Ting i Stordal i Stenkyrka socken 22 juni 1669

 

 

 

 

Anno 1669 den 22 junij höltz åter ting med almogen på Tiöhrn uthj den gårdh Stohrdaal, hoessuarandes heradtzhöfdingen Petter Drackman medh befaldningzmannen Johan Larsson i sin brodhers stelle, med lagrettet der sammastedes.

 

 

 

 

1. Peder Krabbe till Olsnäs har 1665 fått landshövdingens tillstånd att arrendera kronogården Hede SK om han betalar dess skatt och förser gården med nödvändiga byggnader. Fogden påvisar nu att Krabbe ej bebyggt gården varför han åläggs att göra detta senast till hösten eller också avstå från arrrendet. Krabbe svarar att han i så fall avstår från gården och överlåter till fogden att arrendera ut den till någon annan.

 

Framuijstes för retten hans excellentz herr gouverneurens bref daterat den 19 aprilis anno 1665, huarutinan hans excellentz stedier och fester edle och welborne Peder Krabbe den cronegård Heede i Steenkyrckia sochn vnder hans gårdh Aggerwijck liggiandes, med sådanne conditioner, at han deraf emedlertijdh betahler utj rätta tijdher dess aflöpande skatt och rättigheet, sampt excholerar och bebygger denne som försuarligit wara kan. Cronans befaldningzman praetenderadhe nu för rätten af welborne Pedher Krabbe, at alldenstund han ännu intet hafuer effterlefwat gouuerneurens bref och bebygdt gården, som derutinan befalles, han för den skuld till nestkommandhe hööst skall sättia försuarlige bygninger på gården sampt den häfda och brucka som lagligit och försuarligit wara kan, eller och den at cedera och afståå, at befaldningzmannen den sedan kan stedia till nogen annan, som den bebygger och brukar. Heremot at suara mötte her för retten welborne Peder Krabbe och bekändhe, at han gierna till hösten wille afstå ( och ) afwara med gården, at befaldningzmannen för den skuldh måste fästa honom till huem han wille.

 

 

 

 

2. Skogsvaktaren Olof Håfman stämmer Per Krabbe (till Olsnäs) för att han låtit hugga omkring 100 ekträd på kronogården Bäcks mark. Avverkningen bevittnas av länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal) och nämndemännen Bryngel (Nilsson) i Åseby, Erik (Kristof-fersson) i Hovlanda och Olof (Ivarsson) i Myggenäs). Per Krabbe vidgår blott att han huggit ”noget eekekratt”. Tingsrätten beslutar att låta nämnden besiktiga huggningen den 3 augusti 1669, innan dom avkunnas.

 

Skogwachtaren Oluf Håfman hade her för retten instembt welborne Peder Krabbe för olageligit skughugg på den cronepart uthj Bäck, föregifuandes der wara huggit som kunna rächnas 100 stycken eeker / förxeldrägl.? / stora, det han beuiste med lenssmannen Hanss Rassmusson och lagretzmännerne Bryngiel i Ååseby, Erich i Hofflanna och Oluf i Möggenes, som med honom warit och samma skogskadhe besichtigat. Heremot at suara mötte förbemälte welborne Peder Krabbe för rätten och bekände at han fuller jgenom sine bönder der hade låtit hugga noget eekekratt, dock dermed utj ingen måtto hafua giort skade på ekeskogen. Blef af retten resoluerat, at samptlige nembden och lenssmannen sampt heijderidaren till nestkommandhe den 3 augustij, skola fara på åstedhen, och sedan gåss dermedh huadh rätt är.

 

 

 

 

3. Fogden stämmer Olof (Eskilsson) i Hällene KL för att denne ej respekterat den rågång som 1667 fastställts mellan Hällene och Olof (Börjesson) i Sältebo. Greger (Tollesson) i Rörvik VA, Erik (Kristoffersson) i Hovlanda och Johan (Olsson) i Säby vittnar att en sten och en påle som satts som gränsmärken tagits bort och att jord i en huvudåker som delats skottats över. Olofs hustru i Hällene erkänner enligt vittnena att hon tagit bort stenen eftersom hon ansåg den stod i vägen. Målet uppskjuts till nästa ting eftersom Olof i Sältebo ej är närvarande.

