Ting i Hällsberg i Stala socken 5 februari 1666

 

ANNO 1666 den 5 februarij höltz allmenneligit tingh på Oroust uthj den gårdh Hellissbärgh uthj Stahle sochen, satt då uthj herradzrätten Petter Draghman herradzdommare öfwer Oroust och Tiöhrn, sampt sex laghrättzmän. Öfwerwarande crohnoness befalningzman ehrligh och förståndigh Swän Andersson, medh länssmannen Jönss Hålst och menige almoge.

 

 

 

 

1) Karl (Ingorsson) i Timmerhult i Torps sn har bränt upp virke som hans granne Jon (Engelbrektsson) i Torp i samma sn ämnat bygga en gärdesgård av. Tingsrätten ålägger Karl att ersätta Jons virke samt böta 1 mk. Dessutom förordnar rätten om besiktning av den omstridda rågången mellan gårdarna Timmerhult och Torp.

 

Carll j Timmerhålt war jnstembd af Jon j Tårp för någon gärdessfegn, som han emot förbudh hafwer opbrändt. Här emot mötte Carll j Timmerholt, den frambladhe sitt skrifftlige försett eller jnlaga, hwaruthinnan han föregaf, hurusom bemälte Jon hadhe kiört den omtwistande gerdessfång på hanss egendomb, och wille uthan lagh och domb, taget och gerdet hanss egendomb medh, förmeente slijkt icke kunde tilstädias, medh mindre han det tillförenne hadhe wunnet det medh lagh och domb. Parterne blefwo härom sin emellan wäl förlijkte, at förbemälte Carll j Timmerholt skall igenföra och lefwerera på platzen, dher han samme gerdessfang togh, så många som han hafwer upbrändt. Belangande dhen o(m)twistige platz eller egendomb, dermedh blifwer det henwijst till besichtelsse män till nästkommande wåhr, då gååss dem emellan hwadh lagh förmåhr. Skal ochså herföruthan Carll böta, för det han medh wredt modh och sinne uthan ja och minne opbrände förbemälte Jon j Tårpz gierdessfang till Kongl. M:t och crohnan 1 mark sölff effter landsleijebalkens 26 capitel.

 

 

 

 

2) Karl (Ingorsson) i Timmerhult klagar över att Kjell (Jonsson) i Kyrkebyn har jagat hans dräng utför ett berg. Kjell genmäler att Karl och hans drängar hetsat sina hundar mot Kjells får, och när denne har försvarat dem, har drängen blivit skrämd och fallit utför berget. Eftersom denne ej fått något bestående men av olyckan förliks parterna inför rätten.

 

Carll j Timmerhålt hadhq stembt Kieldh j Kyrckeby för öfwerwåldh och slagxmåhl sampt för det han hafwer jagat hans dräng uth för eet bärgh, så at han deröfwer skulle hafwa fådt ondt j sin sijdha. Häremot mötte för rätten bemelte Kiell, och sadhe sigh icke hafwa rördt bemälte Carll till dedh onda j någon måtta, men Carll och hanss drängiar hafwer hidssat hans hundar effter hans fåår, och som han sprang effter at willia frelsa dem, då undlåpp drängen, och icke tänkte at willia röra honom j någon måtto. Carlls drängh blef här för rätten besynat, och befanss han hwarken jnn eller vthwändigh på kroppen något at skadha j någon måtto, dy blefwo parterne förlijkte om denne saak, effter ingen skadha war skiedd på nogon thera sijdha.

 

 

 

 

3) Gifte mannen Simon (Larsson) i Bössekärr under Blibräcka erkänner lägersmål med Börta Nilsdotter från Hogen, vilket skett i hans kvarnhus. Si- mon döms att böta 80 dlr eller att avstraffas med sex resor gatlopp. Börta skall böta 40 dlr eller hudstrykas framför tingsdörren (se 660618-14).

