|
ANNO 1665 den 11 octobris höltz åtherigen tingh uthi den gårdh
Röre på Tiöhrn j Stenkyrkia sochen, öfwerwarandess crohnones
befallningzman wälförståndigh Swän Andersson, medh heradzdomaren Petter
Dragman, länssmannen Hanss Rassmusson medh sex laghrätzmän dhersammastädes.
1) Ön Lilla Brattön i sundet mellan Tjörn och Inland har
donerats till Rutger von Ascheberg. Tvekan har sedan uppstått om till vilken
socken Lilla Brattön hör. Tingsallmogen vittnar, att ön tillhör Valla sn
och att öns invånare alltid sökt sig till Valla kyrka. Regeringen har därmed
donerat en holme till Ascheberg som rätteligen tillhörde Tjörn och redan
var bortpantad till Per Brahe.
På samma dagh låth befallningzmannen Swän Andersson vpläsa
en copia av Kongl. M:tz nådigste ankombne breff till Hans Excellentz wälborne
herr gouverneuren Harall Stake anordnadh, daterat Stockholm den 23 augustij
anno 1665 jnnewarande åhr, huarutinnan Hans Excellentz af högstbemälte
Kongl. M:t blifwer anbefallat granneligen att låta ransaka om een öö, benämbdh
lilla Bratöö, som för en tijdh sedan war förundt till herr generalmajoren
Ashenbergh, och då var Kongl. M:t eij annorlunda vnderrättadh, än at bemälte
öhö eller holma, af sådana willkor war, at een sådan disposition dheröfwer
kunde giörass. Men sedermehra ähr inför högstbemälte Hans Kongl. M:t en
berättelse inkommen, som skulle bemälte holma eller öö lyda och liggia
vnder Tföhrn, hwilken ohrt medh dess pertinentzier Kongl. M:t sigh uppåminner
wara utaf högstbemälte sin sahlig herr fader och glorwördigst jhugkommelse
för hypothicerat och pantsatt åth den högwälborne grefwe och herre, grefwe
Päder Brahe, Sweriges rijkess drotzet, huarföre och såsom j fall dhet såledess
föresätter att holmen eller bemälte Brattöö till Tiöhrn lyder och hörer,
den samma då af samma condition och natur böör wara som sielfwa Tiöhrn,
och såledess högbemälte Hans höggrefl. Excellentz och nådess herr
rijkzdrotzens panterättigheet uthan hanss praejudice icke kan vndandragas,
altså hafwer Hans Kongl. M:t till at wara medh wissheet om saaken effterrättadh,
j nåder wellat Hans Excellentz wälborne herr gouverneuren hermedh committera,
at Hans Excellentz wille granneligen låta undersökia, om mehrbemälte holma
eller öö till Tiöhrn befinnes, medh mera dess jnnehåldh etc.
Befallningzmannen Swen Andersson tillsporde menige allmogen som tillstädess
wore, om den annorlunda witterliget war, änn bemälte lilla Brattöö
alltijdh hafwer lägat vnder Tiöhrn. Hwartill de swarade, at hwarken dhe
eller derass föräldrar för dem hafwa annat wijst, än bemälte lille Brattöö
ju hafwer lägat till Walla sochn som tillhörer Tiöhrn, och det af ålder
warit, så länge någon man kan minnass. Och dhe samme folk som tillförenne
hafwa bodt dher på, hafua altijdh sökt Walla kyrkie och der sammastädess
sine dödhe begrafwa låtet, dedh dhe ännu giöra. Hwarpå bemälte
befallningzman her af tinget et sanfärdigt tingzwittne wardt begierandess.
2) Prosten Anders (Hartvigsson) på Tjörn klagar över att
ölstuga hålles på flera gårdar under söndagar, och att bönderna hellre
samlas där än i kyrkan. Allmogen erinras om gällande förbud mot ölutskänkning.
Undantagen är länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal i Valla sn, som är ålagd
att vara gästgivare.
Befallningzmannen wälactat Swän Andersson proponerade
hurusåsom probsten herr Anders hafwer klagat öfwer en part, nembligen Sörby,
Krogxdaahl, Brattöö, Höghwijknääs, som håller krögerij och ööhl till
salu, att när dee om söndagarne eller andre höga fastedagar skole besökia
Gudz församblingh, då låta een part bönder finna sigh på bemälte krogar,
hwarmedh gudztiensten blifwer förachtat och j stellet mycken ond förargerligit
leffwerne Gudh bettre öfwerhanden tages, och emädan sådanne excesser
strijda bådhe emot Gudz och wärdzligh lagh och resolutioner, hwarföre ähr
j dagh her widh tinget lyst, att sådane krogar skolle effter denne dagh
aldeless wara förbudne och afskaffade, och slijkt tappande wara bemälte bönder
förmenat, samma öhl förbrutet till huussarma, sampt dess förutan att
plichta till derass herreskap 10 rdlr effter recessen Christian Quarttij
pagina 309. Men länssmannen Hanss Rassmusson ähr effter höga öfwerheetennes
nådigste befallningh effterlåtet at wara herbergerare och gästgifware för
den fremmande man som igenom landet reeser, och honom hermedh accommodera emot
skähligh betahlningh effter lagen och Kongl. förordningar.
