Hisingsviken på Härön

 

På den sydvästra delen av Härön utanför Kyrkesund i Klövedals församling på Tjörn finns på den sidan som vetter mot öster en liten vik med djupt vatten alldeles intill land som fått namnet Hisingsviken. En holme som heter Hisingsholmen ligger strax utanför och är anledningen till att viken blivit till, numera väl skyddad för alla vindar genom en vågbrytare som anlades 19451.

Några tiotal meter upp på land ligger boningshuset och ladugården ännu kvar som när min morfars mor föddes där den 28 februari 1857. På den delen av Härön fanns, då liksom nu, inga vägar. Kommunikationerna fick skötas sjövägen in till Kyrkesund eller på en upptrampad gångstig som även kunde användas för hästfordon. Stigen går norrut för att sedan vika av mot öster och syd runt Härö Båg, en vik som ger Härön ett hästskoliknande utseende.

Kartan som är från Lantmäterimyndighetens arkiv upprättades till laga skifte 1743. I centrum av bilden ser man byggnaderna på fastigheten Härön 1:2 som kallades Hisingsviken och tillhörde Olof Kristensson. Fastigheten var på 1/8 mantal. Den lilla holmen nedanför är Hisingsholmen som då saknade förbindelse med land. Härön 1:2 delades 1880 på Härön 1:5 och 1:6 om vardera 1/16 mtl. Byggnaderna på bilden kom då att tillhöra Härön 1:6.

Kommer man från Kyrkesund så går idag färja över sundet till Härön och sedan följer man den asfalterade gångvägen norrut så långt den går och vidare förbi "Gården". Sedan är det bara att fortsätta följa gångstigen, som nu går i nordvästlig riktning, tills den svänger av mot väst och därefter söderut förbi "Änga". Strax efter Ängen passerar man en äldre byggnad med tillhörande ladugård som allmänt kallas för "Hellgessons". Därifrån är det bara en liten bit kvar i sydlig riktning tills man på höger sida kan se ladugården och boningshuset till Härön 1:5. Ett kort stycke därefter på vänster sida har man Härön 1:6 med ladugård och boningshus några tiotal meter från vattnet.

Här hade Olav Nyckelgård, som invandrat från Norge, ca 1780 låtit uppföra den byggnad som blev födelseplats för Anna Elisabeth Johannesdotter2. Ca hundra år efter det första husets tillkomst byggde hennes föräldrar nytt hus vilket senare kom att gå i arv i ytterligare många decennier innan det gick ur släkten.

Hela Härön, utom Stavsundsholmen, ägdes av Hvitfeldtska Stipendieinrättningen och det var inte förrän i början av 1900-talet som stipendieinrättningens stadgar ändrades så att arrendatorerna kunde köpa ut sina arrendegårdar. På kartan från laga skifte 1844 finns endast byggnader på den del av Härön 1:2 som senare blev Härön 1:6. Härön 1:2 på 1/8 mantal, som arrenderades av Olof Kristensson (född 1803), delades vid hemmansklyvning 1880 så att hans båda söner Kristen och Johannes fick 1/16 mantal vardera. Härön 1:5, som tillföll sonen Kristen, är den hemmansdel som ligger närmast "Ängen". Kristen hade på den delen redan 1860 uppfört en ryggåsstuga3. Härön 1:6 som tillföll sonen Johannes är den del som ligger vid Hisingsviken. På den fanns sedan tidigare stamfastighetens byggnader.

I Klövedals födelsebok finns Anna Elisabeth inskriven den 28 februari 1857 med dopdag den 1 mars 1857. Som föräldrar anges Johannes Olofsson och Johanna Maria Olofsdotter och där nämns även att modern var 25 år. Faddrar vid dopet var Anders Olofsson och Magdalena i Sunna samt Hans Olofsson och Anna Britta Olofsdotter på Härön. Anders Olofsson var en broder till farfars far och son till Olav Nyckelgård och Maria Nilsdotter som invandrat från Norge. Han var född den 5 november 1785 på Härön. Magdalena i Sunna är i dopboken angiven som Malena och har efternamnet Olofsdotter. Hon var född den 1 augusti 1825 och var en syster till mamman. Hans Olofsson och Anna Britta Olofsdotter var syskon till fadern och födda den 1 maj 1837 och 24 januari 1840.

Elisabeths, hon kallades så, föräldrar var Johannes Olofsson och Johanna Maria Olofsdotter. Johannes var själv född i samma hus i Hisingsviken den 15 augusti 1831 och Johanna Maria var född i Östra Sunna den 21 november 1832. I Hisingsviken föddes 10 barn mellan 1854 och 1876. Ytterligare ett barn, det första, hade fötts innan föräldrarna var gifta. Johanna Maria hade nyss fyllt 19 år och bodde hemma hos sina föräldrar i Östra Sunna.

Det första barnet blev en flicka som fick namnet Oleanna. Hon föddes den 13 februari 1852 och fick sitt namn efter en moster som var född den 22 februari 1838 och döpt till Olena. Föräldrarnas vigsel i Klövedals kyrka blev inte av förrän den 18 november samma år. Johannes var just myndig då bröllop hölls men Johanna Maria hade ännu inte fyllt 20 år. Den förstfödda dottern finns inte inskriven i Klövedals födelsebok.

Oleanna finns som mor till fem barn med kronolotsen Olof Berntsson från Härön. Dessa var Johan Bernhard den 9/5 1871, Beata Josefina den 16/5 1873, Gerda Otilia den 23/6 1875, Viktor Emanuel den 15/1 1877 samt Olivia Bernardina den 29/1 1879. De tre första föddes på Härön, det fjärde på Grönskärens lotsstation och det femte barnet återigen på Härön. Olof Berntsson var född på Härön. Han och Oleanna gifte sig den 30 december 1870 och han var en av de fyra lotsar vid Grönskärens lotsstation som drunknade nordväst om lotsstationen den 25 augusti 1878 efter att ha tagit hand om en brännskadad besättningsman på skonerten Anna från Mollösund, för transport till land4. Det sista barnet i kullen föddes efter faderns död.

Den 11 mars 1881 gifte Oleanna om sig med fiskaren Johan Petter Eliasson som var född i Bö Östergård den 2 juli 1856. Även i detta äktenskap föddes fem barn. De var Maria Kristina den 6/8 1881, Johan Oskar den 13/10 1883, Berta Axelina den 19/10 1885, Hulda Edina den 28/9 1888 samt Gustav Eberhard den 28/5 1890. Paret bodde på Härön och där föddes alla barnen. Oleanna avled i cancer på Härön den 18 december 1918.