 

Simon j Bössekierr på Blijbreche mark, een gifft man, war jnstembd af crohnans länssman Jöns Hålst för begångit lägersmåhl medh ett ogifft qwinfålk widh nampn Börta Nilssdåtter j Hofwen. Häremot mötte bemälte Simon och widgick denne gärningh, och icke kunde neeka sigh ju medh bemälte ogifft qwinfålk nemblig Börta Nilssdåtter hafwa hafft sammanleije. Konan mötte och här för rätten och bekände, at bemälte Simon j Bössekierr war hennes barns den rätta och sanskyllige barnfadher, och sadhe hon, at lägerssmåhlet medh henne war skedt uthj hans qwarnhuuss. Resolutio: Hwarföre pålegger rätten bemelte Simon j Bössekierr, som ähr een echta gifft man, at plichta för sitt begånget lägerssmåhl medh förbemälte kohna Börta Nilssdotter, effter den swänska straffordningen den 1 artikel anno 1653 uthgången, nembligen 80 daler sölfwermynt, hwar så frampt böter icke uthlegges, då löpe Simon j Bössekierr 6 gånger gatulåpp, sampt kohnan Börta Nilssdåtter, som här för rätten tilstodh och bekändhe hafwa hafft olofligh beblandelse medh bemälte Simon j Bössekiärr, som war een echta gifft man, skall bötha för sigh sielf effter hon ähr ogifft, till Kongl. M:t och crohnan nembligen 40 daler silfwermynt. Der icke böther kunna af henne erlagde och betalte blifwa, då huudhstrykes kohnan Börta för tingxdören, effter wälbemälte Kongl. stadgas jnnehåldh och förmählandhe.

 

 

 

 

4) Gifte båtsmannen Tore i Näverkärr erkänner lägersmål med Inger (Andersdotter) från Gåsedalen (under Ammedalen, se 651013-6). Tore ber om förskoning eftersom han är båtsman och ej förmår betala böter. Rätten finner dock ej detta vara skäl till att lindra hans straff utan dömer honom till 80 dlr i böter alternativt sex resor gatlopp.

 

Thore j Näfwekiärr een gifft man, war ochså jnstämbd af cronans länssmann för begångit lägerssmåhl medh ett ogifft qwinfolk widh nampn Ingrj i Gååsedaahl. Här emot at swara mötte här för rätten bemälte Thore och widgick detta lägerssmål, och sadhe sigh wara een crohnans bååtzman, som inthet hafwer at bötha medh, och badh om förskoningh. Ty vnderstodh denne retten bemälte Thore, sigh icke honom mehra än andre för stijkt sitt förseende att frijdömma, men dömmess han j lijka måtto för sitt begångne lägerssmåhl som een echta gifft man medh ofwanbemälte ogifft qwinfolk Ingrj j Gååsedahlen, at plichta effter swänska strafordningens den 1 artikel anno 1653 uthgången, nembligen 80 daler silfwermynt till Kongl. M:t och crohnan, hwar och icke böther erlägges, då löpe bemälte Thore j Näfwekierr 6 gånger gatulåpp effter wälbemälte Kongl. stadgas jnnehåldh och förmälande.

 

 

 

 

5) Ogifte båtsmannen Olof Svensson stäms för lägersmål med två kvinnor, nämligen Åsa Andersdotter från Inland och Börta Jakobsdotter från Orust. Olof erkänner lägersmål med Åsa och begär att få äkta henne. Omsider erkänner han även lägersmål med Börta och döms till 12 rdlr i böter. Kvinnan skall böta 6 rdlr.

