Ting i  Stordal i Stenkyrka socken 21 juni 1669

 

 

 

 

Anno 1669 den 21 junij höltz ett almenneligit heradtztingh med almogen her på Tiöhrn i den gård Stordahl i Steenkyrckia sochn på Tiöhrn, af mig Petter Drakman heradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nembden Bryngiel i Ååseby, Niels Christensson i Ohlssby, Anundh Bryntesson i Röra, Gregers Tolleson uthj Röruick, Oluf Ifwersson i Möggenäs och Erick i Hoflanna, medh oss öfuerwarandes i cronans befaldningzmans stelle Johan Larsson i Ödzmåhl, lendzmannen Hanss Rassmusson i Reffsaahl medh mehninge ahlmoge som tillstedes wore.

 

 

 

 

1. Landshövdingen Harald Stakes brev till fogden Anders Larsson om ny förmyndare-ordning och modell för skatteuppbörd kungörs.

 

I bland annat samma dagh war at förrätta blef för almogen opläsen een ny förmyndare- ordningh daterat Stockholm den --- anno 1669, huilcken stadga hans excellentz herr gouverneuren herr Haral Stake hafuer skrifuit befaldningzmannen Anders Larsson till, at han densamma her för almogen i detta fögderiet skolle wed dombstohlerna publicera låta, daterat Bahuuss den 14 maij 1669. I lijka måtto oplästes för almogen kongl mtz nådigste förordningh huruledes med opbärande af almoogens vthlagor till cronan hereffter förhålles skall, gifuen i Stockholm den 18 augustij 1669. I lijka måtto är detta wordet publicerat wed hemtinget på Oroust den 14 junij nestförleden hujus annj.

 

 

 

 

2. Margareta Huitfeldt stämmer Anders Germundsson i Hjälteby, Per Torsson och Jon i Uteby för slagsmål. Ingen av dem infinner sig varför de döms böta för uteblivande.

 

Welborne fru Margreta Huitfelt hadhe hitt för retten citterat och stembt dee böndher Anders Germundson i Hielteby, Peder Tohrsson i Söhrby, och Joen i Vthby, för begångit slagzmåhl. Och som föreskrefne bönder icke mötte her för retten, eij heller lätt dee lyssa sitt laga förfall som lagen biuder, huarföre är huer för sigh tilldömbd at bötha 1 mark sölf effter lagen tingfarebalken 9 cap., och samma böter böhr fruen effter norske priuilegier behålla.

 

 

 

 

3. Per Krabbe till Olsnäs stämmer Hans Erikssons änka Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes söner Erik och Olof Hanssöner där om obetald skuld på inteckning i gården sedan 1659. Änkan och sönerna erbjuder Per Krabbe 40 daler smt samt 3 oxar som betalning, men som denne kräver allt i reda pengar döms låntagarna att före Mikaelsdagen (29/9) gottgöra honom sålunda.

 

Welborne Pedher Krabbe till Olssnääss jnstembdt Börge (fel för Börta!) i Kibenne i Stenkyrkia sochn, anlangandes någre penninger som enckian till honom är blefwen skylldigh på ett kiöp, som eij kunde wed macht stånda, och gick tillbakers, angående Kibenne gård, som af hennes salig man Hans Erickson i Kibenne och welborne Peder Krabbe emellan anno 1659 giordt och oprettat, dereffter så hafuer hennes söhner Erich Hanson och Oluf Hansson gifuit ut een sennare handskrifft lydandes på 176 rixdaler, derföre hafuer hans welbyrdigheet bekommit i pant deras arfuepart och odellssiordh i Kibenne gårdh, som är ifrån anno 1664 den 9 junij och till dato 1669. Her war elliest nogen tuist om 14 rixdaler, som Peder Krabbe praetenderade, och enckian med arfuingar nekar dertill at willia betahla, ty dee föregifua bemälte 14 rixdaler wara dem owitterligit in utj sielfwa capitallsumman införde. Men dee öfrige resterande 76 (!) rixdaler går enckian medh sine söhner wid och will dem betahla. Enckian Börta som med sine söhner till wedermåhlsstahle stod her för retten och tillbödh hans welbyrdigheet på denne kraff i rede penningar nembligen 40 daler slette, och 3 stycken oxer at betahla, huilcket hans welbydigheet recuserade och wille inga oxar hafua utj betahlning men begerte sine vtlånte penninger in alles blifua betalt.

