|
Anno 1669 den 10 augustij höltz almenneligit heradtztingh
medh almogen på Oroust utj den gård Mölneby i Langlandh sochn, af mig Petter
Drackman, förordnat heradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nembdemän war
och tillstedhes, Anders utj Smäby, Jöns i Torssby, Östen i Stahle, Östen i
Herlöcke, Anders i Giögesäther och Tore i Engåhs, hosswarandes å cronans
wegner i befaldningzmans ställe fuhlmächtig Johan Larsson i Ödzmåhl, med
mehninge almoge som tillstädhes wore.
1. Häradshövdingen Petter Dragman (i Västra
Holm) stämmer grannarna Jakob och Anders Svennungssöner i Yttre Holm för att
de överfallit honom med skällsord på kyrkogården i Tegneby. Anledningen var
att länsmannen Hans Mattsson (i Kärra TE) kungjort en order från fogden
Anders Larsson att de måste hägna för sina djur så att de ej fördärvar
Dragmans gröda. Vittnena Anders (Henriksson) i Smedby, Jöns (Bertilsson) i
Torsby och Sven (Ollson) i Mellby TE intygar att Dragman hotats med onda
ord. Anders och Jöns har föregående sommar besiktigat Dragsmans kornåker,
som blivit illa skadad av Yttre Holms djur. Dess bönder hade då lovat 1/2
tunna korn i ersättning men ännu hade detta ej lämnats.
Jakob och Anders menar att det ej varit så hårda ord som
påstås men ber om ursäkt och förskonas till halva böter. Sedan åläggs de att
tillsammans med bönderna i Östra Holm inom 20 dagar förse sina åkrar och
ängar med lagligt stängsel längs den sträcka mot Dragmans gård som ankommer
på dem att hägna.
Ibland annan förrätningh opstodh Petter Drackman, som hadhe
jnstembt her för heradtzrätten odellssbönderne Jacop och Anders i Ytter Holm
i Tegneby sochn och sig öfuer dem beswäradhe, hurusom dee hade honom
öfwerfallit med onda ordh och wredt mode om een söndag på Tegneby
kyrckiogård, sedan som predikan war öfuerstånden, af ingen annan orsack, än
ner cronans befaldningzmans bref her utj orthen blef på kongl. m:tz wägner
wed länssmannen Hans Matson öfuer bemälte bönder opläset, angående den olaga
hägn och inpass, som dee åhren effter annan med deras wahnefuld öcker och
fänadt på hans åboende cronans hemman Holmb och dess egendomb, både utj åker
och ängh möket oförrettat, hans gårdh till största ödeleggelse, huarföre
hafuer cronans befaldningzman pålagdt dem at förskaffa sig strax sloger
gerdefang, dem icke allenast, men ochså den andre cronans gårdh twert der
öfuer belägen benämbdh Öster Holmb, at dee ochså utj lijka måtto skulle wara
tillförtänckte at strax förskaffa sig gierdefang, huar sin anpart inhägna
och fredha, på det wenskap och enigheet grannerna emellan i slickt
tillståndh måtte stadigdt förblifwa. Och som samma bref och befaldningh af
bemälte Anders Larsson utgifwit, icke wäll blef till ända lässit af
lenssmannen, j dedh samma falla föreskrefne Ytter Ho(1)mbz bönder Jacop och
Andhers så heradtzhöfdingen öfwer uthj heela kyrckioahlmogens påhöör, honom
trugar och wndsäger med onda ordh, och sadhe öfuerliudt, dee skola aldrig
deras engh emot hans hägna eller gierda, och giorde sig sådanne, lijka som
dee hafwa welat gifua hugg på honom, huarföre måste han gåå ifrån dem, och
på det han deras buller och ondmunbruck kunde vndwijka, och dermed med dee
andre kyrckioahlmogen begaf sig på hembuägen.
