Ting i Kalseröd i Myckleby socken 10 januari 1665

 

Den 10 januarij höltz åther igen häradztingh j Kalsserödh, öfwerwarandhe chronones befalningzman wälbetrodde Swen Andersson, medh sex lagretzmän och minige allmoon som då war förhanden. Satt j rätten häradzdomaren Petter Dragmann.

 

 

 

 

1) Grevens fogde Anders Larsson kungör en restlängd på obetald månadsskatt (inkvarteringspengar?), som skall indrivas, trots att bönderna vid mötet i Ottestala i Myckleby sn (se 650109-2) hävdat att all månadsskatt är betald.

 

På samma dagh jblandh annan förrättningh, läht Hans Excellentz herr rijkzdråtzens fougde wälachtatt Anders Larsson för rätten vpläsa een lengd som resterade på månadzskatten, hwilken längdh bleff allmogen her på tinget lydeligen förkyndigat, hwadh betalt war och åtherstodh, alldenstundh bönderne j nästförleden sommar hade klagat häröfwer för den vthskickade herr assessoren Öhrnewinge, at samma månadzskatt skulle till fullo wara betalt, som eij för någon sanningh befanss, hwarföre blef bemälte Anderss Larsson honom till säkerheet effter hanss begiäran protocollerat och inskrefwen, altså bör dem bemälte jnnestående månadzskatt till Hans greflige Excellentz fullmächtige att betahla, så frampt den icke af grefwen blifwer dhem efftergifwen och härmedh forskonat.

 

 

 

 

2) Befallningsmannen stämmer ett flertal fiskare från Råön och Hermanö i Morlanda sn för att de bärgat salt från ett strandat fartyg utan att anmäla detta. Länsmannen meddelar, att de instämda på grund av ishinder ej kan komma till tings (se 641215-25).

 

Befallningzmannen Swän Andersson hade för rätten instämbt Sör(e)n på Råöhn, Christen ibidem, Ingelbrecht ibidem, Jörgen på Hermandöö, Swän Halfwarsson j Tönssengen, belangande det saltet, som dhee på nästförledet tingh blefwo instämbde och icke mötte, såsom desse ofwanbemälte icke wore här tillstädes, berättade länssmannen derass förfall j det de icke förmedelst jss skull kunde sigh förfoga till tinget, effter dhe boo på öijarna uthi salthafwet.

 

 

 

 

3) Simon (Olsson) i Hälleviksstrand, Jon (Olsson) och Sante (Andersson) i Hällevik i Morlanda sn nekar till att ha bärgat salt från det strandade fartyget (se ovan mål nr 2). Eftersom strandfogden (Erik?) Björnsson (i Hästekälla) ej infinner sig vid tinget uppskjuts målet (se 650512-7).

 

Item Simon j Helwigzstrandh, Joen j Hellwijken, Sanchte j Hellewijken, woro och instämbde här för rätten j berörde saak, hwilka här emot comparerade för rätta och bekiende, att dhe fingo alldrigh ett salttkornn dheraff, eij heller skall Hellie (Erik?) Biörnsson strandfougden dem sådant öfwerbewijsa, som här före haar dem låthet anklaga för rätten. Men efftersåsom strandfougden icke mötte her emot för rätten, altså blef denne saak upskuten till annat tingh hållass skall.

 

 

 

 

4) Erik i Barhult vid Fiskebäckskil har hos Rasmus i Röd på Skaftö sett ett utländskt kläde, som misstänks härröra från en engelsk kista. Denna klädeskista har Måns Nilsson och Sören Jonsson i Fiskebäckskil funnit i havet, uppbruten och tom. Anders Nilsson i Fiskebäckskil nekar sig ha mottagit något av denna kistas innehåll. Rasmus i Röd har ålagts att lagvärja ” sig själv sjätte”, dvs. att med fem män svära sig fri från denna beskyllan om innehav av vrakgods. Eftersom Rasmus ej förmår gå denna ed vid innevarande ting, föreläggs han att återkomma med edgångsmän till nästa ting.