Resoluerades her uthj, at enckian med sine barn som bruket rådher i Kibenne, skola samma obligation, som dee hafua utgifuet, innan nestkommandhe sanct Mecaelis tijdh hafua inlöst och betahlat, huar så frampt det icke skeer, då wed nampn och vthwerdering af deres boo och lössöhrer effter lagen kiöpebalckens 3 cap.

 

 

 

 

4. Per Krabbe (till Olsnäs) kräver Gunnar i Kroken (okänt var) på en tunna korn. Han är fattig och döms arbeta av skulden om han ej kan betala.

 

Item Gunder uthj Krogen, som welborne Peder Krabbe hadhe hitt för retten jnstembt för 1 tunna korn, som han honom skyldig war. Comparerade till suars och sadhe sig förmedelst sin stora fattigdomb skuld icke kunna betahla. Resoluerades af retten, at efftersom han wedgår gielden, då anten betahla eller arbethe derföre effter lagen.

 

 

 

 

5. Jörgen Andersson i Habborsby har gått i borgen för en skuld som Erik Hansson i Västra Röd (Kebene?) har hos Volfgang Sommar i Marstrand och döms betala den.

 

Wolffgangh Sommar utj Marstrand hade instembt her för heradtzretten Jörgen Andersson i Habbersby för 10 daler 8 skilling stendigh giäldh, som han för Erich Hanson i Westeröö hafuer gådt i låfuen före. Resolutio: Pålagdt bemälte Jörgen Andersson samma gield, som een förlöfftingzman at betahla.

 

 

 

 

6. Volfgang Sommar i Marstrand stämmer Jöns Staffansson i Höviksnäs för skuld som hans far klockaren Staffan (Nilsson) där haft hos honom sedan 1665. Jöns menar att han ej ärvt något efter sin far men då han ej bevisar detta döms han betala.

 

Wulffgangh Sommar hade instembt her för retten Staffan klåckares sohn wed Höwicknääs, benämbdh Jöens Staffanson, för nogen giäldh som hans fadher hade anno 1665 den 13 augustij länt af bemälte Wulff, nembligen 15 daler slette med derpå löpande räntta, och wart han nu sin fordring jgen begerandes. Heremot at suara mötte förbemälte Jöens Staffanson och kunde icke neka sin fadhers giorde giäldh, men föregaf detta, at han icke fick noget arfwa effter sin sahlig fader, ty han intet betahla, huilcket han dock eij beuijste. Resolutio: At bemälte Jönss Staffanson för denne fodring till nestkommandhe Mecaelis jnnewarande åhr at betahla, huar och icke, då wed nampn och utwerdering af hans boo effter lagen kiöpebalken 3 cap.

 

 

 

 

7. Henrik (Andersson) i Smedby och Anders (Nilsson) i Göksäter, som företräder släkten i Gilleby, anmäler att flickorna Kerstin och Rangela vardera ej fått ut 5 daler smt, som deras förmyndare Anders i Valsäng ansvarat för. Rätten meddelar att Anders släkt i Valsäng blivit så utfattig att deras gård blivit skattevrak. Därför finns inget att betala flickornas arv med.

