Den
10 januarij höltz åther igen häradztingh j Kalsserödh, öfwerwarandhe
chronones befalningzman wälbetrodde Swen Andersson, medh sex lagretzmän och
minige allmoon som då war förhanden. Satt j rätten häradzdomaren Petter
Dragmann.
1)
Grevens fogde Anders Larsson kungör en restlängd på obetald månadsskatt
(inkvarteringspengar?), som skall indrivas, trots att bönderna vid mötet i
Ottestala i Myckleby sn (se 650109-2) hävdat att all månadsskatt är betald.
På
samma dagh jblandh annan förrättningh, läht Hans Excellentz herr rijkzdråtzens
fougde wälachtatt Anders Larsson för rätten vpläsa een lengd som resterade
på månadzskatten, hwilken längdh bleff allmogen her på tinget lydeligen förkyndigat,
hwadh betalt war och åtherstodh, alldenstundh bönderne j nästförleden
sommar hade klagat häröfwer för den vthskickade herr assessoren Öhrnewinge,
at samma månadzskatt skulle till fullo wara betalt, som eij för någon
sanningh befanss, hwarföre blef bemälte Anderss Larsson honom till säkerheet
effter hanss begiäran protocollerat och inskrefwen, altså bör dem bemälte
jnnestående månadzskatt till Hans greflige Excellentz fullmächtige att
betahla, så frampt den icke af grefwen blifwer dhem efftergifwen och härmedh
forskonat.
2)
Befallningsmannen stämmer ett flertal fiskare från Råön och Hermanö i
Morlanda sn för att de bärgat salt från ett strandat fartyg utan att anmäla
detta. Länsmannen meddelar, att de instämda på grund av ishinder ej kan
komma till tings (se 641215-25).
Befallningzmannen
Swän Andersson hade för rätten instämbt Sör(e)n på Råöhn, Christen
ibidem, Ingelbrecht ibidem, Jörgen på Hermandöö, Swän Halfwarsson j Tönssengen,
belangande det saltet, som dhee på nästförledet tingh blefwo instämbde och
icke mötte, såsom desse ofwanbemälte icke wore här tillstädes, berättade
länssmannen derass förfall j det de icke förmedelst jss skull kunde sigh förfoga
till tinget, effter dhe boo på öijarna uthi salthafwet.
3)
Simon (Olsson) i Hälleviksstrand, Jon (Olsson) och Sante (Andersson) i Hällevik
i Morlanda sn nekar till att ha bärgat salt från det strandade fartyget (se
ovan mål nr 2). Eftersom strandfogden (Erik?) Björnsson (i Hästekälla) ej
infinner sig vid tinget uppskjuts målet (se 650512-7).
Item
Simon j Helwigzstrandh, Joen j Hellwijken, Sanchte j Hellewijken, woro och
instämbde här för rätten j berörde saak, hwilka här emot comparerade för
rätta och bekiende, att dhe fingo alldrigh ett salttkornn dheraff, eij heller
skall Hellie (Erik?) Biörnsson strandfougden dem sådant öfwerbewijsa, som här
före haar dem låthet anklaga för rätten. Men efftersåsom strandfougden
icke mötte her emot för rätten, altså blef denne saak upskuten till annat
tingh hållass skall.
4)
Erik i Barhult vid Fiskebäckskil har hos Rasmus i Röd på Skaftö sett ett
utländskt kläde, som misstänks härröra från en engelsk kista. Denna klädeskista
har Måns Nilsson och Sören Jonsson i Fiskebäckskil funnit i havet,
uppbruten och tom. Anders Nilsson i Fiskebäckskil nekar sig ha mottagit något
av denna kistas innehåll. Rasmus i Röd har ålagts att lagvärja ” sig själv
sjätte”, dvs. att med fem män svära sig fri från denna beskyllan om
innehav av vrakgods. Eftersom Rasmus ej förmår gå denna ed vid innevarande
ting, föreläggs han att återkomma med edgångsmän till nästa ting.
Wällbetrodde
Swen Andersson crohnones befallningzman, huilken återigen hade låtet
instemma nogre som på sidsthållet tingh skedde och icke mötte, men Olav j
Fossa, Rassmus j Röö, Erich j Barkholt j Fiskbeckijhl, Anderss Nillsson medh
Månss Nillson och Sören Jonsson ibidem kommo för rätten, och då blefwo
dhe af befalningzmannen Swen Andersson tillfrågat om dhen engelske kistan.
