|
ANNO 1664 denndh 15 desembris holtties
allmindellig tingh paa Ouroest i dend gaardh Houe i Teignebye sougen,
offuerwerendhe beffallingsmanden Suendh Andersön, jttem lensmanden Jens
Hoelst och Hanns Madtzen, sambt allmuffuen. Saadhe da i retten Petter
Dragmandh, herridtzdommer, och sex laugrettismenn.
1)
Kungöres beslut som fattats vid riksdagen i Stockholm innevarande år 1664.
Bleff leest Kongellige ressolution paa
dee jndlagde poester till forledenn herredagh 1664 aff allmuen. Leest
herredagies besluttningh forledenn sommer 1664 aff Stochhollmb.
2) Förbjudes allmogen att hugga mer i
skogen, än vad som skogsfogden för gårdens nödtorft beviljar.
Leest Kongellige ressolution om
skougsordningh och s(k)ougewagtere att odellsbönnder och jngien privatt maa
hugge i shouffuen, wnder straff effter samme skougsordning. Menn huis dee for
nödenn haffuer, shall aff hiedderidderen eller shougsfougdenn wduissies.
3)
Allmogen har klagat över, att de tvingats betala 9 mk årligen i taga (för
kronans jord). Greve Per Brahe undrar om tagan uttaxeras felaktigt. Allmogen
svarar, att under den danska administrationen erlades 4 rdlr vart tredje år i
taga. Denna avgift motsvaras av 8 mk per år. Därutöver har bönderna betalt
fogden 1/2 (riks?)daler (eller en mark årligen, se 641212-4). Grevens fogde
Anders Larsson befinnes ej ha påfört allmogen högre taga.
Bleff opleest jtt breff aff Suerigx
riggies droest greffue her Peder Braies breff, datteritt Stochhollmb denndh 22
septembris 1664, formeldende, att der er klagiett paa allmuens wigne aff
derris wdshiedde herrdagxmanndh, att allmuen besuergies mett nij march sölffmynndt
huer aar i thage, och Kongellige mandatt thillholder dem aarlligen 3 march i
thagepenge. Hertill suarit allmuen, att huer thredje aar gaffuis aff huer
gaard 4 rixdaler j thage da dette lanndh war wnder cronnen Dannemarh, och dett
war 8 march huer aar, och denndh halffue daller war fougdens penge, dett gaff
dee hannom meedh goedh wielliee, och saa haffuer de giffuett Anders Larsön,
som nu opberger derris thage, och hanndh jndtett sligtt haffuer dem oplagtt
eller nogiett nytt.
4)
Grevens fogde Anders Larsson har beviljat bönderna på Orust att behålla sin
tiondesäd mot att de löst den med penningar. Därför har han överenskommit
med bönderna i Röra, Stala, Långelanda och Myckleby socknar, att de skall
betala 11 mk per tunna tiondesäd. Bönderna i Tegneby sn har förskonats till
10 1/2 mk per tunna.
Hanns hiöijgreffuellige naade greffuens
her Peder Braies fougitt Anders Larsön, beuiste medh Hans Madtzen och Anders
(j) Giögesetter, att handh neestforleden aar bleff forligtt meedh allmuenn
her i Rörre sougen paa Ouroest att gieffue hannom paa greffuens wiegne for
cronnethiendhe, huer tynndhe 11 slette march forleden aar 1663, paa dett (dee)
jche skulle besuergies att förre denndh till kiöbstedernne eller andenn
steedh, dette negtett och jche nu bönderne i samme sougen. De bönder j
Thiegnebye sougen bekiendte och nu, att de bleff forligtt medh greffuens
fougiett att giffue 10 1/2 march for huer tynde thiendhe neest forgangen aar,
och i Staalle sougen att gieffue 11 marh for thyndenn, som Östenn i Herlöche
wandt. Ligge saa bekiendte Biörn i Thrette och Lars i Haue och flerre aff böndernne
j Langlandtz sougen att gieffue 11 march for thyndenn tindhe kornn, paa dett
dee jche shulle förre dendh thiell kiöbstedernne. Ligge saa wandt Jenns i
Houue, Biörnn i Bieltterödh och Biörnn j Myhllebye och flerre aff böndernne
i Möchllebye sougen, att dee bleff forligte medh greffuens fougiett Anders
Larsön, att giffue forganngen aar 11 march for huer thyndhe kronnethienne.
5)
Grevens fogde Anders Larsson stämmer 8 bönder från Orust för att de vid
ett möte i Ottestala i Myckleby sn sommaren 1664 överlämnat en supplikation
till assessoren Gustav Örnevinge. Anders Germundsson i Ottestala bekänner,
att hans 11-årige son Rasmus lovats en skilling av varje gård, om han skrev
en klagoskrift. Denna skrevs därefter efter diktamen av Jöns (Gullbrandsson)
i Vräland på papper, som lånats av närvarande lagmannen Karl Pommerening.
Jöns förnekar, att han dikterat supplikationen, eftersom han befarat att någon
av bönderna i så fall ”innan i morgon afton” skulle ange honom för
fogden. Supplikationen innehöll fem punkter, nämligen:
A)
Klagomål över tiondets betalning (denna punkt bemöts i mål nr 4 ovan).
B)
Klagomål över att bönderna utlagt 1 rdlr per gård eller motsvarande
byggnadsmaterial till det hus Anders Larsson ålagts att bygga i Varekil men
att fogden istället låtit bygga huset på sin egen gård Ödsmål i Torps sn.
Anders Larsson menar sig ha grevens fullmakt att bygga huset där han velat.
C)
Klagomål över uttaxering av 6 rdlr av varje gård för
inkvarteringskostnader, som greven haft för sina trupper 1658 och 1659 i
Bohuslän. Anders Larsson påminner om, att grevens order av 21/8 1661 om
indrivning av inkvarteringspenningar ännu gäller. Jöns inskjuter, att
”den gode man Anders Larsson” ej kan lida någon skada av att allmogen
upplyser överheten om vad som utgives.
D)
Klagomål över ”silverskatt” och ''skjuts- och arbetspenningar''
sammanlagt 9 rdlr. Befallningsmannen svarar, att dessa skattetitlar
fastslagits av riksdagen den 30/8 1664.
E)
Dessutom hävdas i supplikationen att tagan för kronojorden höjts (denna
punkt bemöts i mål nr 3 ovan).