 

Hindrick uthj Smäby på Oroust boendes, fuhlmächtig på Gilleby folckz wegner, om någre innestående barnepenninger, som Anders i Hualsseng haar emottagit at suara före, som Kirstin och Rangnella huar tillföll 5 daler slette, deraf haar bemälte Anders emottagiet Rangnelas part, som han nu intet haar betalt. Hertill suaradhe lagrettet och ahlmogen som her på tinget tillstedes wore, at dee folck som nu för detta hafua bodt på Hualssenghz gård, hafwa intet at betahla med, och gården Hualsseng är skrifwin vnder cronan,. Än framkom Anders i Giögesäther, som ochså i lijka måtto fast påstodh om någre barnepenninger, nembligen 5 daler slette, som Kirstin tillhörde, och bemälte Anders i Hualsseng war skyldig blefuen. Dy sades honom detta som förbemelt är, at mannen hafuer intet at betahla medh. Anders i Giögesäter sig till försäkring begerdte herom rettens attestum, skall honom meddehlas wedh påfodran.

 

 

 

 

8. Olof Ambjörnsson i Dyreby kräver betalning av skuld av Simon Kristofferssons hustru i Hovlanda enligt brev upprättat av förre svorenskrivaren Per Andersson (i Holm) 1657. Hennes son Anders Simonsson i Hovlanda vidgår skulden och döms betala inom 14 dagar.

 

Oluf Ambiörnsson utj Dyreby hade stembt Siman Christopherses quinna i Hoflanna för 20 rixdaler med 5 åhrs rentta, som hon honom är skyldigh blefwen, eller at få dee 3 öhrisbooljord till brukelig pant emot sine vthlånte penninger i Hoflanna gårdh, som han beuijste med förrige suorenskrifuaren Peder Anderssons bref, daterat den 22 septembris anno 1657. Her emot at suara mötte her för retten Simans sohn i Hofflanna benämbdh Anders, och sade at hans modher, som hitt till tinget är stembdh, för sin ålderdomb skuld icke kunde komma, doch lijkuell wedgick han denne sin moders giorde giäldh.

Blef resoluerat herutj, at efftersåsom bemälte Oluf Ambiörnson i Dyreby med richtigt panttebref hade beuijst till rett fodran wara berättigat till samma gield, dy blifuer honom / : huar så frampt dee 20 rixdaler med 5 åhrs rentta innan 14 dager effter dato icke blifuer honom skadheslööss betalt samma penninger :/ då skall han effter goda mänss werderingh träda till sin pant och brucka den intill dess han får sine vthlånte penninger effter lagen kiöpebalckens 20 cap.

 

 

 

 

9. Lars (Andersson) i Fagerfjäll har som borgensman för Ivar (Olsson) i Tyft måst betala frun på Olsnäs (Kerstin Duva) 4 riksdaler i ersättning för 23 getter och 10 killingar, vilket Torel Jonsson i Röd SK intygar. Ivar vidgår skulden men beklagar sig över att fruns hundar bet ihjäl getterna. Han döms dock ersätta Lars inom 14 dagar, och kräver han något av frun i skadestånd så får han stämma henne om det.

 

Lars uthj Fahrfield har her för retten stembt Ifwar uthj Tåfft för 4 rixdaler, som han på hans wegner haar betalt till frun på Olssnääss, såsom een förlöfftingzman för Ifwar, anlangande nogen rest han war kommen uthj hooss fruen för 23 stycken gambla gitter och 10 stycken killinger för 10 åhr sedan, huilcka utlagde 4 rixdaler penningar bemälte Ifwar innehåller för Lars, och herom framförde witnesbörd, nembligen Tårell Joensson i Röd, som her för retten bekände, at det war wijst nogh, at bemälte Larss i Fahrfieldh, som gick i borgen för Ifwar i Tåfft, hoss frun på Olssnees måtte betahla för honom dee 4 rixdaler, som Ifwar war kommen till rest på ofuanskrefne getter. Heremot at suara mötte föreskrefne Ifwar i Tåfft och kunde icke neeka hertill, at ju Larss haar betalt för honom hoss fruen desse bemälte penninger, som han på samma getter war skyldigh blefuen, men föregaf at fruns hunder beeto dem till dödz, så han tog stor skade dher på. Dy blef afsagdt i denne sack, at efftersåsom Lars i Fahrfieldh haar bewuijst samma 4 rixdaler till frun på Olssnäss hafua betalt, som een borgesman för Ifwar i Tåfft, dy böhr Ifwar refundera Larss sine vthlagde penninger igen innan ½ månadtz dagh effter dato, eller wedh nampn och vthwärderingh af hans boo effter lagen, och der så är at bemälte Ifwar i Tåfft hafuer nogen skäligh praetension på fruen på Olssnääs, då sökie henne lagligen igen som wedbör till sin skades satisfaction. Actum ut supra.

