Ting i Kärreberg i Stala socken 28 april 1663

 

ANNO 1663 den 28 aprilis höltz almenne tingh på Oroust uthj den gårdh Tierebergh j Stahle sochen, öfwerwarandes cronones befalningzman wälachtatt Swän Andersson medh bondelänssmän, och Anders j Smeby, Jönss j Torssboo, Östen j Stahle och Östen j Herlöcke, laurättzmän der sammastädes medh menige almogen.

 

 

 

 

1) Olof Reersson Green till Rossö klagar över sin arrendator Björn (Håkansson) i Svanvik i Stala sn för att denne nedhugger skogen och bortsäljer grödan, varigenom gården utarmas. Björn har tidigare dömts för olaglig försäljning av hö (se 621117-13) men beviljats uppskov med det övriga tills skogsskadan värderats. Lagrättsmännen Anders (Henriksson) i Smedby och östen (Gullicksson) i Härlycke har besiktigat skogen och funnit att tre ekar fällts. Enligt brev av år 1661 har Björn i övertag av arrendegården givit Olof Reersson 200 rdlr, och denne erbjuder nu sin arrendator halva övertaget igen eller 100 rdlr och sedan flytta från gården. Men Björn vill behålla gården och istället betala vad som i skadestånd kan utdömas. Tingsrätten menar att Svanvik är en stor gård som lätt tål två bönder och fråndömer Björn halva gården, samt ger ägaren Olof Reersson rätt att mot 100 rdlr lösa ut Björn från den andra halvan i Svanviks gård. (se 631028-11, 640511-15).

 