Greffuens fougiett welagt Anders Laursön
steffnedt effterneffnede bönder her paa Ouroest, som for dendh aedell och
velbornne herre Gustaff Örnnewinghe forledenn sommer handh war effter
Kongellige beffallingh her nedher kommen paa Ouroest, adtshillige sager att
forhörre och randsage, haffuer jndhlagt enn suplication och klagepåester.
Och möette nu Peder (i) Hestelegh, Peder (i) Torp, Peder (i) Tillaas, Jens i
Aalgaardh, Bendt i Stensholdt, Anders i Ottestalle, Olle Greersön, Laurs i
Raallandh, som medh samme suplication war for forshreffne commissarier och
hannom dendh leffueritt. Forshreffne mendh och synderlig Annders Giermundtzön
j Ottestaalle bekiendte, att böndernne i dee thrj sougner Möchllebye,
Langelandh och Torp sougner, som war forsamblett j Ottestalle forgangen sommer,
louiett hans sön Rassmius enn shielling aff huer gaardh for handh shreff
samme suplicadtz for dem, och hanndh wieste jche beder, tij handh er wngh,
jckon 11 aar, och J(enns i) Wrellanndh dichtte och sagde hannom thiell, dett
handh skreff, och dett war paa forshreffne Andersies loue, och klagiett sigh
Anders handh wiste jntte deraff. Peder i Hestelegh bekiendhe, att hans grande
Elluff i Hestelegh fich papier hoes laugmannden Carll Pommeringh, som der da
war thiellstedhe. Paa samme papier shreff drengen
suplicadtzen. Jenns i Wrelandh bleff thiellspurtt aff greffuens fougiett
Anders Larsönn, om hand haffuer oppeborett nogen penge eller shatt aff hannom.
Suarritt handh: “Nieij, men
lenssmannden Jens Holest opber hanns shatt“. Spurdhe endnu Annders Larsönn
forshreffne Jenns, huemb der badh hannom dichtte for drengen der shreff
suplicadzen. Suarritt hand her nu for retten handh ved jche
saa liege huilchen mandh der, menn mange aff bönderne badh hannom och fölgde
medh honnom jndh paa louen, der drengen shreff, och der hand komb der jndh
sagde handh: ”Der som nu jeg dichter for drangen, saa er well denn iblandt
eder som sigger greuens fougiett det, derfor gör jeg dett jndtett” och der
medh gich bortt. Och beroptte sigh paa Aslach i Nes, dett att (stand?) medh
hannom. Hertill suarritt nu Asslach, att der handh komb der jndh paa louenn,
som de wor da, war breffuett skreffuitt. En berobtte handh sig paa Jens i
Olgardh till windhe. Handh suaritt, at Jenns i Wrelandh sagde paa lounen, der
da skreff breffuitt, och nogiett war shreffuitt och nogiett w-shreffuen:
”Der som jegh nu dichter for drengen dette breff, da er well dem her jblandt
som siger fougden dett jnden i morgenn afftennd”. Forshreffne bönders
suplicadz som thiendhenn dendh förste poest dett er nu beuist i dagh medh
allmuens egen bekiendellssee. Dendh riexdaler der formeldies, att allmuen
wdhgaff till Andhers Larsönn till det huus att byghe j Warkiell och det bleff
jndtett bygtt. Suarriett Anndhers Laursönn nu hertill, att hussitt bleff
bygtt paa Össmall i Torp sougen, och bönderne bleff forligtt medh hannom aff
Tiegnebye sougen, och gaff Annders Larsönn aff huer gaardh 1 rixdaler och
nogiett i dee anndre sougener, och nogenn gaff timmer och siuller thiell (foedtree?)
och beuiste medh greffuens fougiett breff, datteritt Stochhollmb 1660 hannom
thiellshreffuen dendh 10 october, att handh shulle ladhe byge jtt huus paa
Warkill till hans greffuellige naadis loessemendt naar handh der paa landhiett
kommer, dett ehr dett huus som er bygtt paa Össmall, och bekiendhe nu allmuen,
att dee haffuer sambtöcht och beloffuett samme bygningh bygningspenge. Denndh
tredje poest formelder i suplicadzen om dee jndhquartterinspennge, som thill
greffuen bleff leuueritt, sex rixdaller aff huer gaardh och jngen forshonnett.
Hertill suarritt Anders Larssön att war i krigen 1658 och 1659, greffuen war
her nedher i nij monnetter, och böndernne shulle giffue aff huer gaardh j
rixdaler huer monnett thill greffuen for jndhquartteringspenge aff dette
lanndh, och effterloedh handh bönderne paa dee 6 rixdaler aff huer gaardh for
eniste sex monnetter, som bönderne sielff forligties med hannom om, och
beuiste nu greffuens fougiett med hans naadhe greffuens breff, datteritt
Stochhollmb denndh 21 augustj 1661, formeldendhe att det som stoedh jndhe hoes
böndernne aff jndhquarrtingspenge shulle hand medh ald flitt jndhkreffue, och
beuiste nv fougden Anders Laursön med hanns restandtzlengde, att ennu rester
megitt aff samme jndquartterinspenge, som handh endnu jche wedh andiett, end
joe skall kreffuies, wden handh faar andre order derom. Jens j Wrellandh
suaritt och sagde: ”Jegh wedh att dend goedhe manndh Anders Laursön haffuer
jndtett ondt aff att bönderne giffuer öffrighedenn thiellkiendhe huadh de
wdgiffuer”. Dendh fierdhe poest klagies i suplicadzen, att allmuen aff huer
gaardh giffuer aarllig 5 rixdaler i sölffshatt och 4 riexdaler skydtz och
arbiedtzpenghe. Hertill suaritt nu befallingsmannden Suendh Andersön, att
hand haffuer jndtett lagtt dem paa dettee. Och tillspurdhe allffmuen derom. Da
suarritt de, att de weedh well, att cronnens beffallingsmandh Suendh Andersönn
haffuer jndtett lagt dem paa nogit, men dett er dirris wanlligh skatt. Bemelte
cronnens beffallingsmandh beuiste nu medh original Kongellige ressolution fra
forleden herredaghe 1664 dendh 30 augustj, formelder j förste poest, att
allmuen for de 15 rixdalers contribution och dee firre rixdaler shydtz- och
arbiedtzpenge jndtett kundhe forskunies för, menn som vanligtt werritt
haffuer wdgiffuen. Formelder j suplicadsen om firre march hiöijepenge de
arlligen wdgiffuer, och tillspurdhe beffallingsmandhen allmuen, om de saadandh
penge thillforne haffuer wdgiffuen. Suarritt dee, att ehr well förre thiuffue
aar siden dee penge bleff wdloffuett for en engh wedh slottet, koldies
oxsehauffen, dee forshonies for dee skulle hiöije eller höstee. Formelder i
suplicadzen att bönderne giffuer 8 marh huer aar j gaarrethagge. Hertill
suaritt nu cronnens beffallingsmandh Suendh Andersön, att aar 1660 haffuer
gouuerneuren bekommitt breff fra Kongellige cammercolligie, att allmuen aff
huer gaardh huer aar skulle giffue enn riexdaler j förste taghe, och tue
march huer aff denndh riexdaler böndernne goff j landboedaller, dett er 8
march huer aar, derom haffuer hanndh gouuerneurens beffallingh att optage,
dette saaledies forklarritt och er suarritt thiell forshreffne suplicadz.