 

 

 

 

10. Erik (Kristoffersson) i Hovlanda stämmer Jörgen (Svennungsson) i Kurlanda för att denne dragit kniv mot honom i Krossekärr SK och kallat honom ”böfuell”. Jörgens hustru Kerstin meddelar att maken ligger sjuk varför målet uppskjuts till nästa ting.

 

Erick uthi Hofflanna hade hitt för retten stembt Jöran utj Kuurlandh för det han drogh een knijf till honom Christi Himmelferdhdagh om afftonen i detta åhr i Grosskier. Heremot at suara mötte och suaradhe Jörans hustru på sin mans wegner benämbdh Kirstin och sadhe, at hennes man talte Erick intet ondt emot. Erick sade at hennes man Rassmus ( ! ) skielte honom för een böfuell, och som hustrun låt säija, at hennes man låg siuck, dy begerte hun at detta måtte opsättias till nesta tingh intill dess hennes man kan sielf suara till sin wederpart, det och blef bewelgiat och sambtyckt.

 

 

 

 

11. Johan Olsson i Säby stämmer Jörgen och Rasmus Svennnungssöner i Kurlanda samt Krok (Olsson) i Krogsdal för att de vägrar betala fullt arrende för kyrkojord i deras gårdar. De döms betala fullt ut enligt var som bevisas av kyrkoräkenskaperna.

 

Johan Olufsson uti Säby stembt Jöran och Rassmus utj Kuuhrland sampt Krogk i Krogxdahl för innestående kyrckians landskyldh till Steenkyrkia, som belöper af 18 öhrisbolljord 1 daler 9 öre silfwermynt, och dee sådant mootwelligen innehåller, och willia den intet mehra gifua nu än som tillförende. Heremot at suara mötte Jörans hustru Kirstin sampt Krook uthj Krogzdahl. Dee bekände dhee pläga yda 12 skilling af öhrisbooljordh, och förmehnte dee icke mehra plichtige wore. Till at beuijssa detta som af Johan Olson fordrades, framlades kyrckiobooken huaruthi klarligen bemälte kyrckiolanskyldh bestå, nembligen uthi 1 daler 9 öre silfermynt.

Resoluerades heruti, at såsom kyrckiowärderne klarligen bewijssa medh kyrckiobooken bemälte rättigheet och landskyldh af samma jord åhrligen afgåå böhra till Steenkyrckia, dy bör sådant af wederbörandenom innan ½ månadtz dagh at betahla.

 

 

 

 

12. Länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal stämmer Arne (Olsson) i Häggvall för att han överfallit Per Eskilsson, boende i torp på Häggvalls mark, med en yxhammare när denne gick på Arnes mark och högg små enbuskar till bränne. Arne döms böta för yxhuggen varefter ett fredsvite uppsätts mellan parterna.

 

Länssmannen Hans Rassmusson uthj Refssaahl hade hitt för heradtzretten låtit incittera och stembna Arne i Häggwaldh för det han slogh Peder Eskelson boendhes på Heggwaldh mark 3 yxhammerslagh, af ingen annan orsack än han gick på hans marck och högg små enar till bränne. Heremot at suara mötte förskrefne Arne och hertill nekadhe till dhetta klagemåhl som lenssmannen honom herföre anklagadhe. Peder Eskielson som huggen fick, begerte at retten wille nepsa föreskrefne Arne herföre, ty han sadhe, han giorde honom jntet emot och wijste intet af, för än han komb löpandes in på honom, och gaf honom hugg, men Arne hertill nekadhe. Och som bemälte Arne icke kunde lagwerga sig emot denne beskyllningh, dy dömbdes han till at böta förbemälte 3 slag 3 mark sölff effter lagen. Emellan ofuanbemälte parter blef eet withe dem emellan satt, at huilcken den ene den andre anten med ordh eller gerninger vförener, då skall den brotzlige böta 1 skattgiell oxe om 7 rixdaler.

