Ting i Häggvall i Valla socken 12 januari 1665

 

Enligt mål nr 15 pågick detta ting i två dagar.

 

Anno 1665 den 12 januarij höltz allmenne tingh på Tiöhrn j den gårdh Heggewaldh, öfwerwarandes chronones befallningzman, ehreborne, achtadt och wälbetrodde Swän Andersson, medh härassdomaren Petter Draghman, medh sex edsworne laghrättzmänn och crononess lenssman därsammastädess, benämbdh Hanss Rassmusson, medh meninge allmogen, som då tillstädess war.

 

 

 

 

1) Meddelas kunglig förordning av år 1664 angående gästabud, begravningar, barndop, trolovningar och klädedräkter.

 

Samma dagh bleff vpl:set Kongl. M:t nådigeste vthgångne resolution de dato Stockholm den 5 octobris 1664, öfwer åthskillige excessers och ordningars affskaffande, nembligen om gästebodh, begrafningar, barndoph, trolåfningar sampt klädedrächter.

 

 

 

 

2) Landshövdingen Harald Stake påminner allmogen om att erlägga den skeppshjälp, 2 dlr av varje helgård, som utlovats vid 1664 års riksdag.

 

Ähr wpläst Hans Excellentz herr gouverneurens wälborne herr Harall Stakes ankomne order till befallningzmannen wälbetrodde Swän Andersson, sub dato Öijerödh den 3 januarij 1665, af innehåldh, at allmogen öfwer Oroust och Tiöhrn skola wara tillförtenckte at vthgifwa den vthlåfwade skepzhielpen, som på nästwijkne rijkzdagh 1664 ähr af rijkssens ständer beslutet, nembligen 2 daler sölffwermynt af hwar heel skatte- och crohnegårdh, och af frelse- der emot halfparten, doch som bemälte skatt är vthlåfwat, skall allenast halfparten deraf i innewarande åhr anno 1665 änteligen innan nästkommande kynderssmässo bemälte skeppzhielp wara infordrat, medh mehra samma skrifwelse innehåller och förmähler.

 

 

 

 

3) Grevens fogde Anders Larsson kungör en restlängd på innestående månadsskatt.

 

Hanss höggreflige Excellentz herr rixdråtzens fulmechtige och fougde på Oroust wälbetrodde Anderss Larsson, läth för rätten vpläsa een restanslängdh på den innestående månadzskatten.

 

 

 

 

4) Asmund i Bö anmodas att betala resterande månadsskatt, 3 rdlr.

 

Assmundh j Böee blef tilltahlt för 3 rixdaler som han medh inneståår på den vthstående månadzskatten, som böör den att betahla till Hanss höggreflige Excellentz herr rixdråtzens fougde och fullmechtige wälbetrodde Anderss Larsson at betala.

 

5) Vidare inlämnas restlängd på jordeboksskatt och taga.

 

Item restantzen på jordeboken och tagan blef och widh samma tijd uthi rätta af bemälte Anderss Larson insinuerat.

 

 

 

 

6) Per Måneskiöld stämmer Per Krabbe om dennes köp eller tillpantning av Åkerviks gård (se 641212-14). Lagrättsmannen Bryngel (Nilsson) i Åseby vittnar, att Per Krabbe rest till Sverige innan tinget lysts och därmed har laga förfall. Efter begäran av Per Måneskiöld beslutar tingsrätten, att arvskifte efter avlidna Boel Måneskiöld skall förrättas den 13 februari nästkommande.

 