Iblandh annat då war at förrätta, framstodh j rätten wälborne Oluff Reorson Green till Rossöhn j Stahle sochn boendess och hade stämbt een hanss landbonde, nembligen Biörn, boendes på een hans gårdh Swanwijk j förbemälte Stahle sochn, för det han olagligen brukar samma gårdh, och ähr honom förbemälte Olle Reorson: som ähr Biörns jordrått, tråtzigh och olydigh, förhugger skogen, bortsällier hööt och fodher ifrån gården, hwaröfwer gården nu på tu eller tre åhrss tijdh, som förbemälte Biörn hafwer bodt, densamme mycket har swäckat och förderfwat. Häremot at swara mötte förbemälte Biörn och sadhe, han hafwer gifwit stoor feste och tage, och intet wille mista samma gårdhz bruk och bekende, att huadh han sigh emot lagen och sin husbonde wälborne Oluff Reorson kan hafwa sigh försedt, mente han at wara godh före at böta medh penningar. I rätta ladhe Oluf Reorson een häradztingzdomb, daterat anno 1662 den 19 novembris, förmählande uthj största innehåldh, att förbemälte Biörn j Swanwijk ähr befunden medh at hafwa förhugget skogen till Oluff Reorsonnss gårdh Swanwijk, jordrotten Olle Reorsson till skadhe. Doch der om slutet, at dermedh skulle bestå odömbt intill det wardt besichtigat. Item förmehlte samma domb, at förmedelst Biörn j Swanwijk hafwer bortsoldt höö och fodher ifrån gården Swanwijk, derföre skulle han bötha ett paar oxar till sin jordrott, gähle om 12 rixdaler, och klagadhe Olle Reorson, at Biörn iche hafwer welat betahla honom samm(e) oxar, eller warit j hanss minne derom, eller och om skogens förhugningh, och derföre hafwer låtet honom tillseija at rätta för sigh eller och wijka ifrån gården. Yttermehra berättadhe nu Olle Reorson och medh witnessbördh kunde bewijsa, han uthj got folkz närwaro hafwer budit hanss landbonde Biörn 100 rixdaler på det han godhwilleligen skulle afstå gården Swanwijk, eller och enteligen afstå helfften gåhrden, på det han Olle Reorson kunde den sielff bruka, effter den ligger honom så nähr j sochnen och näste gårdh, eller och att få sättia een der på, som wille wara honom lydigh. Synnerligen emddan Swanwijk ähr en stoor gårdh och skylder sexton pundh smör, och Biörn icke förmåhr at bruka all gården, så lagligh som det sigh böör. Härtill swarade Biörn, at han icke nekade, at Oluff Reorson ju bödh honom nu förgången winter 100 rixdaler för det han skulle afstå halfwa gården Swanwijk. Men han wille det icke, och sadhe sigh icke så hafwa fäst den, at han wille den afstå igen. Förbemälte Olle Reorson framkalladhe wittnessbördh, Anders j Smeby och Östen j Herlöcke, dhe wandt och bekende, at dhe hafwa effter befalningh besichtigat Swanwijkz skogh, och finness der någon eekeskogh, som O11e Reorsons landbonde Biörn hafwer förledhet åhr emot sin hussbondes förlåff hugget tree ferske eekar. Och bekende nu Biörn, at den ena eek hafwer han skuret till tillior, den andra till en bandstock skuta eller skiepp, och den tridie till een öfwerlöppzbielka. Klagade Oluff Reorson, att Biörn mycket mehra hafwer huggit j Swanwijkz skogh, som han icke så wäll nu kan bewijsa, och fördristar sigh icke sielf at oppleta dhe åtherstående stubbar, at hans egen landbonde Biörn på förbemälte Swanwijk icke honom medh klammerij eller sådant skulle begägna. Joen Torbiörnson, boendes widh Röörwijk, blef och framkallat till wittnesbördh. Han bekende och sade, att Biörn hade hugget tree eekar j Swanwijkz skogh. Framladhe Biörn een copia af dett tagebreff han af Olle Reorson bekommit hadhe, widh den tijdh som hann antogh hans gårdh Swanwijk till brukz anno 1661 den 11 martij, och gifwit honom j första taga 200 rixdaler, och förmähler förbemälte Olle Reorsons uthgifne tagebreff, at Biörn skulle niuta samma gårdh Swanwijk j bruk, så frambt han icke förhugger skogen eller annat olagligit begåår, samma gårdh till skada och nachdeel, hwilket Oluff Reorson nu förmente medh förbemälte hemtingzdomb nogsampt ähr bewijsliget, sampt och j dagh medh lefwandess witnessbördh ähr bewijst, at Biörn storligh hafwer brutet emot sitt tagebreff och lagen, och klagade förbemälte Oluff Reorson ännu, att för ähn han wille hafwa den trotzige man Biörn på hanss gårdh Swanwijk, wille han heller gifwa honom sine 200 rixdaler igän, och han sädan måtte wika ifrån gården, fördy förbemälte Biörn hafwer icke länger bodt widh Swanwijk än på tridie åhrs tijdh, och altså ingen tredjeåhrstaga gifwit, som lagen biuder. Och gården Swanwijk ähr nogh at besittia af 2 männ, emedan det skyllder 16 pundh smör. Bönderne och grannarne sampt laurätzmännerne j sochn, som mehrbemälte Swanwijk ähr beläget, bekende och at der kan twå män wäl föda sigh på Swanwijk at bruka, medh mehra ordh härom parterne emellan passerade, hwarföre woro dhe domb begärandess. Resolutio: Då efftersom att förbemälte Biörn, som boor j Oluff Reorsonss gårdh Swanwijk, hwilken effter Norries lagz förmählande j landzle˙ebalken 1 capitel hafwa förbrutet den fäste och första taga, som han der på hafwer bekommit för samma gårdzens skogz förhuggande, höö och foders bortsälliande, trådzigh, oppsetzigh och olydigh emot hans jorderott Oluff Reorsonn. Män efftersom at förbemälte Biörn nu så när Heligh Korssdagh j detta föråhr wet sigh intet annat bruk at tillflyttia, ähr honom tillåtet at bruka halffparten gården Swanwijk i detta åhr 1663. Och Oluff Reorson frij före, antingen sielff bruka, eller sättia en bondhe på helfften sin gårdh Swanwijk, hwem hann will. Och kan Biörn icke förlijkas medh hans jordrott Oluff Reorson om den andre halffwe part gården Swanwijk: honom ähr tillåtet at bruka för tillbörligh rättigheet j detta åhr, och betala honom hwadh skada han hafwer giordt på samha gårdz egendomb, då bör han wijka Swanwijk till nästkommande fahrdag 1664, och Oluff Reorson då igen gifwa honom förbemälte Biörn helfften dhe tagepenningar han först vthgaf på Swanwijk, 100 rixdaler.