 

Crohnones länssman Jöns Holst hadhe jnstembt een ogifft båtzman benembd Oluf Swänsson, för begångit lägersmåhl medh 2 ogiffte qwinfolck, nemblien Ååse Andersdotter af Inlandh och Börta Jakåpzdåtter på Oroust . Häremot at swara mötte för retten förbemälte Oluf Swänsson och bekände godhwillig hafwa hafft lägerssmåhl medh bemälte Ååsa Andersdotter, och rächte han henne handh för rätten at willia tacha henne till echta. Men dedh andra quinfolket Börta Jakopsdotter nekadhe han, icke wara hennes barns barnefadher. Doch omsijder kunde han icke ifrångå ju hafwa hafft sin willie medh henne. Resolutio: Alt derföre pålegger rätten bemälte Oluf Swänssonn at bötha för sitt hafde lågersmåhl medh kohnan Börta Jakopsdotter effter Christian Quartij recess 12 rixdaler och kohnan för sin persohn at bötha effter wälbemälte Kongl. recess 6 rixdaler eller och at straffas på kroppen medh fengxell.

 

 

 

 

6) Simon (Sören Andersson Lätt ?) i Mölneby har i brev, daterat Halden i Norge den 21/11 1663, angivits av den fredlöse mannen Konrad Olsson (från Burås) för att ha köpt 4 alnar tyg av honom. Den åtalade nekar och åläggs att till nästa ting värja sig ”sig själv tredje”, att han ej handlat med den sedermera bortrymde Konrad (jfr 630409-1).

 

Simon j Mölneby war jnstembt af länssmannen Jenss Hålst, för det han hafwer kööpslagat medh een fredhlöössman, benämbdh Conradh Olson. Häremot mötte bemälte Simon j Mölneby och härtill neekade, at han aldrigh hafwer kiöpt eller såldt medh bemälte Conradh Olsson, sädhan han blef fredhlööss, jcke heller hafwer han warrit hoos honom och tilbudit honom något till kiöp. Befallningzmannen Swän Andersson framtedde ett bref som Conradh Olsson skulle hafwa skrifwit länssmannen Jöns Hålst, hwaruthj han tilståår, at Simon, för detta boendes j Mölneby, hafwer kiöpt fyra alen klädhe af bemälte Conrad, medh wijdare dess jnnehåldh, som inthet denne saak widhkommer, daterat Hall den 21 nouember anno 1663. Denne saak är opsatt till nästa tingh, aldenstundh bemälte Simon beropadhe sigh på at bewijsa han icke hafwer kiöpt föreskrefne klädhe af förbemälte Conradh, och hwar han detta efj gfther då laghwerge sigh sielf tridje, at han icke hafwer köpt förbemälte 4 alnars kläde och sålunda kööpslagat medh bemälte bortrymbde Conradh Olsson, efftersom han här j landet widh dhen tijdhen allaredhe fredhlöös war, effter köpebalkens 13 capitel.

 

 

 

 

7) Torbjörn Arvidsson i Jacklefjäll och Olof (Rasmusson) smed i (Nedre) Hoga, båda i Stala sn, anklagas för dryckesslag med den fredlöse mannen Konrad Olsson (jfr 630409-1). Olof erkänner att han i Torbjörns hus har druckit med Konrad, varefter denne efter slagsmål tagit Olofs sadel. Torbjörn hävdar att han ej varit hemma under Konrads vistelse i hans hus men kan ej bevisa detta och döms att såväl som Olof böta 7 rdlr för att de dolt en fredlös man.

 

Jönss Hålst crohnones länssman hadhe uthj rätta stembt Torbiörn Arfwidsson j Jaklefiäldh och Olle smedh j Hofwa j Stahle sochen, som af honom anklagas at hafwa drucket medh een fredhlöössman Conradh Olson. Här emot at swara mötte för rätten bemälte instembde böndher, och kunde bemälte Oluff smedh icke neka sigh ju hafwa druckit medh honom, och Conradh samme tijdh brukte perlament och slagxmåhl medh bemälte Olle smedh och togh ifrån honom medh gewalt hanss zadell. Men Tårbiörn nekar at han icke war hemma samme tijdh som Conradh war dher j huuset, som eij blef bewijst. Befalningxmannen Swän Andersson war heruthinnan domb begerandes effter lagen. Resolutio: Hwarföre resoluerade rätten at bemälte bönder skall plichta åtta örtugar 13 mark sölff, hwar för sigh effter manhelgebalken, 6 capitel, efftersom dee hafwa drucket, sampt duhlt och förtegat fredhlöössmannen Conradh Olsson och icke honom angifwet för crohnanz befalningzman som widhböör.

