ähr honom richtigh betalt blefwen. Härtill swaradhe föreshrefne Olav Gregerssonn j Kerra, efftersom Reor tilstår och bekenner förbemälte handskrifft wara honöm nöijeachteligen betalt, som innehåller på etthundradhe och sextijo daler (sölfwer)mynt, så ähr sådant wäl sagt af förbemälte Reor j Lallerödh, men herföruthom sadhe föreskrefne Olav Gregerson uthj Kerra at honom är för öhronen kommet, at förbemälte Reor j Lallerödh skulle hafwa sagt sigh ännu hafwa een annan handhskrifft härrörandhe på 100 daler silfwermynt, som Olavs fadher Gregers j Kerra skulle förbemälte Reor j Lallerödh wara skyldigh, huilket Olav sadhe bådhe honom och hans fadher sådant aldeles ähr owitterligit, och wardt Olav her för retten begärandes, dett föreshrefne Reor måtte dhensamma handskrifft nu för tingzretten frambwijsa. Hertill swaradhe Reor at dhenne handskrifft ähr hooss länssmannen Hanss Mattsson, huilket. och detta samma lenssmannen af retten widh tillfrågan sådhant tillstodh och bekendhe. Hwarföre påladhe tingzretten föreshrefne Reor uthj Lallerödh at han till nestkommandhe heemtingh, som här hålles på Oroust, samma handskrifft för retten skall j liuset opwijsa, och när det skeer då gååss dhem emallan huadh rett ähr. Anbelangande dhen första handskrifften på dhee 160 daler slette som mehrbemälte Reor bekenner för denne retten sigh hafwa bekommit af föreskrefne Olav eller hans fadher Gregers, och densamma honom således wara richtigt betalt och gådtgiordt. Dy hafwer retten för skähligen pröfwat och gådtfunnit effter förbemälte Olav Gregerson j Kerras rettmätige begäran, att han, nemligen Reor j Lallerödh, skall samma handskrifft ifrån sigh tilbakars igen lefrera, efftersom den een gångh ähr tillfyllest betalt. Huar och icke dett skeer skall samma handskrifft, ehwar hon finnes, effter denna dagh wara dödh och machteslööss.

 

 

 

 

4) Olofs (Börjesson) i Utegård svärfader Björn i Kila på Flatön har ärvt 7 penningbol odelsjord i (Övre) Strand i den gård som Olof (Engelbrektsson) brukar. Denne har redan betalt 6 dlr och lovar att erlägga ytterligare 4 dlr till Olof i pant för samma jord.

 

Olav uthj Vthgårdh hadhe här för tingzretten jnstembt Olav j Strandh j Tegneby sochen för någon odellziordh, som hans hustru effter hennes fadher Biönne j Kijhla på Flattöhn arfweligen ähr tilfallen, nembligen siu penningzbool jordh j Strandh. Häremot att swara mötte nu här för tingzretten Olav j Strandh, och kunde icke härtill neka, att föreskrefne Olavs hustru j Vthgårdh, benämbdh Sigrj, medh hennes samsyshon arfweligen är tillfallen odellziordh j förbemälte Strandh. Förbemälte Olav j Vthgårdh bekenner sigh på samma hans hustrus odell hafua bekommit, nembligen 6 daler slette, och resten fordrar han mehra, doch försträchte bemälte Olav j Strandh bemälte Olav j Vthgårdh på samma hans hustrus odellziordh j Strandh effter begäran nembligen fyra dahler slette, deremot niuter Olav j Strandh samma odellziordh för een brukeligh vnderpant, huilka föra dahler slette ofwanbemälte Olav j Strandh låfwadhe innan juhl nestkommande redeligen at försträckia.

 

 

 

 

5) Ingeborg Matsdotter, tjänstehjon på Morlanda säteri, stämmer Anders Esbjörnsson (i Lilla Klevedal) för att han övergett henne och deras 2 barn, 14 och 10 år gamla (se 671001-3). Anders, som vägrar att komma till tings, döms i sin frånvaro att betala 12 rdlr till henne för barnens underhåll.