6)
Grevens fogde Anders Larsson stämmer Lars Olsson i Rålanda för att denne
vid mötet i Ottestala klagat över, att han betalar en dlr för mycket i
skatt, och att fogden sänder tyranner till att indriva skatten (se 630409-1).
Lars Olssons klagan befinnes oriktig. Han urskuldar sig med att han vid nämnda
möte varit ”drucken och galen” och ber fogden om förlåtelse.
Greffuens fougiett wellagt Anders Larssön
steffnett Laurs j Raalandh for handh klagett forledenn sommer for denndh
commissario Örnnewingge, att hanndh giffuer 1 daller thill Anders Laursönn
arllig mierre enn hanndh böer, och robtte, att hanndh senndher tyranner att
wdtagge hoes dem. Hertill suaritt forshreffne Laurs Ollsön och negtedh dett,
menn att handh klagitt om 1 daller handh giffuer i thagge, dett beuiste nu
Anders Larsönn medh sin mandtallslengde, att hanndh bör paa sin hoesbunds
wiegne en slett daller j thagge aff samme gaardh, och bewieste med Hans
Madtzenn och Olle Suendsön att forshreffne Lars robte saa jblandt allmuen och
klagiett och der var saa denn larmb, att de kundhe jche forstaa huadh handh
sagdhe. Forshreffne Lars boedh nu for sigh, att Anders Larsön wilde forladhe
hannom, dette hanndh wor drucken och gallenn och loffuett, jndttet saaledies
enn andhen thiedh at ladhe sigh hörre.
7)
Grevens fogde Anders Larsson stämmer Per (Nilsson) i Hästlägg för att
denne på mötet i Ottestala varit anmärkningsvärt högljudd och klagat över,
att ena dagen ger fogden honom anstånd med sin skuld men andra dagen vill han
driva bort honom från gården. Dessutom klagar fogden över Olof Gregorsson i
Kärra, Börje (Persson) i Hoga och Håkan (Persson) i Otteslätt, alla i
Tegneby sn, Elof (Svensson) i Hästlägg, Per i Totorp, Per (Olsson) i Hede,
alla i Myckleby sn, samt Bengt (Olsson) i Stenshult, Jon (Anonsson) och Per
(Helgesson) i Töllås och Jöns (Kristensson) i Ålgård, för deras
medverkan vid supplikationens tillkomst och vidarebefordran. Bönderna gör
avbön. Vissa av dem klagar över, att de varit druckna och ej vetat vad de
gjort.
Anders Larssönn haffde och steffnedh
Pedher i Hestelegh for hand paa samme mödhe forledhen sommer 1664 for denn
edell och welbyrdigh herre Örnnewinghe, er dendh sönderligste der robte och
klagiett, och thiellspurdhe hannom nu huadh handh klagett, handh dett nu for
retten wille tillkiendhegiffue. Suaritt hanndh, att handh jntedt haffuer
handhkegger paa Anders Larssön och jndtet haffuer handh klagiett för, och
jndtet weed hannd att klage. Herom wandt Olle Suendhsön, att handh var och
paa samme mödhe, da hörde handh att Peder i Hestelegh robttee och klagiett,
att Anders Larsön gaff hannom dagh på sin rettighed en dagh och denn andenn
dagh loed hand pandte hannom. Hans Madtzen wandt, att forshreffne Peder j
Hestelegh paa samme mödhe robtte och klagiett paa Anders Larsön, och der war
saadandh en bulder att handh forstoedh jche huad handh (sagte), liggesaa wandt
Jens Hoelst j Houe. Forshreffne Anders Larsön haffde och steffnedt Elluff j
Hestelegh, Bengt i Stensholdt, Olle Gregersön j Kierre, Börge j Houe, Hagen
(j) Otteslett, Peder (j) Torthorp, Peder i Hie, Jon och Pedher j Tillaas och
Jens j Aalgaardh, som paa forshreffne mödhe for dend höijaedell och
welbyrdij herre Örnnewinghe klagiett och robtte. Dee flerste aff forshreffne
menndh war nu tillstedhe och suarritt, att dee klager jntedh paa Anders Larsön,
eij heller paa beffallingsmanddenn Suendh Anderssön. Bengt j Stensholdt och
noglle flerre aff bönderne aff diesse forshreffne sagde dee var druhen och
dee wiste jche huadh dee sagdhe.
8)
Johannes Eriksson på Härmanö stämmer Jakob Eriksson på Käringön, som
trots laglig instämning utebliver (se 650512-3). Johannes Erikssons vittnen
berättar, att fiskarna kommit i träta sedan deras sillgarn drivit samman och
snärjt in sig. Därvid har Jakob Eriksson hotat att med sin kniv skära
tarmarna ur Johannes Eriksson samt kallat honom tjuv, skälm och hund.
Johannis Erihsön, hiemme paa Hermandhöe,
komb j rette och haffde steffnedt Jacob Erichsön paa Killingöe for shielderj
och mötte jche nu forshreffne Jacob, menn lenssmanden wandt, handh ehr loulig
steffnett, thj skall handh böedhe steffnefaldh 1 march söllff. Forshreffne
Johannis biegertte sine windiesbör motte hörries och frembliedhe Hermand
Jonssenn veedh Korskielde och Jens Ambiörns(sön) wed Frijdall. De wandt, att
dee rodhe i badh medh forshreffne Jochanis nu weed en monnett siden och
fieshett siell, da roede och Jacob Erichsön med hans fader och broder j en
anden badh att röchte derries gaarn, och dee kom i trette om derries gaarn,
som war sammell dreffuen aff strömmen. Da roede Jacob thiell garnnett och
shar sin egen tönde fra linnen weed garnnett, och kaste dennd ill Johannenes:
”Der haffuer du dennd” och haffde sin kniff wd och shieldte Johannens for
en thiuff och enn shiellm och en hund, och sagde: ”War jeg hoes digh, jeg
skulle shierre dinne tharmer vdh”. Derpaa svor forshreffne windiesbiör
dierris eedh.