 

 

 

 

8) Befallningsmannen påminner allmogen om, att om den fredlöse mannen Konrad Olsson återkommer till bygden, må ingen hysa eller dölja honom utan istället låta gripa honom.

 

Crohnans befallningzman Swän Andersson läth j dagh uplysa för menige man här widh tinget at ingen effter denne dagh skall understå sigh at hysa och hemma dhen fredhlöse mannen Conradh Olsson, uthan wara tilförtänkt at när han hijtkommer j landet, låta grijpa honom, och det widh höga öffwerheetennes nådhe och onådhe som widhböör effter lagen.

 

 

 

 

9) Skogvaktaren Olof Hofman stämmer Reer i Gåre i Torps sn för olaga skogsavverkning på samma kronogård. Reer erkänner att han sålt timmer till Per Krabbe på Olsnäs samt till Käringön och Gullholmen och döms att böta 10 dlr.

 

Crohnans skoghwachtare Oluf Håmman hadhe låtet uthj rätta jnstembna Reor j Gåhre för olagligh skoghugg, som ähr bortfördt frå gårdhen och såldt på åthskillige städher. Häremot at swara mötte bemälte Reor här för rätten och bekändhe godhwilligh at hafua hugget och bortsåldt för 2 åhr förledhen till welborne Pedher Krabbe till Olssnääs 4 tyltter grantimmer 12: 14: 16: alnar, och der emot till betahlningh bekomb 2 tunnor korn ; 2 rixdaler, ähr 4 rixdaler. Item såldt een timmerflåtta till Kerringöhn, nembligen 2 tålffter, och derföre bekåmp 2 slette dahler, noch een timmerflåtte på 2 tolffter försåldt till Gulholmen, derföre bekomb 2 dahler sölffwermynt, och såsom här befinnes och af Reor j Gåhre sielf tillståår och bekenner här för rätten bemälte skoghugg olagligen hafwa föröfwat och begånget, ty pålägges bemälte Reor j Gåhre till wederlagh emot dedt bortsålde timmer ifrån Gåhre, som ähr bortsåldt till åthskillige ohrter, nembligen effter skogxordningens anno 1664 14 artikel tijo dahler sölfwermynt at betala till treeskifftes, konungen, härradet och jordhäganden.

 

 

 

 

10) Länsmannen Jöns Holst med två lagrättsmän har besiktigat åbyggnaderna på den halva kronogården Gåre i Torps sn, som Reer arrenderat i 14 år. Tak och väggar på samtliga byggnader har omfattande rötskador. Reer lovar att reparera husen, men eftersom han ej själv förmodas kunna bekosta detta, åläggs han ställa borgen för gårdens återuppbyggande eller annars att flytta därifrån.

 