Wälborne Päder Månskiöldh war här j dagh för rätten, och högeligen sigh öfwer wälborne Päder Krabbe till Ohlssnääss beswärade, anbelangande den twist som dem emellan ståår om Åkerwigs gårdh, antingen dedh skulle wara et fulkombliget laga kiöph eller pant, sampt förundrar sigh bemälte Päder Måhnsköldh, at han wäl wiste at på nästförledet tingh som j dagh ähr, skulle begge parterne comparera för rätta och afwachta domb j denne saak. Därtill swarade laugrettzmannen Brynell j Åsseby och sadhe, at bemälte, wälborne Päder Krabbe till Olssnääss war allareda till Swärgie förrest för än han wiste at något tingh så hastigt j juhlehelgedagarna skulle blifwa, såsom och war bortreest her ifrån landet för än tinget blef lyst, och protesterade wälbendmbdh Pär Månsköldh häremot på expenser, hinder och omkostnadh. Men doch till öfwerflödh wardt bemälte Pär Månskiöldh här j dagh af rätten begiärandess, att dedh på en wiss dagh och termijn kunde blifwa hållet arfweshifte effter sahlig wälborne fru Boell Pärssdåtter, som för detta haar posiderat Åkerwijkz gårdh, nembligen så wijda odelzjorden kunde angå, både j löst och fast, honom och hanss medharfwingar emellan att quetuera, alldeless bådhe för ätt och slächt effter Nories lagh. Hwarföre ähr resolverat, att skifftet skall skee på den 13 februarij nästkommane, då cronanss befalningzman wälbetrodd Swen Anderson medh häradzdomaren Petter Dragman och laurätten skola sigh på åfwan berörde tijdh att inställa på Aggerwijkz gårdh och dermedh komma till een endskaph och godh sluth, effter såsom wälborne Päder Månskiöld ju förr ju heller, kunde bådhe crohnones rättigheeter iempte andre creditorer som en rett witterligh giäldh at afbetala och contentera.

 

 

 

 

7 ) Börje (Olsson ”junker”) i Valsäng resterar med två års skatt till Marareta Hvitfeldt för samma gård. Fogden till Sundsby gods menar att Börje förbrutit sin taga på gården , i synnerhet som han dessutom olagligen bortsäljer hö . Börje klagar över att kronans skatter först har måst betalas, men lovar att betala sin skuld till Margareta Hvitfeldt innan kyndelsmässan ( 2 februari).

 

Wälachtatt Christen Erichsson wälbenämbdh fruu Margreta Hwijtfeldtz fullmechtige och fougde här på Tiöhrn , som f ör rätten hadhe instämbdh Börje j Hwalssengh , och honom tilltalte f ör 2 åhrss jnnestående skatter och rättigheter till bemälte fruu, nembligen för anno 1663 och 1664, och förmente han f ör sådane motwilligheet och olydna skull emot sin hussbonde borde hafwa förbrutet sin fäste och taga, landsleijebalken 1 capitel. För det andra tilltahlte honom för en hop höö som han sällier ifrån gårdhen Hwalzengh, hwilket ochså ähr emot lagen, landsleijebalken 11 capitel. Här emot at swara mötte bemälte Börje j Hwalzengh och därtill swarade, han kunde icke yda så månge skatter och vthlagor förmedelst dhe månge extraordinarie uthskylder som åhrligen böör vthgifwass till Hanss Kongl. M:t och crohnan, men badh bemälte Christen Erichsson på wälborne fruuns wägnar, som henness fougde och fullmechtigh ähr, som för frunss jntrader åhrligen bör giöra reda och räckenskaph före, at han wille der medh gifwa bemälte Börie dilation, och bad honom om förlåtelse, han wille gierna betala till nästkommande kynderssmesso. Män sade bemälte Börie ochså här hooss, att bemälte Christen Erichsson fougden hade för dhe jnneståennde vthskylder till frun 2 stycken köör j pant, och förmente han effter goda dannemäns wärderingh därj nu sin fulla betalningh, medh mehra ordh parterne emellan föll. Män bemälte fougde Christen Erichson på sin fruuss wägnar härutinnan wardt domb begärandess. Blef härpå resolverat och af rätten afsagdt bemälte parter emellan, at där så frampt ofwanbemälte Börie j Hualzengh sigh innan nästkommande kynderssmessotijdh eller dess termijn icke betahlar sine jnnestående skatter och rättigheeter till wälborne fruu Margreta eller dess fullmächtige wälachtatt Christen Erichssön, då hafwa förbrutet sin fäste och förste taga effter Norigess lagh, landsleijebalken 1 capitel. Anbelangande dhet höö som bemälte fru Margetass Huitfeltz bonde Börie ifrån henness gård Hwalzengh henne oåtspordt haar bortsåldt, som idagh här för rätten intet kunde emot seija, böör derföre plichta effter landsleijebalkens 11 capitel, och dessförutan emot sin rätta jorderott all lydighz och hörigheet, som en ehrligh leijläning och lanboo wähl anstår at praestera och effterkomma.

 

 

 

 

8) Asmund i Bö åläggs att betala sin skatteskuld till Margareta Hvitfeldt.

 

I lijka måtto ähr Assmundh j Böe för sine jnnestående skatter och vthskylder blefwen befallat af rätten till bemälte fru Margareta Hwidtfält eller dess fulmechtige på förleden termijn att betahla, eller och at lijda derföre effter lagen som förr ähr afsagt.