På bilden ovan ser man fem generationer med Johanna Maria Olsdotter sittande längst till höger. De övriga på bilden är åt vänster dottern Oleanna Johannesdotter född i Östra Sunna den 13/2 1852, dotterdottern Berta Josefina Lidén född Olsdotter på Härön den 16/5 1873. Därefter sitter på huk, Berta Josefinas dotter, Agnes Teresia Eliasson, född Lidén i Haga Göteborg den 19/10 1894. I hennes knä står, hennes son från första äktenskapet, Torsten Wilhelm Nilsson, född i Kristine Församling i Göteborg den 22/10 1917.

Johannes och Johanna Marias övriga 10 barn, som alla var födda i Hisingsviken på Härön, var: Olof den 28/6 1854, Anna Elisabeth den 28/2 1857, Karl Martin den 11/7 1859, Johan Bernhard den 26/2 1862, Berta Josefina den 15/8 1864, Hilmer Julius den 4/1 1867, Oskar Amandus den 24/6 1869 och död i smittkoppar den 25/12 1869, Olivia Kristina den 30/12 1870, Frans Oskar den 2/10 1873 samt Johanna Maria Axelina den 2/8 1876. Enligt Magda Måneskiöld skulle även det andra barnet vara fött i Östra Sunna. Det var hennes far Olof som föddes den 28 juni 1854. I kyrkoboken finns han dock noterad som född på Härön.

Olof gifte sig den 29 oktober 1880 med Elisabeth Eliasdotter som var född i Bö Östergård den 23 maj 1859. Elisabeth var syster till Oleannas man i det andra äktenskapet, fiskaren Johan Petter Eliasson. De fick tillsammans fyra barn, Karl Johan den 10/12 1880, Berta Otensia den 4/11 1884, Magda Edina Konstantia den 3/7 1891 och Kerstin Matilda den 22/9 1896. Samtliga uppnådde vuxen ålder. Olof antog släktnamnet Måneskiöld och det gjorde även hans dotter Magda. Han var i trakten en känd vinterbadare och han var dessutom känd för sina många rättegångar vid tinget5. Han avled 1939.

Olofs tredje barn, Magda, utbildade sig till sjuksköterska och arbetade därefter från 1910 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och som distriktssköterska på Tjörn. Hon kom som tvåårig stipendiat till Fordham University 1913 och fick sin amerikanska sjuksköterskeexamen från Bellevue and Allied Hospitals i N.Y.C. 1915. Därefter arbetade hon som sköterska i NY- området och som sköterska för Metropolitan Life Insurance. Hon gifte sig den 29 december 1916 med norrmannen Erling Mowat - Haugland som var född i Bergen den 25 september 18926. Hans föräldrar var Erik Magnus Karl Haugland och Andrea Marie Nilsen. De var båda födda 1861. I folketelling 1910 är fadern telefonförman. Magdas äktenskapet varade till 1949 under vilken tid hon födde två barn, Anna-Lisa den 10 november 1920 och Erik Olof den 15 september 1927. I samband med det första barnets födelse 1920, slutade hon som sjuksköterska och ägnade sig istället på heltid åt sina kulturella intressen fram till sin död den 9 augusti 1974.

Hon var journalist och korrespondent för ett stort antal tidningar, både i USA och i Skandinavien och verkade inom svenskkolonin i USA för bevarande av det svenska språket och den svenska kulturen. Hon skrev ett antal böcker som hade anknytning till Sverige, bl.a. en historisk biografi i romanform om Margaretha Huitfeldt som kom ut 1950, en diktsamling med titeln "Min lyra" som kom ut 1951 och "Våra vikingaförfäder" som kom ut 1958 .

Paret bodde efter första världskriget ett år i Norge och 1924 bodde Magda med sin dotter i Sverige ett år. I sin journalistiska verksamhet var hon en uppmärksammad person och hon hade många kontakter högt upp i den amerikanska administrationen. Hon var även omnämnd i den amerikanska publikationen "Who is who". Magda stred för, och lyckades också förverkliga, att den svenske zoologen dr. Gustav August Eisens aska kunde flyttas till Segoia Nationalpark i Kalifornien vid vilken han varit verksam under hela sitt yrkesliv7.

Anna Elisabeth växte upp som hemmadotter i Hisingsviken. Hon gifte sig med kronolotsen på Grönskären, Torbernt Pettersson, den 29 december 1881. Han var född i Kyrkesund den 21 maj 1856 men bosatt på Lingårdsäng på Härön dit familjen flyttat. Till Grönskärens lotsstation kom han som snabbutbildad extralots den 27 november 1878 efter den svåra drunkningsolyckan i augusti månad samma år8. Efter giftermålet med Torbernt flyttade Elisabeth ut till lotsstationen. Där föddes i rask takt sju barn i det lilla enkelhus som delades med en annan familj och med lotsförmannen. Det första barnet kom redan efter några månader.



Fastigheten Härön 1:6 i Hisingsviken tillhörde Johannes Olofsson. Det var här som stamfastighetens byggnader på Härön 1:2 låg. I bakgrunden ser man till höger en bit av Hisingsholmen. Som framgår av bilden så är det Härön 1:6 som ligger närmast havet. Bilden är från 1989.



Fastigheten Härön 1:5 i Hisingsviken tillhörde Kristen Olofsson. Fastighetsbildningen skedde 1880 genom klyvning av Härön 1:2 som var på 1/8 mtl och ägdes av Johannes och Kristens far, Olof Kristensson. De nya fastigheterna, Härön 1:5 och Härön 1:6, blev på 1/16 mtl vardera. Bilden är från 1953.




Så här såg barnaskaran ut: Edina Maria Alexandra föddes den 18/3 1882, Jenny Aurora Teresia den 6/7 1885, Hildur Svea Antonia den 13/7 1887, Johannes Morgan Peder den 14/10 1889, Ernst Torbernt Alexis den 2/6 1892, Hedvig Susanna Elisabeth den 4/12 1894 och Aleisa Bertina Laurentia den 11/10 1897. Av barnen i Hisingsviken flyttade de flesta från orten. Karl Martin flyttade till Karl Johans församling i Göteborg den 26 oktober 1883 och omnämns då som sjöman. Han gifte sig med Adelina Matilda Olsson från Göteborg som var född den 17 december 1860 i Karl Johans församling. Hennes föräldrar var sockerbruksarbetaren August Olausson och Janna Ahlberg. De var födda 1828 och 1823. Karl Martin och Adelina Matilda emigrerade till USA den 7 oktober 1887 med destination New York. På emigranthandlingen tituleras Karl Martin "tjänaren". Inga barn föddes i äktenskapet. Han avled den 12 juni 19379 i Kings och ligger begravd på Greenwood kyrkogård i Brooklyn10. Hans hustru avled den 28 juli 1940 i Bronx. I folkräkningen 1940 är hon boende i Kings NY.

