Ting i Mölneby i Långelanda socken 10 augusti 1669

 

 

 

 

Anno 1669 den 10 augustij höltz almenneligit heradtztingh medh almogen på Oroust utj den gård Mölneby i Langlandh sochn, af mig Petter Drackman, förordnat heradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nembdemän war och tillstedhes, Anders utj Smäby, Jöns i Torssby, Östen i Stahle, Östen i Herlöcke, Anders i Giögesäther och Tore i Engåhs, hosswarandes å cronans wegner i befaldningzmans ställe fuhlmächtig Johan Larsson i Ödzmåhl, med mehninge almoge som tillstädhes wore.

 

 

 

 

1. Häradshövdingen Petter Dragman (i Västra Holm) stämmer grannarna Jakob och Anders Svennungssöner i Yttre Holm för att de överfallit honom med skällsord på kyrkogården i Tegneby. Anledningen var att länsmannen Hans Mattsson (i Kärra TE) kungjort en order från fogden Anders Larsson att de måste hägna för sina djur så att de ej fördärvar Dragmans gröda. Vittnena Anders (Henriksson) i Smedby, Jöns (Bertilsson) i Torsby och Sven (Ollson) i Mellby TE intygar att Dragman hotats med onda ord. Anders och Jöns har föregående sommar besiktigat Dragsmans kornåker, som blivit illa skadad av Yttre Holms djur. Dess bönder hade då lovat 1/2 tunna korn i ersättning men ännu hade detta ej lämnats.

Jakob och Anders menar att det ej varit så hårda ord som påstås men ber om ursäkt och förskonas till halva böter. Sedan åläggs de att tillsammans med bönderna i Östra Holm inom 20 dagar förse sina åkrar och ängar med lagligt stängsel längs den sträcka mot Dragmans gård som ankommer på dem att hägna.

 

Ibland annan förrätningh opstodh Petter Drackman, som hadhe jnstembt her för heradtzrätten odellssbönderne Jacop och Anders i Ytter Holm i Tegneby sochn och sig öfuer dem beswäradhe, hurusom dee hade honom öfwerfallit med onda ordh och wredt mode om een söndag på Tegneby kyrckiogård, sedan som predikan war öfuerstånden, af ingen annan orsack, än ner cronans befaldningzmans bref her utj orthen blef på kongl. m:tz wägner wed länssmannen Hans Matson öfuer bemälte bönder opläset, angående den olaga hägn och inpass, som dee åhren effter annan med deras wahnefuld öcker och fänadt på hans åboende cronans hemman Holmb och dess egendomb, både utj åker och ängh möket oförrettat, hans gårdh till största ödeleggelse, huarföre hafuer cronans befaldningzman pålagdt dem at förskaffa sig strax sloger gerdefang, dem icke allenast, men ochså den andre cronans gårdh twert der öfuer belägen benämbdh Öster Holmb, at dee ochså utj lijka måtto skulle wara tillförtänckte at strax förskaffa sig gierdefang, huar sin anpart inhägna och fredha, på det wenskap och enigheet grannerna emellan i slickt tillståndh måtte stadigdt förblifwa. Och som samma bref och befaldningh af bemälte Anders Larsson utgifwit, icke wäll blef till ända lässit af lenssmannen, j dedh samma falla föreskrefne Ytter Ho(1)mbz bönder Jacop och Andhers så heradtzhöfdingen öfwer uthj heela kyrckioahlmogens påhöör, honom trugar och wndsäger med onda ordh, och sadhe öfuerliudt, dee skola aldrig deras engh emot hans hägna eller gierda, och giorde sig sådanne, lijka som dee hafwa welat gifua hugg på honom, huarföre måste han gåå ifrån dem, och på det han deras buller och ondmunbruck kunde vndwijka, och dermed med dee andre kyrckioahlmogen begaf sig på hembuägen.