 

 

 

 

9) Grevens fogde Anders Larsson stämmer Börje (Olsson ”junker”) i Valsäng om resterande skatt för Kärreberg i Stala sn från år 1661. Börje svarar, att han endast brukat 1/4 i Kärreberg nämnda år medan hans svåger Anders Nilsson (Mörk) innehaft en annan fjärdedel i samma gård. Rätten ålägger Börje att betala den skatt som ankommer på hans fjärdedel inom 14 dagar.

 

Wällachtatt Anderss Larsson hade instämbdt Börie j Hwalzengh och honom tilltahlte för någon jnnestående skatt för anno 1661, belöper sigh tillsamman 14 mark 12 skilling sillfwermynt af Tierrebergh gårdh. Häremot bemälte Börie j Hwalzengh mötte och swaradhe, att han brukade icke mehra på sin anpart än 1/4 part, den andre 1/4 parten, som ähr hanss hustrus systerman benämbdh Anders Nilsson, som ähr sedan vthreest j danska orter, den part kommer honom till at betahla, men hwadh Börjess 1/4 part anbelangar, den wille han tillfyllest giöra. Resolutio: Altså blef herpå resolverat och afsagt, att bemälte Börie j Hwalzengh ähr häraf blefwen oppålagt, samma 1/4 part som ähr 7 mark 6 skilling at betahla, noch för jnnestående jordzbookzskatten nemligen 8 daler 18 skilling till Hanss greflige Excellentz herr rijkzdråtzens fullmechtige at betala innan een halff månadz dagh, som han ähr blefwen skyldig pro anno 1664, eller och at lijda vthwerderingh effter Noriess lagh köpebalken 3 capitel.

 

 

 

 

10) Erik (Helgesson) i Kuballe stämmer Helge (Nilsson) i Krogsdal om arv. Eftersom denne vägrat att inställa sig trots instämning tre gånger, kommer rätten vid nästa ting att avkunna dom, antingen Helge (Nilsson) inställer sig eller ej.

 

Erich i Koballe hade jnstembt Hellie i Krokzdahl för arff, nu 3. gången. Men Hellie icke mötte här för rätten, hwarföre böör honom denne gången plichta stemnefall 1 mark sölff, men kommer han icke till tingz widh jnstembning 4. gången, då skall domb gå j saken.

 

 

 

 

11) (Förre länsmannen) Dinnis (Jönsson) i Gunneby stämmer Mats (Markusson) i Kållekärr för slagsmål. Eftersom denne anmäler laga förfall uppskjuts målet till nästa ting (se 650509-5).

 

Mattis j Kållekier instembt af Dijniss j Gunneby för slaxmåhl, mötte icke, men wijste sitt laga förfall, doch skall han möta till nesta tingh.

 

 

 

 

12) Jon i Häggvall har knivskurit Måns i Tångeröd och döms att böta 2 rdlr. Den knivskurne avstår från ersättning för sin skada och parterna förlikes.

 

Blef Joen j Heggewall jnstämbdh för det han hade skurit Månss j Tångeröd medh en kniff. Jonn mötte och läth skadan besichtigass, altså befinness ett såår wara skurit Månss j Tongerödh j sin arm, hwarföre han derföre skall plichta 2 rixdaler till Kongl. M:t och crohnan effter lagen. Och såsom wederparten som målssäganderätten hafwer j handen beder för honom, altså får han intet för såhramåhlet eller någon annan lijden skada, derpå gofwo dhe hwarannan sina hender och woro dermedh wänligen och wäll förlijkte.

 

 

 

 

13) Olof Kristoffersson i Toröd uppbjuder samma gård första gången, odelsmännen till lösen.

 

Oluff Christophersson j Thorrödh på Tiöhrn j Klöffdaal sochen låter uppbiuda bemälte Torrödh gårdh der han nu påboor, förste gången, för ätt och slecht.

 

 

 

 

14) Reer Olsson i Toröd erkänner lägersmål med Karin Persdotter i Varekilsnäs och döms att böta 12 rdlr. Kvinnan skall själv svara för sina böter (se 661203-10).