Johan Bernhard var gift med Britta Helena Persdotter från Röra Södergård i Stenkyrka. Hon var född den 22 oktober 1854 och hennes föräldrar var torparen Per Hansson och hans hustru Olena Hansdotter, födda den 19 maj 1824 och den 13 april 1822. Johan Bernhard och Britta Helena gifte sig i Masthuggets församling i Göteborg den 20 mars 1887. Han är då sjöman och hon är piga, bosatt i Göteborgs domkyrkoförsamling. De bodde därefter ett år i Röra i Stenkyrka men flyttade 1888 till Klövedal där de sedan förblev bosatta. De hade inga egna barn men tog ett fosterbarn som de sedan adopterade. Hon hette Elvira Nordgren, var född i Göteborg den 10 mars 1893 och kallades Vera. Hon emigrerade till USA där hon blev gift. Britta Helena avled den 18 juni 1935 och Johan Bernhard den 5 maj 1936, ca ett år efter sin hustru. De var vid sin död bosatta i Sumpen Kyrkesund.

Berta Josefina flyttade ut från Klövedal den 23 september 1887 till sin bror Karl Martin i Göteborg. De emigrerade tillsammans till USA den 7 oktober 1887. Hon gifte sig 1890 med Charles Carlsson som enligt Census11 var född i Sverige 1859 eller 1860. Magda Måneskiöld uppger i sin bok att Berta Josefina blev gift med Gottfrid Carlsson från Öland. I Karlevi by i Vickleby församling som ligger i Mörbylånga kommun föddes en Johan Gottfrid den 1 maj 1856. Hans föräldrar var hemmansägare Carl Magnus Jaensson och Stina Kajsa Svensdotter. Dessa var födda 1833 och 183612. Johan Gottfrid och hans yngre bror Axel Theodor emigrerade till Amerika 1887. Han är då registrerad som Johan Gottfrid Carlsson Magnusson. Det är troligt att han bytte sitt namn i det nya landet till Charles Carlsson. Berta och Charles var bosatta på Manhattan där fem barn föddes, Clarence A 1892, Hilda 1894, Berta J 1895, Alice R 1899 och Carl 190713. Berta Josefina avled 1954. Hennes man hade avlidit några år tidigare.

Hilmer Julius emigrerade till USA den 18 mars 1892 och nämns då som sjöman. Han var ogift och blev vid ankomsten till Brooklyn överfallen och dödad14.

Olivia Kristina var gift med Olle Edvard Andreasson från Valsäng Mellangård. Han var född den 1 juli 1871. De hade gift sig i Klövedal den 25 februari 1897 och första barnet, Ester Kristina, föddes där den 20 november 1897. Familjen reste till USA den 19 februari 1904 och där föddes ytterligare en flicka den 23 november 1904 som blev döpt till Alice Berta. Olle Edvard hade varit i Amerika flera gånger tidigare och var redan amerikansk medborgare15. Man hittar honom som passagerare åtminstone fem gånger mellan åren 1893 och 1906 i Ellis Island Foundations register över invandrare. Den mesta tiden efter 1893 tillbringade han i Amerika.

Endast några år efter utflyttningen kom Olivia Kristina tillbaka till Sverige igen. Det var den 6 december 1907. Innan dess hade hon skickat iväg sina båda döttrar. De anlände till Sverige den 21 september 190616. Den minsta flickan var endast 19 månader gammal när hon reste med sin storasyster som skulle fylla 9 år. Den 12 februari 1908 föddes sonen Olof Johannes på Härön. Den äldsta dottern avled i hjärntuberkulos på Härön den 14 mars 1909. Diagnosen hjärntuberkulos betyder att tuberkelbaciller kommit in i hjärnan och förstört vävnaderna. Betydligt vanligare var lungtuberkulos som till vardags kallades för lungsot. Olivia Kristina förblev därefter ensam med sin yngsta dotter och sin son i det nybyggda huset som låg i närheten av skolhuset på Härön. Sonen flyttade till fadern i Amerika den 19 februari 1924.

Frans Oskar var gift med Ida Josefina Samuelsson från Lilla Edet. Hon var född den 23 januari 1880. De gifte sig i Masthuggets församling i Göteborg den 15 november 1904. Hon födde trillingar den 1 januari 1905 och avled några dagar efteråt, den 4 januari 1905, i sviterna efter förlossningen. "Barnsäng" står det i dödboken. Två av barnen avled ganska snart efter födseln, Hilmer Johannes den 31 maj 1905 och Oskar Evert den 22 oktober 1905. Oskar Evert bodde då i fosterhem i Hjärtum. Det tredje barnet, Ivar Marinus, överlevde och växte upp hos sin faster Elisabeth i Sumpen Kyrkesund. Efter nedläggningen av lotsstationen på Grönskären 1903 hade hon tillsammans med sin man, mästerlotsen Torbernt Gollungberg, flyttat till Kyrkesund.

Efter några år som änkeman gifte Frans Oskar om sig med Beata Josefina Berntsdotter. Hon var född på Björholmen i Klövedal den 9 oktober 1873. Vigseln ägde rum i Annedals församling i Göteborg den 14 februari 1911. I detta äktenskap föddes två barn, Bror Oskar Valfrid och Karin Görentina. Frans Oskar var den av barnen som övertog huset i Hisingsviken efter föräldrarna. Han var delägare i och skeppare på den tvåmastade kuttern Save All mellan 1903 och 191117 , med vilken de fiskade i Nordsjön. Oskar avled i Hisingsviken den 23 april 1927 i tuberkulos. Hans hustru, Josefina, avled den 26 december 1952. Hon hade dessförinnan, 1944, sålt huset till Ruben Åberg i Göteborg, i vars efterkommandes ägo huset fortfarande är.

Bilden är från den 17 maj 1908 i Kristiansand Norge ombord på kuttern Save All. Uppgiften fanns noterad på baksidan av det inramade fotografiet som ägts av Ernst Gollungberg. Ernst sitter längst fram. De övriga är från vänster: Johan i Dalen, okänd, Martin i Tryckhålet, Frans Oskar Johannesson (befälhavare), Anders Johan Eliasson, Edvin Andersson i Änga, Anton Hjalmar Olsson (Anton vid grinden) och Lars Oskar Gustafsson från Öckerö bosatt i Limhall (enligt Linnea i Kyrkesund 2009).




Johanna Maria Axelina gifte sig med Oskar Bergström från Mollösund. Han var född där den 20 oktober 1876. De gifte sig i Klövedal den 12 maj 1905. Oskar var fiskare och hustrun tituleras i vigselboken "åbodotter". De bodde efter giftermålet i Mollösund där de fick två barn, Otto Johannes den 2 augusti 1909 och Elsa Maria Axelina den 7 augusti 1914. Oskar Bergström avled i Mollösund den 7 maj 1937 och hans hustru, kallad Axelina, avled den 28 januari 1974. Hon var då 97 år.

