Anno 1669 den 21 junij höltz ett almenneligit heradtztingh
med almogen her på Tiöhrn i den gård Stordahl i Steenkyrckia sochn på Tiöhrn,
af mig Petter Drakman heradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nembden
Bryngiel i Ååseby, Niels Christensson i Ohlssby, Anundh Bryntesson i Röra,
Gregers Tolleson uthj Röruick, Oluf Ifwersson i Möggenäs och Erick i
Hoflanna, medh oss öfuerwarandes i cronans befaldningzmans stelle Johan
Larsson i Ödzmåhl, lendzmannen Hanss Rassmusson i Reffsaahl medh mehninge
ahlmoge som tillstedes wore.
1. Landshövdingen Harald Stakes brev till
fogden Anders Larsson om ny förmyndare-ordning och modell för skatteuppbörd
kungörs.
I bland annat samma dagh war at förrätta blef för almogen
opläsen een ny förmyndare- ordningh daterat Stockholm den --- anno 1669,
huilcken stadga hans excellentz herr gouverneuren herr Haral Stake hafuer
skrifuit befaldningzmannen Anders Larsson till, at han densamma her för
almogen i detta fögderiet skolle wed dombstohlerna publicera låta, daterat
Bahuuss den 14 maij 1669. I lijka måtto oplästes för almogen kongl mtz
nådigste förordningh huruledes med opbärande af almoogens vthlagor till
cronan hereffter förhålles skall, gifuen i Stockholm den 18 augustij 1669. I
lijka måtto är detta wordet publicerat wed hemtinget på Oroust den 14 junij
nestförleden hujus annj.
2. Margareta Huitfeldt stämmer Anders
Germundsson i Hjälteby, Per Torsson och Jon i Uteby för slagsmål. Ingen av
dem infinner sig varför de döms böta för uteblivande.
Welborne fru Margreta Huitfelt hadhe hitt för retten
citterat och stembt dee böndher Anders Germundson i Hielteby, Peder Tohrsson
i Söhrby, och Joen i Vthby, för begångit slagzmåhl. Och som föreskrefne
bönder icke mötte her för retten, eij heller lätt dee lyssa sitt laga
förfall som lagen biuder, huarföre är huer för sigh tilldömbd at bötha 1
mark sölf effter lagen tingfarebalken 9 cap., och samma böter böhr fruen
effter norske priuilegier behålla.
3. Per Krabbe till Olsnäs stämmer Hans
Erikssons änka Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes söner Erik och Olof
Hanssöner där om obetald skuld på inteckning i gården sedan 1659. Änkan och
sönerna erbjuder Per Krabbe 40 daler smt samt 3 oxar som betalning, men som
denne kräver allt i reda pengar döms låntagarna att före Mikaelsdagen (29/9)
gottgöra honom sålunda.
Welborne Pedher Krabbe till Olssnääss jnstembdt Börge (fel
för Börta!) i Kibenne i Stenkyrkia sochn, anlangandes någre penninger som
enckian till honom är blefwen skylldigh på ett kiöp, som eij kunde wed macht
stånda, och gick tillbakers, angående Kibenne gård, som af hennes salig man
Hans Erickson i Kibenne och welborne Peder Krabbe emellan anno 1659 giordt
och oprettat, dereffter så hafuer hennes söhner Erich Hanson och Oluf
Hansson gifuit ut een sennare handskrifft lydandes på 176 rixdaler, derföre
hafuer hans welbyrdigheet bekommit i pant deras arfuepart och odellssiordh i
Kibenne gårdh, som är ifrån anno 1664 den 9 junij och till dato 1669. Her
war elliest nogen tuist om 14 rixdaler, som Peder Krabbe praetenderade, och
enckian med arfuingar nekar dertill at willia betahla, ty dee föregifua
bemälte 14 rixdaler wara dem owitterligit in utj sielfwa capitallsumman
införde. Men dee öfrige resterande 76 (!) rixdaler går enckian medh sine
söhner wid och will dem betahla. Enckian Börta som med sine söhner till
wedermåhlsstahle stod her för retten och tillbödh hans welbyrdigheet på
denne kraff i rede penningar nembligen 40 daler slette, och 3 stycken oxer
at betahla, huilcket hans welbydigheet recuserade och wille inga oxar hafua
utj betahlning men begerte sine vtlånte penninger in alles blifua betalt.