 

Heremot at suara mötte her för heradtzretten förskrifne Ytter Ho(1)mbz bönder nembligen Jacop och Anders jibidem, och förmehnte sigh huarken med oliud eller andra onda ordh hafua begägnat heradtzhöfdingen så hårdt an på kyrckiogården, som han föregifuer, eller ochså deras ööker eller fänadt at giöra honom nogen oskiähl på hans gårdz egendomb, och begerte at han dem slijckt skulle lagligen öfuerbeuijssa. Då framkalte han lenssmannen Hans Mattsson med 2ne andre eedsuorne boofaste lagretzmän, som war Anders i Smäby, Jöns i Torssby med Swen i Mälby, dee bekändhe och witnadhe, at dee kunde annat än för all sanningh säija, är ju heradtzhöfdingen blef illa trugat af dem på söndagen med onda ordh i all kyrckioahlmogens påhöör på Tegneby kyrkiegårdh, herförutan sade lagretzmannen Anders i Smäby och Jöns i Torssby, at dee nestförleden sommar wore jämpte lenssmannen Hans Matson kalladhe af heradtzhöfdingen till hans gård Holmb, at syna och besee den skadhe som bemälte Ytter Ho(1)mbss gårdz bönders ööker hafwa giordt utj hans åkergierde, doch blef effter wenligh afhandlingh aff heradtzhöfdingen sambtyckt / : at ehuruwäll hans korn war illa opätit och nedertrampat : / så låt han sig åtnöija med een ½ tunna korn, som bönderne i Ytter Ho(1)mb skole honom wed anfodran plichtige at betahla. Hertill suaradhe heradtzhöfdingen, det war well uthj all sanningh, at således af länssmannen och lagrettet war tillsagdt för samme lidne kornskadhe at bekomma till wederlag denne ½ tunna korn, men föregaf detta ännu icke hafua bekommit och sade at ener han sender dem bud herom, blifwer honom suarat af dem igen, dee intet korn honom plichtige ähre. Och öfuer detta som alt annat som ofuanbemelt är, heradtzhöfdingen dem skäligen hafwer öfuertygat, at niuta huadh lag förmåhr medh widare hans skrifftelig inlaga omförmälte, och war heruthj domb begerandes. Resolutio: Effter tilltahl, giensuar och denne sackz leijligheet, blef herutinan afsagdt och för rätta afdömbt som fölgier, at emedan såsom heradtzhöfdingen Drackman hafuer förbemälte Ytter Ho(1)mbz bönder Jacob och Anders jbidem her för rätten med lagfasta skiäll och trowerdige witnesbördh dem öfuerbeuist, hurusom dee med trugssell och suerdomb hafua honom öfuerfallit saakeslööss på Tegneby kyrckiegårdh om een söndag i denne sommar. Dy för deras starka afbidiande skuld, at dee med slickt otijdigheet icke offtare skulle komma igen, äre dee denne gången förskontte med halfwa böther, som är 5 mark sölff huarthera effter recess Christian 3:tie 23 artickel, sampt wed anfodran betahla honom utan drögzmåhl sin ½ tunna korn som deres ööker hafua giordt honom skadhe på hans korn, nock herförutan tilldömmes sampt pålegges begge gårdarna Holmb, huar sin anpart emot heradtzhöfdingenss gårdz egendomb och engh at hålla lagliga gierdar ferdiga till nestkommandhe den 30 augustij, huilckentera sådant icke effterkommer, då böta all skade deraf kommer effter lagen landzleijebalken 29 cap. Actum ut supra.

 

 

 

 

2. Olaga svedjeland har anlagts på den öde kronogården Groröd och höstråg såtts i askan. För detta tilltag stäms Olof i Gård nr 1 MY, som övertagit sin avlidne morbror Ottos (Reersson i Grindsby?) gröda i svedjelandet. Vidare har Tore (Rasmusson) i Nedre Myckleby på sin mors vägnar och Anders (Andersson) i Berg MY på sin svärmor Gunillas vägnar sått råg. Tillsammans utgör utsädet en tunna. Bönderna erkänner svedjandet och som det skett olagligt på kronans mark döms de böta 12 mark samt förlorar allt arbete och skörden.