9)
Lars (Jörgensson) i Toggestala klagar över sin granne Lars (Persson) i Haga,
för att denne förliden sommar stämt upp sin kvarndamm så högt, att
Toggestalas äng och åker översvämmats. Både höslåtter och kornskörd
har måst ske i vatten och efterbetet har förstörts. Lars (Persson)
beklagar, att vattenflödet blivit så rikligt att han ej kunnat behärska
det. Tingsrätten förbjuder Lars att i fortsättningen stämma i kvarnbäcken
sommartid (se 650511-5).
Laurs j Thockestaalle steffnedt Laurs j
Houue j Langeland sougenn for hanndh handh forledenn sommer stemmett hans
querneedamb, att wandiett stoedh op i hans slagne enge och borttflödh hanns höe
och greess. Ittem der hand Laurs j Tochestallee toug op stejboren och wandiett
flödh vdh, saa satte Laurs i Hoffue dett for jgien och dett flödh öp i
hanns ager och hanns folch motte gaae dybtt i wandiett at shierre kornnett.
Herjmoedh war tillstedhe forshreffne Laurs j Houue och sagde, att wandiett och
floden bleff for stortt att dee raade jndetet medh wandiett. Laurs i
Tochestalle förde winde, Olle j Bodttne, Anders paa Lurherödh och Jonn i
Tollungerödh och Annon i Thorp, laugfaste menndh och winde, frembkom och
wandt att formedelst Laurs i Hauis stemme for hanns quern nestforgangen
sommer, stoedh wandiett op i Laurs j Togestallies ager och enge och till hanns
skiegaardh, att hans höe och korn flödh i wand, dett saa de mannge i sommer,
de var der och shar korn och höijiett höij och deroffuer gich, och vand
stoedh saa lenge, att dett forderffuett greessbiediett paa Larsis affslagen
ennge. Bemeltte Laurs sagde her for rettenn, vill hanns granndhe jntted
steffne j mellom begge Hellig Kors dager om sommeren, hannom till skadhe paa
hanns ager och enghe, saa begier hannd jnttedh for denn shaadhe hand haffuer
liedt, saa att hefftedammen er jche hiöijre enn hannd suarrer ligge medh
enggebechenn. Huilchett bleff och afftallitt, jche maa stemmies fra Hellig
Korsdag om waaren och till Hellig Korsdag om höestenn. Grannderne erre
forshreffne Laurs i Tochestaalle thill shaadhe huor dett giör, da böedhe
shaadhenn och thill cronnen jtt paar goedhe shattgiellde oxer.
10)
Anond Persson i Torp i Långelanda sn intygar, att hans lada och fähus med
inneliggande gröda ödelagts av vådeld den 14 oktober innevarande år och
begär tingsattest för att ansöka om skattelindring. Tingsattest av samma skäl
utfärdas också för Ambjörn i Steneröd i Myckleby sn (se 650512-6).
Anon Pedersön j Thorp i Langelannd
sougen beuiste medh sougneprestens breff, att hanns gaard forshreffne Torp
affbrende forleden aar dennd 14 octobris, lar oh fehuus, höe och kornn, och
er kommen i stor aarmoedh, begierritt herom thingswinde, att hand vnderdaningh
kanndh söge öffrigheden om nogenn forshonsoell paa sin shatter och
rettigheedh. Ligghe saa vandt Anbiörn j Stenerött, enn fierrings gardh j
Mychllebye sougen, som och er brendt aff vaadhejldh och deroffuer j stor
armoedh, och begierritt thingswindhe.
11)
Börje (Olsson), färjman vid Svanesund, bevisar med Nils Torsson och Lars
Markusson (i Gömme i Långelanda sn) att Klement Nilsson med sin hustru Maret
Persdotter för 100 dlr pantsatt hennes odelsjord 8 öresbol i Mölneby till Börje.
Börge fergmanndh weed Suandhsundh kom j
rette och beuiste med Niels Torsön och Laurs Marhusön, att de haffuer hörtt
Klemedt Nielsönn och hans hustru Marrette Pedersdatters bekiendelsee, dem
shyldig werre forshreffne Börge Ollsönn 100 slette daler sölffmynndt,
derfor haffuer forshreffne Klemmett j pandt satt till forshreffne Börge ottee
örboll jordh, ligende j Möllnebye j Langeland sougen, och er forshreffne
Klemmitts hustrus odellsjordh.
12)
Olof Persson i Mölneby vittnar, att hans hustru Åsas fader Jon Andersson i
Stala för 120 dlr pantsatt sin och sin hustrus odelsjord 7 öresbol i Backa i
Myckleby sn till Börje Olsson (färjman) vid Svanesund.
Frembstoedh O1le Pedersön, boende j Möllnebye
j Langeland sougen paa Ouroest, och kiendties hannd och hanns hustrue Aasse
Jonnsdatter, att hindies fader Jonn Andersönn, som boede j Shålle j Mögllebye
sougen, war skyldigh Börge Ollsönn, boende weedh Suandhsundh, 120 slette
daler söllmynndt, och derfor j pandt satt hannom siuff örboll jordh, ligende
j Backee i Möhllebye sougen, som war denne Olle Pedersöns hustruies faders
och moeders sandhe odell, och sambtögtte nu forshreffne Olle Peders(sön) att
Börge Ollsönn maa haffue samme jordh j brugellig pandt.
13)
Tor Persson (i Vägeryr i Resteröds sn?) har lämnat en oxe på foder till
Anders (Germundsson) i Ottestala i Myckleby sn och Anders Mattsson (från
Brunnefjäll? i samma sn). Oxen har dött av svält. Efter förlikning ersätts
Tor Persson med l rdlr och huden.
Tor Pedersön j Weffuerödh paa Jndlandh
steffnedt Anders j Ottestaalle och Anders Madtzen for enn oxe, dee thuog paa
foder for Tor och dennd döde j jtt (honge döed?). Bleff dee forligt. Annders
Ottestaller och Annders Madtzen skall handgiffue Tor j rixdaler och Thor tager
huden.