Johannes avled den 19 februari 1901 och hans hustru Johanna Maria den 15 april 1919, båda i Hisingsviken. Deras gravsten finns på Klövedals kyrkogård. Det är en hög svart sten som står alldeles framför ingången till kyrkan på den vänstra sidan om grusgången.

Johannes Olofssons föräldrar var Olof Kristensson och Annika Larsdotter i Hisingsviken på Härön. Olof Kristensson var född på Koön i församlingen, den 30 januari 1803, där hans far hade verksamhet inom fiskindustrin. Annika Larsdotter var född i Bö Uppegård den 14 oktober 1799. De gifte sig i Klövedal den 30 december 1826 och båda står då i vigselboken som hemmahörande i Bö Klövedal.

Koön som ligger strax norr om Härön har idag ingen byggnation alls. Endast husgrunder samt en väl bevarad källare återstår. Det var längesedan någon bodde där men på den tiden som det bedrevs verksamhet där föddes, under åren 1772 till 1887, 73 barn18. Det sista dödsfallet på ön inträffade år 1901. Gården Bö ligger på andra sidan av sundet, en liten bit in på land.

Olof arrenderade 1/8 mantal av Hvitfeldtska Stipendieinrättningens halva mantal Härön. Den delen fick beteckningen Härön 1:2. Resten av det halva hemmanet arrenderades av Rutger Olsson med 1/8 mantal och beteckning Härön 1:3 samt Torbernt Olsson med 1/4 mantal och beteckning Härön 1:419.

Rutger Olsson var född på Härön den 2 september 1811. Hans föräldrar var fiskaren Olof Nilsson och hans hustru Katarina Rasmusdotter. De var födda 1770 och 1779. Torbernt Olsson var född på Rösseberget Härön den 31 maj 1816. Hans föräldrar var fiskaren Olof Andersson och hans hustru Gunnela Ingemarsdotter. De var födda 1777 och 1784. Torbernt Olsson byggde det stora magasinet på Härön vilket numera är restaurang. Magasinet var avsett för lagring av spannmål som han köpte upp för vidare försäljning och export.

Olofs och Annikas första barn, Anna Kristina, föddes i Bö Västergård den 7 februari 1829. De övriga fem barnen föddes sedan familjen flyttat ut till Hisingsviken på Härön. Dessa var Johannes den 15/8 1831, Kristen den 22/2 1835, Hans den 1/5 1837, Anna Britta den 24/1 1840 och Helena den 7/1 1843. Alla barnen uppnådde vuxen ålder. Annika hade dessutom i februari 1827 fått en flicka som var död vid födseln. Hon blev begravd den 4 februari 1827. Olof och Annika avled 1848 och 1866.

Olof Kristenssons föräldrar var Kristen Olavsen och Britta Nilsdotter i Bö Västergård Klövedal. Kristen var född i Norge 1769 och inflyttad med sina föräldrar till Tjörn på föråret 1770 enligt Magda Måneskiöld. Britta var född på Härön den 9 februari 1776. De hade vigts i Klövedal den 27 mars 1802. Detta var Kristens andra äktenskap. Det första slutade med att hustrun avled vid barnsbörd den 12 september 1798.

Kristens första hustru, Börta Börjesdotter, var född i Limhall i Klövedal den 5 december 1770. De hade vigts den 22 februari 1794 och var därefter bosatta på Koön. I äktenskapet föddes två barn, Olof den 9 januari 1796 som dog i koppor den 31 juli 1799 och Ingeborg den 11 september 1798. Börta avled på Koön den 12 september 1798, 28 år gammal, i sviterna efter dottern Ingeborgs födelse dagen innan. Kristen blev därefter ensam med två spädbarn. Namnet Ingeborg kom från barnets mormor.

Börta hade varit gift tidigare. Detta var hennes andra äktenskap. Första gången gifte hon sig med förre rotebåtsmannen Per Larsson. Vigseln mellan Börta och Per ägde rum den 26 maj 1788. Per avled mellan 1790 och 1792. Bouppteckningen gjordes den 2 februari 1792 och togs upp vid vintertinget 179420. Där framgår att Per skrivit testamente den 13 februari 1790 till förmån för sin hustru Börta Börjesdotter. Han nämns där som enrolleringsbåtsman. De huvudsakliga tillgångarna i bouppteckningen utgjordes av byggnader på Koholmsskäret och en fordran på CE Hagström i Kungälv, daterad den 1 augusti 1787. Enligt Johan Pettersson hade Hagström köpt stället detta datum men sedan aldrig tillträtt. Johan Pettersson skriver i boken "Skärgårdsverken i Bohuslän" att Per Larsson vid sin död, enligt bouppteckningen från 1792, ägde trankokerihuset med 1 kittel på Koholmsskäret vid Koön i Klövedal21.

Börtas fader var Börje Börjesson på Limhall. Modern hette Ingeborg Hansdotter, Det var han som ägde det lilla trankokeriet på Koholmsskäret före Per Larsson. Pettersson namnger ägaren som "NN Börjesson på Härön"22. Även Magda Måneskiöld nämner i sin bok Börta Börjesdotters fader som ägare till stället, men hon nämner honom utan namn och som salteriidkare23.

Det är svårt att fastställa när Per Larsson kom till Koholmsskäret. Vid vigseln 1788 står han införd i vigselboken som boende på Koön. Då är redan trankokeriet sålt till Hagström i Kungälv. Året efter vigseln avlider Börjesson och man får förmoda att Per Larsson därefter drev kokeriet vidare fram till sin död som troligen inträffade mellan 13 februari 1790 och den 2 februari 1792.

Börje Börjesson avled i "hetsigt" den 4 juni 1789. "Hetsigt" står troligen för hetsig feber vilket är ofta förekommande i dödböcker från den tiden. Enligt Gunnar Lagercrantz "Svenska sjukdomar i gångna tider" är det detsamma som inflammatorisk feber (från influensa till lunginflammation). En annan källa vill sätta likhetstecken mellan "hetsig sjukdom" och "håll och stygn".

Efter Börtas död 1798 var Kristen ensam med de två barnen. Den förstfödde sonen avled i koppor några månader efter sin mor. Det dröjde till den 27 mars 1802 innan Kristen gifte om sig igen. Denna gång gifte han sig med Britta Nilsdotter, född på Härön den 9 februari 1776. Hon var dotter till Nils Olsson och Olug Mattisdotter på Härön som båda var födda i församlingen, Nils den 7 juli 1715 på Björholmen och Olug den 10 januari 1741 i Sältebo. Dessa hade tidigare bott och arrenderat Hisingsviken innan Olav Nyckelgård kom dit. I Kristens andra äktenskap föddes sex barn. Dessa var Olof den 30/1 1803, Barbro den 30/8 1805, Nickolaus den 25/3 1808, Petter den 14/7 1810, Helena den 10/5 1813 samt Kristina den 2/5 1816 som avled i "slag" den 6 mars 1817. Den förstfödde Olof var född på Koön medan de övriga barnen var födda i Hisingsviken på Härön.