 

Befallningzmannen wälachtatt Swän Andersson hade för rätten låtet jnstembna för rätten Reer Olsson j Torrödh å skatte, ogifft, för lägerssmåhl medh ogifft qwinfålk Karin Päderssdåtter j Nääss på Oroust. Mötte bemälte Reeor Olsson och widhgick giärningen, dy skall han plichta effter Christian IV resess 12 rixdaler, pagina 191. Män kohnan som ähr på Oroust, skall sielf för sigh böta eller och at lijda straf på kroppen effter bemàlte Kongl. reses.

 

 

 

 

15) Två unga män från Burås har berättat, först för bönderna i Myggenäs och sedan för länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal, att de blivit slagna och förolämpade av Henrik Staffansson i Höviksnäs . Denne har dessutom kallat de nya svenska makthavarna för ”tjuvar skälmar och mördare”. Männen f rån Burås frågar länsmannen, om det ej råder fred i landet. Eftersom Henrik Staffanssons förtal anses grovt, låter rätten arrestera honom och hänskjuter målet till landshövdingen.

 

På ofwanbemälte dato hade crohnoness befalningzman wälachtatt Swen Andersson jnstembt här för rätten Hinrich Staffanssonn på Hööwijkznäxss, och honom tillsporde hwadh för skällerij och slaxmåhl som han hade begångit på 2 vnga karrar, som woro hemma vthi Buhrååss, sampt der hooss skieldt denn swenska nationen för tiufwar och skielmar etc . Mötte bemälte Hinrich Staffansson här j dagh för rätten och alldeless dertill nekade , at han icke hade samma Buuhråhsboor skiäldt , men bekende detta , at dee höllo hwar andra j håret och slogoss dicht på backen. Crohnones lenssmann härsammastädes wälachtatt Hanss Rassmusson betygade här för rätten, at för en kortt tijdh sedan vngefär 3 weckor för juhl, kommo 2 . Buhråossboor in vthi hanss huuss och beklagade sigh, huru illa dhe blefwo slagne , vthskälte och handterade på bemälte Högwijkznääss af bemälte Hinrich Staffansson, medh en annan man benämbdh Joen j Heggewall, och tillsporde länssmannen om det icke war freed j landet ? Därtill swarade länssmannen ”Ja” altså badh dhe honom, för Gudz skull, att han sådant öfwerwåldh för öfwerheten wille låta förständiga. Vthi lijka måtto havwer bemälte Henrick medh sine interesenter skäldt dhe swänske för tiufwar, skällmar och mördare, som samma gångh skedde på backen uthanför huuset på bemälte Hööwijkznääss. Äfwen samma smähliga ordh som ofwanbemält ähr, wittna effterskrefne sig sådant hafwa hördt af bemälte Buuråhssboor, nembligen Biörn i Möggenäss, Olaf Jfwarson och Anderss Nillsson jbidem. Noch mehra dagen effter som war den 13 dito, framkomb för rätten Torkell j Möggenääss och bekende, att desse bemälte 2 Buuhråhsboor wore kombne inn hooss honom och hanss sohn, köpte 5 alnar lerfft af dem. Så sporde samma Buuhråhsboor hwadh det ähr för fålk, som boor på holmen der widh ferristaden, dhe hafua welat taga lifwet af oss. Så swarade Torkell, hwadh dhe hadhe sin emellan: ”Drucko I medh dem?” Derpå swarade dhe ”Neij, intet ööhl fingo wij, och intet drack wij medh dem”. Derpå wille han medh dhe andre ofwanbemälte wittnenn afleggia widh eedh enär påfordrass, som ähre ährlige boofaste dannemän. Såsom detta ähr en grof saak, som denne rätten för denne gången icke vnderståår sigh dermedh at befatta, men blifwer denne ransakningh remitterat till Hans Excellentz herr rijkzrådetz och gouverneurens wijdare sentiment och gåttfinnande. I medler tijdh blifwer Hinrick vthi crohnoness förwarningh, så frampt han icke (steller) nöijachtigh caution eller borgen. Actum ut supra.

 

 

 

 

16) (Lagrättsmannen) Anond Bryntesson i Röra i Stenkyrka sn stäms återigen för bärgarlön för en tunna olja (se 641212-16). Anders Simonsson i Hovlanda berättar  att för 18 år sedan har han med Olof Ambjörnsson i Dyreby och Per Vilhelmsson (d.ä) i Toftenäs, bärgat en tunna olja ur havet. Denna tunna har förvarats i en bod i Toftenäs intill dess Anond på sin faders (som var strandfogde) vägnar hämtat den och utlovat 10 rdlr i bärgarlön. Såväl nu som tidigare nekar Anond till att ha utlovat någon bärgarlön och säger sig ej känna till tunnans vidare öde. Slutligen försäkrar han ånyo, att han aldrig blivit stämd om denna sak under den danska administrationen. Rätten uppskjuter målet tills dess ökad klarhet i ärendet uppnås (se 660621-7).