14
) Kristen (Anstensson) i Dalby i Röra sn äger 2/3 och hans avlidna syster
Kerstins man Lars (Andersson) brukar övriga 1/3 i gården, vilken del
tillkommer deras 16-årige son Ansten Larsson. Kristen menar, att Lars med sin andra hustru såsom främmande till odelen
ej har rätt att bo kvar i gården . Rätten ålägger också Lars att flytta.
När sonen Ansten blir vuxen, skall frågan om dennes rätt till gården avgöras.
Christenn j Dallbye steffnedt sin grandee
Laurs ibm, som hadde Christens söester Kiirstj och hund ehr dödh, och Laurs
werritt gifft thuuendhe gannge, och alligwell sidder hannd paa derries
odelsjordh Dallbye, Christenn till fortrengsell . Frembkomb Laurs och haffde
en sön meed sigh, hette Anstenn, er 16 aar gammell, och tretted om setterett
. Christen brugger der tuo partter och Laurs paa drengens wigne en tredje
partt, och kunde dee jche forligies om setterett . Tij bör Laurs och dennd
fremett konne (hand ) haffuer wigge
Dallbye for forshreffne Christen, och Christenn rader saetter och brugher aldh
gaarenn, som louen melder arffuebalchens 7 capittel, och giffuer forshreffne
sin shöestersön Anstenn landshyldh jndtill hanndh bliffuer wogxenn, dersom
hand da kandh faae setter paa Dallbye paa sin moeders jordh, derom gaaies som
louuen formaar wden hans morbroder medh goedhe hannom dett vnder.
15)
Olof i Stordal uppbjuder 2 öresbol i Hjälperöd u. Mölneby i Långelanda
sn, som han har i pant för 8 rdlr.
Olle j Stordall paa Tiörnn opbyder tou
örboll jordh i Langeland sougen wnder Möllnebye i dennd öde gaardh Hielperöedh,
som de haffuer j pandt för 8 rixdaller.
16)
Kerstin Lassesdotter och Anna Persdotter i Mollösund har kallat varandra
”hora” och ”tuva” varefter Kerstins man Tor Böcker har överfallit
och slagit Anna Persdotter. Kvinnorna förliks inför tingsrätten, men Tor Böcker
får böta 7 riksdaler för misshandeln.
Kierstj Lassies i Mollesundh komb i rette
och haffde steffnedt Anne Pedersdatter for hund haffuer shieltt Kierstj paa
hindies aerre. Herimoedt at suarre mötte forshreffne Anne Peders. Da
begierritt Kirstj winde att hörries, och fremkaldte Mette, Knudtz hustru, och
Sara Mickelsdatter. De wandt, att Anne och Kierstj kientties, och da kaltte
Anne Pedersdatter Kierstj enn aegte manns tuffue. Klagiett Anne att Kierstj
shientte hinde först for horre och andiett och berobtte sigh paa windiesbör,
och klagiett Anne, att Kiersties mannd slogh hinde forderffuett mett ehn
hamsstrop. Kierstj haffde jtt goett erlligtt skodtzmall. Der bleff och jche
beuist Anne nogiett w-aerlligtt offuer, menn Kirstj sagde hund wiste jntedt
w-erlligtt att sigge Anne, och Anne sagde hund haffde jche heller Kierstj att
beshylde paa erre eller röchtte, saa loede sigh forligge. Menn Kiersties mand
Tor Böcher bleff tilldömbt att bödhe till Kongl. M:t 7 rixdaler for hannd
slogh forshreffne Annee.
17)
Befallningsmannen frågar Anders (Germundsson) i Ottestala i Myckleby sn, vem
som uppdrar åt dennes (blott 11-årige) son Rasmus att läsa upp stämningar
och domar för allmogen. Anders (Germundsson) svarar, att lagmannen sagt, att
om Anders Torsson i Assmunderöd i Torps sn ej kan få hjälp av någon annan,
då skall Rasmus läsa för honom. Likaså har Jöns (Gullbrandsson) i Vräland
sänt en dräng att läsa stämning över grevens fogde Anders Larsson, vilken
denne menar ankommer på länsmannen att ombesörja.
Beffallingsmanden Suend Andersön
tillspurdhe Anders j Ottestaalle, som er laugmandens bunde, huemb der haffuer
beffallit hanns sönn Rassmus att lade sigh bruge att leesee steffning och
domme offuer folch her paa landiett. Suarritt Anders, att laugmandenn hadde
sagtt, dersom Annders j Asmunderödh jngenn anden kunde faae att leesse
dommenn offuer herridtzskriffueren, da skulle Annders sönn j Ottestaalle
leese dend. Klagitt Anders Larsön, som er greffuens fougitt, att Jenns j
Wrellannd holder enn drenng som leser steffningh offuer forshreffne Anders
Laursön paa greffuens wigne for Anon j Rörre, och jche brugtte lenssmanden,
som saadandt burdhe att giörre eller beffallee.
18)
Alla bönder, som klagat inför assessoren Johan Gustavsson Örnevinge vid mötet
i Ottestala (se ovan mål nr 5), skall infinna sig till nästa ting och
rannsakas.
Dennd sagh medh Anders Laursön greffuens
fougiett och dee bönder, om det klagemaall neest forledenn sommer 1664 för
dennd hiöije edell herre Gohannd Göestasön Örnnevinge, hannd war her paa
Ouroest, er opsatt till neste thinngh och da skall alle dee bönnder och alle
dee j samme sagh eer jnteresseriht, mödde och lidde domb.
19)
Allmogen klagar över dålig kvalitet på årets kornskörd. Kornets värde
uppskattas till högst 6 1/2 mk per tunna.
Allmuen bleff forligtt huadh dee faar for
tönne kornn eller malldt i aar. Suarritt meninghe manndh, att derris kornn
war megiett heffrett, och dee kannd jche faae wdenn j rixdaller for huer tönde
kornn och malldt och j höest 6 1/2 marh söllfuermyndt.
20)
Mäster Baltsar Kontrafejer stämmer Olof Larsson i Torp i Tegneby sn för att
denne misshandlat den förres piga. Pigan har med ett vedlass kört över
Olofs åker, varvid denne misshandlat henne med ett vedträ. Vidare klagar
Baltsar över, att Olof Larsson ofta hindrar den förres tjänstefolk i deras
arbete. Olof Larsson döms att utge både böter och skadestånd, sammanlagt 2
mk, samt ”förmanas allvarligen att ej befatta sig med Baltsars folk”.