Item framladhe crohnans befalningzman j rätten ett besichtelse breff af länssmannen Jenss Hålst och twänne laghrättzmän vnderskrifwit, uppå dhen crohnegårdh Gåhre j Tårp sochen, som Reor sammestädes påboor, dher förmälte, at dhen 22 januarij anno 1666 effter befalningh wore dee förbemälte män j föreskrefne Gåre j Tårp sochen, at besichtiga dess gårdz byggningh, som bemälte Reor hafwer åbodt uthj 14 åhr: 1) Befantes då widh samme tijdh een kornladha föruthan reeseweedh, och ähr somblige städher på wäggen förrodnet. 2) stugun under ååsen ähr af watn något förderfwat. 3) Een baakstufwu som höö lågh uthj, war uppe widh ååsen öpen och taaket söndher. 4) Een höölade medh een gammall stall ähr förråtnat, och halfparten uthan taak på. 5) Ett fähuuss ähr ganska förrutnadt, bådhe jnnan och uthan till. 6) Bryggerhuuset ähr taaket söndher på. Ofwanbemälte Reor j Gaare heremot mötte och låfwadhe medh forderligste göra sin flijt heruthj at upbygga dhee huuss som ähre förruttnadhe blefne på dhen halfwa crohnans part j Gaare, doch effter Kongl. commissariers vthgifne resolution anno 1662 den 6 september förmähler, at dher som ingen förhåppningh ähr medh huuss och byggning på gårderne at häfda, och bönderna icke kunna sådant widh macht hålla, dy böör crohnones befalningxman derom draga försårg, huru bemälte hemman må blifwa brukadhe och tilbörligen bebygde, och begäradhe her för retten bemälte Reor för slijk huusserödhningh at stella bårgen och löffte eller och at lijdha domb j denne saak. Resolutio: Ty resoluerade retten at efftersom här befinnes at bemelte Reor j Gååre icke effter sitt tagebref hafwer hållit gården Gååre benembd widh tillbörligh hefdh och byggningh, och således för hans försummelse skuldh låtet dhen halfwe crohnegårdh förruttna och förfalla, eij heller kundhe han nu här för rätten effter crohnans befallningzmans begeran stella derföre wederbörligh caution och löffte, att bemälte 1/2 crohnegårdh Gåre af bemälte Reor kundhe blifwa upbygd och förbättret som han j fiorton åhrs tijdh hafwer der på sättat och igenom sin egen försummelse låtet nedherruttna, doch hafwer retten för denne gången gifwet mehrbemälte Reor j Gååre åtta dagars dilation at stella crohnoness befallningzman på crohnans wägnar heruthinnan nöijachtigh bårgen, at han bemälte gårdh Gååre skall hålla widh laga byggning som åbodh kräfwer effter lagen, hwar och icke han det gither och förmår, då hafwer Reor förbrutet sin taga effter landsleijebalken 1 capitel, och widh förste fahrdagh uthj innewarandhe åhr at wijka gårdhen.

 

 

 

 

11) Reer i Gåre i Torps sn anklagar sin granne Erik Kjellsson i Gåre för att denne skall ha bemäktigat sig kronojord i Reers gård. Förre klosterfogden Gregor Nilsson (i Munkeby i Dragsmarks sn) har kungjort för Reer, att Dragsmarks kloster äger 18 öresbol jord i gården. Instämda vittnen nekar sig äga kännedom om denna kungörelse. Erik Kjellsson visar skiftesbrev av den 13/8 1625, då Eriks fader Kjell Olsson i Gåre med sin broder Elling Olsson ärvt 13 öresbol odelsjord i Gåre och deras broder Per Olsson 5 öresbol i samma gård. Därmed består Eriks och hans medarvingars gårdsdel av 18 öresbol jord.

 