Hwartill dhe bekende sålunda, att desse 2 drengar, beneffnede Månss Nillsson
och Sören Jonsson, at dhe skulle roo uth at fiskija, så fingo dhe see tu
steenkast der ifrån Anderss Nillssonss bryggia een kijsta flytandess på
watnet, som war vpslagen och godzet dher uthur borttaget, annat blefwo dhe
intet warsse, än som någre strenge rullor som hängde wijdh båtten j
kistan. Låcket af samma kista flöth der hooss, men låset hengde widh låcket,
annat war dem icke witterliget, icke heller wiste dhe hwem sådant haar giort,
wille detta hålla widh eedh. Erich j Bahrholt blef tillspordt hwadh der wohre
för kiortlar som han hade sagt sigh hafwa sedt hooss Rassmus i Rödh. Dertill
swarade han, som han tyck(t)e så war det hwijt nappot kersen j råcken eller
kiortelen, den samme hade Rassmus sohn på sigh när han träskade hooss
Rassmuss. Lenssmannen Hanss Matzon sporde Erich om han intet frågade noget
hereffter, hwar som han hade bekommit den huijt hwijtnoppotta råcken. Hertill
sade, han frågade intet derom. Chronones befallningzman, bemälte Swen
Andersson begärade, att Erich skulle derpå giöra sin eedh, om han alldrigh
wiste, hwem som fick dedh godzet, som lågh j kistan, eller hwem den oppbröth.
Det wille han gerna effterkomma. Oluff på Gååssöhn, som hade sagt
befalningzmannen härom, war denne gången här icke tillstädäss. Så swoor
bemälte Erich en stark eedh, at han aldrigh wiste, icke heller hade hört,
hwem som hade upbrutet den engelske kistan, eller godzet som innelagt war hade
bortstuhlet. Oluff j Fåssa sade detsamma, at han icke heller wiste något häraf,
men begärte af befallningzmannen Swen Andersson, han wille seija honom, huem
detta hade sagt för honom. Befalningzmannen dertill sade, det skyllär ingen
digh Oluf derföre, men efftersom du bor där så när och kanskee kunde hafwa
nogon kunskap derom, så giorde du wähl, om du det uppenbarade. Der emot bemälte
Oluf högeligen swor och nekadhe, honom intet war bewust derom något. Anderss
Nillsson j Kijhl blef och tillfrågat,
hwem den war som hade fått det godz som j den engelske kijstan lägat hade, härtill
han ochså nekade. Olle på Gååssöhn, som på detta tingh icke war tillstädes,
som på sidsthållet ting sade för denne rätten, at hanss sönner hade sagt
sådant för honom, och at Anderss Nillsson j Kijhlen skulle hafwa det sagt för
dem, han wijste hwar den kappa ähr blefwen soldh, som han mente skulle wara
kommen af den engelske kistan, hwar emot nu Anders aldeless nekar. Hwarföre
begierade Anderss, att bemälte Gååssöhns sönner skole honom sådant öfwerbewijsa
widh näste tingh, då gås dem emellan hwadh rätt ähr. Rasmus, som på
sidsthålne tingh blef lagh förelagt at befrija sigh sielff siette för det
godz, som ähr borttaget af den engelske kistan, och war nu han tillstädess för
rätten och wille gå lagh. Men bemälte Rassmuss tilbödh sigh willia sigh
lagwäria sielff tredie, det honom icke bleff tillåtet, vthan det effterkomma
sielf siätte, som på nästförledet tingh blef afsagdt och protocollerat,
och det widh neste tingh häreffter at praestera, hwar och icke han det
gitter, då at plichta effter lagen.
5)
Börje (Tollesson) i (Västra) Brattås instäms om landskyld av sin broderson
Lars Tollesson, som dock på grund av ishinder ej kommer till tings. Börjes
son Olof framlägger en häradsdom av 22/10 1660, då Börje befriats från
landskyld till sina brorsbarn så länge som han ej återfår sin utlagda
pantesumma 106 rdlr.