 

Befalningzmannen Swän Andersson frågade Annon Bröntesson j Rööre j Steenkyrka sochen, om Annondh icke hade tillförende j dhe danskess tijdh blefwit jnstembdh för rätten för den tunna ohlia, som på nesthållet tingh der på klandra(t) blef. Hwartill bemälte Annondh swarade: ”Neij” men aldrig för samma tunna ollia blefwen jnstembdh för någon rätt. Åtherigen blef Annondh Bröntesson i Röre jnstembdh om den tunna ollia, som på sidst förledet tingh blef derom protocollerat eller inskrefwet, af Oluff Ambiörenson j Dyrby, Anderss Simonsson j Hofflandh, och hade bemälte Annondh tillagt. Mötte Annondh och alldeless dertill nekade. Oluff Ambiörensson j Dyrby och Anderss Simansson j Hotlandh wittnade här för rätten om den tunna ollia, som j dhe danskes tijdh blef bergat. Anderss Simonssons bekennelsse war denne, att för 18 åhr sedan på en tijssdagh så kom Anderss heem ifrån siöön, om måndagen näst dereffter om morgon tijdeligh, så lop han åt Marstrand och wille sällia den fisk dhe hade fått, men wijdh Tofftenääss strandh så kom bemälte Annondh Bröntesson till dem, och han fölgde dem på skutan till Marstrandh, och då dhe kommo söder om Klädessholmen, så sadhe derass skeppare Pär j Tofftenääss: ”Wij willia taga wår bergarelöhn för denne tunna ollia j Marstrand, effter det ähr vnder een crohna, ingen kan giöra oss någon skada derföre. Dertill swara de bemälte Annondh ”Neij”, ”det skall I icke, det kommer oss till, och wij skohla gifwa eder belgarelöhn”, altså blef skepparen och Annondh förlijkte medh hwarannan, och derföre rechte alla 4 man sin handh på 10 rixdahler j bärgarelöhn, sedan war Annondh hooss j 2. dagar j Marstrandh och fölgde dem hem igen och när dhe kommo till Tofftenääs strandh, då satte dhe tunnan på landet, och han war der hooss, och då war Annondh sielf medh, och satte Hellie tunnan in i stugun j Tofftenäss, och några dagar dereffter, som dhe wore vthlupne till siöhn, då togh Annondh ollien tunnan j derass frånwaru. Alt detta som bemält ähr, will han hålla widh eedh enär påfordrass. Mötte her emot Anondh Brönteson j Röre och härtill swarade, at hanss fader, hwilken war strandhfougde widh berörde tijdh, och han fick budh till sigh, at dhe haar funnet något wrak, altså förreste hanss fader uth och skulle den beesee, och när hanss fader hade tagit måhl af bemälte ollie tunna, så kom han derifrån heemb, men bemälte Annondh Bröntesson bekenner sielff dätta, at han togh lijtet igenom et hool som et finger diup af samma ollietunna, och dhå lågh hon inn j Tofftenääss bodh hooss Pär Wellamsson, men hwar samma ollia ähr kommen, det weet han icke. Befallningzmannen wälbenämbdh Swän Andersson frågade bemälte Anondh Bröntesson, om han hade intet hördt eller tillförende warit klandrat för denne ollietunne j dhe danskess tijdh, hwartill Annondh alldeless neekadhe. Länssmannen på Tiöhrn wälachtatt Hanss Rassmusson wittnadhe, först han war blefwen länssman här sammastädess, så kom Kerstin Joonssdåtter j Tofftenääss till honom, och berättade, at henness sahlig man Pedee Wellamsson medh hanss sälskap, hade funnit 1 tunna ollia j västersiööhn, och fördt den hemb till Tofftenääss, och drogh så åth siöhn igen. Och j medler tijdh kom bemälte Annondh Bröntesson och vthtogh bemälte ollia, om derföre hade han låfwat j bärgar löhn 10 rixdaler, och begärade hon, at länssmannen på det wänligaste, at han wille hielpa henne till rätta, at hon kunde bekomma samma bärgarelöhn, hon wille gifwa honom derföre 1/2 parten deraf. Härpå wille bemälte länssman Hanss Rassmusson afleggia widh eedh enär påfordrass. Förbemälte hustru Kerstin Jonssdåtter, som nu boor på Oroust j Buhråhs, j sin inlagde shrifft här för rätten bekenner, at efftersom hon ähr tillspordt at wittna henness sanningh om denne bemälte tunna ollia, som hennes sahlig man Päder Wellamsson sampt Olle Ambiörnsson j Dyreby, och Anderss Simonsson j Hofflanna, för en rundh tijdh sedan hadhe bekommit j wästersiöön, och den altså bergat och sedermehra fördt bemälte ollia hemb till Tofftenäss, den tillståår och bekenner hon j Gudz sanheet, at Annondh Bröntheson j Röre anammade den till sigh, och låfwade dem 10 rixdaler j bergarelöhn, daterat Buuhråhs den 30 maij anno 1664. På den tredie dagh juhl nästförleden tillsporde befalningzmannen Swen Andersson medh cronones länssman Jönss Holst, på Råssöö bemälte qwinna Kirstin Jonssdåtter, huru det war beskaffat medh samma tunna ollia. Då swaradhe hon, at så sant som hon lefwer, haar Anondh Bröntsson warit och tagit samma ollia j henness huuss uthj Tofftenääss och kiörde ollien derifrån men hwar hoon blef af, det weet hoon icke, derpå will hon holla widh sin edh. Bemälte crohnoness befallningzman wä1achtatt Swän Andersson tillsporde åter igen bemälte Anon Bröntesson j Röre, om han aldrigh j dhe danskess tijd hade blifwet stembdh för denne tunna ollia. Hwartill bemälte Anondh alldeles nekade, eij heller ehrindrar han sigh detta och intet weet han derom, ähr denne saak till wijdare opskuten.