Vid inskrivningen i kyrkboken vid Nickolaus dop har troligen uppstått ett skrivfel i boken. Där står Britta noterat som dopnamn, istället för Nickolaus. I husförhören däremot finns barnet som Nickolaus och även i dödboken den 15 juli 1877 finns Nickolaus Kristensson, 69 år, inskriven som död av "slag" i Bö Västergård. Magda Måneskiöld har kommit till samma slutsats och upptar i sin bok Nickolaus som barn till Kristen Olavsen. Orsaken till felskrivningen tros vara att prästen har skrivit mammans namn även i kolumnen för barnet. Slag är enligt Wikipedia synonymt med hjärninfarkt eller hjärnblödning.

Med största sannolikhet är det även felskrivet i vigselboken den 8 december 1793. Där står att en Kristian Olsson från Härön vigdes med änkan Börta Börjesdotter från Koön. Detta måste rimligtvis vara samma vigsel som inskrivits den 22 februari 1794 då det står att Kristen Olsson från Härön gifte sig med änkan Börta Börjesdotter från Koön. En trolig förklaring är att inskrivningen den 8 december 1793 avser lysningen.


Det första huset man passerar på vägen till Hisingsviken är Johan Edvin Anderssons hus som han övertog i början av 1900-talet. Han drev där ett litet jordbruk som barnen efter hans död fortsatte. Stället går under benämningen "Änga". Man kan se en liten skymt av ladugården till höger bakom boningshuset. Härön 1:3 som arrenderades av Rutger Olsson klövs år 1880. Sonen Petter Rutgersson fick Härön 1:7 på 1/16 mtl som senare övertogs av Johan Edvin Andersson.



Strax efter "Änga" kommer man till "Hellgessons" fastighet som bär namn efter sin ägare. Fastigheten har beteckning Härön 1:8 och är på 1/16 mtl. Den blev Olof Rutgerssons del av Härön 1:3 vid klyvningen 1880. Sonen Hilmer Olsson och dennes son Klas Olsson sålde fastigheten till Göran Helge Ingvar Hellgesson 1947.


Kristen avled den 24 april 1833 av "tärande sjuka" 64 år gammal. Hans hustru, Britta, avled den 5 juli 1847, av ej angiven orsak, 71 år gammal. De bodde då i Bö Västergård dit de hade flyttat från Hisingsviken på Härön. Hela Bö Västergård var taxerad till 2/3 mantal och Kristen och Britta hade hälften av detta. Dödsorsaken kan vara svår att fastställa. Benämningen "tärande sjuka" är mer symptom som kan översättas till höggradigt utmärglingstillstånd. Detta kan i sin tur ha förorsakats av t.ex. cancer eller annan allvarlig sjukdom.

Kristen och Britta skänkte ett kalkkläde till Klövedals gamla kyrka vilket fortfarande finns i behåll i den nya kyrkan. Johan Pettersson skriver om detta i sin bok om Klövedals kyrka från 196524. Jag citerar:
"Ett kalkkläde, som också tillhört den gamla kyrkan, finns i behåll. Det är av ursprungligen rött, nu grågult, råsiden med silverbroderier och silkefrans. I mitten finns en broderad triangel med stålkrans och Jehovah-tecknet samt därunder broderat: "Eder. Som mitt Namn. Fruktar. Skall uppgå. Rättfärdighetens. Sol, Malachias. 4. 2." I hörnen broderat: "Klövedals: Kyrka: Si Guds. Lamm. Joh. Ev.1. v. 29. Skänkt af. Christen. Olson. Och. Brita. Nilsdotter. j Bö. P. E. Rhedin. P. L. 1829." - Det kan observeras, att detta kalkkläde är skänkt två år efter 1827 års visitation, då biskopen påtalat att pastoratets alla kyrkor saknade kalkdukar och bårtäcken samt uttalat att dessa behov ovillkorligen snart borde fyllas."

Kristens föräldrar var Olav Nyckelgård och Maria Nilsdotter. De hade invandrat från Norge på föråret 1770 enligt Magda Måneskiöld. Enligt samma källa skulle Olavs patrinymikon vara Chrestensson och det är under det namnet som han skrivs in i dödboken 1794. Vid barnens födslar nämns han emellertid som Olof Nyckelgård i Häggvall Valla den 12 oktober 1771 då sonen Johannes föds och i Klövedal där de övriga barnen är födda. Enligt Klövedals kyrkobok skulle det ha fötts två barn med namnet Kristoffer, den 15 januari 1779 med oläslig födelseplats och den 12 oktober 1780 i Tryckhåla på Härön, Anna den 23/6 1782 på Härön, Anders den 5/11 1785 på Härön, Olena den 7/3 1788 på Härön, Jonas den 22/6 1792 i Tryckhåla på Härön samt Olena den 8/9 1794 på Härön.

Nils Olsson som arrenderade Hisingsviken före Olav Nyckelgård avled på Härön den 6 februari 1778. Han hade endast minderåriga barn som inte kunde överta arrendet. Hans hustru Olug gifte dessutom om sig året efter med Hans Torstensson som redan hade gård i Bö. Detta gör att man kan sätta viss tilltro till Magda Måneskiölds påstående att Olav lät uppföra ett köpmanshus i Hisingsviken 178025. Det är troligt att han tillträdde arrendet ungefär då även fastän sonen Jonas är inskriven som född i Tryckhåla 1792.

Förutom Kristen tycks endast enstaka barn ha uppnått vuxen ålder. Anders var fadder 1857 vid Elisabeths dop. Han avled den 25 juni 1869 på torpet Ulfsbrunn på Långekärrs mark i Klövedal. Han var gift tre gånger och hade sju barn i de två sista äktenskapen. Även Anna kan ha överlevt barnaåren. I 1807-1808 års husförhör Klövedal finns en Anna Stina boende hos sin mor Anna Nilsdotter, troligen på Härön. Enligt en marginalanteckning flyttar hon till Marstrand 1809.

Elisabeths farmor, Annika Larsdotter, var född i Bö Uppegård i Klövedal den 14 oktober 1799. Hennes föräldrar var Lars Nilsson och Johanna Torstensdotter. De var båda födda i Bö Uppegård fast på olika hemmansdelar som arrenderades av Göteborgs Gymnasium. Lars Nilsson var född i Bö Uppegård den 22 mars 1748 och Johanna Torstensdotter var född i Bö Uppegård den 17 april 1762. De gifte sig i Klövedal den 11 januari 1786 och bosatte sig därefter på Lars Nilssons 1/6 mantal Bö Uppegård som de fortsatte att bruka. Johannas födelsegård övertogs av hennes broder Jon. Denne fortsatte arrendet efter sin far, Torsten Ingemarsson. Johanna och Jon var syskon till Hans Torstensson som är nämnd i nästföregående stycke. Hela Bö hade tillhört Margaretha Huitfeldt och alla gårdarna där blev således efter hennes död gymnasiegårdar, uppdelade på mindre enheter som arrenderades ut av Göteborgs Gymnasium. Deras benämningar var Bö Uppegård, Bö Västergård och Bö Östergård. Det är således fel som Måneskiöld skriver i sin bok på sidan 346 att Olav Nyckelgård lyckats inköpa Västergården i Bö 1775.