Resoluerades her uthj, at enckian med sine barn som bruket
rådher i Kibenne, skola samma obligation, som dee hafua utgifuet, innan
nestkommandhe sanct Mecaelis tijdh hafua inlöst och betahlat, huar så frampt
det icke skeer, då wed nampn och vthwerdering af deres boo och lössöhrer
effter lagen kiöpebalckens 3 cap.
4. Per Krabbe (till Olsnäs) kräver Gunnar i
Kroken (okänt var) på en tunna korn. Han är fattig och döms arbeta av
skulden om han ej kan betala.
Item Gunder uthj Krogen, som welborne Peder Krabbe hadhe
hitt för retten jnstembt för 1 tunna korn, som han honom skyldig war.
Comparerade till suars och sadhe sig förmedelst sin stora fattigdomb skuld
icke kunna betahla. Resoluerades af retten, at efftersom han wedgår gielden,
då anten betahla eller arbethe derföre effter lagen.
5. Jörgen Andersson i Habborsby har gått i
borgen för en skuld som Erik Hansson i Västra Röd (Kebene?) har hos Volfgang
Sommar i Marstrand och döms betala den.
Wolffgangh Sommar utj Marstrand hade instembt her för
heradtzretten Jörgen Andersson i Habbersby för 10 daler 8 skilling stendigh
giäldh, som han för Erich Hanson i Westeröö hafuer gådt i låfuen före.
Resolutio: Pålagdt bemälte Jörgen Andersson samma gield, som een
förlöfftingzman at betahla.
6. Volfgang Sommar i Marstrand stämmer Jöns
Staffansson i Höviksnäs för skuld som hans far klockaren Staffan (Nilsson)
där haft hos honom sedan 1665. Jöns menar att han ej ärvt något efter sin
far men då han ej bevisar detta döms han betala.
Wulffgangh Sommar hade instembt her för retten Staffan
klåckares sohn wed Höwicknääs, benämbdh Jöens Staffanson, för nogen giäldh
som hans fadher hade anno 1665 den 13 augustij länt af bemälte Wulff,
nembligen 15 daler slette med derpå löpande räntta, och wart han nu sin
fordring jgen begerandes. Heremot at suara mötte förbemälte Jöens Staffanson
och kunde icke neka sin fadhers giorde giäldh, men föregaf detta, at han
icke fick noget arfwa effter sin sahlig fader, ty han intet betahla,
huilcket han dock eij beuijste. Resolutio: At bemälte Jönss Staffanson för
denne fodring till nestkommandhe Mecaelis jnnewarande åhr at betahla, huar
och icke, då wed nampn och utwerdering af hans boo effter lagen kiöpebalken
3 cap.
7. Henrik (Andersson) i Smedby och Anders
(Nilsson) i Göksäter, som företräder släkten i Gilleby, anmäler att
flickorna Kerstin och Rangela vardera ej fått ut 5 daler smt, som deras
förmyndare Anders i Valsäng ansvarat för. Rätten meddelar att Anders släkt i
Valsäng blivit så utfattig att deras gård blivit skattevrak. Därför finns
inget att betala flickornas arv med.