Crohnans befallningzman Swän Andersson hadhe låtet stemma Reor j Gåre, att han skulle giöra bewijssligit, det käremåhl som han tilförenne hafwer andraget öfwer Erich Kielsson j Gååre, anlangande någon croneiord som föreskrefne Reor förmeenar at Erich Kielsson skall hafwa vndherslaget sigh sin odellssgårdh. Häremot at swara mötte för rätten bemälte Reor j Gaare och bekändhe här för rätten at han hafwer hördt Gregers Nilson, förrige closterfougde, läsit ett register, som förmälte om huru månge öhressbool klosterjordh, som skulle wara uthj Gååre, nemblig ett bref på sex öhresboohl, noch twenne breff som förmälte hwar på sex öhresbool och berobte sigh på wittnesbördh, nembligen Germund j Syltennääs och Anders j Klefwa. Anders j Klefwa frambstodh och widh högsta eedh swohr, at han aldrigh weet sigh hafwa hördt bemälte bref läsas, lijkaså bekendhe Germundh j Syltennääss som bemälte Anders j Klefwa bewitnat hafwer. Här emot för rätten at swara mötte föreskrefne Erich Kielson j Gåre, och frambladhe uthj rätta ett skifftebref af laghmannen sahlig Jens Christensson uthgifwet, daterat den 13 augustij anno 1625, som förmälte att Erich Kielsons fadher, nembligen Kiehl Olson, medh hans sambrodher Elling Olson, ähre på skifftet tildeehlt 13 öhresbool iordh uthj bemälte Gååre på Oroust, härföruthan hafwer derass samfödde brodher Pedher Olson at effterfölgia uthj fädherne och möderne arff 5 öhresbool jordh j bemälte gårdh, hwilket belöper sigh in alles 18 öhresboohl jordh, som dhee för forskreffne gårdh Gååre för rätta egendomb effterföllier.

 

 

 

 

12) Erik Kjellsson i Gåre i Torps sn stämmer sin granne Reer i Gåre för att denne avstått hälften av sin kronogård till Olof Bengtsson från Ström. Erik bevisar att samma krono- eller klosterjord fordom ägts av hans förfäder och tilldöms därmed bruket av denna gårdsdel mot erläggande av det övertag om 40 dlr, som Olof Bengtsson betalt till Reer i Gåre.

 

Erick Kielsson hadhe stembt sin granne och gårdhman Reor j Gaare, som åboor dhen halfwa clostergårdh dher sammastädes, förmedelst at Reor hafwer afstådt halfparten af samma halfwa gårdh till een annan drängh Oluf Bengtsson j Ströhm, och af honom taget afmindelsse penningar, hwilket Erick förmeente wara orätt, och påstodh, så frampt at Reor hadhe någon iordh at afstå, då bordhe han för een fremmadh niutha besijttelssen till samma bruk eller anpart, efftersom han förmeenar sigh samma closterjordh skall wara kommen ifram fohrne tijdher ifrån hans föräldrar, som laghrättet och dett samma bekändhe, och erbödh sigh nu bemälte Erick at gifwa Reor så många afmindelse penningar, som den andre drängh Oluff Bengtzon j Ström hafwer gifwet. Och effter lagen förmäler j landsleijebalken 14 capitel att odellzman ähr näst at besittia dhen jordh han äger lått uthj, häller än nogon fremmndh. Ty dömmes honom bemälte Erick Kielson j Gare at niutha halfparten af dhen halfwa clåsterpart till brukz och besittelse, och at gifwa Olle Bängtsson j Ströhm sine uthlagda åminnelsepenningar, nembligen 40 daler sölfwermynt som han till bemelte Reor betalt hafwer.

 

 

 

 

13) Olof i Stordal begär att Anders Börjesson i Mölneby (Börsgård) med sin syster Anna Börjesdotter (i Nedre Trätte) skall återlösa en pant om 8 rdlr med 20 års förfallen ränta på 2 öresbol odelsjord i ödegården Hjälperöd. Eftersom syskonen ej förmår betala skulden tillåtes Olof i Stordal att fritt avyttra denna pantejord.

 