Börie
j Bratååhs jnstämbd af sin broders barn för landskyld af derass johrdh,
men dhe som hade stämbt mötte icke. Allmogen meente at dhe icke kunde komma
till tinget förmedelst jiss skuldh, doch lät bemälte Böries sohn Olle Böriesson
på sin faderss wägnar här widh rätten infinna. Börie
j
Bratåhs war stämbd af sin broderss barn Larss Tolleson om landskyldh af
derass faderss jordh j Brattåhs, förbemälte Börie framlade ett förseglat
pergamentzdombsbref, daterat Hellessbergh den 22 octobris anno 1660, at dhe
bekomma ingän landzskyldh, förr än han fåår sine vthlagde penningar,
nembligen etthundrade och sex rixdahler, såsom herom tillförenne ähr dömbt
här widh tingzrätten. Alt derföre vnderståår wij oss icke j en annars
vnderdomaress domb at vnderdömma, men den som icke dermedh will låta sigh nöija,
då gååss derom på sine tillbörlige ställen, hwilket dombsbref lijkwäll
läst för rätten och påskrefwet blef.
6)
Klement (Tollesson) i Varekilsnäs tvingas att mottaga den bördeskilling om
55 dlr, som hans gårdbo Anders (Svensson) deponerat hos befallningsmannen såsom
lösen för vunnen odelsjord i samma gård (se 641215-23).
Anderss
j Nääss har stämbt Klemet jbidem att annamma sina penningar, nembligen 55
daler sölfwermynt för någon jordh j Stahle sochen, som på sidsthåldne
tingh blef j rätten hooss befallningzmannen wälachtatt Swän Andersson
nedersatte, hwilka penningar j dagh praesenterades Klemmet at emottagha och
anamma. Altså emottogh bemälte Klemmet sine bemälte penningar, nembligen 55
daler sölfwermynt, som han hade förskutet på 2 1/2 öhresbohl jordh, och
bemälte Anderss samma jordh at tillträda effter hemtingz- och lagmanss ågångne
domar.
7)
Befallningsmannen stämmer ett antal människor i Myckleby sn för att de
skall ha diktat (nidvisor?) om ”ärligt folk” i bygden. Samtliga instämda
nekar. Länsmannen misstänker särskilt Börta Jonsdotter i Edsberg, varför
hon föreläggs av rätten att till nästa ting lagvärja ” sig själv
tredje”, d.v.s. med två andra personer under ed bedyra sin oskuld.
Befallningzmannen
wälbetrodde Swen Andersson läth instämbna för rätten efftershreffne
Nillss j Edzbergh medh sin syster Birta, Arfwedh j Kalsserödh och Påfwel
ibidem, Olav Arfwedsson och Sisilla på Kederödhz mark, Elisabet och henness
syster Gunnilla på Fiellet , Swänss sohn j Biönnerödh, angående weedhdöperij
som dhe hafwa dichtat och skrifwit öfwer godt ährliget fålk här på
landet, som prästen herr Anderss j Möckleby häröfwer klagat, som länssmannen
Jönss Hålst bekenner. Altså frambkomb länssmannen och begierade att dhe
wille ingå derass sanningh om slijkt föröfwandhe. Men Olle dertill nekade,
Jönss Holst länssmannen legger detta qwinfålket nembligen Börta Jönssdåtter,
at hon måtte wäria sigh siälff tredie, kan hon icke dedh göra, då lijda
effter lagen manhelgebalken 21 capitel, doch där hon lagligen blifwer öfwertygat
widh näste tingh, skall bemälte qwinfolk medh dhe öfrige derföre plichta,
dermedh saaken för denne gången opskuten.
8)
Befallningsmannen stämmer Per (Olsson) i Hede i Myckleby sn för att han
hotat att, om kronans tjänare kommer till honom för att utmäta förfallen
skatt, skall han ”lägga dem för sin dörr”. Skogsfogden Olof Hofman har
med lagrättsmannen Jöns (Bertilsson) i Torsby och Mats (Olsson) i Brunnefjäll
i Pers frånvaro hämtat 2 unga oxar i dennes hage och fört dem till Hällebol.
Dit har Per kommit och velat återlösa sin fänad.