 

Ingeborgh Mattzdotter, som tiänar på Morlandh gårdh, och tilförendhe hadhe här för tingzretten jnstämbt Andhers Essbiörnsson boendes j Torp sochen, och klageligen öfwer honom här för retten tilstodh och bekendhe, hurusom föreskrefne Anders hadhe afladt twå oächta barn medh henne, och han inthedt will hielpa at framfödha sine barn medh henne, och dee ringa medell som hon hafwer hafft uthj förrådh, hafwer hon eensam måst påkåsta och upfödha hanss barn medh, och begärte hon här af rätten, dedh hon heruthj måtte hielpas till rätta, efftersom förbemälte Ingeborgh tilbiudher sigh at swara förbemälte Andhers Essbiörnson till tinge, men lijkwäl så af mootwilligheet håller han henne ifrån sin rätt. Hon bekendhe sigh hafwa framfödt hans barn, dedh ena j 14 åhr, dedh andra uthj tijo åhr, och ingen hielp j medler tidh bekommit till bemälte twenne hanss barns nödhtorfftige vpfödzell och uppehåldh, och såsom bemälte Ingeborgh Matzdotter kan intet få bemälte Anderss Essbiörnson at swara henne till rätta uthj denne saak, eij heller will han för rätten lysa sitt laga förfall, att såsom förbemälte Anders hafwer warit stembt någre gånger och eij will mötha. Dy finner retten skäligitj att föreshrefne Anders Essbiörnson, som till bemälte 2 barn retta barnfadher befinns, skall gifwa förbemälte Ingeborgh Matzdotter för sine 2 barns framfödzell och vptuchtelse nemligen tolff rixdaler, deruthj inrechnat dee fyra rixdaler som stå hooss länssmannen Jönss Holst effter derpå gifne bewijss, som bemälte Ingeborgh Matzdotter eij will emottaga, efftersom hon föregaf sådant war för lijtet. Anlangande dee klädher som bemälte Ingeborgh beswerar sigh, som belöper sigh till 9 daler slette, och hafua påkåstadt föreskrefne Anders Essbiörnson, emedan dee lågh tilsammanz, skall han till nästa herradztingh swara henne till retta herom, doch effter föregåendhe laga warssell och jnstemningh at comparera.

 

 

 

 

6) Helga Elofsdotter i (Nedre) Strand stämmer Engelbrekt Börjesson (i Grönskhult) och Måns (Lassesson) i Gustorp för att de eller deras fäder tagit de odelsbrev, som hennes avlidne fader Elof i Strand lämnat i förvar hos Arvid i Östra Holm. Måns svarar att han ej vet vem som tagit handlingarna.

 

Hellgia Elufsdåtter uthj Strandh hadhe jnstembt Månss på Gustorp och Ingelbrecht Börgeson på Skafftöhn för någre odellzbref, som hennes fadher Eluf j Strandh hadhe förwahra låtet hooss Arfwedh uthj Holm, widh den tijdh förbemälte Helgia war ett lijtet omyndigt barn, och någon tijdh dhereffter, sedan Helgias fadher Eluf war dödh blefwen, då kommer hennes fahrbrodher medh Lasse skreddare j Strandh, och ginge dee till förbemälte gårdh Österholm, och togo uth hennes fadhers odellzbreff, som Helgia fadher Eluff uthj läfwandes lijfwet hadhe dijt buhrit, och dem inlagt uthj godh förwahringh hooss förbemälte Arfwedt j Öster Holm, och begerte föreshrefne Helgia Elufsdåtter herom föra sine wittnesbördh. Her emot att swara mötte her för tingzretten förbemälte Månss på Gustorp, och högeligen widh sin högsta eedh bekrefftadhe, han haar aldrigh taget hennes breff, och icke weet han hwem dem hafwer taget ifrån samma gårdh Holm, som Helgias fadher hadhe lefwererat uthj hender och förwahring. Och såsom tillförenne finnes wara om detta ährendet protocollerat, hwarföre syntes denne retten wara onödigt för denne gången någre wittnen herom at framföra.