 

 

 

 

13. Per (Vilhelmsson d.y.) och Hans (Vilhelmsson) i Toftenäs samt Helge i Röa stäms för att de under påskhelgen seglat ut på västerhavet med sin fiskeskuta. De kommer ej till tings och döms böta för uteblivande.

 

Pedher och Hans utj Tåfftenes och Helge på Rödh äre jnstembde för retten för det dee om skiertorssdaghen låpp ut med deras fijskeskutha uthj wästersiön, emot påskehelgen, emot den höga öfuerheetens willie och befaldningh. Heremot at suara mötte icke her för retten ofuanskrefne, huarföre hafuer retten dem tilldömbt at böta för absens i stemnefall 1 mark sölf, huartera effter lagen tingfarebalckens 9 cap.

 

 

 

 

14. Länsmannen Johan (Olsson) i Säby stämmer Reer (Ivarsson) och Nils i Nordvik för slagsmål på Stenkyrka kyrkogård. Bönderna nekar men vittnena (Erik Kristoffersson) i Hovlanda och Måns (Börjesson) i Bäck intygar att bönderna varit mycket druckna och bråkat. Nils hade retat Reer för hans mössa, sägandes: ”Se vilken helig mössa du har”. Reer svarade att eftersom han haft råd att köpa mössan ämnade han också bära den. Parterna döms böta 5 riksdaler för detta ”clammerj” på kyrkogården.

 

Johan uthj Säby lenssman hade her för retten instembt Reor utj Nohruick och Niels jbidem för det dee näst före påska stode på Steenkyrckia kyrckiogårdhen om een söndag, wore öfuerste druckne och wille slå huar andra. Heremot at suara mötte föreskrefne bönder och nekadhe hertill. Men Johan Olufson beuiste med lagretzmannen Johan (rimligen Erik) i Hoflanna och skiutzrettaren Måns i Bäck, som sågo och bekändhe, at dee wore hårdt tillsammans, och wille gifua hugg på huer andhra. Och dhet komb dheres trätta dem emellan om een mössa, som Reor hade på sitt hufuud, då sade Nielss till Reor: ”See huilcken heelig mössa du hafuer”. Dertill suaradhe Reor: ”Är iag god för at betahla den, så må iagh fuller den wäll bära”, med widare suar dem emellan på kyrckiogården föll. Resoluerades herutj att såsom Reor och Nielss haar bruckt clammerj medh huarannan på kyrkiegården, och sådant är dem her lagligen öfuertygat, dy skall huar af dem för slickt förseelse plichta till kongl. m:t och cronan 2 ½ rixdaler, giör tillsammans 5 rixdaler, effter recess Christian 3, artickel 23.

 

 

 

 

15. Länsmannen Johan (Olsson) i Säby stämmer Olof i Svanvik VA för att han slagit Nils (Persson) i Gläshed. Bönderna är nu förlikta men det hjälper ej utan Olof döms böta.

 

Johan uthi Säby haar her för heradtzretten instämbt Oluf uthj Suanwijk för det han slogh Nielss i Glässöö 3die dag pingesdagh. Heremot at suara comparerade förbemälte bönder och sadhe, dhee hade intet at trätta om och wore gode wehner med huarandra. Dock omsider bekändhe Nielss at Oluf slog honom, men han wiste intet huad det war han fick såår af. Dy dömbdes föreskrefne Oluf till att plichta för begångit slagzmåhl nembligen 4 mark sölff effter lagen.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28