Befalningzmannen
wälachtatt Swän Andersson hade jnciterat här för rätten Päder j Hee och
honom tilltalte för deth, nämbligen at när crononess betiente komma at sökia
uth chronones räntor, då skulle bemälte Päder hafwa sagt, han skulle läggia
dhem widh sin döhr, om dee togo något ifrån honom vthan lagh och domb, som
lagmannen wälborne Carll Pommereningh skulle hafwa sagt. Her emot möte bemälte
Päder j Hee och hertill nekade, och sadhe: ”Gudh straffe migh, om iagh dedh
minness migh hafwa sagt”. Härtill frambkallades witnen, nembligen Jönss j
Torssby, hwilken bekende att anno 1660 war han medh Oluff Håfman, Swän j Möchleby,
Mattiss j Brönnefieldh, hwilka woro vthskickade af cronones länssman Jönss
Hålst, att vthtaga crohnones rättigheter, som för samma åhr resterade och
innestoedh, och när dhe kommo till bemälte Pär j Hee, och skulle uthtaga någon
restantz som innestoodh hooss honom, och så frågade Oluff Håfman Pärs
qwinna om Pär war hemma. Swarade hanss qwinna, at henness man war intet
hemma. Så sade Oloff, hon skulle shaffa honom pant eller penningar, och hade
nu ingen längre dagh, dermedh begynte dhe att gifwa hwarandra onda ordh. Så
badh Oloff, at hon skulle skaffa antingen pant eller penningar, men war ingen
delation widare, och begärte at hon wille gå effter fänaden. Så wille
ingen gå åstad, så blef Oluff wredh, alltså gick bemälte Pärs qwinna
effter fää. Så kallade Oluff på Jönss och sade: ”Kom nu, eller gåår Päders
qwinna och tager fäat af marken.” Så gick Oluf fortare än Jönss opp till
engen till fäat, och Jönss gick så sachta effter, män när bemälte Oluff
kom till fäät, togo dhe deraf 2 stycken vnga oxar. Oluff och Pärss hustru
dee kijfwade medh hwar andra, Swen j Möchleby berättar alt dedh samma, och
samma oxar ledde dhe till Hellebåår j Möckleby sochn. Så kom Pär och
hanss qwinna effter medh penningar at skulle yda, så gick Pär inn i stugun
medh hanss hustru till bemälte Oluff Håfman, medh hwadh ordh dem emellan
innj stugun föll, det wiste han ike, men blef vthe och wachtade oxarna, at
dhe icke skulle slippa, eller at hundarna icke skulle jaga dem lösa, der dhe
stodho, hwilket bemälte Jönss will hålla medh sin edh enär skulle påfordrass.
Men bemälte Pär som saken angåår skall sådant afbewijsa widh nästa tingh,
hwar och icke, då at plichta så wijda hanss förseende skäligen effter
lagen kan ehrachtass.
9)
Lek Jonsson stämmer Nils Andersson i Gröva om åsätet på samma gård, men
svaranden kommer ej till tings.
Legh
Jenssen hafwer instämbt Nillss j Gröfwe om zäther j bemälte Gröfwe, men
Nillss mötte icke, eij heller läth han lysa sitt laga förfall, hwarföre
skall han plichta för stembnefall 1 mark sölff tinghfarebalken 9 capitel.
10)
Jakob (Svennungsson) i (Yttre) Holm med sin dotter Kerstin åtalas
för att de slagit Per (Torgersson) smeds dräng Börje Larsson från (Östra)
Holm på hemväg från kyrkan. Männen har varit druckna. Jakob har beskyllt Börje
Larsson för att ha tagit den förres eka. Jakob döms att böta sammanlagt 2
mk, dels för att han slagit 2 slag med sin käpp, dels för att dottern
Kerstin utdelat en örfil. Eftersom slagsmålet ägt rum under kyrkofriden utdöms
därutöver 5 rdlr i böter.
Jacob
j Holm medh hanss dåtter Kerstin wohre instembde för begångit slaxmåhl och
skellerij på kyrkiewägen af Pär smedz drengh j Holm Börje Larsson benämbdh.