I 1715 års taxeringslängd är dessa tre gårdar upptagna till 1 mantal, 2/3 mantal och 1 mantal medan de vid donationen till Göteborgs Gymnasium 1664 är upptagna till 1 mantal, 1/3 mantal och 1 mantal. Vid storskiftet 1789 hade Bö Uppegård följande arrendatorer: Jon Torstensson 1/6 mantal, Lars Nilsson 1/6 mantal, Engelbrect Larsson 1/3 mantal samt Pehr Olofsson 1/3 mantal26.

På Lars Nilssons och Johanna Torstensdotters Bö Uppegård föddes sex barn. De var Anders som föddes den 31/1 1788 och avled i feber 21 år gammal den 12/7 1809 på Bö Östergård, där han var städslad som dräng, Greta den 3/9 1790, Elsa den 1/5 1793, Helena den 12/11 1795 som avled den 8/7 1809 i feber, Annika den 14/10 1799 samt Ingeborg den 1/3 1803. Båda makarna avled i Bö, Lars den 19 februari 1806 av "hetsigt" och Johanna nio år senare den 25 mars 1815 av "håll och stygn".

Elisabeths mor, Johanna Maria Olofsdotter, var född i Östra Sunna den 21 november 1832. Hennes föräldrar var Olof Rutgersson och Elsa Hermansdotter. Olof var född i Östra Sunna den 5 oktober 1796 och Elsa var född i Räfsal, i Valla, den 9 juni 1805. De var gifta sedan den 20 april 1823 och brukade 1/6 mantals gård Östra Sunna i Klövedal. Redan en månad efter vigseln föddes det första barnet. Modern var bara 18 år och födseln är inskriven i Valla födelsebok. Födseln ägde rum den 20 maj 1823 och barnet fick namnet Anna Helena efter barnets mormor och farmor. De övriga åtta barnen är inskrivna i Klövedals födelsebok som födda i Östra Sunna. Malena föddes 10/8 1825, Kristina den 6/4 1828 och avled i slag den 14/5 1828, Inger Kristina föddes den 16/12 1829 och avled den 8/3 1833, Johanna Maria föddes den 21/11 1832, Inger Kristina den 15/3 1835, Olena den 22/2 1838, Anna Lovisa den 13/12 1842 samt Rutger den 6/5 1845. Som ende sonen i den stora barnaskaran får Rutger naturligtvis namn efter sin farfar.

Kartan ovan är från storskifte i Sunna 1799 och återger en del av Sunnas marker mot Kyrkesund med fiskeläget Sumpen och trankokeriet Kålhuvudet. I nederkant på bilden ser man även en byggnad på Stavsundsholmen. Gränsen mellan Västra och Östra Sunna går, som framgår av bilden, mitt i viken där Sumpen ligger. Till vänster om gränsen är Västra Sunna och till höger Östra Sunna. Trankokeriet Kålhuvudet ägdes av Samuel Dahlin i Göteborg och hade 8 kittlar. Bilden är hämtad från Lantmäterimyndighetens arkiv.

Olof Rutgersson brukade 1/6 mantal av det hela hemman Sunna i Klövedals socken som Peder Knudsen Måneskiöld fick i förläning år 158227. Hemmanet består då av 2/3 mtl Sunna (Östra Sunna), 1/3 mtl Rödsmut, fiskeläget Sumpen och Stavsundsholmen. Hemmanet gick vidare till sonen Knut Pedersen som 1633 lämnade det i pant till bonden Olof Andersson för lån från denne28. I den angivna källan uppges att det var Sunna V som lämnades i pant medan Magda Måneskiöld i sin bok anser att det var hela Sunna som lämnades i pant. Jag har inte kunnat finna den ursprungliga källan för uppgiften. Vid Knut Pedersens död hamnade gården hos Peder Krabbe som gift sig med Knuts änka. År 1695 ändras hemmanstalet för gården så att Sunna i fortsättningen benämns som 2/3 mantal29. Det är 2/3 mtl Östra Sunna som förmedlats till 1/3 mtl30. Knuts barn, Peder och Jörgen står senare som ägare till gården. Jörgen ägde 1/3 och Peder "åtminstone en del" enligt Olaus Olsson, vilket väl får tolkas som den återstående delen på 1/3 mantal. Jörgens son, Knut, förfogade över samma hemmansdel som sin far vid sin död 1723. Därefter kom hans hemmansdel att uppdelas mellan hans båda söner, Petter (1711) och Olof (1716), så att dessa ägde 1/6 mantal Östra Sunna vardera31. Olofs hemmansdel ärvdes av hans son Rutger (1749) och det är denna hemmansdel, 1/6 Östra Sunna, som Olof Rutgersson (1796) och Elsa Hermansdotter (1805) bebor och brukar när Johanna Maria Olofsdotter föds där den 21 november 1832.

Den andra 1/6 mtl som Petter (1711) ägde gick vidare till hans son Knuts (1737) dotter Petronella Knutsdotter (1769). Hon var gift med Per Persson (1757) från Strandnorum. Efter dem delades deras sjättedel på sönerna Petter (1799) och Olaus (1802) med 1/12 mtl vardera. Petters (1799) 1/12 mtl gick till hans son Karl-August (1856). Olaus (1802) hade bara döttrar som alla flyttade från Klövedal varför hans 1/12 mtl gick till en syster till Johanna Maria Olofsdotter som är nämnd i slutet av föregående stycke32.