 

Wällbetrodde Swen Andersson crohnones befallningzman, huilken återigen hade låtet instemma nogre som på sidsthållet tingh skedde och icke mötte, men Olav j Fossa, Rassmus j Röö, Erich j Barkholt j Fiskbeckijhl, Anderss Nillsson medh Månss Nillson och Sören Jonsson ibidem kommo för rätten, och då blefwo dhe af befalningzmannen Swen Andersson tillfrågat om dhen engelske kistan. Hwartill dhe bekende sålunda, att desse 2 drengar, beneffnede Månss Nillsson och Sören Jonsson, at dhe skulle roo uth at fiskija, så fingo dhe see tu steenkast der ifrån Anderss Nillssonss bryggia een kijsta flytandess på watnet, som war vpslagen och godzet dher uthur borttaget, annat blefwo dhe intet warsse, än som någre strenge rullor som hängde wijdh båtten j kistan. Låcket af samma kista flöth der hooss, men låset hengde widh låcket, annat war dem icke witterliget, icke heller wiste dhe hwem sådant haar giort, wille detta hålla widh eedh. Erich j Bahrholt blef tillspordt hwadh der wohre för kiortlar som han hade sagt sigh hafwa sedt hooss Rassmus i Rödh. Dertill swarade han, som han tyck(t)e så war det hwijt nappot kersen j råcken eller kiortelen, den samme hade Rassmus sohn på sigh när han träskade hooss Rassmuss. Lenssmannen Hanss Matzon sporde Erich om han intet frågade noget hereffter, hwar som han hade bekommit den huijt hwijtnoppotta råcken. Hertill sade, han frågade intet derom. Chronones befallningzman, bemälte Swen Andersson begärade, att Erich skulle derpå giöra sin eedh, om han alldrigh wiste, hwem som fick dedh godzet, som lågh j kistan, eller hwem den oppbröth. Det wille han gerna effterkomma. Oluff på Gååssöhn, som hade sagt befalningzmannen härom, war denne gången här icke tillstädäss. Så swoor bemälte Erich en stark eedh, at han aldrigh wiste, icke heller hade hört, hwem som hade upbrutet den engelske kistan, eller godzet som innelagt war hade bortstuhlet. Oluff j Fåssa sade detsamma, at han icke heller wiste något häraf, men begärte af befallningzmannen Swen Andersson, han wille seija honom, huem detta hade sagt för honom. Befalningzmannen dertill sade, det skyllär ingen digh Oluf derföre, men efftersom du bor där så när och kanskee kunde hafwa nogon kunskap derom, så giorde du wähl, om du det uppenbarade. Der emot bemälte Oluf högeligen swor och nekadhe, honom intet war bewust derom något. Anderss Nillsson  j Kijhl blef och tillfrågat, hwem den war som hade fått det godz som j den engelske kijstan lägat hade, härtill han ochså nekade. Olle på Gååssöhn, som på detta tingh icke war tillstädes, som på sidsthållet ting sade för denne rätten, at hanss sönner hade sagt sådant för honom, och at Anderss Nillsson j Kijhlen skulle hafwa det sagt för dem, han wijste hwar den kappa ähr blefwen soldh, som han mente skulle wara kommen af den engelske kistan, hwar emot nu Anders aldeless nekar. Hwarföre begierade Anderss, att bemälte Gååssöhns sönner skole honom sådant öfwerbewijsa widh näste tingh, då gås dem emellan hwadh rätt ähr. Rasmus, som på sidsthålne tingh blef lagh förelagt at befrija sigh sielff siette för det godz, som ähr borttaget af den engelske kistan, och war nu han tillstädess för rätten och wille gå lagh. Men bemälte Rassmuss tilbödh sigh willia sigh lagwäria sielff tredie, det honom icke bleff tillåtet, vthan det effterkomma sielf siätte, som på nästförledet tingh blef afsagdt och protocollerat, och det widh neste tingh häreffter at praestera, hwar och icke han det gitter, då at plichta effter lagen.

 

 

 

 

5) Börje (Tollesson) i (Västra) Brattås instäms om landskyld av sin broderson Lars Tollesson, som dock på grund av ishinder ej kommer till tings. Börjes son Olof framlägger en häradsdom av 22/10 1660, då Börje befriats från landskyld till sina brorsbarn så länge som han ej återfår sin utlagda pantesumma 106 rdlr.

