Ting i Bro i Morlanda socken 7 februari 1666

 

ANNO 1666 den 7 februarij höltz allmenneligit herradztingh på Oroust uthj dhen gårdh Broo uthj Morlandh sochen, satt då uthj rätten herradzdommaren Petter Dragman, sampt sex laghrettzmän, öffwerwarandhe befallningzmannen Swän Andersson, länssmannen Hanss Mattsson medh menige allmoge der sammastedes.

 

 

 

 

1) Gården Sörbo uppbjuds, odelsmännen till lösen.

 

Samma tijdh ähr oplyst om nogon ähr, som till Sörboe gardh effter odellzlinien är berättigat, dee det till nästa tingh tillstädes komma wille och sådant bewijsa medh laglige adkåmpssbreff, hwar och icke skall dhen effter denne dagh wara dödh och machteslööss för dess odellztilltaahl.

 

 

 

 

2) Ambjörn Andersson (Grotte ?) stämmer Sven Jakobsson på Gullholmen och Anders (Olsson) på Lavön för att de ej godtagit kronans kopparmynt. Svarandena har sålt 10 tunnor färsk sill till Ambjörn för 1 dlr tunnan, men när betalning skulle ske i kopparmynt krävt mer betalt. Rätten dömer Sven och Anders till att böta fyra gånger det avtalade beloppet samt därutöver till att ha förbrutit sin sill, sammanlagt 50 dlr, för visad misstro mot kronans mynt.

 

Ambiörn Andersson hadhe stembt Swän Jakåbssonn på Gullhollmen och Anders på Lawöön, för det dhee hafwer förachtadt crohnans gångbart kopparmynt, för tijo tunnor fersk sill, förleden tree weckur för juhl, som dee wore föreente om 1 daler tunnan. Mötte her emot bemelte böndher och sadhe sigh icke neka at emottaga kopparmynt för deras wahror, allena dhee fast påstodh och begäradhe oppgeldt på samme slagne kopparmynt. Ambiörn Andersson bewijste för retten medh Nilss Jonson ifrån Möllesundh och Håkan Jönsson ibidem, huilka bekende här för retten, att när förbemelte Ambiörn Andersson anammadhe bemelte sill, wille icke föreskrefne anklagare oppbära penningar medh mindre han will på plåtarne gifwa opgeldt, och dherföruthan gaf honom många ondha ordh. Resolutio: Ty saakfelles ofwanbemelte Swän Jacopson på Gullholmen och Anders på Lafwöhn effter laglig öfwerbewissning her för retten, at plichta effter Kongl. placat anno 1664 1 artikel fyra gånger så mycket som kiöpet war. Och för det öfrige hafwa förbrutet kiöpet, blifwer tilsammans 50 daler sölfwermynt, dhen andeehl blifwer behållet till crohnan 25 daler silfwermynt.

 

 

 

 

3) Nils Olsson på Käringön uppger att fiskare från Hermanö och Vallerön om natten vittjar sina sillgarn, vilket i lag är förbjudet. Johannes Eriksson och Jörgen Jakobsson från Hermanö medger att de om natten rott ut för att se till sina garn men ej tagit någon fångst och frikännes. Sven Nilsson från Vallerön erkänner att hans son med några andra ynglingar hemfört lite sill nattetid, för vilket de skall rannsakas vid nästa ting. Olof Persson i Utby och Bengt Rasmusson i Torsberg, båda i Herrestads sn, uppger att de om natten bärgat sina garn eftersom de befarat ett oväder och frikännes. Nils Olsson har dessutom stämt Herrestadsborna för slagsmål, vilket i brist på vittnen uppskjuts till nästa ting.

 