Kort tid efter bortpantningen 1633, troligen strax efter att Bohuslän kommit under svenskt styre 1658, har 1/3 mtl av gården indragits till Kronan. Detta styrks av anteckningarna i Krabbes privata jordeböcker där han 1662 och 1680 skriver att han äger 2/3 mtl Sunna och 1680 att han även brukade den33. I de arkivalier som finns mikrofilmade hos SVAR kan man i 1659 års jordebok läsa att Sunna är adelns strögods under Olsnäs och ägs av Krabbe. 1668 års jordebok från samma källa anger att Sunna är Krabbes strögods, men det finns ett otydligt tillägg som antyder att 1/3 är något annat. I 1675 års jordebok anges klart att Krabbe står som ägare men att Kronan äger 1/3 mtl av gården. Slutsatsen som jag drar i första meningen i detta stycke får därmed anses trolig. Indragningar till Kronan skedde vid den tiden oftast beroende på utebliven betalning av odelsskatt34. Detta var en pålaga som privata jordägare fick betala på jord som de inte själva brukade35. I den därefter följande jordeboken för 1680 anges att Kronan äger 1/3 av gården. I 1694 års reduktion under Karl XI övergår Sunna till Kronoskatte och benämns därefter som 2/3 mtl Skatte och 1/3 mtl Krono36. I jordeboken år 1700 redovisas fyra brukare med vardera 1/6 mtl förmedlat 1/3 mtl. Jag tolkar texten så att det är hela Sunna som redovisas efter förmedlingen. Då stämmer det med de fyra brukarna som tillsammans har 2/3 mtl vilket är hela Sunnas mantal efter förmedlingen 1695. De fyra brukarna år 1700 var Olof Andersson d.y., Reer Andersson, Olof Andersson d.ä. och Olof Arnesson. De tre förstnämnda var bröder och söner till Anders Olofsson som var son till Olof Andersson som mottog panten 1633. Olof Arnesson var son till Arne Olofsson som var bror till Anders Olofsson i föregående mening. Det var således fyra kusiner som brukade Sunna år 1700.

I 1736 års jordebok finns inskrivet att halvparten i gården är skattegård medan den andra halvparten är köpt av Kronan den 27 maj 1734 av Mätta Rasmusdotter och Lars Björnsson. Köpet från Kronan är även nämnt 1764. Därefter uppräknas i 1736 års jordebok tre brukare, Per Olsson 1/3 mtl, Nils Olsson 5/18 mtl och Arne Olsson 1/18 mtl vilket tillsammans blir 2/3 mtl. Detta är förbryllande såtillvida att Lars Björnsson och Mätta Rasmusdotter inte är nämnda. Det måste betyda att de ännu inte börjat bruka den 1/3 mtl som de köpte av Kronan två år tidigare. De nya brukarna i 1736 års jordebok Per Olsson och Nils Olsson var bröder och söner till Olof Björnsson och Ingeborg Toresdotter på Stavsundsholmen. Per var gift med en dotter till Reer Andersson som var en av ägarna år 1700 och avlidit 1711. Olof Andersson d.y. hade avlidit 1710 och Olof Andersson d.ä. hade avlidit 1731. På så sätt ändrades uppställningen över brukarna 1736, dock fortfarande alla nära anhöriga till Olof Andersson som mottog panten 1633.

Bilden visar trankokeriplatsen på Stavsundsholmen vid storskiftet 1787, Lantmäteristyrelsens arkiv. Trankokeriet ägdes av Donald Eddie som hade den norra delen av Stavsundsholmen i pant av bonden Olof Jonsson i Tyfta. Södra delen av holmen ägdes av Knut Larsson i Västra Sunna. Här bodde Olof Björnsson som är omtalad i föregående stycke och vars söner Per och Nils brukade en stor del av Sunna enligt 1736 års jordebok. Trankokeriet på Stavsundsholmen hade 6 kittlar vilket senare ökades till 12. Grumsedammens inhägnad började vid den vändplats som nu finns där vägen tar slut och sträckte sig mot nordost till den plats där slipen på Stavsundsholmen låg.

Den halvan av gården som fortfarande innehades av pantbönderna efter att Lars Björnsson och Mätta Rasmusdotter köpt den ena halvan av Kronan löstes från panten långt senare. Det är den delen som kom att få beteckningen Östra Sunna och som var förmedlad till 1/3 mtl. Exakt när de sista pantbönderna blev utlösta vet man inte. Magda Måneskiöld säger att gården var bortpantad i ca 130 år vilket skulle bli ca 1763. Om man läser i 1764 års jordebok så finner man att Sunna brukades av tre personer. Knut Larsson 1/3 mtl, Olof Persson 1/6 mtl och Sven Andersson 1/6 mtl. Knut Larsson var son till Lars Björnsson som löste ut halva Sunna av Kronan 1734. Det var den delen som senare blev Västra Sunna eller Rödsmut. De andra två uppräknade brukarna brukade således den del som blev Östra Sunna. Om man tittar i den samtida födelseboken så finner man att Olof Persson och Ingrid Mattisdotter i Sunna födde fyra barn i Sunna mellan åren 1764 och 1772 och 2 barn åren 1776 och 1781 sedan de flyttat till Rösseberget på Härön. Sven Andersson och Kerstin Andersdotter födde mellan åren 1756 och 1770 sex barn i Sunna. Det verkar inte som varken Sven eller Kerstin hade någon anknytning till Måneskiöldska släkten. Jag har heller inte kunnat knyta dem till något släktskap med någon av pantbönderna. Sven Andersson var född på Kyrkefjäll mark 1731 och Kerstin Andersdotter var född på Rösseberget Härön 1735.

Olof Persson som var en av de tre nämnda brukarna 1764 var son till Per Olsson som var en av brukarna 1736. De andra brukarna 1736 var Arne Olsson och Nils Olsson. Med ledning av de uppgifter som framkommit verkar det som pantbönderna stannade kvar mer än 130 år på Sunna. Genom födelseboken i Klövedal vet man att den förste av Måneskiöldarna som föddes i Sunna, efter det att pantbönderna flyttat, var Rutger Olofssons förstfödda dotter Mätta som föddes den 27 oktober 1779. Hennes far, Rutger Olofsson, var född på Olsnäs 1756 och han var den förste som flyttade tillbaka till Sunna. Pantböndernas barn var födda i Sunna fram till 1772. Flyttningen bör därför ha skett mellan 1772 och 1779. Vid lysningen mellan Rutger Olofsson och Helena Persdotter 1778 har deras hemorter angivits till Olsnäs och Fagerfjäll, vilket gör att slutsatsen blir att de flyttat till Sunna i samband med giftermålet samma år. Helena Persdotter var född i Fagerfjäll i Stenkyrka den 19 augusti 1756.

Den 27 oktober 1779 föds deras första barn i Östra Sunna. Det blir en flicka som får namnet Mätta efter sin farmor. Därefter föds Petronella den 5/9 1782, Annika den 30/5 1786 som avlider den 11/5 1788 i "hetsigt", Anna den 23/4 1792, Annika den 24/4 1789 och Olof den 5/10 1796. Rutger och Helena avled på Östra Sunna, Rutger den 11 maj 1811 i lungsot och Helena den 6 januari 1837 av ålderdom enligt dödboken.

Rutger Olofssons föräldrar var Olof Knutsson och Mätta Persdotter på Olsnäs. De ägde och brukade halva gården. Det var Olofs födelseplats 1716, som han senare blev ägare till. Mätta var född i Fagerfjäll ca 1713. Båda makarna avled på Olsnäs. Hustrun Mätta avled den 19 mars 1779, och därefter Olof den 12 november 1782. I bouppteckningen efter Olof den 10 januari 1783 finns 1/2 mantal Olsnäs och 1/6 mantal Sunna upptagna.