 

 

 

 

7) Gullbrand (Olsson) i Livetorp har stämt Bengta på Hagen i Tegneby sn för stöld av en bagge. Målet uppskjuts eftersom käranden har lämnat tingsplatsen.

 

Gulbrandh uthi Lifwetårp hadhe stembt Bengta j Hagen för een währe hon skulle hafua taget olagligen. Mötte heremot för retten at swara föreshrefne Bengta, men dhen som stämbt hafwer, nembligen Gulbrandh, icke, doch war han tilstädhes i gåår och gick bort j dagh, dy böör han bötha stemnefall een mark sölff effter tingfahrebalkens 9 capltel, doch möta till nästa tingh.

 

 

 

 

8) Olof Svensson i ”Toften” under Assmunderöd stämmer sin husbonde Anders (Torsson) om ersättning för en lagmansdom (målet är en upprepning av 671028-7). Sedan visas befallningsmannens tagesedel av den 7/5 1667, då Olof under sitt torp fått brukningsrätt till en änghage, vilket hans husbonde protesterar emot (se 620925-2). Olof tillåts dock att behålla änghagen med torpet så länge som han behöver det för saltsjuderiet och betalar 2 rdlr årligen i arrende.

 

Olle Swänsson j Tofften hadhe här för tingzretten stembt Anders uthj Assmunderödh för 4 rixdahler Olav rester effter handskrifft af Anders vthgifwen. Mötte häremot at swara förbemälte Anders uthj Assmunderödh och föregaf, at bemälte Olle Swensson hadhe emot hanss ja och minne inlöst för honom een laghmansdomb, och wiste altså Anders bemälte Oluf Swenson inga penningar wara skyldigh. Och såsom her befinnes förbemelte Oluf Swenson war hanss huussman och satt på hans gårdh Assmunderödh och wille hafwa sin bolige dher, hwarföre jnlöste föreskrefne Oluff Swenson samma laghmansdomb sigh sielf och Anders j Assmunderödh till fromma. Dy bleff resoluerat här af retten att förbemälte Anders skall allenast betala til förbemälte Oluf Swenson j Tåfften twå rixdahler af dee fyra rixdaler, som förbemälte Oluf Swensson af Andhers j Assmunderödh fordradhe, dhermedh wara åthskilde j denne saak. Oluf Swensson hadhe jnstembt Anders j Assmunderödh här för retten för een enghaga på Assmunderödh mark och egendomb som crohnans marck ähr, och wille föreskreffne Anderss hafua Oluff Swenson ifrån samma bolige för dett han ingen lega för samma platz wille gifwa förbemälte Andhers j Assmunderödh. Mötte här emot för rätten förbemälte Anders j Assmunderödh och sade at bemälte Oluff Swenson will förhata honom medh trugxell, doch blef dhet icke bewijst, och såsom Oluf Swänsson uthj rätta hadhe inlagt befallningzmannen för detta, Swen Andersons, tagezedell, den 7 maij anno 1667 uthgifwen, hwaruthinnan bemelte Oluf Swänsson för saltwerkens förnödenheets skuldh är honom blefwen uthlagt den omtwistige haga som undher Olavs platz hörer, dy wiste man inthet bemälte tagesedell at vnderdömma men widh sin laga krafft at ståndha effter lagen landzleijebalken 1 capitel, aldenstundh förbemälte Oluf Swenson gifwer till Anders j Assmunderödh åhrligen 2 rixdaler till lega af samma sin åboendhe platz. Anbelangande dedh höö som förbemälte Anders j Assmunderödh hafwer låtet upäta j föreshrefne Olavs huussmanzplattz, som Olav skattar före, skall han bewijsa Anders öfwer till nästa tingh, och när dedh skeer då gååss dhem emellan hwadh rett är. Doch här hooss blef ett wijte opsatt emellan dhesse twänne böndher, att huilken den ena dhen andra häreffter anten medh slagxmåhl eller annor oloffliger påtahle påbördar och oförrättar, då skall dhen samma som sådant bryter wara saakfälter till Kongl. M:t och crohnan, nembligen 6 rixdaler.