Heremot at suara mötte her för heradtzretten förskrifne
Ytter Ho(1)mbz bönder nembligen Jacop och Anders jibidem, och förmehnte sigh
huarken med oliud eller andra onda ordh hafua begägnat heradtzhöfdingen så
hårdt an på kyrckiogården, som han föregifuer, eller ochså deras ööker eller
fänadt at giöra honom nogen oskiähl på hans gårdz egendomb, och begerte at
han dem slijckt skulle lagligen öfuerbeuijssa. Då framkalte han lenssmannen
Hans Mattsson med 2ne andre eedsuorne boofaste lagretzmän, som war Anders i
Smäby, Jöns i Torssby med Swen i Mälby, dee bekändhe och witnadhe, at dee
kunde annat än för all sanningh säija, är ju heradtzhöfdingen blef illa
trugat af dem på söndagen med onda ordh i all kyrckioahlmogens påhöör på
Tegneby kyrkiegårdh, herförutan sade lagretzmannen Anders i Smäby och Jöns i
Torssby, at dee nestförleden sommar wore jämpte lenssmannen Hans Matson
kalladhe af heradtzhöfdingen till hans gård Holmb, at syna och besee den
skadhe som bemälte Ytter Ho(1)mbss gårdz bönders ööker hafwa giordt utj hans
åkergierde, doch blef effter wenligh afhandlingh aff heradtzhöfdingen
sambtyckt / : at ehuruwäll hans korn war illa opätit och nedertrampat : / så
låt han sig åtnöija med een ½ tunna korn, som bönderne i Ytter Ho(1)mb skole
honom wed anfodran plichtige at betahla. Hertill suaradhe heradtzhöfdingen,
det war well uthj all sanningh, at således af länssmannen och lagrettet war
tillsagdt för samme lidne kornskadhe at bekomma till wederlag denne ½ tunna
korn, men föregaf detta ännu icke hafua bekommit och sade at ener han sender
dem bud herom, blifwer honom suarat af dem igen, dee intet korn honom
plichtige ähre. Och öfuer detta som alt annat som ofuanbemelt är,
heradtzhöfdingen dem skäligen hafwer öfuertygat, at niuta huadh lag förmåhr
medh widare hans skrifftelig inlaga omförmälte, och war heruthj domb
begerandes. Resolutio: Effter tilltahl, giensuar och denne sackz leijligheet,
blef herutinan afsagdt och för rätta afdömbt som fölgier, at emedan såsom
heradtzhöfdingen Drackman hafuer förbemälte Ytter Ho(1)mbz bönder Jacob och
Anders jbidem her för rätten med lagfasta skiäll och trowerdige witnesbördh
dem öfuerbeuist, hurusom dee med trugssell och suerdomb hafua honom
öfuerfallit saakeslööss på Tegneby kyrckiegårdh om een söndag i denne
sommar. Dy för deras starka afbidiande skuld, at dee med slickt otijdigheet
icke offtare skulle komma igen, äre dee denne gången förskontte med halfwa
böther, som är 5 mark sölff huarthera effter recess Christian 3:tie 23
artickel, sampt wed anfodran betahla honom utan drögzmåhl sin ½ tunna korn
som deres ööker hafua giordt honom skadhe på hans korn, nock herförutan
tilldömmes sampt pålegges begge gårdarna Holmb, huar sin anpart emot
heradtzhöfdingenss gårdz egendomb och engh at hålla lagliga gierdar ferdiga
till nestkommandhe den 30 augustij, huilckentera sådant icke effterkommer,
då böta all skade deraf kommer effter lagen landzleijebalken 29 cap. Actum
ut supra.
2. Olaga svedjeland har anlagts på den öde
kronogården Groröd och höstråg såtts i askan. För detta tilltag stäms Olof i
Gård nr 1 MY, som övertagit sin avlidne morbror Ottos (Reersson i Grindsby?)
gröda i svedjelandet. Vidare har Tore (Rasmusson) i Nedre Myckleby på sin
mors vägnar och Anders (Andersson) i Berg MY på sin svärmor Gunillas vägnar
sått råg. Tillsammans utgör utsädet en tunna. Bönderna erkänner svedjandet
och som det skett olagligt på kronans mark döms de böta 12 mark samt
förlorar allt arbete och skörden.