 

Cronones befaldningzman jnstembt Oluf i Hellenne i Klöfdahl sochn, föregifuandes hurussåsom han effter gouuerneurens ordre och befaldning, som hans gårdboo Oluf i Sälteboo utuärckat hade anno 1667 om hösten hadhe warit på bemälte Hellenne och skifft åker och eng emellan bemälte bönder, efftersom gårderne liggia tillsamman med egendommen, som dee tillförne icke hafuer kunna förlijkas om. Och då hafuer befaldningzmannen medh lagrettet delt och skifft dem jorden emellan, och nedsatt wijssa påhlar och märcken i skilnadhen, som han nu beskylles före at hafua optagit, huarföre befaldningzmannen begerdte han lagligen plichta måtte. Gregers utj Röruick och Erick utj Hoflanna lagreetzmän, och Johan i Säby, sampt lenssmannen Hanss Rassmusson hafua warit på åsteden och besichtigat. Gregers och Erick berättadhe för rätten, som dee wedh sin sanheet wille bekräffta, at dhen steen som war satt i skilnaden på gårdernes åkrar war optagen, och at Olufz quinna bekände hon den optaget hadhe, efftersom han stodh dem uthi wägen ner dee skulle kiöra sine mägger uth. Item befans der een annan påhl, som war opkiörd med plogen och fans in på medägarens åker j fåhren, som dee eij annorledes kunde see. Widare bekändhe dhee at Oluf hade utj skilnadhen, som skulle gåå öfuer een hufuudåker, skåtat in på sin medägares åker 6 ahlnar i lengden och 4 alnar uthi bredden. Vnder actionen blef Oluf i Hellenne till dömbdh at plichta för oliud 3 mark sölfermynt. Heremot at suara mötte, förbemälte Oluf i Hellenne och aldeles hertill nekadhe sig noget oskiäll giordt hafua, men om hans quinna nogen steen optagit hadhe, der war honom aldelles owitterligit. Blef resoluerat, at ner wederparten Oluf i Sletteboo (!) som oförretten ledit hafuer, på nesta ting comparerar och lagligen öfuerbewijsser förbemälte Oluf i Hellenne öfuer, at han haar optagit samma påhlee, då skall i denne saak skee utslagh.

 

 

 

 

4. Åsa (Eskilsdotter) på Gläshed stämmer sin broder Olof (Eskilsson) i Hällene KL om 5 öresbol jord i Kyrkefjäll som är deras gemensamma arvejord. Olof visar brev av 1664 då han löst jorden av sin mor Anna Nilsdotter i Kurlanda genom att betala drygt 20 daler i lösen till pantemannen Helge Alfsson i Kyrkefjäll. Men som jorden är arvejord har Olofs syskon också rätt att ärva. Det finns sju systerlotter att fördela arvet på. En syster Agnes (Eskilsdotter) som bor på Kyrkefjälls utmark får lov att även i fortsättningen besitta sitt torp.

 

Ååssa på Glessheedh haar her för retten jnstembt sin broder Oluf utj Hellenne, och bekändhe at dhet war 5 öhrisbohljordh i Kyrckiofield, som henne och hennes samsyskon tillkommer, huarpå bemälte Oluf hafuer insat sine barn, som jorden bruker, och således henne och hennes andre syskon tillkommande adrfwepart wthj samma 5 öhrisbohliordh förhåller. Heremot at suara mötte förbemälte Oluf i Hellenne och bekändhe at thet war 5 öhrisbohljord uthj Kyrkiefieldh som hans barn besitter, och inlade uthi rätta ett förligelsemåhlsbref, som han medh sin moder Anna Nielssdotter utj Kuurlandh oprättat hafuer, huarutj befinnes, at hans moder Anna hafuer såldt till sin sohn Oluf i Hellenne ifrån sig och sine arfuingar bemälte 5 öhresbohliordh, och derföre at gifua sin moder 50 daler slette, huar emot han bemälte jord för ewindelig odell och egendomb niuta skulle, samma bref daterat Hellenne den 14 augustij 1664. Samma jordh hadhe Oluf inlöst hoss Helge Alfson i Kyrkefield, till huilken jorden war utsatt för 20 daler slette 1 mark. Blef resoluerat aff retten, at Olufz medsyskon skola pro quota betahla honom hans vthlagde 20 daler 1 mark penninger och sedan fuhlgiöra bemälte contract, aldeles som det lyder, och sedan at gånga utj arf med honom utj förbemälte 5 öhrisbohljorddh, som är 7 systerlåtter, huaraf belöper på een broderlått 17 ½ penningzbohljord, och på 1 systerlått 8 4/7 pennningzbohliord, och sedan deraf niuta sin tillböhrligh landskyldh, hans syster Agnis skall niuta halfparten i den huussmansplatz på Kyrckiofieldz marck, med den enckia der sitter, efftersom bemälte Angis nu är huusswildh, och deraf gifua halfparten renttan som plägar utgifuas, nembligen 3 mark. Och sedan af sin lått uthi dee 5 öhressbooliord niuta sin landskyld som retta odelssman effter lagen. Dock ifahl dee förbemälte Olufz sambsystrar welle selgia sin andeehl uthi bemälte deras arffallen odellssiordh i Kyrckefiäldh, då bör Olav i Hellenne niuta samma jordh för odellsslössen frambför nogen fremmat effter Norges lag.