Olle j Stordaahl på Tiöhrn hadhe stembt Anders Börsson uthj Mölneboo och hans syster Anna Börgesdåtter, och frambladhe uthj rätten ett pergamentzbref på tu öhresbool iordh, som bemälte Anna Börgesdåtter till bemelte Olle j Stordahl på Tjöhrn hafwer uthj pant satt, liggiandes uthj dhen ödhegårdh Hiälperödh j Langlandh sochen på Oroust, för 8 rdlr och 20 åhrs renta, hwilket bref han här uthj dagh begäradhe af föreskrefne söskon, detsamma at jnfrälsa, hwar och icke sätter han samme 2 öhresboohl iordh till een annan för förskreffne penningar. Häremot at swara mötte bemälte Anders Börgesson medh hanss syster Anna Börgessdåtter, och wille gärna jnfrälsa bemälte jordh, men sadhe sigh icke hafwa macht eller rådh dher till. Och effter Norges lagh förmähler uthj köpebalken 20 capitel, sätter man annan pant för nogon deehl, då förware han pantet det togh. Och effter här befinnes, att föreskrefne Olle j Stoordaahl här j dagh för rätten tilbiudher ett och slächt bemälte jordh igen at inlösa, det dee doch icke wille, ty hafwer derföre bemälte Olle j Stoordaahl macht at hensätta samma iordh till een annan främmadh, och åthniuta dheraf sin rättmätige fordran, och ägermannen det som öfrigt ähr, aldeles effter samma ofwanbemälte capitellz innehåldh och förmälande.

 

 

 

 

14) Olof Nilsson i Backa (i Brastads sn) har för 180 dlr tillpantat sig 1/2 hemman Hästlägg av Per (Nilsson) där. Sedan har Olof mot 105 dlr insatt Elof (Svensson) som arrendator. Elof skall nu flytta därifrån och har återfått övertaget från Olof men begär därutöver ersättning om 18 dlr för husbyggnation. Tingsrätten dömer pantemannen Olof att ersätta Elof för denna investering i gården. Sedan ankommer det på pantemannen att söka återkräva samma belopp, antingen av gårdsägaren eller av den tillträdande arrendatoren.

 

Eluff i Hästlegg hadhe stembt Pedher ibidem för någre huuss han hafwer bygt på samme gårdh, och förmeente föreskrefne Eluff derföre at effterdij han skall entwijka gården, då begäradhe han för dee upbygde huus betalningh effter godhe dannemänss skiön och werderingh. Och frambstodh Olle Nilson j Backa, der föregaf at hafwa pantat sigh halfwa Hästlegg till för

180 daler silfwermynt, därpå hafwer Olle j Backa jnsatt Eluff på dhen 1/2 gårdh och upburit af föreskreffne Eluff 105 daler silfwermynt, och uthj förleden decembrij anno 1665 hafwer Olle j Backa medh odellzmannens Pedher Nilsons minne och sambstöcke igengifwet och förnöijet bemelte Eluff sine 105 daler sölfwermynt, och derföre förfrågar sigh Eluff j Hästlegg här för rätten, hwem honom skall betala dhee huuss som han hafwer bygt på Hestlegg gårdh, aldenstundh han till nästkommandhe wåhrdagh skall wijka uth ifrån gårdhen. Ty resoluerade retten at efftersom här befinnes att Olle Nilson j Backa hafwer först pantat sigh den 1/2 gården Hästlägg till, som een fremmndh dertill är berättigadt, och således insatt Eluff på gården emot 105 dalers erleggiande, och sedhermehra igen lefwererat bemälte försträchte 105 daler silfwermynt till föreskrefne Eluff, och stedt gården till een annan man, benembdh Nilss j Hougen, då böör föreskreffne Olle Nilsson j Backa at contentera och betahla till föreskreffne Eluff j Hestlegg effter giordhe förlijkningh, som uthj fyra dannemens närwaro skedt ähr för hanss huussbyggningh, nembligen 18 daler slette, och det innan 14 dagars förlopp at betahla, och dermedh j detta måhl hwar ifrån annan wara åthskildhe. Anlangande Oluff Nilsons tiltahlan emot odelssmannen Pedher Nilsson j Hästlägg och Nils j Houfwen om denne twistige huussbyggning, det hafwer han at sökia dhem för till nästa tingh, då gååss dem emellan huadh lagh förmåhr. Och för det öfrige pålegger retten förbemälte Eluff at han effter Norges lagh håller ååbodh widh lijka, hwar annorledes befinnes, dhå att straffas effter lagen.

 

Folke Almegius