Hindrick uthj Smäby på Oroust boendes, fuhlmächtig på
Gilleby folckz wegner, om någre innestående barnepenninger, som Anders i
Hualsseng haar emottagit at suara före, som Kirstin och Rangnella huar
tillföll 5 daler slette, deraf haar bemälte Anders emottagiet Rangnelas
part, som han nu intet haar betalt. Hertill suaradhe lagrettet och ahlmogen
som her på tinget tillstedes wore, at dee folck som nu för detta hafua bodt
på Hualssenghz gård, hafwa intet at betahla med, och gården Hualsseng är
skrifwin vnder cronan,. Än framkom Anders i Giögesäther, som ochså i lijka
måtto fast påstodh om någre barnepenninger, nembligen 5 daler slette, som
Kirstin tillhörde, och bemälte Anders i Hualsseng war skyldig blefuen. Dy
sades honom detta som förbemelt är, at mannen hafuer intet at betahla medh.
Anders i Giögesäter sig till försäkring begerdte herom rettens attestum,
skall honom meddehlas wedh påfodran.
8. Olof Ambjörnsson i Dyreby kräver
betalning av skuld av Simon Kristofferssons hustru i Hovlanda enligt brev
upprättat av förre svorenskrivaren Per Andersson (i Holm) 1657. Hennes son
Anders Simonsson i Hovlanda vidgår skulden och döms betala inom 14 dagar.
Oluf Ambiörnsson utj Dyreby hade stembt Siman Christopherses
quinna i Hoflanna för 20 rixdaler med 5 åhrs rentta, som hon honom är
skyldigh blefwen, eller at få dee 3 öhrisbooljord till brukelig pant emot
sine vthlånte penninger i Hoflanna gårdh, som han beuijste med förrige
suorenskrifuaren Peder Anderssons bref, daterat den 22 septembris anno 1657.
Her emot at suara mötte her för retten Simans sohn i Hofflanna benämbdh
Anders, och sade at hans modher, som hitt till tinget är stembdh, för sin
ålderdomb skuld icke kunde komma, doch lijkuell wedgick han denne sin moders
giorde giäldh.
Blef resoluerat herutj, at efftersåsom bemälte Oluf
Ambiörnson i Dyreby med richtigt panttebref hade beuijst till rett fodran
wara berättigat till samma gield, dy blifuer honom / : huar så frampt dee 20
rixdaler med 5 åhrs rentta innan 14 dager effter dato icke blifuer honom
skadheslööss betalt samma penninger :/ då skall han effter goda mänss
werderingh träda till sin pant och brucka den intill dess han får sine
vthlånte penninger effter lagen kiöpebalckens 20 cap.
9. Lars (Andersson) i Fagerfjäll har som
borgensman för Ivar (Olsson) i Tyft måst betala frun på Olsnäs (Kerstin
Duva) 4 riksdaler i ersättning för 23 getter och 10 killingar, vilket Torel
Jonsson i Röd SK intygar. Ivar vidgår skulden men beklagar sig över att
fruns hundar bet ihjäl getterna. Han döms dock ersätta Lars inom 14 dagar,
och kräver han något av frun i skadestånd så får han stämma henne om det.
Lars uthj Fahrfield har her för retten stembt Ifwar uthj
Tåfft för 4 rixdaler, som han på hans wegner haar betalt till frun på
Olssnääss, såsom een förlöfftingzman för Ifwar, anlangande nogen rest han
war kommen uthj hooss fruen för 23 stycken gambla gitter och 10 stycken
killinger för 10 åhr sedan, huilcka utlagde 4 rixdaler penningar bemälte
Ifwar innehåller för Lars, och herom framförde witnesbörd, nembligen Tårell
Joensson i Röd, som her för retten bekände, at det war wijst nogh, at
bemälte Larss i Fahrfieldh, som gick i borgen för Ifwar i Tåfft, hoss frun
på Olssnees måtte betahla för honom dee 4 rixdaler, som Ifwar war kommen
till rest på ofuanskrefne getter. Heremot at suara mötte föreskrefne Ifwar i
Tåfft och kunde icke neeka hertill, at ju Larss haar betalt för honom hoss
fruen desse bemälte penninger, som han på samma getter war skyldigh blefuen,
men föregaf at fruns hunder beeto dem till dödz, så han tog stor skade dher
på. Dy blef afsagdt i denne sack, at efftersåsom Lars i Fahrfieldh haar
bewuijst samma 4 rixdaler till frun på Olssnäss hafua betalt, som een
borgesman för Ifwar i Tåfft, dy böhr Ifwar refundera Larss sine vthlagde
penninger igen innan ½ månadtz dagh effter dato, eller wedh nampn och
vthwärderingh af hans boo effter lagen, och der så är at bemälte Ifwar i
Tåfft hafuer nogen skäligh praetension på fruen på Olssnääs, då sökie henne
lagligen igen som wedbör till sin skades satisfaction. Actum ut supra.