 

 

 

 

ANNO 1663 den 28 aprilis höltz allmenne häradztingh på bemälte Oroust, öfwerwarandes crohnones befalningzmann wälachtatt Swän Anderson medh laurättzmännerne Anders j Smeby, Jönss j Torssby, Östen j Stahle och Östen i Härlöcke, medh crohnones länssmän Jönss Holst och Hanss Matzonn.

 

 

 

 

2) Befallningsmannen klagar över Gullbrand (Olsson jfr 621120-3) för att han mot lagen dels brukar och huvudsakligen bebor en gård i Inlands fögderi, dels arrenderar 1/2 hemman kronans gård i Rom i Tegneby sn och genom detta dubbla bruk låter gården på Orust förfalla. Gullbrand svarar att han överlåtit gården på Inland till sin dotter och ämnar bosätta silg på Orust, vilket rätten betvivlar och fråndömer honom gårdsdelen i Rom (se 640216-15).

 

Bemälte befalningzman Swän Andersonn hadhe stämbt och läth uthj rätten inkalla een bonde benembdh Gulbrandh, som hafwer uthj fäste och bruk een crohnegårdh, benembdh Rom, belägen uthj Tängneby sochn här på Oroust, angående samma gårdz missbruk och förderfwelse. Här emot at swara mötte förbemälte Gullbrand och sadhe, han hafwer hafft samma gårdh Rom j fäste och bruk fem eller sex åhr, och nu will han byggia och förbättra den. Befalningzmannen förmente, at efftersom bemälte Gulbrand hafwer sin egen gårdh och bruk på Inlandh här j Bahuus lähn, kunde han ochså der boo och blifwa, och bewijste medh länssmannen, att samma gårdh Romb nederrutnar och förderfwas, och när Kongl. skatt och rättigheet deraf skall gifwas, blifver det sent och otijdt betalt, förmedelst att förbemälte Gulbrand hafwer bruk uthj twenne fögderijer, och mäst håller huuss på Inlandh, som uthj detta fögderij icke ähr beläget. Detta förmente han wara emot lagen, och han som böör hafwa opsicht at crohnones gårdar rätteligen blifwa brukadhe och wijdh macht håldne, kan han derföre icke förswara för den höga öfwerheten, at förbemälte gårdh Romb såledess missbrukas. Bekende förbemälte bonde här för rätten, at den gårdh han brukar på Inlandh hafwer han nu satt sin dåtter på. Män will nu boo här. Doch blef det icke bewist. Laurättet medh länssmannen bekende och betygadhe här för rätten, at förbemälte cronans gårdh Romb, som bonden Gullbrand hafwer hafft j bruk på fem eller sex åhrss tijdh, ähr möcket förderfwat för denne orsaken skull, at Gullbrann medh sin hustru mäst hafwer warit boendes på Inlandh och brukat denne gårdh som en affwehlsgårdh. Befalningzmannen förmente, at Gullbrandh borde wara sk˙ldh ifrån samma gårdh Romb och låta sigh benöija medh den gårdh och bruk, som han äger och brukar på Inlandh, och begäradhe domb. Resolutio: Ty bleff af oss resolverat, at efftersom förbemälte Gullbrandh icke medh lagh kan låfwas sålunda at bruka gårdar j twenne fylken, och synnerligen så bruka cronans gårdh Romb här på Oroust till affwelssgårdh, så at den deröfwer nederrötes och förfalnar, hwilket ähr emot landsleijebalkens 1 capitel. Hwarföre böör förbemälte Gulbrand icke länger bruka denn. Män crohnones befalningzmann chronan till bästa hänsätta samma gårdh Romb till hwem han will. Actum ut supra.