 

 

 

 

5. Fogden Anders Larsson stämmer Truls (Svensson) i Bäckevik SK för att han i ”gästabudzlagh” smädat greven (Per Brahe) och kungliga förordningar. Gök Månsson och Olof Reersson i Häggvall berättar att de i höstas på hemväg från sillfisket vid Marstrand övernattat i Truls hus. När de somnat kom Truls hem och var berusad. Av sin hustru hörde han att gästerna var ”wallböllingar”, dvs. vallabor. Gästerna vaknade. Truls menade att de ”wallböllingar” som satt i tingsrätten ej borde sitta där, samt sade sig vilja sända många onda andar mot den överhet som förbjuder sillfiske på söndagarna. Detta har Gök framfört till lagrättsmännen Olof Ivarsson i Myggenäs och Greger (Tollesson) i Rörvik VA. Truls svarar att han ej vet vad han säger när han är berusad eftersom han blivit huvudsvag efter pesten. Målet uppskjuts till nästa ting eftersom vittnet Olof Reersson ej infunnit sig. Anund Bryntesson i Röra SK och Olof i Stordal går i borgen för att Truls under tiden ej rymmer.

 

Cronones befaldningzman hade her för rätten instembt Trulss i Bäckeuijk för han uthi drickestugur och gästabudzlagh hade skolat suttit och illa försmädat hans höggreflige excellentz herr rijchzdrotzen, såsom och kongl. förordninger och påbudh om sillefiskeriet illa sworit öfuer. Herom at witna framkom Giöök Månsson i Häggwaldh, som blef framkallat at säja sin sanheett uthj denne saak, huilcken bekändhe, den tidh han och Oluf Reerson uthj Häggwaldh uthj förleden höst ett åhr sedan kommandes ifrån sillefisket i Marstrandh och låntte huuss hooss Trulss uthj Bäckewigen om natten, och som dee hadhe leegat een stund och såfwet, kommer bemälte Trulss hemb och war öfwerdrucken, begynnandes på at larma och låta illa, då wacknadhe dhee op och hans cammerat Oluf Reersson satte sig opp och snackadhe medh honom, då hörde han at Trulss bannadhe på lagretzmennerna och sadhe dee giöra icke rätt, men icke kan han nu minnas att Trulss uthj nogen måtto förtallade nogen af öfwerheeten eller dess utgifne förordninger, huar på han för retten medh hand å book afladhe sin eedh. Laugretzmannen Oluf Ifwarson i Möggenäs framstodh och witnadhe, att strax effter Giöök och Oluf hadhe warit hoss Trulss taladhe han med bemälte Oluf Reersson, då berettadhe Oluf sålunda för honom, at ner Trulss kom hemb om natten dee wore dher, frågadhe han huadh dhet war för folck, då suaradhe hustrun honom at dhet war wallböllinger, suaradhe han: ”Sådanne wallböllingar böör icke hafwa huuss, dee hafua lagretzmän som aldrig borde sittia rätt”, säijandes at dhet första han kommer öfwer dem, skall han taga dem utj nässan och wrida dem ifrån retten, och dhee bref som hafwa oplästz, at ingen må sättia sine garn eller taga dhem opp om söndagarne, så gifuer han bådhe dee den hafwer låtit utgåå bemälte bref, såsom den der läste dem, och effterlefwat dem, så många onda andar som flyger och fahr. Samma ord bekändhe Giöök sig hafwa hördt af Oluf Reersson andre gången dee foro på sillefisket till Marstrand. Än bekändhe Oluf Ifwarsson, at Giöök erindrade sigh samma gång sådanne ordh af Trulss wara taladhe. Detta samma bekändhe och lagrätzmannen Gregers i Röhrwijck sigh af hans mun som bemälte lagretzman Oluf Ifwersson i Möggenääss her för retten idagh hafwa refererat.