3) Hans (Olsson) i Olsby har blivit knivskuren av båtsmannen
och gårdbon Olof Nilsson och begär ersättning för sin skada. Eftersom båtsmannen
är utskriven i kronans tjänst och blott en av borgensmännen är närvarande,
uppskjuts målet till nästa ting (se 660131-3).
Hanss j Olssby j Steenkyrkia sochn kom för rätten och
beklagadhe sig öfwer en crononess båtzman, benämbdh Olle Nillsson, hwilken
j nästförleden sommar uthi Tårleby blef stucken för hans bröst medh en
kniff. Bemälte båtzman war icke tillstädess, men förreest uthi crohnans
tienst, doch berättade länssmannen Hanss Rassmusson, att lagrätzmannen
Brynill j Ååsseby, medh hanss broder Olle jbidem, at hafwa gåt j löffte för
honom, förmente derföre bemälte länssman Hanss Rassmusson, att förlöfftingzmännerne
böre jnstå och betala bemälte Hanss j Olssby den skada tidzspilla,
barberarelöhn sampt saköhren till Kongl. M:t och cronan. Denne saak är
upskuten till nästa tingh, emädan bemälte B(r)önnil j Åsseby lerfade ?
sigh på befalningzmannens zedel om båtzmannens hefftelse först af
frambwijsa, deriempte bemälte Olle j Ååsseby som den andra cautionsman och
widh jnstembningh härför rätten at låta sigh infinna.
4) Olof Reersson (Green) till Rossö stämmer Kristoffer
Simonsson och Sven Kristoffersson från Hovlanda om olaga skogsavverkning på
Rossön. Svarandena har tidigare lovat ersätta Olof Reersson med en ”våla”
långa och förbinder sig nu att inom en halv månad fullgöra samma löfte.
Wälborne Oluf Reersson till Rossöhn hade igenom
befalningzmannens Swen Anderssons citation j rätta låtet citera Christoffer
Simmansson och Swen Christoffersson uthj Hoflandh belangande een wåhla långor,
som dhe för nogon åhr hafua warit förlijkt medh honom at betala för något
olagliget skoghugg, som dhe uthi hanss skogh på Råssöhn hafwa begångit,
hwilket derass förlijkelsemåhl dhe intet hafwa wellat holla eller
effterkomma, förmente derföre igenom sitt skrifftelige försett, att dhe för
slijkt olagliget skoghugg böre straffas som för annat tiufwerij. Swen
Christoffersson möte tillstädes och widhgick sin förlijkelsemåhl och
lofwade at betala sin anpart utan någon wijdare rättegångz process jnnan
1/2 månadz dagh. Erich Christoffersson j Hagetorp lofwade på Christoffer
Simonssons wägnar och den 1/2 part innan 1/2 månadz dagh at betala och
clarera.
5) Befallningsmannen stämmer Jörgen (Svennungsson) och
Rasmus Eskilsson i Kurlanda om samma gård, som i jordeboken redovisas såsom
ett skattehemman med en underliggande ”kyrkoäng” Lilla Kebene. Jörgen
och Rasmus visar sin åtkomst till 9 öresbol odelsjord i ödegården Lilla
Kebene. Om Kurlanda vet bönderna ej annat än att det är en kronogård och
Rasmus visar sitt tagebrev av år 1647 på sin jordlott. Befallningsmannen
anser därför, att Kurlanda skall uppföras bland kronohemmanen eftersom den
odelsjord som Kurlandas bönder äger ligger i ödegården Lilla Kebene (se
660131-5).