 

Börie j Bratååhs jnstämbd af sin broders barn för landskyld af derass johrdh, men dhe som hade stämbt mötte icke. Allmogen meente at dhe icke kunde komma till tinget förmedelst jiss skuldh, doch lät bemälte Böries sohn Olle Böriesson på sin faderss wägnar här widh rätten infinna. Börie

j Bratåhs war stämbd af sin broderss barn Larss Tolleson om landskyldh af derass faderss jordh j Brattåhs, förbemälte Börie framlade ett förseglat pergamentzdombsbref, daterat Hellessbergh den 22 octobris anno 1660, at dhe bekomma ingän landzskyldh, förr än han fåår sine vthlagde penningar, nembligen etthundrade och sex rixdahler, såsom herom tillförenne ähr dömbt här widh tingzrätten. Alt derföre vnderståår wij oss icke j en annars vnderdomaress domb at vnderdömma, men den som icke dermedh will låta sigh nöija, då gååss derom på sine tillbörlige ställen, hwilket dombsbref lijkwäll läst för rätten och påskrefwet blef.

 

 

 

 

6) Klement (Tollesson) i Varekilsnäs tvingas att mottaga den bördeskilling om 55 dlr, som hans gårdbo Anders (Svensson) deponerat hos befallningsmannen såsom lösen för vunnen odelsjord i samma gård (se 641215-23).

 

Anderss j Nääss har stämbt Klemet jbidem att annamma sina penningar, nembligen 55 daler sölfwermynt för någon jordh j Stahle sochen, som på sidsthåldne tingh blef j rätten hooss befallningzmannen wälachtatt Swän Andersson nedersatte, hwilka penningar j dagh praesenterades Klemmet at emottagha och anamma. Altså emottogh bemälte Klemmet sine bemälte penningar, nembligen 55 daler sölfwermynt, som han hade förskutet på 2 1/2 öhresbohl jordh, och bemälte Anderss samma jordh at tillträda effter hemtingz- och lagmanss ågångne domar.

 

 

 

 

7) Befallningsmannen stämmer ett antal människor i Myckleby sn för att de skall ha diktat (nidvisor?) om ”ärligt folk” i bygden. Samtliga instämda nekar. Länsmannen misstänker särskilt Börta Jonsdotter i Edsberg, varför hon föreläggs av rätten att till nästa ting lagvärja ” sig själv tredje”, d.v.s. med två andra personer under ed bedyra sin oskuld.

 

Befallningzmannen wälbetrodde Swen Andersson läth instämbna för rätten efftershreffne Nillss j Edzbergh medh sin syster Birta, Arfwedh j Kalsserödh och Påfwel ibidem, Olav Arfwedsson och Sisilla på Kederödhz mark, Elisabet och henness syster Gunnilla på Fiellet , Swänss sohn j Biönnerödh, angående weedhdöperij som dhe hafwa dichtat och skrifwit öfwer godt ährliget fålk här på landet, som prästen herr Anderss j Möckleby häröfwer klagat, som länssmannen Jönss Hålst bekenner. Altså frambkomb länssmannen och begierade att dhe wille ingå derass sanningh om slijkt föröfwandhe. Men Olle dertill nekade, Jönss Holst länssmannen legger detta qwinfålket nembligen Börta Jönssdåtter, at hon måtte wäria sigh siälff tredie, kan hon icke dedh göra, då lijda effter lagen manhelgebalken 21 capitel, doch där hon lagligen blifwer öfwertygat widh näste tingh, skall bemälte qwinfolk medh dhe öfrige derföre plichta, dermedh saaken för denne gången opskuten.

 

 

 

 

8) Befallningsmannen stämmer Per (Olsson) i Hede i Myckleby sn för att han hotat att, om kronans tjänare kommer till honom för att utmäta förfallen skatt, skall han ”lägga dem för sin dörr”. Skogsfogden Olof Hofman har med lagrättsmannen Jöns (Bertilsson) i Torsby och Mats (Olsson) i Brunnefjäll i Pers frånvaro hämtat 2 unga oxar i dennes hage och fört dem till Hällebol. Dit har Per kommit och velat återlösa sin fänad.