 

Cronans befaldningzman welachtat Anders Larsson hade instembt effterskrefne bönder för suedieland dee skulle hafua huggit på kongens gård Groröd mark benämbdh, emot hans ia och minne på cronans wegner, och den till skade och förderfuelse, huilcka wore Oluf i Gååre som her för retten till wedermåhlstahle stodh, anlangande den brådden, som Otto hade huggit, och densamma hade sedan föreskrefne Oluf i Gååre tillägnat sig den at niuta, som ett arf effter sin mohrbrodher Ottes dödh, och emedan Otto lefde, sådt för sin part derutj 1 sätting rogh. Tore uthj Möckelby sådt i lijka måtto på sin moders wegnar i samma brådd een skieppa höstroug. Item hafwer Anders utj Bärgh sådt der sammastedes på sin wärmoders wegner benämbdh Gunella 1 sätting råg, alt detta på bemälte Groröd marck och egendomb, som kan wara tillsamman 1 tunna rågh. Desse ofuanbemälte bönder mötte her för retten och wedgick detta bråddhugg i Groröd mark. Resoluerades herutj at bemälte jnstembde bönder effter giord bekennelse för retten för begångit olagligit suedielandh på cronones egendomb, böhr mista deras sädh och tapt deres arbethe, som dee emot jordrotten hafua begådt, och herförutan huar at plichta 12 mark till treeskifftes effter dhen nya vthgångne kongl. skogzordninghz 1664 14 artickel.

 

 

 

 

3. Generalen Rutger von Ascheberg har enligt brev daterat Holma den 30 april 1669 för sin del förmedlat sin underlydande gård i Västra Bö LÅ från 1/2 till ¼ hemman och anhåller nu om att rätten intygar att gården är så liten att även kronan bör medge förmedling. Rätten kommer att ge besked så snart som gårdens ägor inventerats.

 

Welborne herr genneralmaijor Askenbergh haar gifwit sitt bref ut på eet halfft hemman skattefrelsse benämbd Wäster Böö i Langland sochn, daterat Holme gård den 30 aprilis anno 1669. Samma halfft hemman föregifues skall wara ringa ägor till bådhe på åker och ängh, huarföre hafuer welbemälte herr genneralmaijoren samma ½ hemman för sin pehrsohn förmedlat och efftergifwet, at dedt skall skatta till honom för ¼ parth i et heelt mantahl. Altså förmodar hans welbyrdigheet att hans excellentz welborne herr gouuerneuren uthi lijka måtto bemälte ½ mantahl på cronans wägnar förmedlar till ¼ part, dy hafuer hans excellentz remitterat detta till rätten her utj orthen at gifwa sitt betänckande herutinnan, om dedh skall kunna förmedlas till ¼ part, som welborne herr Askenbergh giordt hafwer på sin sijdha. Ähr härutj afsagdt, at sådant medh foderligste skall af lagrettet dess ägor grundeligen öfuersees, och dess slut som försuarligit wara, kan gifuas beskrifwet aldelles effter hans excellentz herr gouuerneurens befaldningh.

 

 

 

 

4. Mikael Andersson (ovisst var) stämmer Börje Andersson i Medstugan om arrende för den jord där som Mikael med två syskon ärvt. Börje medger att han är skyldig för arrendet och döms därför betala.

 

Mickell Andersson haar stembt Börge Andersson i Mettstufun för nogen odelssiordh han besitter och icke gifuer honom sin landskyld deraf, som är 2 öhrisbooliord jbidem, derom sade Mickell wara 3 syskon derom till arfz fallit. Heremot at suara mötte her för rätten ofuanskrefne Börge Andersson och kunde icke neeka her till och sade, huad sätteret anbelånger till samma jordh, förmodar han, får der intet af. Men huadh jnneståendhe landskyldh angåår, noget haar han betalt och noget rester, dedt wille han betahla.

Resoluerades heruti at bemälte Börge, som brukar samma odellssiord, skall och plichtig wara at betahla landskylden till retta odellssfolck, som den medh retta böhr och wedkommer.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28