 

 

 

 

17) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Asmund (Andersson) och Björn (Engelbrektsson) i Knöde om skatteskuld, som de lovar likvidera.

 

Cronans länssman Hanss Rassmusson hadhe instämbdh Assmundh och Biörn j Knöö, och dem tilltalade för någon resterade chrononess rättigheeter. Häremot mötte bemälte män och swarade, att där ähr någon twistigheet, doch att helfften hwar af jnneståendhe rättigheeter böör dem widh anfordran till crohnoness lenssmann at betahla, eller och begge bemälte bönder widh nästa tingh medh lagelige wittnen annorledess afbewijsar.

 

 

 

 

18) Länsmannen Hans Rasmusson har begärt, att hans granne Björn Olsson i Myggenäs skall upphöra att hugga i deras samfällda utmark. När länsmannen tillsammans med lagrättsmannen Olof Ivarsson i Myggenäs kommit till Björn Olssons gård, har denne varit ohörsam samt skällt ut länsmannen så grundligt, att denne ”gjorde Jesus kors för sig och visste intet annat, än mannen var bliven galen till överflöd”. Björn Olsson erkänner sig ha fällt de mesta skällsorden som vittnena uppger och ber länsmannen om förlåtelse. Denne godtar dock ej någon förlikning, och tvisten uppskjuts till nästa ting (se 650508-12).

 