Befalningzmannen Swen Andersson hade stembt dhe bönder j
Kurlandh j Stenkyrkia sochn medh derass odellz och adkompstbreff på den gårdh
Kurlandh, som dhe påboor och j crohnones jordebook kallas et skattehemman,
hwarunder brukass en kyrkieengh, som kallass lille Kibenne, som räntar effter
jordeboken 3 pund smör. Mötte heremot för rätten föreskrefne bönder,
nembligen Jörgen och Rassmuss j bemälte Kurlandh, och inlade först et
pergamentzbref daterat näste söndagen effter Helge Tree Kungars dagh 1543,
lydandess på 9 öhrssbohl iordh j Kibenne, som ähr försoldt till Ifwar
Nillsson 6 öhressbool iordh och Torbiörn Ifwarsson 3 öhrsbohl iordh. En
frambladess ett pergamentzbref, uthgifwit af sochneprästen på Tiöhrn herr
Nillss Jönsson medh någre lagrätzmän, daterat den 12. octobris anno 1578,
huaruthi förmähless, at dhe hafwa på den tijdh warit på en förlickningh
vthi Kurlandh, emellan Torsten Reerson j Åcker och Rassmuss Swenningsson j
Kurlandh, angående den ödegårdh som heeter lille Kibenne, och då hafwer föreskrefne
Torsten medh hanss modher och söshonnes ja och samtycke, vndt och tillagt för
sigh och sine arfwingar, allt den lått och part, som dem j samma lille
Kibenne tillkomb för den omak och bekostningh, som förbemälte Rassmuss och
hanss hustru hafwa haft och frambdeless hafua skulle, medh Torbiörn Ifwarsson
och hanss hustru Ambor Torstensdåtter, intill Gudh will kalla dem af denne jämmerdahlen
etc. Och bekende föreskrefne bönder här för rätten, at dhe icke äger någon
jordh i den gårdh Kurlandh som dhe upåboor, vtan den ödegårdh lille
Kibenne, som kallass uthi chronones jordebook een kyrkieängh, den skall wara
derass sanna odelsfordh nembligen föreskrefne 9. öhrsbohl jordh, och
Kurlandh ähr crohnones jordh, och mente uthi jordeboken att måste wara förskrefwen,
sampt berättade der hooss, att dhe uthi dhe danskes tijdh hafua gifwit sin
tredieåhrstaga för crohnejorden nembligen hwar tredie åhr 2 rdlr, och nu
sedan tagan är skifft, gifwa dhe hwart åhr 4 mark, endh för rätten
framblade föreskrefne bönder, fougden sahlig Jacob Nöhringz tagezedell
daterat 1647 den 27 aprilis, hwarutinnan förmäless, at han då (på) Kongl.
M:tz och chronones wägnar hafwer städt och fäst Rassmuss Eskellsson en
fierdepart j den gårdh Kurlandh j Steenkyrkia sochn. Laghrättzmannen Nillss
Christenson j Olssby bekende at Steenkyrkia kyrkia äger uthi Kurlandh 9. öresbohl
iordh, hwaraf han åhrligen upbär kyrkianns lanskyldh, som han wijdare achtar
medh kyrkiestohlen at bewijsa, och dee samma 9 öhrssbohl jordh af odelzfålken
af Kibenne at wara gifwen vnder kyrkian. Befallningzmannen Swän Andersson
satte uthi rätta, att efftersom dee Kurlandz bönder sielfwe bekenner, at dhe
intet äger nogon iordh i Kurlandh, och kyrkiewärden bekenner, at han upbäär
lanskylden af lille Kibenne, om icke då Kurlandh böör hereffter förass in
j crohnoness jordebook för ett chronehemman, och dee bönder j Churlandh at
stå Hanss Kongl. M:t och crohnan till rätta förmedelst dhe hafua
vnderslaget sigh chronanss jordh förutan böxelen och taga uthj så långsammeligh
tijdh. Blef vpskutet hermedh till neste tingh, då bemälte Kuhrlandz bönder
at bewijsa medh skifftebreff, huruwijda dee deruthj ähre berättigade.
Sammalunda skall och kyrkiestohlen upwijsas, hwadh sådan detta ähr skeedt, då
gåås derom hwadh lagh förmåhr.
6) Per (Svensson) i Siröd är instämd av Elin Börjesdotter
för slagsmål men kommer ej till tings.
Pedher j Sirödh war stembdh af Elin Börresdotter för
slagxmåhl, han mötte intet eij heller lyste sitt laga förfall, dy skall han
böta 1 mark sölf j stemnefall tingfahrebalkens 9. capitel.
7) Anders på Klädesholmen stäms av grevens länsman Johan
(Olsson) men kommer ej till tings.
Anderss på Klädessholmen war stembd af grefwens tienare
Johan, skall böta sitt stemnefall för han icke mötte 1 mark sölff.
8) Jakob (Nilsson) i Aröd stäms av (lagrättsmannen)
Bryngel (Nilsson) i Åseby men kommer ej till tings.