 

Befalningzmannen wälachtatt Swän Andersson hade jnciterat här för rätten Päder j Hee och honom tilltalte för deth, nämbligen at när crononess betiente komma at sökia uth chronones räntor, då skulle bemälte Päder hafwa sagt, han skulle läggia dhem widh sin döhr, om dee togo något ifrån honom vthan lagh och domb, som lagmannen wälborne Carll Pommereningh skulle hafwa sagt. Her emot möte bemälte Päder j Hee och hertill nekade, och sadhe: ”Gudh straffe migh, om iagh dedh minness migh hafwa sagt”. Härtill frambkallades witnen, nembligen Jönss j Torssby, hwilken bekende att anno 1660 war han medh Oluff Håfman, Swän j Möchleby, Mattiss j Brönnefieldh, hwilka woro vthskickade af cronones länssman Jönss Hålst, att vthtaga crohnones rättigheter, som för samma åhr resterade och innestoedh, och när dhe kommo till bemälte Pär j Hee, och skulle uthtaga någon restantz som innestoodh hooss honom, och så frågade Oluff Håfman Pärs qwinna om Pär war hemma. Swarade hanss qwinna, at henness man war intet hemma. Så sade Oloff, hon skulle shaffa honom pant eller penningar, och hade nu ingen längre dagh, dermedh begynte dhe att gifwa hwarandra onda ordh. Så badh Oloff, at hon skulle skaffa antingen pant eller penningar, men war ingen delation widare, och begärte at hon wille gå effter fänaden. Så wille ingen gå åstad, så blef Oluff wredh, alltså gick bemälte Pärs qwinna effter fää. Så kallade Oluff på Jönss och sade: ”Kom nu, eller gåår Päders qwinna och tager fäat af marken.” Så gick Oluf fortare än Jönss opp till engen till fäat, och Jönss gick så sachta effter, män när bemälte Oluff kom till fäät, togo dhe deraf 2 stycken vnga oxar. Oluff och Pärss hustru dee kijfwade medh hwar andra, Swen j Möchleby berättar alt dedh samma, och samma oxar ledde dhe till Hellebåår j Möckleby sochn. Så kom Pär och hanss qwinna effter medh penningar at skulle yda, så gick Pär inn i stugun medh hanss hustru till bemälte Oluff Håfman, medh hwadh ordh dem emellan innj stugun föll, det wiste han ike, men blef vthe och wachtade oxarna, at dhe icke skulle slippa, eller at hundarna icke skulle jaga dem lösa, der dhe stodho, hwilket bemälte Jönss will hålla medh sin edh enär skulle påfordrass. Men bemälte Pär som saken angåår skall sådant afbewijsa widh nästa tingh, hwar och icke, då at plichta så wijda hanss förseende skäligen effter lagen kan ehrachtass.

 

 

 

 

9) Lek Jonsson stämmer Nils Andersson i Gröva om åsätet på samma gård, men svaranden kommer ej till tings.

 

Legh Jenssen hafwer instämbt Nillss j Gröfwe om zäther j bemälte Gröfwe, men Nillss mötte icke, eij heller läth han lysa sitt laga förfall, hwarföre skall han plichta för stembnefall 1 mark sölff tinghfarebalken 9 capitel.

 

 

 

 

10) Jakob (Svennungsson) i (Yttre) Holm med sin dotter Kerstin åtalas  för att de slagit Per (Torgersson) smeds dräng Börje Larsson från (Östra) Holm på hemväg från kyrkan. Männen har varit druckna. Jakob har beskyllt Börje Larsson för att ha tagit den förres eka. Jakob döms att böta sammanlagt 2 mk, dels för att han slagit 2 slag med sin käpp, dels för att dottern Kerstin utdelat en örfil. Eftersom slagsmålet ägt rum under kyrkofriden utdöms därutöver 5 rdlr i böter.

 