Her emot at suara mötte nu för heradtzretten bemälte Trulss i Bäckewigen, sadhe sig aldelles wara owitterligit om detta som han war angifwen före, beklagandes sigh hafwa fått uthj petzielentien suagdt hufuud, så at han icke kan weeta, huad han uthj sin druckenskap tahler eller säger. Denne saak blef opskiuten till nästa ting, efftersom bemälte Oluf Reerson, som först hade kommit ut detta tahl, skall wara tillstedes och bestå sitt snack, endock han nu för retten beuijste sitt laga förfall med annor gådt folck, at han intet kunde comparera. Cronans befaldningzman welachtat Anders Larsson, som her för retten war tillstedes, begerte borgen för ofuanbemälte Trulss uthj Bäckeuigen, intill saakens utdragh, derföre framstego nu för retten wederhäfftige dannemän och rächte handh för Trulss at skulle blifwa tillstädes intill nästa ting och domb gick öfuer Trulss, huilcka wore lagretzmannen Anund Brynteson i Röre och Oluf i Stohrdahl i Steenkyrckia sochn.

 

 

 

 

6. Bryngel (Reersson) i Kyrkefjäll kräver 16 riksdaler i ersättning av Sven (Nilsson) i Kålleröd som ersättning för skatt han betalat för gårdsdelen till länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal). (Bryngel har 1669-01-14 enligt mål nr 13 förlorat gårdsdelen till Sven). Svens ombud Tore (Andersson) i Halsbäck förklarar följande: Anders Bryngelsson i Kålleröd (som var Svens svärfar och Bryngels farbror), hade bortpantat en gårdsdel till en man Arne. Då denne ej hade bördsrätt i gården tvingade Bryngel bort honom till förmån för sin bror Erik Reersson, som bodde där i sju år. Erik klarade ej av att bruka gården och blev skyldig 16 riksdaler i skatt, som Bryngel betalade för honom. Sedan hade Per (Kristoffersson) i Bö KL gården i två år. Därefter övertog Bryngel själv gårdsdelen och hade den som utbruk i 3 år. Gården utarmades och husen förföll. Slutligen vann Sven lösningsrätten till jorden. Tingsrätten anser att eftersom Bryngel drev bort Arne, som skötte gården, och satte in sin bror Erik, som fick skatteskuld som Bryngel betalade, så får Bryngel i stället kräva sin bror och låta Sven vara i fred.

 

Bryngiel uthj Kyrckefield haar her för retten instembt Suen på Kållerödh för 16 rixdaler, som Bryniell hafuer betalt till cronans lenssman Hans Rassmusson för inneståendes cronones rättigheeter af samma odelssgård Kållerödh. Heremot at suara mötte föreskrefne Toredh i Halssbäck, fuhlmächtigh på Suenss wegner i Kållerödh, och suaradhe som effterfölgier, at Arne, som tillförendhe bodde på denne gårdh war een fremmat man och han panttadhe sig 5 öhrisbohliord i Kållerödh, som war af gambla Anders Bryngielsons jordh ibidem, dereffter kom Erick Reerson med een lagmansdomb och dref förbemälte Arne uth, som haar bodt dher uthj 7 åhr, och som dhenne Erick icke kundhe betahla skatten af samma ½ gårdh, som der inne war crone- och kyrckiojord till cronan, så tillkomb Erich at betahla till cronan 16 rixdaler, effter Erick fick Peder i Böö 1/3 parten i all gården, Suen 1/3 part, der emot togh Anders Bryngielson 1/3 part, den 1/3-parten bruckte Peder i Böö i 2 åhr, och betalte sin skatt derföre, ner dee 3 åhr omkring war, kommer Bryngiel uthj Kyrckiefeldh dereffter och bruckte ½- ten Kållerödh gårdh uthj 3 åhr. Det ena åhr kiördhe Bryngiel all gröden bådhe höö och korn af den gården Kållerödh och till sin åboende gårdh Kyrckiefield, och dee andre åhren sålde han den lilla grödan bort, huilcket Bryngiel icke kundhe beneeka, och som bemälte Bryngiel war orsak till at Erich dref Arne uth, som betahla kunde skatten, dy sattes nu uthj rätta om Bryngiel icke böhr sökia sine wtlagde penninger nembligen 16 rixdaler, hoss mehrbemälte Erich, och låta sig förbemälte Swen omolesterat förblifwa. Widare praetenderade Toredh på sin principals wegner och jnladhe een besichtelseskrifft med 2ne männers henders vnderskrifwit på den huussröta som han haar giordt på Kållerödh emedlertijdh han den hadhe utj bruck, förmehnandes han derföre lagligen plichta bordhe, och bebyggia gården, så wäll som han war den tijdh han först fick honom uthi bruck, etc.