Helena Persdotters föräldrar var Per Persson och Helga Arnesdotter i Fagerfjäll. Per var född där ca 1713 och hans hustru Helga var född ca 1722. Mätta Persdotter på Olsnäs var syskon till Per Persson i Fagerfjäll vilket betyder att Rutger Olofsson och Helena Persdotter i Sunna var kusiner. Enligt Stenkyrka dödbok dog syskonen med bara 11 dagars mellanrum vid 66 års ålder i "håll och stygn" den 19 mars 1779 och den 30 mars 1779. Med den inskrivningen i dödboken så borde det vara frågan om tvillingar.

Beträffande syskon till Helena Persdotter så har det funnits olika uppgifter om antalet. Jag har stött på en uppgift som säger att Helena hade sex syskon. Hänvisning görs till ett gårdsköp 1788 med bl. a. följande utdrag ur texten. "Bröderna Per Persson i Röra, Anders Persson på Stora Dyrön, Olof Persson i Fagerfjäll, Helena gift med Rutger Olsson i Sunna, Kristina gift med Gabriel Gullbrandsson i Surdal, Annika död 1784 ogift och Anna Persdotter gift med Petter Larsson i Fagerfjäll". I bouppteckningen efter Annika Persdotter 1784, nämns sex av de ovan uppräknade syskonen. Anders Persson på Stora Dyrön nämns inte38.

Vid avstämning av dessa uppgifter med tillgängliga kyrkböcker kan jag finna Olof som avliden i Fagerfjäll den 1 augusti 1809, 62 år. Han bör således ha varit född ca 1747. Jag finner Anna död i Fagerfjäll den 25 november 1796, 43 år. Hon bör ha varit född ca 1753. Helenas födelsedata uppges i Klövedals husförhörslängd till den 19 augusti 1756. Annika avled i Fagerfjäll den 20 september 1783, 23 år. Hon var således född ca 1760. Kristina avled i Klövedal den 12 januari 1848 som änka 84 år gammal. Hon var alltså född ca 1764. Även uppgiften om ett syskon vid namn Per ser ut att stämma. Han avled i Röra den 16 januari 1813 i en ålder av 68 år. Han borde därmed vara född ca 1844.

När det gäller brodern Anders Persson på Stora Dyrön så finns en Anders där som fader till nio barn under tiden 1779 till1800. Han är noterad som avliden den 8 maj 1821 med namnet "Pettersson" utan åldersuppgift så kanske vågar man dra slutsatsen att det var sammanlagt sju barn till Per Persson och Helga Arnesdotter i Fagerfjäll. Anders bör ha varit bland de äldre av barnen.

Fagerfjäll är i 1715 års taxeringslängd upptaget som 1 mantal skatte och som brukare anges Per Andersson och Pär Jonsson. Pär Andersson med rötter i Mölnebo var far till den Per Persson som är nämnd ovan och som var född ca 1713.

Elisabeths mormor, Elsa Hermansdotter, föddes i Räfsal Valla den 9 juni 1805. Hennes föräldrar var Herman Johansson och Anna Hansdotter. De var födda i Räfsal Valla den 21 juli 1755 och i Bö Nedergård Stenkyrka den 24 februari 1767 och vigda i Valla den 5 augusti 1790. Bådas anor går tillbaka till släkten Brems i Toftenäs och de har dessutom båda rötter i Valla församling. Herman har även rötter till Ankarström i Kungälv.

Herman hade fyra syskon som blev födda under åren 1750 - 1766. Föräldrarna hade gift sig i Valla församling "under skrud och krona" den 7 juni 1747 och därefter föddes Olof den 17/5 1750, Elsa den 20/4 1752, Herman den 23/7 1755, Maria den 24 juni 1759 och Helena den 4/5 1766. Det första barnet föddes i Näs i Valla vilket var mammans födelseplats. De övriga föddes i Räfsal Valla där föräldrarna blev bosatta.

Anna var dotter till Hans Helgesson och Elin Persdotter i Häggvall Uppegård i Valla. De gifte sig den 25 mars 1760 i Valla och bodde därefter mellan åren 1761 och 1774 i Bö Nedergård i Stenkyrka där Anna var född den 24 februari 1767. Innan flytten till Bö i Stenkyrka föddes den 16 januari 1761 sonen Helje i Röd Västerröd Valla. Det var mammans föräldrar som bodde där. För perioden i Bö Nedergård i Stenkyrka saknas kyrkoböcker varför det varit svårt att finna eventuella andra barn. I Valla Catechesimilängd finns dock uppgifter. Förutom föräldrarna är uppräknade 8 barn: John 1763, Olof 1765, Anders 1770, Hans 1775, Per 1781, Regina 1764, Anna 1767 samt Elsa 1772. Samtliga barn utom John har kunnat återfinnas i vigselboken.

I Hisingsviken finns inte längre någon bofast befolkning. Boningshuset och marken till Härön 1:6 såldes till fritidsboende. Husen runtomkring står även de tomma, förutom någon kort period på sommaren, och det kan idag vara svårt att föreställa sig den livliga verksamhet som förekom där och i närområdet när Elisabeth föddes 1857. Många av de ängar som numera är täckta av gullvivor och andra ängsblommor varje vår var då odlad mark och betesmark för kreatur. Den lätta skaljorden på gammal havsbotten slutade odlas när "Ragnar i Änga" gick bort. Under lång tid dessförinnan hade där odlats både brödsäd och potatis och de intilliggande vattnen hade gett rikliga fångster av fisk, makrill och sill.

Detta tillhör en svunnen tid men vi kan fortfarande glädjas åt landskapets skönhet året om, inte minst på våren när gullvivor och ängsblommor står i blom. Har man tur kan man dessutom få en skymt av traktens rådjur eller fasaner och höra göken gala.

Ingemar Gollungberg

 

_________________________________

i Magda Måneskiölds bok "Våra vikingaförfäder" har resulterat i en del berättigad kritik och uppfattas av många som mindre tillförlitlig. Detta gäller framförallt de äldre delarna. En del vill t.o.m. hävda att hennes bok över huvud taget inte går att använda som källa. Det sista kan resultera i att information, som efter noggrann värdering kan vara användbar, går förlorad. Man kan inte bortse från att hennes far var född i Hisingsviken 1854 och att hon själv besökt platsen många gånger medan han och även hans föräldrar levde. Magda, som var vetgirig, kan på så sätt ha inhämtat information om gångna tider i släkten och om generationerna före sin far. En stor del av det som i boken berör Hisingsviken bedömer jag därför som trovärdigt

Större delen av personuppgifterna i kapitlet om Hisingsviken är hämtade från respektive församlings kyrkoböcker om inget annat anges.

Ingemar Gollungberg

 





 

Senast uppdaterad: 2014-02-14
 

Webbmaster: Anders Ryberg