10. Erik (Kristoffersson) i Hovlanda
stämmer Jörgen (Svennungsson) i Kurlanda för att denne dragit kniv mot honom
i Krossekärr SK och kallat honom ”böfuell”. Jörgens hustru Kerstin meddelar
att maken ligger sjuk varför målet uppskjuts till nästa ting.
Erick uthi Hofflanna hade hitt för retten stembt Jöran utj
Kuurlandh för det han drogh een knijf till honom Christi Himmelferdhdagh om
afftonen i detta åhr i Grosskier. Heremot at suara mötte och suaradhe Jörans
hustru på sin mans wegner benämbdh Kirstin och sadhe, at hennes man talte
Erick intet ondt emot. Erick sade at hennes man Rassmus ( ! ) skielte honom
för een böfuell, och som hustrun låt säija, at hennes man låg siuck, dy
begerte hun at detta måtte opsättias till nesta tingh intill dess hennes man
kan sielf suara till sin wederpart, det och blef bewelgiat och sambtyckt.
11. Johan Olsson i Säby stämmer Jörgen och
Rasmus Svennnungssöner i Kurlanda samt Krok (Olsson) i Krogsdal för att de
vägrar betala fullt arrende för kyrkojord i deras gårdar. De döms betala
fullt ut enligt var som bevisas av kyrkoräkenskaperna.
Johan Olufsson uti Säby stembt Jöran och Rassmus utj
Kuuhrland sampt Krogk i Krogxdahl för innestående kyrckians landskyldh till
Steenkyrkia, som belöper af 18 öhrisbolljord 1 daler 9 öre silfwermynt, och
dee sådant mootwelligen innehåller, och willia den intet mehra gifua nu än
som tillförende. Heremot at suara mötte Jörans hustru Kirstin sampt Krook
uthj Krogzdahl. Dee bekände dhee pläga yda 12 skilling af öhrisbooljordh,
och förmehnte dee icke mehra plichtige wore. Till at beuijssa detta som af
Johan Olson fordrades, framlades kyrckiobooken huaruthi klarligen bemälte
kyrckiolanskyldh bestå, nembligen uthi 1 daler 9 öre silfermynt.
Resoluerades heruti, at såsom kyrckiowärderne klarligen
bewijssa medh kyrckiobooken bemälte rättigheet och landskyldh af samma jord
åhrligen afgåå böhra till Steenkyrckia, dy bör sådant af wederbörandenom
innan ½ månadtz dagh at betahla.
12. Länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal
stämmer Arne (Olsson) i Häggvall för att han överfallit Per Eskilsson,
boende i torp på Häggvalls mark, med en yxhammare när denne gick på Arnes
mark och högg små enbuskar till bränne. Arne döms böta för yxhuggen varefter
ett fredsvite uppsätts mellan parterna.
Länssmannen Hans Rassmusson uthj Refssaahl hade hitt för
heradtzretten låtit incittera och stembna Arne i Häggwaldh för det han slogh
Peder Eskelson boendhes på Heggwaldh mark 3 yxhammerslagh, af ingen annan
orsack än han gick på hans marck och högg små enar till bränne. Heremot at
suara mötte förskrefne Arne och hertill nekadhe till dhetta klagemåhl som
lenssmannen honom herföre anklagadhe. Peder Eskielson som huggen fick,
begerte at retten wille nepsa föreskrefne Arne herföre, ty han sadhe, han
giorde honom jntet emot och wijste intet af, för än han komb löpandes in på
honom, och gaf honom hugg, men Arne hertill nekadhe. Och som bemälte Arne
icke kunde lagwerga sig emot denne beskyllningh, dy dömbdes han till at böta
förbemälte 3 slag 3 mark sölff effter lagen. Emellan ofuanbemälte parter
blef eet withe dem emellan satt, at huilcken den ene den andre anten med
ordh eller gerninger vförener, då skall den brotzlige böta 1 skattgiell oxe
om 7 rixdaler.