Jacob j Aarödh emot Brönill j Åsseby
blef tillkendt sitt stemnefall at plichta effter han icke mötte, at böta
sitt stemnefall 1 mark sölff.
9) Hans (Andersson) i Ottestala kräver 4 mark i resterande
köpeskilling för 2 oxar, som han sålt till Ivar (Olsson) i Tyft i Stenkyrka
sn. Denne har sålt samma oxar vidare till Rasmus på Instön vid Marstrand.
Eftersom djuren ej hållit önskat mått, har Rasmus vägrat fullfölja köpet.
Då har Ivar måst slakta oxarna, vars slaktvärde om 8 rdlr han därefter
levererat till Hans' broder Börje i Lilldal. Tingsrätten menar, att Ivar
handlat i god tro och som han dessutom är fattig, förskonas han från
ytterligare krav från den ursprunglige säljaren.
Hanss j Ottestahle hade stembt Jfwar i Tofft för 2 stycken
stutar han hade kiöpt af honom och dem sedan skickat till sin broder Börge j
Lilledahl, hwarpå skulle restera 4 mark. Häremot at swara mötte bemälte
Ifwar i Tofft och sade sigh wara förlijkt medh Rassmuss på Jnstöhn om sammn
oxar på Börgess wägnar, men när han fick see måhlet på oxarna, wille han
intet beholla oxarna efftersom dhe wore små, hwaröfwer han måtte slachta
dem och gifwa till Börge j Lilldahl 8 rixdaler, mente derföre samma oxar
wara betalte, alldenstundh han för sin goda willia ledh skada. Resolutio:
Altså blef här för rätten afsagt, at effterdij Ifwar j Tåfft, hafwer
sielff lijdit skada på bemälte oxar, dessförutan ähr han een arm och
fattigh man, som intet hafwer att betala medh, hwarföre frijkenner rätten för
dess söckningh j dätta måhl.
10) Länsmannen Hans Rasmusson stämmer Ivar (Olsson i Tyft
i Stenkyrka sn) för 23 rdlr 3 mk resterande skatt för åren 1661-62 för gården
Siröd. Ivar beklagar sin fattigdom men beviljas ej ytterligare anstånd,
eftersom Siröd såsom ett skattehemman ej kan befrias från resterande skatt.
Rätten låter därmed inteckna denna skatteskuld i odelsjorden i Siröd.
Länssmannen Hanss Rassmusson hade jnstembt Ifwar j Sirödh
för 1661 och 1662 åhrs resterande extraordinarie rentor aff samma gårdh Sirödh,
nembligen för sölffskatten 10 rixdaler, skiutz- och arbeetzpenninger 8
rixdaler, skrifwarohrten 3 mark, ryttarepenningar 3 rixdaler. Her emot mötte
bemälte Iffwar och bekende sigh bemälte räntor at wara skyldigh till
chronan, och gerna wille betahla, men för sin stoora fattigdomb skuldh kunde
han icke åstadhkomma så många penningar at betahla. Resolutio: Hwarföre
finner rätten skäligt, efftersom Sirödh gårdh ähr et skattehemman, och
Kongl. resolution derom förklarar, att slika skatteiorder j detta tillfället
kunna ingen förskoningh åthniuta, och chronan j dess åhrliga jnkompster
icke kan mista, huarföre hemwijsses Kongl. M:t och chronan emot dess
fordringh och krafdh uthi dess odelzjordh och egendomb uthj bemälte Sirödh gårdh
till en fullkommeligh betahlningh, som är in alless 23 rixdaler 3 mark, medh
mindre odelzfolken j medler tijdh will den jnfrällssa.
11) Truls (Larsson) i Sörby stämmer Simon (Olsson) i
Habborsby om en vadmalströja, som Jörgens (Andersson) piga i samma gård förlorat
och som Simons piga återfunnit. Parterna förliks inför tinget och ett
fredsvite om 12 rdlr uppsättes.
Trullss j Sörby hade här för rätten jnstämbt Simon j
Haborsby förmedelst klammerij dhe haft tillsamman om en walmarströija, som Jörgen
j Haberssby pijga hade tappat och Simonss pijga hafwer funnit. Parterne blefwo
om detta wähl förenade efftersom pigan som förlorat hade tröijan hade den
igenfåt, hwarpå dhe gofuo huar andra hender, sampt lades Simon j Haborssby
och Trulss j Sörby emellan ett witte, hwilken först denne giorde förlickningh
upbryter och j ringaste måtto ankar härpå, då skall den samme wara tillförtenckt
at betala till chronan ett par godha skattgille oxar om 12 rixdaler.
|