Mester Baldtzer Contrafejer haffde
steffnedt Olle Laursön j Torp j Thiegnebye sougenn for Olle slogh Baldtzers
pigge. Herjmoedh mötte forshreffne Olle och beuiste medh Tolle Lasesönn, att
mannd stoed och thrask kornn, da komb Balldhers pigge medh jtt leass weedh och
kiörde op att Olle j Thorpies agger. Da gick Olle needh thiell pigen, och de
begönndte att thrette, och pigen kaldte Olle enn thyff och enn brödhfellingh,
och Olle reff enn ennertree aff lesett och slogh offuer armenn jtt slagh och
jche mierre. Siddenn gich hanndh medh forshreffne Olle op till Baldtzer j
hanns huus och sagde hannom dett. Hertill suartitt Baldser, att der Olle kom
jnd till hannom, wilde hannd slagiett piggenn i Baldtzer stuoe, och klagit
ennd ydermierre, att Olle taabber Baldtzers folch och hindrer dem som hannd
lieier till arbiedde, och kand jche faae sin drenngh till att hentte sig ett
tref weedh for Ollee. Bleff kiendt aff rettenn att Ollee j Torp shall biödde
j march sölff till cronnen och j march sölff till piggenn som fich hugh, och
Olle er allworlligenn aff retten tillsagt i(c)he att beffatte sigh medh
Baldtzers folch, endtenn hiemmellig eller aabenberre, dersom hannd det giör,
då shall Olle bödhe till cronnen ote örtuger och 13 march sölff, dermeed
forligties dee.
21)
Kristen i Andenäs i Myckleby sn har lämnat sin drängtjänst hos grevens
fogde Anders Larsson innan avtalstidens slut. Drängen föreläggs
att antingen fullgöra sin tjänstetid eller också återbetala hela
sin årslön.
Christenn j Anneneess war steffnedt aff
Annders Laurssön for Christenn satte Annders tieniste forganngenn aar och
gich aff sinn thienniste. Bleff forligt med Anders Laursenn, att hannd shall
gaae j sin tienniste och tienntte sin tiennste wdh och tage sin lönn, dersom
jche, da skall hannd giffue Annders Laursönn saa mannge pennge som hannd
louuett Christen j lönn. Dett formelder louen.
22)
Nils (Andersson) i Gröva stäms av sin broder Simons måg Lek (Jonsson) om åsätet
på samma gård. Anders Larssons förfäder har skänkt denna jord till
Tegneby kyrka. Rätten anmäler sig förhindrad att döma i denna tvist så länge
som en häradsdom om samma gård ej överklagas.
Niels j Gröff i Tignebye sougen komb j
rette och war steffnedt aff dennd mand Leegh, som haffuer Niels broer Simmens
datter, och mendte, at det odell Gröffue war salligh Anders Laursöns odell,
aff hanns forfaedre giuuen till Tignebye presteboldh i gammell dagge, och
bleff beuist medh en sexmandsdomb dett att nyde till brugh och hanns
arffuinger, och nu jndted derom dömmies, effterdj dennd sexmandedomb her
ligger i sagenn, och j sönnerlligheedh Niels haffuer dett i feestee och
taghe.
23)
Anders (Svensson) i Varekilsnäs löser odelsjord i samma gård för 55 dlr,
vilka penningar deponeras hos befallningsmannen eftersom mottagaren Klement
(Tollesson) i samma gård ej kommer till tings (se 650110-6).
Anders j Nees komb j rette och sagde,
hannd haffuer wiest thou manndh hanns grannde Clemmett j Neess att mödhe her
i dagh att annammee 55 slette daler löösen for nogenn jordh att löesse,
ligende j Neess j Stallee sougenn. Mötte jche Klemtt, och satte Anders
pengene paa tingborrett j rettenn och böedh dem op, Clemmett att annammee.
Klemmett jche möette, thi schall hannd bödhe j march sölff i steffnefaldh,
och pengene bleff hoes cronnens beffallingsmannd nedersatt.
24)
Befallningsmannen stämmer Olof i Fossa på Skaftö och dennes granne Rasmus i
Röd för att de enligt Anders Nilsson i Fiskebäckskil stulit en kista med kläder
från ett engelskt skepp föregående sommar. Eftersom instämda vittnen ej
infinner sig uppskjuts målet till nästa ting (se 650110-4).
Beffallingsmandenn steffnedt Ollee j
Foese och Rassmus j Rödh på Skafftöe, for dee erre miestengt for en kiestee
meed goedtz j sommer bleff tagenn aff jtt engelshee shieb, der bleff wdförtt
Skafftöe j forganngenn aar. Möette forshreffne mennd och negtedt, att dee
jndtet weedh aff samme kiestee och wilde suerge dett. Menn Olle paa Gaaesöee
vandt, att hanns sönner haffuer sagt for hannom, att Annders Nielsönn,
boennde i Kiellenn, haffuer sagt for dem, hannd veed huor der er solltt enn
kappee och menndte, at dennd war kommen aff samme kiestee. Forshreffne Annders
Niellsönn war steffnedt och Erich (j) Barholdt war och steffnedt herom till
vindee, dee jche mötte, de shall bödhe huer 1 march sölff i steffnefaldh .
Lagdies forshreffne Ollee i Foesee och Rasmus for att giörre laug for sigh
till neste tingh effter louen tiuffuebalchen 7 capitel.
25)
Befallningsmannen stämmer en rad bönder och fiskare från Morlanda sn för
att de bärgat salt från ett strandat och sönderslaget skepp vid Hermanö
utan att upplysa om vrakfyndet . Torparen Halvard på Lidbacken u. Röd i
Morlandadalen har ertappats med några sättingar salt gömda i båten.
Halvard säger med bitterhet inför tingsrätten, att ”låt dem straffas,
som fick båtarna fulla av salt och icke jag, som intet fick” . Målet
uppskjuts till nästa ting eftersom många av de åtalade ej infunnit sig ( se
650110-2 och 3).