 

 

 

 

9) Anders Trondsson och Mårten Andersson i Röd i Morlandadalen stämmer sin torpare Klement Hansson på Lidbacken för att denne låtit deras svin dö av svält. Klement svarar att han tvingats arrestera 4 av böndernas svin efter- som de trängt in på hans åkrar. Sedan har han bett bönderna att vakta sina djur bättre, vilket de ej velat. Ändock har han släppt ut dem igen och fri- känns från att ha orsakat deras död.

 

Anders Trunsson och Mårten Andersson hemma j Röö j Morlandh sochen, och hadhe här för tingzretten instembt Clemmet Hansson på Lijbackan för fyra stycken swijn som Anders Clemmet förmeente hafua swultit till dödz. Häremot at swara mötte här för rätten bemälte Clemmet Hanson, och sadhe sigh icke wara stembd till detta tingh att swara Anders Trunson och Mårten Anderson j denne saak, men lijkwähl widh sin högsta eedh här för retten swor och nekadhe at han aldrigh war orsaken at desse swijn dödde j marken, och bekende Clemmet att Anders Trunsons swijn gingo in uthj hans åkrar, dermedh nögdes han dem insettia j huuss och skickte så han Anders budh om een söndagzmårgon att han skulle taga nogare wara på dem, och hålla dhem inne så dee icke offtare giorde honom skadhe uthj hans åkrar. Men Anders Trunson wille icke. Dy läth Clemmet uth swijnen gå åther igen uthj marken, någon annan skadhe giorde han intet. Och såsom föreskrefne Anders Trunssonn medh bemälte Mårten Anderson uthj Röö j Mårlandh sochen inthett denne Clemnet Hanson på Lijbacken kunde uthj detta något honom öfwerbewijsa medh skählige wittnesbördh, hwarföre blef föreskreffne Clemmet Hansson ifrån denne beskyldningh endtledigat och frij erkändt uthj detta måhl, intill dhess honom något sådhant skähligen öfwerbewijses.

 

 

 

 

10) Hans Andersson i Torp stämmer Ingeborg (Torbjörnsdotter) i Berg, båda i Myckleby sn, för en skuld om 10 dlr, som är så gammal att räntan nu är lika hög som kapitalet. Målet uppskjuts eftersom Ingeborg ej kommer till tings.

 

Hans Andersson j Torp uthj Möckelby sochen hadhe stembt Ingeborgh j Bergh för tijo dahler slette som Ingeborgh ähr blefwen skyldigh Hanss Anderssons föhrman emellan gårdars oplåtelsse, och säger han desse förbemälte tijo dahler slette hafwer så länge waret borta ifrån honom intill dhes rentan ähr lijka högh opluppen emot hufwitstohlen. Häremot at swara mötte här för tingzrätten icke föreshrefne Ingeborgh j Bärgh at swara sin wederdeeloman till rätta uthj denne saak, och såsom hon sidst nästhållet tingh begerte att få dilation och dagh till detta tingh at afbewijsa förbemälte denne Hanss Anderssons geldzfordringh, huilket och ähr skedt, doch lijkwähl haar hon till j dagh sin låfwen icke effterkommit, doch skall bemälte Ingeborgh mötha till detta nestkommande tridie tingh att swara förbemälte Hanss Anderson till rätta.

 

Folke Almegius