Resoluerades af retten utj denne jnstembde saak emellan föreskrefne tuistige parterne, att som utaf föregåendhe ransackning erfares, at Bryngiel hafuer warit rothen och ophofzman at drifwa denne bemälte Arne, som war fremmat och kundhe skatta för den partt han bruckte i Kållerödh till kongl m:t och cronan. Sedan och beskylles förbemälte Bryniel at hafwa förderfwat huusen på Kållerödh för den tijdh han hadhe bruck der uthj, som Bryniel till nästa tingh böhr afbewijssa, med annat mehra som han haar fördt grödan ifrån den gårdh och till sin åboendhe odelssgårdh, som och är emot lagen, dy finner retten för billigdt at förbemälte Bryniel skall utleggia desse 16 rixdaler, som omtiustas, igen, och sedan söke sin broder Erick igen som skatten innestodh före, som han bäst kan och gitter.

 

 

 

 

7. Truls (Karlsson) på Lilla Askerön stäms av Jörgen (Andersson) i Habborsby för skuld men kommer ej till tings och får böta för uteblivande.

 

Truls på Askeröön blef instembd för giäldh af Jöran uthj Habbo (Habborsby). Heremot at suara mötte icke för retten, eij heller lått lyssa sitt laga förfaldh, dy blef han tilldömbd at plichta 1 mark sölff i stemnefall effter lagen tingfahrebalken 9 cap.

8. Fogden Anders Larsson hävdar att Arne (Hansson) i Bö SK utan lov för 44 riksdaler sålt hälften av sin kronogård Bö till Olof (Nilsson) i Krogsdal att bruka och bo på. Arne svarar att han hade lånat pengar av Olof för att betala skatt och gottgjort honom genom att han som övertag betalat 44 riksdaler för hälften av gårdsbruket. Tingsrätten påminner dock om att Olof först måste betala arrende till kronan innan han får köpa in sig hos Arne. Olofs insats förklaras förverkad och arrendet ogiltigt.

Crohnans befaldningzman Anders Larsson hade her för tingzretten stembt Arne i Böö för det han hade opburit och annammat af Olav uthj Kroxdahl 44 rixdaler för cronans halfwe gård Böö, och derföre undt honom halfwa bruket med sig till besittelsse, och förmehnte föreskrefne Ahrne icke borde bortsälgia cronans iord, och wart han begerandes af retten at Arne i Böö derföre skulle plichta. Heremot at suara mötte förbemälte Arne i Böö och sadhe at efftersom han war förbemälte Olav uthj Krogxdahl någre penninger skyldig, som han honom tidt och offta till hans skatter och utlagers utläggiandhe haar försträckt, och hade intett at betahla med, då tänkte Arne, at han kunde inrymma honom noget bruck med sig till besittelsse, och nekadhe han der igenom sålde nogen cronans jord bårt, men det war gifuet Arne afmindelssepenninger, der igenom betalte han sin gieldh. Resoluerades att såsom bemälte Arne i Böö hafuer förundt bemälte Olav uthj Krogxdaal ½ gårdzbrucket dersammastedes som cronan tillhörer, medh sig till bruck och besittelsse, utan kongzfogdens ia och mine och fästebref derpå gifuit, dy skall bemälte Olav i Böö wed bemälte halfua gårdz bruckz afträde, hafua tabt sine derpå utlagde penninger och således besittit otagen iord, effter lagen landzleijebalken 10 cap.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28