Beffallingsmanndenn steffnedt Mortten
Jensön paa Ellösee och Halffuord paa Liebachenn for saldt dee beergiett aff
enn hollender skieb och jche oplysttee . Mötte nu forshreffne menndh, först
Mortten Jennsönn, hannd bekiendhe, de wor femb mannd på båden, och war wed
wragiett, som bleff strax weed Hermanöe, och dett war synderslagiett och dee
biergitt henweed trie settinger saldt, och det sagde de till fougdenn strax j
menns dee haffde det j baadenn. Befallingsmanden sagde, hand saae jnte saltt j
bådzdenn, menn stranfougdenn Erich Biöensön sagde, det war well enn tyndee
saldt, och dee j baadenn haffde lagt lugene paa det. Forshreffne Halffuor i
Libachenn bekiendte, hannd fich jchonn enn settingh eller enn skieppe aff
saldt och sannd tillsammen, menn Söffrenn, Christen och Laurs paa Raaöen,
Engebrett ibidem, Jörgenn paa Hermannd, Suennd Halduorsön j Thönnsengenn,
Jon Jonssönn paa Ellöse, Simenn j Heluigstrand, Sanchtte i Helleuigh, Jonn
ibidem dee wor och steffnett for dee erre fortenngte att haffue bergiett saldt
aff forshreffne wragh, dee jche mötte. Menn strandfougdenn och lennsmanndenn
wandt, dee er lougligh steffnedt, tj schall huer bödhe j march sölff j
steffnefaldh och mödhe till neeste tingh att lidde domb. Forshreffne Haldword
paa Liebachenn sagde her for rettenn:”Lad dem straffies, som fich baadenne
fulle aff saldt, och jche mig, som jndtet fich”
26)
Per Mattsson i Mollösund stäms för lägersmål men kommer ej till tings.
Peder Madtzenn j Mollesund steffnedt for
lieiersmaall medt ett quindfolch, hannd jche mötte, hannd shall böedhe
steffnnefaldh.
27)
Arvid (Ambjörnsson) i Trolltorp har avstått sitt bruk i samma gård till sin
broder Anders mot 50 rdlr. Detta övertag är ej till fullo betalt. Anders åläggs
betala resterande 11 rdlr till sin broder Arvid innan denne avflyttar.
Arffue j Troldtorp steffnedt sin broder
Anders ibidem for hannd mindit Arffue fra dett halffue brugh j Troldtorp och
louuett hannom 50 riexdaler, dee 40 har hannd foett och der rester tj daller,
och j daler paa enn kiell. Herjmoedh suarritt Annders, att först bleff dee
forligtt om 50 rixdaler, da shulle Arue wigge och effterlade sig aldt, wdenn höee
och kornn, och siddenn forligties dee om 40 rixdaler, dem har hand foett.
Wanndt Jeenns j Wrelannd, att Anders böedh Arffue till, att hannd motte
hollde enntenn dett föeste eller sieste kiöb och fo(r)ligelsee, der dee 40
rixdaler bleff betaldt. Bleff dem j mellem sagt, dennd förste forligelsee bör
staae, och det der reester Arffue forshreffne 11 riexdaller shall Annders
betallee Arffue jnden hannd vdflötter.
28)
Enligt brev av 11/11 1655 har Anond Persson i Åker i Myckleby sn mot 200 dlr
av Sven Andersson i (Östra) Björneröd i samma sn erhållit ett halvt hemman
i samma gård i underpant. Eftersom några års ränta står obetald,
uppskrivs pantebrevet till 240 dlr.
Anon Pedersön j Ager i Mögllebye sougen
kom i rette och haffde steffnedt Suend Andersönn i Biönerött for 200
slettle, daler och resterende rendte j nogenn aar, och lagde breff der paa for
rettenn, giffuen Östre Biönnerödh Sancte Morttens dagh 1655, och satt
hannom sin gaardh Östre Biönerödh j wnderpanndt och renndte for pengenne.
Dette bekiendhe forshreffne Suendh for rettenn och bleff dee forligtte om
reestenn till denne höest, förge tiuffue slette daler, saa ehr rendte och
hoffuittsommen till denne dagh 240 slette daller att werre.
29)
Befallningsmannen stämmer bönderna Sven (Andersson) och Börje (Jonsson) i
Björneröd i Myckleby sn om deras åtkomst till en skogsteg i Fjälla i samma
sn. Sven uppmanas att visa äldre brev än dem han inför rätten företett. Börje
säger sig ha bott i Björneröd i snart 30 år och vet ej annat, än att
samma skogsteg alltid legat under Björneröds gårdar.
Beffallingsmannden haffde steffnedt
Suendh j Biönnerödh j Möhleebye sougen med adkombst paa dennd shoutiej Biönnerödh
tiej kaldiett, hannd och hans medarffulnger thiellholder dennd. Mötte Suendh
och haffde nogenn pandtebreffue att frembvise och sagde hand viestee jche,
hand andre äldre breffue schulle frembwisee, huilche hand till neste tingh
opwisse skall. Börge j Biönnerödh war och steffnett for hanns adkombst paa
enn shuoetiej eller huorledies dennd shoutiej bör hörre hannom eller hanns
odelsfolch till. Hertill suaritt Börge, att hannd haffuer boett snartt j 30
aar i Biönneröedh, haffuer altid dennd tiej ligitt till hanns gaardh, saa
och i hanns förmanns tider, andenn breff weed hannd jche att förre eller
wiessee. Er forshreffne Biönneröedh mennd forrelagt och lougiffuen thiell
neste ting att sögge effter adkombst att frembwisse.
30)
Kristen och Östen Henrikssöner i Önne i Myckleby sn vittnar, att deras
fader (Henrik Esbjörnsson) mot 300 dlr tillpantat sig 3 öresbol odelsjord i
samma gård av sin yngre broder Rasmus Esbjörnsson (i Svennungeröd). Dennes
son (Esbjörn Rasmusson), som säger sig vara 17 år gammal, begär att hans
farbroders söner till nästa ting skall bevisa detta köp (se 650109-4).
Christenn och Östenn Hendrichsönner
hiemme j Önne i Mögllebye sougen kom i rette och sagde, dierris fader
haffuer forstragt hanns broder Rasmus Esbiörnnsön 300 slette daler, och der
satt honnom sin odell 3 örboll j samme gaard Önne i brugelig panndt.
Forshreffne Hendrich war elste brodher, menns Rasmusies sön stoed her i rette
och sagde sig werre 17 aar, och begieriett att forshreffne hanns farbrodersönner
shulle beuise dierris gieldh, det dee och till neste thieng bör beuise.