13. Per (Vilhelmsson d.y.) och Hans
(Vilhelmsson) i Toftenäs samt Helge i Röa stäms för att de under påskhelgen
seglat ut på västerhavet med sin fiskeskuta. De kommer ej till tings och
döms böta för uteblivande.
Pedher och Hans utj Tåfftenes och Helge på Rödh äre
jnstembde för retten för det dee om skiertorssdaghen låpp ut med deras
fijskeskutha uthj wästersiön, emot påskehelgen, emot den höga öfuerheetens
willie och befaldningh. Heremot at suara mötte icke her för retten
ofuanskrefne, huarföre hafuer retten dem tilldömbt at böta för absens i
stemnefall 1 mark sölf, huartera effter lagen tingfarebalckens 9 cap.
14. Länsmannen Johan (Olsson) i Säby
stämmer Reer (Ivarsson) och Nils i Nordvik för slagsmål på Stenkyrka
kyrkogård. Bönderna nekar men vittnena (Erik Kristoffersson) i Hovlanda och
Måns (Börjesson) i Bäck intygar att bönderna varit mycket druckna och
bråkat. Nils hade retat Reer för hans mössa, sägandes: ”Se vilken helig
mössa du har”. Reer svarade att eftersom han haft råd att köpa mössan ämnade
han också bära den. Parterna döms böta 5 riksdaler för detta ”clammerj” på
kyrkogården.
Johan uthj Säby lenssman hade her för retten instembt Reor
utj Nohruick och Niels jbidem för det dee näst före påska stode på
Steenkyrckia kyrckiogårdhen om een söndag, wore öfuerste druckne och wille
slå huar andra. Heremot at suara mötte föreskrefne bönder och nekadhe
hertill. Men Johan Olufson beuiste med lagretzmannen Johan (rimligen Erik) i
Hoflanna och skiutzrettaren Måns i Bäck, som sågo och bekändhe, at dee wore
hårdt tillsammans, och wille gifua hugg på huer andhra. Och dhet komb dheres
trätta dem emellan om een mössa, som Reor hade på sitt hufuud, då sade
Nielss till Reor: ”See huilcken heelig mössa du hafuer”. Dertill suaradhe
Reor: ”Är iag god för at betahla den, så må iagh fuller den wäll bära”, med
widare suar dem emellan på kyrckiogården föll. Resoluerades herutj att såsom
Reor och Nielss haar bruckt clammerj medh huarannan på kyrkiegården, och
sådant är dem her lagligen öfuertygat, dy skall huar af dem för slickt
förseelse plichta till kongl. m:t och cronan 2 ½ rixdaler, giör tillsammans
5 rixdaler, effter recess Christian 3, artickel 23.
15. Länsmannen Johan (Olsson) i Säby
stämmer Olof i Svanvik VA för att han slagit Nils (Persson) i Gläshed.
Bönderna är nu förlikta men det hjälper ej utan Olof döms böta.
Johan uthi Säby haar her för heradtzretten instämbt Oluf
uthj Suanwijk för det han slogh Nielss i Glässöö 3die dag pingesdagh.
Heremot at suara comparerade förbemälte bönder och sadhe, dhee hade intet at
trätta om och wore gode wehner med huarandra. Dock omsider bekändhe Nielss
at Oluf slog honom, men han wiste intet huad det war han fick såår af. Dy
dömbdes föreskrefne Oluf till att plichta för begångit slagzmåhl nembligen 4
mark sölff effter lagen.
Folke Almegius |