Och när dhe gingo ifrån kyrkian medh hwarannan, jblandh andre obeqwämss
ordh dhe sin emellan hade j dryckenskap, så sade Jacob j Holmb till drängen
Börrje Larsson: ”Du togh min eka som een tiuff” och Jacobz dåtter
Kerstin slogh drängen widh öhra, och henness fader Jacob slogh Börrie medh
sin käpp, som hans egen broorsohn sågh dedh samma. Tohlle Torbiörnson blef
för rätten framkallat till witnessbördh. Bemälte Tolle sadhe, dhe wohre
druckne och wijst icke mehra derom säija, doch omsider bekende han at Iacob
slogh Börrie medh keppen, häremot mötte Jacob j Holmb och framlade et
witnessbördh, vnder Jngebor Jönssdåtter, Hanses hustru j Holmb, egen handh,
derj förmälandess effter sin inlagde inlaga, at hon sågh och hyrde at Jacob
j Holmb skiöth och badh honom många gångor gå från sigh, och han kunde
icke blifwa af medh honom, ty han war mycket tråå på honom. Ähr resolverat
det bemälte Jacob j Holmb skall plichta för dhe 2 slagh han slogh drängen
bemälte Börrie Larssonn medh keppen, sampt pigan Kerstin för et näfweslagh,
som skedde på kyrkiewägen 2 mark sölff, till Kongl. M:t och crohnan effter
manhelgebalken 19 capitel, sampt destofwan uppå at straffas för det han bröth
kyrkiofredhen 5 rixdaler, effter Christian III reses artikel 23, och dermedh
denne derass tiust wara ophäfwen sampt wänligen och wähl förlijchte.
11)
Nils' (Jonsson) hustru (Karin Jörgensdotter) i Edsberg begär besked av
tingsrätten om hennes bortrymde man handlat lagligt, när han strax före sin
rymning sålde en stor del av deras gemensamma lösöre. Torsten (Rasmusson) i
Nedre Hoga i Stala sn har köpt två lamm men blott fått något ull. Cecilia
på Käderöds mark har fått något hö, Arvid i Trolltorp har mottagit ett
lass hö. Olof Arvidsson i Kalseröd har köpt en kopparkittel samt några
redskap och en del kläder. Rasmus Arvidsson i samma gård har köpt en oxe för
4 rdlr samt jordbruksredskap för sammanlagt 12 1/2 mk.
Rassmus
j Kalsserödh, Arfwedh ibidem, Olav Arfwidzon, Sisilla på Tiäderöö marck
och Torsten j Hoga, woro instembde af Nillses qwinna j Jssbärgh, för det dhe
hafwa kiöpt medh hennes man henne owättandess, förfrågar sigh nu här för
rätten om sådant ähr lagligit eller eij. Mötte förshreffne personer här
för rätten, nembligen Torsten j Hoga som bekänner, att 8 dagar förän
Nillss han rymbde ifrån sin hustru, war han hooss bemälte Torsten och honom
tillsporde, om han wille kiöpa af honom några stycken lamb. Hwartill Torsten
swarade honom, 2 stycken lamb wille han kiöpa, och gaf honom derföre 3
marker, samma lamb har han intet bekommit, men 1 1/2 mark vhl haar han fått
af samma lamb, män hustrun dertill nekar intet häraf någon wetskap. Oluf
Arfwedhson bekenner at han hafwer kiöpt 1 lijten kåpperkettell och gaf honom
een hatt for kettelen om 9 mark wärdh, jtem bekom han ett kaar och gaf honom
derföre 1 mark, och något annat, som war biuikjordh för 1 rixdaler medh et
litet sydd halssduck, jtem en nafwar på samma kiöp, 1 gammal skära, för 2
stycken bruna byxer bekom han een qwinfålkzkiortel igen, och dertill gaf
honom 2 mark, noch bekommit 5 stycken fåårskin, mera bekenne han sigh eij
hafwa bekommit. Sidssela på Tiäderöö marck tillspordes hwadh hon har
bekommit af Nillss, bekende 3 små bolor höö fick hon i sommar när fålket
slogh, Arfwedh j Trålltorp bekom 1 lass höö, och derföre jöde han hanss hästar,
mehra hafwer han eij bekommit. Rassmuss j Kallsserödh frågades hwadh han har
fått, swarade han 1 plogh, 1 slijpsteen, 1 järnfästa om een fampn långh, 1
styck af plogiern, 1 lijten oxe gaf han 4 rixdaler, 1 jär(n)harf, 1 ock, 2
stycken små dängejärn, 1 slabenk, 1 gryta, 1 lijten spinnestohl, derpå har
han betalt 12 1/2 mark slette j plåckewijss, och på bemälte oxe gaf han 4
rixdahler.
|