31)
Anders Olsson (d.y.) i Söbben fordrar ränta på det kapital, som hans hustru
Karin Jonsdotter ärvt, och som hennes bröder Kjell och Olof Jonssöner i
Kyrkebyn såsom hennes förmyndare förvaltat. Tingsrätten uppdrar åt länsmannen
att skilja parterna åt.
Anders Ollsönn i Söböen kom i rette
och haffde steffnett hanns hustruies bröder Kiell och Olle j Kierchebye i
Torp sougen, som war formynder for hanns huestrue Karj, da hun war w-giefft,
och kreffuett renndta aff hiendis pennge, som j shiefftebreffuett er jndförtt,
och det hun rester paa hinndies arff. Möette forshreffne Kiell och sagde, att
forshreffne hanns söester haffuer foett hindies arff, dersom der rester
nogiett shall hund faae dett, och begierritt att lennsmandenn medt tou menndh
wille offuerwerre och rigde dem j mellon.
32)
Jöns (Gullbrandsson) i Vräland har mot 180 dlr tillpantat sig Rålanda (Östergård)
av Lars (Olsson) och hans syskon och kräver nu sina utlånade penningar igen.
Lars (Olsson) åläggs därför, att antingen betala sin skuld inom en månad
eller också avstå gårdsbruket.
Jenns j Wrellandh steffnedt dennd mand
Laurs i Raallanndh j Tiegnebye sougen och beuiste med regtig panndtebreff att
haffue samme gaardh i panndt for enn summe pennge, 9 tiuff riexdaler, och jtt
aars renndte,och begierritt endten sinne penge eller gaaren till brugh, thj
dee drager rentte paa si(g)h huer aar. Herjmoedh att suarre mötte forshreffne
Lars och en aff hans söester och kiendties gieldenn och panndtebreffuit. Begierrit Jenns domb. Tij dee haffuer saa ophoeldt hannom
huer aar j mange aar och aarlligen drager renndte paa sig, tij forshreffne
Laurs och hanns söester ehr forrelagtt att betalle forshreffne Jenns
forshreffne pennge jndenn enn moenett eller wigger Jenns thiell siet pandt i
brug, jndenntill hannd bekommer sinne pennge effter siet panndte breff
shaadieslöes.
33)
Kjell Jonsson i Kyrkebyn stämmer Karin Julsdotter i Töllås för skuld om 5
rdlr med förfallen ränta. Kvinnan föreläggs att reglera skulden inom ett
år.
Kiell Jennsön j Kierchebye i Thorp
sougen steffnedt Karrj Julsdatter i Tillaas for 5 rixdaler och 4 aars rendte.
Möette forshreffne Karrj och kiendties gielldenn. Bleff hiende forrelagt att
betalla heltenn till midsommer och heltenn till höestenn jgienn 1665, eller sögies
i hindies goedtz, jordh och egienndomb.
34)
Astrid Trondsdotter (i Häggvall i Valla sn) bevisar, att hennes broder Ivar
Trondsson dött i dansk tjänst. Syskonens förmyndare Simon (Torstensson) i Nötskär
åläggs att betala ut Ivar Trondssons innestående arv om 44 dlr. Förmyndaren
nekar sig ha mottagit en kittel och två kor på sin myndlings vägnar, varom
bevis till nästa ting skall företes (se 651013-2).
Astrie Tronnsdatter komb i rette och gaff
tillkienndhe, hindies broer Jffuer Trondtsön nogiet forledenn bleff
vdshriffuen j cronnen Dannemarchies tieniste och der ehr döedh, som tou
mennd, Hanns i Reffsall och Gregers i Röruigh ehr windhe till, och formendte
forshreffne Astrj, att hundh och hindies söester Börtta, som nu boer j
Suerrigh, aruer hannom. Hanns arff står hoes Simmen j Nödeshier, som war
hanns formynder. Herjmoedt mötte Simmen och beuiste, att samme dreng fidh paa
sin arff for hannd affrieste bortt, j waare och pennge for 12 slette daler,
som förrige sorrenshriffuer Peder Andersöns hanndh schreffuen fortfanndties,
det cortis i sommen, som war 56 daller, restenn jgien 44 slette daler, det
aruer forshreffne söestre, och Simmen j Nödeshier haffuer dem att leffuere.
Herjmoedt suarritt Simen for rettenn och frembwiste shifftebreffuit, derpaa
fantis shreffuen huadh hanndh paa drengens wiegne haffuer annammiett, och
negtedt enn kiell och tou kiör hanndh jche bekomb paa drengens wiegne, det
shall Simmenn beuisee thiell neeste thinngh.
35)
Jakob Andersson i Hårleby har erlagt 5 rdlr i taga för sitt bruk i gården.
Eftersom Börje Andersson i Kyrkeröd inbördat gården (se 640511-7) och
uppsagt Jakob tillerkännes denne att innan han flyttar, av bördemannen återfå
sina utlagda pengar.
Jacob Anndersönn i Horllebye steffnedt Börge
Anndersönn i Kierheryr for denndh gaard Horllebye, Jacob er wdsagt aff och biör
dennd siellff at brugge, och lagde fremb enn forliggellsebreff 1658 wdgieuen,
att naar Börge threder thiell gaaren Horllebye att brugge, shall Biörge
betalle hannom sin thagepenge, 5 rixdaler, jgienn. Och efftersom Jacob i
forledenn aar haffuer brugt en partt sedenn Börge löeste gaarenn, och nu
haffuer advaarenn shall vdflöte, shall Börge giffuee Jacob sin thagge femb
rixdaler igienn, och dermedt adshieldt och pengene betalle jndenn Jacob flötter,
och jndenn enn monett shall Börge betalle dee femb riexdaler till Jacob.
36)
Olof Haraldsson i Rom fordrar 10 riksmark av Lars (Toresson) i Ileberg, som i
sin tur har lika stor fordran hos Jakob (Gullbrandsson) i Skeppstala. Rätten
ålägger parterna att var för sig klarera sina skulder.
Olle Harrellsön j Romb steffnedt Laurs
(j) Jllebiergh for 10 rixmarch stiennpennge, som Ollee haffde wdlagt for
Laurs. Derjmoed haffde Lars steffnedt Jacoeb j Shiebsstaalle och for 10
rixmarch, hannd lagde wd for Jacob. Bleff dem affsagt, att Laurs shall betalle
Ollee Haraldsönn 10 march, och Jacoeb shall betalle Laurs igien, och haffuer
nogenn aff dem gieldh hoes huerandre, da quiterre dee meedt huer anndre j
gieldenn eller stennpennghee.
|