Länssmannen Hanss Rassmusson hade jnstämbt Biörn Ollsson j Möggenääss den 11 januarij, så kom Hanss Rassmusson j hanss gårdh, så tahlte han widh hanss folck, och frågade om Biörn war hemma. Så sadhe dhe: ”Ja”. Bemälte Hanss Rassmusson begärte att han wille gå uth till honom, efftersom Hanss hade något medh Biörn at tahla, män nähr bemälte Biörn kom uth, så sade bemälte Hanss Rassmusson till Biörn Olsson: ”Iagh hafwer fullan hafft mit budh neder till edher om något, som kan wara huggit j mit kiärr, altså kommer iagh dijt neder j dagh, så förnimmer iag at der skall wara huggit seedan iag drogh hemb, och det berättas, at edert fålk skulle hafwa huggit det, hwarföre iagh will hafwa eder Biörn Olsson, wänligen embedit, det I icke wille låta offtare edert folck hugga något j mit kierr, iag skall icke låtha hugga så mycket ifrån eder, som den ringaste qwist uthan iagh bedher eder derom”. Bemälte länssman Hanss Rassmussonn framfördhe wittnessbördh härom, nembligen Oluff Ifwarsson j Möggenäss bekende, at bemälte länssman Hanss Rassmusson kom till bemälte Biörn Olsson förleden onssdagh den 11 januarij, och som han war kommen neder ifrån sin mark, och dermedh gick opp j bemälte Biörns gårdh, så begärte bemälte Hanss Rassmusson, at bemälte Oluff Jfwarsson och Anderss Nillsson wille föllia Hanss vpp j bemälte Biörn Olsons gårdh, då kom bemälte Biörn Olson j Möggenäss uth effter bemälte Hanss länssmanss begieran, och tilltalte bemälte länssman desse föreskrefne ordh till bemälte Biöhrn, så begynte Biörn at swara: ”Ähr det dit kiärr?” ”Iagh menar så” sade Hanss Rassmusson. ”Neij” sade Biörn: ”förr skall diefwulen fara inn j digh, länssman som du äst, om iag skall mista mit lijff der öfwer”, medh andra flera skiäldzordh. Så wände bemälte länssman Hanss Rassmusson sigh ifrån honom och giordhe Jesus korss för sigh, och wijste intet annat ähn mannen war blefwen galen till öfwerflödh widh. Länssmannen gick ifrån honom, så stodh bemälte Biörn Olsson och ropade effter honom: ”Glödande, gråå och diefwulen skall fara j digh, länssman som du äst, jagh har skattat för min gårdh”, skreek än opp j wädret, ”iagh tackar Gudh att iag ähr ingen tiuff och intet tiufferij har iag giordt, och dertill medh haar iagh skattat för min gårdh j 40 åhr, du skall fara een fahners färdh och bylöparen medh digh”, hwilket bemälte Biörn offta gångor opropadhe. Bemälte Biörn Olson j Möggenäss mötte häremot för rätten och swarade, att den samme dagh om morgonen så hade länssmannen Hanss Rassmusson skickat bemälte Biörn budh medh twenne män, Anderss Nillsson och Tårkell j Möggenääss, efftersom dhe boor in på öijarne, medh mehra widhlöfftige ordh och tahl Biörn sadhe som intet behöfwess att inshrifwass. Så framstodh bemälte länssman för rätten och begierade at bemälte Biörn Olsson icke wille låfwa någon at hugga j samma kiär, eller sielff låta hugga derj, förnn enemarken dem emellan wahr afdheelt, alt dhe andre skiäldzordh bekende Biörn sigh hafwa sagdt, vndantagandes det ordet gråå diefwulen, swarade han aldrigh hafwa sagdt, och badh bemälte länssmannen om förlåtelse, men sade han haar altijdh hållet länssmannen för sin wän. Men länssmannen Hanss Rassmusson wille deremot sigh till ingen förlijkningh medh bemälte Biörn Olsson sigh at bequämma, men högeligen protesterade bemälte Hanss Rassmusson emot bemälte Biörn Oluffsson. Blef dermedh denne twist parterne emellan oppsatt till nästa tingh.

 

 

 

 

19) Jöns och Per (Olsson) i Evja har olagligen huggit 12 stycken ekar: Eftersom skogsfogden Olof Hofman ej infinner sig vid tinget, uppskjuts målet till nästa ting (se 650508-10).

 

Jönss och Päder i Äfwia på Tiöhrn boendes wore jnstembdhe af länssmannen Hanss Rassmusson angående någon skogzshadha, som dhe skulle hafwa begångit vthi Röggenääss skough, som hörer vnder bemälte Äfwia gårdh, som war vnder laghmannen wälborne Carll Pommereningh, nembligen effter besichtelse 12 stycken ekar, hwilka ähre anno 1663 och anno 1664 blefwe hugne på bemälte Efwia marck, som Oluff Ifwarsson och Månss Andersson j Heggewaldh effter derass jnlagde zedell hafwa besichtigat. Mötte bemälte Jönss och Päder j Äfwia her för rätten, men efftersåsom skogzfougden Oluf Hofman på Oroust icke her wijdh tinget lät sigh finna tillstädess, som effter sin anförtrodde fullmacht böör öfwerslicht hålla jnquisition och för rätten sådant at låta incitera, hwarföre ähr denne saak blefwen opsatt till nästa tingh, intill dess den af bemälte Oluff Hofman blifwer lagligen instembdh, då gååss derom hwadh rätt och lagligt ähr.

 

Folke Almegius