Cronans befaldningzman welachtat Anders Larsson hade
instembt effterskrefne bönder för suedieland dee skulle hafua huggit på
kongens gård Groröd mark benämbdh, emot hans ia och minne på cronans wegner,
och den till skade och förderfuelse, huilcka wore Oluf i Gååre som her för
retten till wedermåhlstahle stodh, anlangande den brådden, som Otto hade
huggit, och densamma hade sedan föreskrefne Oluf i Gååre tillägnat sig den
at niuta, som ett arf effter sin mohrbrodher Ottes dödh, och emedan Otto
lefde, sådt för sin part derutj 1 sätting rogh. Tore uthj Möckelby sådt i
lijka måtto på sin moders wegnar i samma brådd een skieppa höstroug. Item
hafwer Anders utj Bärgh sådt der sammastedes på sin wärmoders wegner
benämbdh Gunella 1 sätting råg, alt detta på bemälte Groröd marck och
egendomb, som kan wara tillsamman 1 tunna rågh. Desse ofuanbemälte bönder
mötte her för retten och wedgick detta bråddhugg i Groröd mark. Resoluerades
herutj at bemälte jnstembde bönder effter giord bekennelse för retten för
begångit olagligit suedielandh på cronones egendomb, böhr mista deras sädh
och tapt deres arbethe, som dee emot jordrotten hafua begådt, och herförutan
huar at plichta 12 mark till treeskifftes effter dhen nya vthgångne kongl.
skogzordninghz 1664 14 artickel.
3. Generalen Rutger von Ascheberg har
enligt brev daterat Holma den 30 april 1669 för sin del förmedlat sin
underlydande gård i Västra Bö LÅ från 1/2 till ¼ hemman och anhåller nu om
att rätten intygar att gården är så liten att även kronan bör medge
förmedling. Rätten kommer att ge besked så snart som gårdens ägor
inventerats.
Welborne herr genneralmaijor Askenbergh haar gifwit sitt
bref ut på eet halfft hemman skattefrelsse benämbd Wäster Böö i Langland
sochn, daterat Holme gård den 30 aprilis anno 1669. Samma halfft hemman
föregifues skall wara ringa ägor till bådhe på åker och ängh, huarföre
hafuer welbemälte herr genneralmaijoren samma ½ hemman för sin pehrsohn
förmedlat och efftergifwet, at dedt skall skatta till honom för ¼ parth i et
heelt mantahl. Altså förmodar hans welbyrdigheet att hans excellentz
welborne herr gouuerneuren uthi lijka måtto bemälte ½ mantahl på cronans
wägnar förmedlar till ¼ part, dy hafuer hans excellentz remitterat detta
till rätten her utj orthen at gifwa sitt betänckande herutinnan, om dedh
skall kunna förmedlas till ¼ part, som welborne herr Askenbergh giordt
hafwer på sin sijdha. Ähr härutj afsagdt, at sådant medh foderligste skall
af lagrettet dess ägor grundeligen öfuersees, och dess slut som försuarligit
wara, kan gifuas beskrifwet aldelles effter hans excellentz herr
gouuerneurens befaldningh.
4. Mikael Andersson (ovisst var) stämmer
Börje Andersson i Medstugan om arrende för den jord där som Mikael med två
syskon ärvt. Börje medger att han är skyldig för arrendet och döms därför
betala.
Mickell Andersson haar stembt Börge Andersson i Mettstufun
för nogen odelssiordh han besitter och icke gifuer honom sin landskyld deraf,
som är 2 öhrisbooliord jbidem, derom sade Mickell wara 3 syskon derom till
arfz fallit. Heremot at suara mötte her för rätten ofuanskrefne Börge
Andersson och kunde icke neeka her till och sade, huad sätteret anbelånger
till samma jordh, förmodar han, får der intet af. Men huadh jnneståendhe
landskyldh angåår, noget haar han betalt och noget rester, dedt wille han
betahla.
Resoluerades heruti at bemälte Börge, som brukar samma
odellssiord, skall och plichtig wara at betahla landskylden till retta
odellssfolck, som den medh retta böhr och wedkommer.
Folke Almegius |
|