 

 

 

 

3) Börta Torbjörnsdotter på (Västra) Buas mark i Röra sn stämmer sin gårdbo Torsten (Olsson) för att han vill utarrendera hennes torp till en annan (jfr 630429-6). Hon bevisar att hon äger 7 öresbol i gården mot Torstens 5 öresbol. Rätten bekräftar hennes rätt till gårdens torp, dels därför att hon råder större gårdsdel än Torsten, dels därför att hon såsom odelsberättigad har företräde till gårdens utägor.

 

Samma dagh framkom för rätten den hustru Biretta Torbiörnsdåtter, som boor på een huussmansplatz på Bues ägendomb j Röre sochn, och hade stämbt Torsten j Bue, för det han insätter een annan på samma huussmansplatz, at hon uthtrenges. Och bewijste förbemälte qwinna nu för rätten medh Jönss Holst och flere lagfaste män här på tinget, at hoon äger siu öhrsbool jordh j Bue. Dem hafwer hon uthsatt j pant till Tolle Jacobson, och medh hans förloff boor hon j den huussmansplatz på Bues egendomb. Förbemälte Torsten äger fem öhrsbool jordh j förbemälte gårdh Bue. Han förmente at få sättia een huusman på samma platz. Män efftersom befinnes, at Torstens odell j Bue ähr mindre än förbemdlte Birettes ähr, dy må hon wara tillåtet, och ähr nermare at bruka samma huussmansplatz på Bues egendomb, som hon äger odelzlått uthj, än en fremmandh, som Torsten will der insättia, och skall hon gifwa Torsten åhrligen för hanss part j leije af samma platz fem mark, som uwilligen män dätta nu ansågh före at wara . Att således dömbt och affsagt wara. Etc. Actum ut supra.

 

 

 

 

4) Olof Reersson (Green) till Rossö stämmer Margareta Hvitfeldt och vill inlösa hennes pantegård Kärreberg, som pantsatts av Olof s systerbarn . Margareta Hvitfeldt meddelar , att några systerbarn till Olof pantsatt s in arvejord i Kärreberg till henne , men att deras broder Rickard Munck återinlöst panten . Därefter har Rickard Munck den 22/6 1662 ånyo pantsatt Kärrebergs gård till henne f ör 800 rdlr . Målet uppskjuts eftersom Margareta Hvitfeldt ej stämts i laga tid .

 

 

 

 