Crohnans befalningsman hadhe låtet uthj retta stemma Nilss Olufsson på Kerringöhn at förklara sitt klagemåhl som han hafwer skriffteligen jnlagt emot Johannes och Jörgen på Hermandöö, för dedh dhee om nattetijdhen skall hafwa draget dheras sillgarn. Här emot mötte för rätten Nilss Olufson på Kerringöhn, och gick widh sin skrifwelse, att hafwa funnit om natten klochan widh tijo, fyra bååthar som lågh på garnlenkerne, hwilken war Johannes Erichsson och Jörgen på Hermandöö och Swen Nilsson på Walderöhn, noch een bondebååth som war hema uthj Herrestadh sochen. Förbemelte Johannes Erichsson dernäst mötte för rätten och förklaradhe sigh häröfwer, wäl sant wara, hafwa medh sin bååth uthrodt att see till sine garnlenkar, efftersom dhee stodh vthj öppet haff, men om nogon wille bewijsa, at han hafwer lättadt nogons mans lencha eller garn uthan dhee honom sielff tilhördhe, då wille han plichta medh lijff och kropp, yttermehra beropte sigh på, att han icke hafwer wist nogon wara förböden at draga uth om natten at tilsee sine garn. Befalningzmannen Swen Andersson tillsporde allmogen om slijkt förbudh war dem icke aff kyrckiohereden j Morlandh sochen ankyndt. Hwartil dhee swaradhe, icke uthj detta jnnewarandhe åhr, men uthj nestförgånget åhr war det läst, detta bewijste förbemelte Swän Andersson medh Hans Excellentz herr Harall Stakes breff, sampt dher uppå kyrckioherdens egen opskrifft, att sådant breff ähr för menige man förkynnadt blefwet, den 11 decembris anno 1664 uthj Möllesundh och Morlandh kyrkia. Förbemälte Johannes Erichsson och Jörgen Jakopsson tilspordhe befallningzmannen Swen Andersson sampt laghrettet och menige allmoge, om dhem witterligit war, att dhee wijste dem uthi något oährligit, anten j detta eller annat fall att beskylde, det dhee wille tilkännagifwa. Hwartill dhee swaradhe: “Neij”, jnthedt annat wiste dhe medh dem än som christeligit och wäl ähr j alla måtto, hwarom dee detta här aff tingzretten derass skotzmåhl måtte dem rättwisan till styrckia blifwa meddeelt, det samme ähr dem wederfahret. Och såsom här för rätten pröfwas effter hållen ransaakning uthj denne saak, bemelte Johannes Erichsson och Jörgen Jakåpsson på Hermandöö widh sin erkläringh och wittnessbördh här för retten till ingen annan ändha hafwa uthrodt om nattetijdh medh deras bååth än försee sine sillegarn till dhet godha. Eij heller effter jnstämbningh tillegger Nillss Oluffson j Kerringöhn bemelte män, någon oährligh gerningh uthj detta måhl, hwarföre frijkenner rätten bemelte strandsittare aldeles för detta käremåhl frij at wara, men så frampt något här effter om detta klagemåhl kan blifwa uppenbarat då skall denne saak ståå dhem öpen före. Effter förbemelte Nilss Olufsons klagemåhl war och jnstembt Swän Nilson och hans sohn på Walderön af befalningzmannen Swän Andersson, för dhee hadhe vthrodt om natten och draget sillegarnlenkar. Fadhren Swän Nilson mötte här för rätten tillstädhes, och swaradhe på sin sons wägnar och bekändhe att hans son medh andre twenne poijkar, nembligen Pedher Torchelsson och Swän Swänsson, drogo om natten effter een tunna eller werde på garnenne, och medh dedh samma dee drogh heemb, togo dhee någon fersk sill af garnen heemb medh sigh. Bemelte pojkar skall möta till nesta tingh, herföre sin oskyldighz förtänkt att förklara. Oluf Persson j Vddeby j Herrestadh sochen war och aff crohnanz befallningzman Swän Andersson effter bemelte Nilss Olufsons klagemåhl jnstembt, som och om natten fantes wara uthrodd medh Bengt Rassmuson j Torssbergh j Herrestadh sochen, till sine sillegarn, sampt och för öfwerwåldh dhee hafwa begånget uthj hanss huuss medh knijff och annan oqwennsordh. Här emot att swara mötte her för retten bemelte man, och sadhe att dhee inthedt till någon ondh ändha war uthrodd om samma natt, uthan at befrija derass garn, så dee för storm och ondt wädher skull icke måtte fahra illa. Eij häller befannss för rätten någon som bemälte män annat j slijkt tillfälle kunna öfwerbewijsa än det som wäl wahr. Dy frijkenner denne retten bemelte jnstembde män uthj detta käremåhl angåendhe, frije at wara. Belangandhe dhet perlament och slagxmåhl, som mehrbemälte män skulle hafua begånget uthj föreshrefne Nillz Olufsons huuss, dhermedh opsatt till näste tingh, då parterne att förklara medh wittnesbördh, hwem då brotzligh finnes, då plichta hwadh lagh förmåhr.

 

 

 

 

4) Jon på Vallerön stämmer Jon (Olsson) i Hällevik och Gunnar i Hälleviksstrand för att de skurit av en garnlänk till kärandens sillgarn. De åtalade fälls och döms att böta 14 rdlr samt därutöver att ersätta Jon för dennes förlust av 60 famnar tåg.

 

Jon på Walderön hadhe instembt Jon uthj Hellewijk och Gunnar widh strandhen, förmedelst dee skola hafwa skurit ett tågh af på hans sillegarn, och deröfwer bortmiste halff sillegarn och 60 fambnar tågh. Här emot för rätten mötte bemälte böndher och begäradhe dhee at Jon på Walderöhn och hanss mågh, dee för retten wille afleggia sin eedh, att derass klagemåhl som dee dem hadhe jnstembt före, war sanferdigt, då wille dee gerna lijda hwadh lagh förmåtte, nemligen om dedh tågh som dhee skulle hafwa affskuret widh deras sillelenka. Hwarpå dee straxt effter begäran frijwilleligen frambstodhe för rätten, nembligen Jon j Walderöhn medh hans mågh, och giordhe dher på dheras lijflige eedh, att ingen annan war den gången dher tilstädhes, som giordhe dhem skadhe på dheras sillegarn och sillelänka än desse ofwanskrefne Jon j Hellwig och Gunnar widh Strandhen. Resolutio: Hwarföre resoluerade tingxretten om denne saak för denne gången såledhes, att efftersom klarligen öfwerbewijses Jon j Hellewig och Gunnar j Strandh hafwa skuret länken af förbemelte Jon på Walderöhns sillegarn, dy pålegges dem at betahla till föreskrefne Jon på Walderöhns föromrörte 60 fampnar tågh som han påklagar. Och dessföruthan att plichta för dedh emot förbudh hafwa således förderfwat derass garn, nembligen till Kongl. M:t och crohnan 7 rixdaler, doch hanss ähra oförkränkt uthj alla måtto, och till sitt herrskaap 7 rixdaler, så frampt dhee sådant offtare föröfwar, då at straffas effter lagen.

 

Folke Almegius