Jacob j Holm medh hanss dåtter Kerstin wohre instembde för begångit slaxmåhl och skellerij på kyrkiewägen af Pär smedz drengh j Holm Börje Larsson benämbdh. Och när dhe gingo ifrån kyrkian medh hwarannan, jblandh andre obeqwämss ordh dhe sin emellan hade j dryckenskap, så sade Jacob j Holmb till drängen Börrje Larsson: ”Du togh min eka som een tiuff” och Jacobz dåtter Kerstin slogh drängen widh öhra, och henness fader Jacob slogh Börrie medh sin käpp, som hans egen broorsohn sågh dedh samma. Tohlle Torbiörnson blef för rätten framkallat till witnessbördh. Bemälte Tolle sadhe, dhe wohre druckne och wijst icke mehra derom säija, doch omsider bekende han at Iacob slogh Börrie medh keppen, häremot mötte Jacob j Holmb och framlade et witnessbördh, vnder Jngebor Jönssdåtter, Hanses hustru j Holmb, egen handh, derj förmälandess effter sin inlagde inlaga, at hon sågh och hyrde at Jacob j Holmb skiöth och badh honom många gångor gå från sigh, och han kunde icke blifwa af medh honom, ty han war mycket tråå på honom. Ähr resolverat det bemälte Jacob j Holmb skall plichta för dhe 2 slagh han slogh drängen bemälte Börrie Larssonn medh keppen, sampt pigan Kerstin för et näfweslagh, som skedde på kyrkiewägen 2 mark sölff, till Kongl. M:t och crohnan effter manhelgebalken 19 capitel, sampt destofwan uppå at straffas för det han bröth kyrkiofredhen 5 rixdaler, effter Christian III reses artikel 23, och dermedh denne derass tiust wara ophäfwen sampt wänligen och wähl förlijchte.

 

 

 

 

11) Nils' (Jonsson) hustru (Karin Jörgensdotter) i Edsberg begär besked av tingsrätten om hennes bortrymde man handlat lagligt, när han strax före sin rymning sålde en stor del av deras gemensamma lösöre. Torsten (Rasmusson) i Nedre Hoga i Stala sn har köpt två lamm men blott fått något ull. Cecilia på Käderöds mark har fått något hö, Arvid i Trolltorp har mottagit ett lass hö. Olof Arvidsson i Kalseröd har köpt en kopparkittel samt några redskap och en del kläder. Rasmus Arvidsson i samma gård har köpt en oxe för 4 rdlr samt jordbruksredskap för sammanlagt 12 1/2 mk.

 

Rassmus j Kalsserödh, Arfwedh ibidem, Olav Arfwidzon, Sisilla på Tiäderöö marck och Torsten j Hoga, woro instembde af Nillses qwinna j Jssbärgh, för det dhe hafwa kiöpt medh hennes man henne owättandess, förfrågar sigh nu här för rätten om sådant ähr lagligit eller eij. Mötte förshreffne personer här för rätten, nembligen Torsten j Hoga som bekänner, att 8 dagar förän Nillss han rymbde ifrån sin hustru, war han hooss bemälte Torsten och honom tillsporde, om han wille kiöpa af honom några stycken lamb. Hwartill Torsten swarade honom, 2 stycken lamb wille han kiöpa, och gaf honom derföre 3 marker, samma lamb har han intet bekommit, men 1 1/2 mark vhl haar han fått af samma lamb, män hustrun dertill nekar intet häraf någon wetskap. Oluf Arfwedhson bekenner at han hafwer kiöpt 1 lijten kåpperkettell och gaf honom een hatt for kettelen om 9 mark wärdh, jtem bekom han ett kaar och gaf honom derföre 1 mark, och något annat, som war biuikjordh för 1 rixdaler medh et litet sydd halssduck, jtem en nafwar på samma kiöp, 1 gammal skära, för 2 stycken bruna byxer bekom han een qwinfålkzkiortel igen, och dertill gaf honom 2 mark, noch bekommit 5 stycken fåårskin, mera bekenne han sigh eij hafwa bekommit. Sidssela på Tiäderöö marck tillspordes hwadh hon har bekommit af Nillss, bekende 3 små bolor höö fick hon i sommar när fålket slogh, Arfwedh j Trålltorp bekom 1 lass höö, och derföre jöde han hanss hästar, mehra hafwer han eij bekommit. Rassmuss j Kallsserödh frågades hwadh han har fått, swarade han 1 plogh, 1 slijpsteen, 1 järnfästa om een fampn långh, 1 styck af plogiern, 1 lijten oxe gaf han 4 rixdaler, 1 jär(n)harf, 1 ock, 2 stycken små dängejärn, 1 slabenk, 1 gryta, 1 lijten spinnestohl, derpå har han betalt 12 1/2 mark slette j plåckewijss, och på bemälte oxe gaf han 4 rixdahler.

 

Folke Almegius