Wälborne Oluf f Reorson till Rossöön widh et breff , daterat Hönsäter den 28 martij anno 1663, vthgifwet och inciterat aff Hanss Excellentz herr gouverneuren Stake, hwarutinnan förmältes , at såsom wälborne Oluff Reorson hade andraget för Hans Excellentz uthj sin öfwergifne supplication, hwilken klagar , at den gårdh Tierbergh ähr han een bördesman till och förmenar närmare än wälborne fru Margeta Hwitfeldt, som ähr främmadt, och den gårdzrätt och frijheet vnberechtigat, hwilken hafwer sigh den tillförhandlat af förbemälte Oluff Reorsons systerbarn, som samma breff j sigh sielff omförmäler. Samma breff ähr ochså af Hans Excellentz herr gouverneuren och till bemälte fru Margeta Hwitfält öfwersändt, och nu af hennes fulmächtigh wälachtatt Christen Erichson j rätta lagdt, som j Oluff Reorsons påhörelse bleff läst och påskrifwit. Der näst framlade han j rätta een copia av wä1borne Oluff Reorsons supplication, högbemälte Hans Excellentz herr gouverneuren tillskrifwit, daterat den 6 martij anno 1663, förmählandes j hufwudhmeningen, at Oluf Reorson förmenar den gårdh Tierbergh, hanss fäderne odell, olagligen att wara soldt af hans systerbarn till wälbemälte fru Margeta Hwitfäldt, medh mehra som samma supplication förmähler, hwilken wälborne Oluff Reorson gick widh j alle sine punctar. Och sporde nu bemälte Christen Erichson förbemdlte wälborne Oluff Reorson till här för rätten, hwarmedh hanss hussbonde wälborne fru Margeta Hwidtfäldt ähr lagligen blefwen stämbd för senedste juuhl till j dagh at möta, som odelssbalkens 5 capitel förmähler. Detta kunde Oluf Reorson nu icke för rätten at bewijsa, män han j rätta ladhe et breff honom tillskrifwet från wälborne fru Margeta Hwidtfäldt den 2 maij anno 1663 (!), förmählande, att efftersom Oluf Reorson hade skrifwit henne till, hwilken ähr sinnadt at lösa igen sin fäderne gårdh Tierrebergh, och nekar icke frun, at dersom han ähr så nähr beslächtigat och berättigat at lösa samma gårdh, då will hon icke emot stå, det honom j så måtto effter lagh kan tillkomma. Därnäst j rätta ladhe Christen Erichson ett breff, bemälte hanss hussbonde fru hafwer på samma gårdh Tierrebergh, daterat den 22 junij anno 1662, hwaruthj blifwer förmählt om det kööp, som hon af wälborne Rickert Munkes syskonne på deras odelzegendomb j Tierrebergh hafwa giordt, det hafuer hon afstådt till wälborne Rickert Munck, och hafwer wälborne Rickert Munck jgen j pant satt samme gårdh Tierrebergh till wälborne fru Margeta Hwidtfäldt för 800 rixdaler. Samma pänningar förmente hon nu widh sin fullmächtigh jämpta af Rickert Munck, eller hwem medh hanss willie och bewijss warder j laga tijdh ehrlagde. Altså står hon intet emot, hwadh som för lagh och rätt j slijket tillfälle kan blifwa afsagdt. Män så lenge och intill dess förmeenar hon inthet at hafwa wälborne Oluff Reorson at swara j denne saak. Wälborne Oluff Reorson fast påstodh, at det kiöph som wälborne fru Margeta Hwidtfäldt hade giordt pedh hanss systerdöttrar, wille han effter lagen för odelzlösen igenwinna, medh mehra hanss försätt förmälte.

 

Och praesenterade han nu sine penningar at igenlösa gården medh. Män efftersom at denne saak icke så lagligen ähr stämbt, som lagen förmähler j odelzbalken 5 capitel, kan för den orsaken skuldh nu den samma saak för denne gången icke afdömas. Män blifwer hermedh upsatt, intill den lagligen blifwer inciterat som wederböör.

 

 

 

 

5) Befallningsmannen erinrar om, att en skatt kallad sjättepenning skall utgå på arv, som tillfallit utomlands boende arvinge och att en sjättedel av sådant arv därmed skall tillfalla kronan. Eftersom 800 rdlr utbetalts på Kärrebergs gård till Nils Muncks arvingar, men ovisst är hur stor del av beloppet som utförts ur riket, uppskjuts målet tills närmare informa tion uppbringats.

 

Befalningzmannen wälachtatt Swän Anderson lade fram uthi rätta een skrifwelse honom inhendigat af Hans Excellentz herr gouverneuren Stake, de dato den 22 octobris anno 1662, at han skulle j acht hafwa at sökia crohnones jnteresse af arfwelåtter, som uthomrijkes folck kunde tillfalla at uthföra, som ähr den siette penningen, och förmente crohnan här sin siettepenningh, nembligen 133 daler 10 öhre sölfwermynt af bemälte 800 rixdaler medh dess förfalne ränta böör erleggias, som sahlig Nills Munckz arfwingar, der utanrikjkes kunde tillfalla, hwilket e˙ heller kan härom blifwa afdömbt, för än det blifwer slijtet först om hufwudsaken, hwem gården löser, eller bewijses, huru många pänningar aff rijket ähr uthfördt som arff j denne saak.

 

 

 

 

6) Olof Andersson i Pilanne intygar att hans fader Anders Bodolfsson sålt 9 öresbol odelsjord i Stala i Tegneby sn till (lagrättsmannen) Östen Rasmusson och hans fader, och att östen därutöver betalt Olof för hans odeäs- rätt i samma jord, varför Olof Andersson med sin fader sammanlagt mottagit 111 dlr för sin odelsjord i Stala.

 

Oluff Anderson hemma på Tiöhrn j Pilenne j Kleffdahl sochn kom uthi rätta och bekende, at hanss fader Anderss Boddelson hade opburit af Östen j Stahle och hanss fader penningar, och satt derass odell nijo öhrsbool jordh eller så mycket som hanss fader eller fäderne folk åckte j förbemälte gårdh Stahle j Tengneby sochen, och nu bekommit flere penningar aff Östen Rasmusson j Stahle för jaord och odelssvplåtelsse, efftersom förbemälte Östen Rassmusson ähr mehra odelzägande j förschrefne Stahle och altså detta odell näst at lösa, hwilket belöper sigh tillsammans etthundrade och ellofwa slette daler han förbemälte Olle Anderson och hans fader för samma jordh gifwit hafwer, och derföre nu ifrån dem skiödt och afhendt, samma odellssjordh till Östen Rassmuson och hans arfwingar till ewinnerligh odelzegendomb.

 

 

 

 

7) Kungöres befallning om att det ej får skjutas för Olofsmässan (29/7).

 

Kongl. M:tz allernådigste breff bleff för almogen förkyndigat, at icke skulle skiutas för Sancte Olufzmässe dagh om åhret.

 

 

 

 

8) Änkan Anna i Stenshult har för 59 riksdaler sålt 12 öresbol jord i samma gård till grevens fogde Anders Larsson.

 

Samma dagh blef upläst enkians Anna j Stenssholtz j Torp sochn, hennes uthgifne breff, at hafwa såldt grefwens fougde wälachtatt Anders Larson halfgården Steenholdt 12 öhrsbooljordh för 59 rixdaler, och blef lyst på tinget, at der som fremmande will lösa det innan 12 månader ståår det fritt, elliest stadfästess kiöpebrefwet. Dy eliest hafwer Anders Larson samma halfa gårdh effter hennes begäran jnlöst af främmadt fålk, och nu fått flere penningar till effter hennes nöije, så at denne summa oplöper till 59 rixdaler.

 

 

 

 

9) Olof Reersson (Green till Rossö) uppsäger sin arrendator Rasmus Svensson på Valyn, som erkänner att han utan lov huggit en gammal ek och därav byggt sig en roddbåt. För sin fattigdoms skull tillåts Rasmus att bo kvar intill nästa års fardag.

 

Wälborne Oluff Reorson hade stämbt sin landbonde Rasmuss Swensonn på Hwalöö och wille hafwa honom ifrån samma öö. Mötte bonden, nembligen Rassmuss, och klagade sigh ingen boligh at wetta utan samma öö. och året är nu så långt hänlidit och han sigh icke bewijsligh hade försedt, utan en gammal eek han hugg till hielp och deraf bygde een lijten roorbåth, och kan icke mehra såå än tre sättingar korn på samma bolige. Elliest ähr han en fattigh man. Dy bleff honom bewilliat at boo der uthj detta åhr, män åth åhret till nästa fardagh lofwade han at wijka derifrån, medh mindre han kan hafwa det medh sin hussbondes ja och minne.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28