Ting i Bro i Morlanda socken 9 februari 1666

 

ANNO 1666 den 9 februarij höltz åther tingh uthj Broo uthj Morlandh sochen på Oroust, satt då uthj retten Petter Dragman herradzdommare öfwer Oroust och Tiöhrn, medh sex laghrettzmän. Öffwerwarandhe crohnanss befallningzman Swän Anderson medh länssmannen Hanss Mattsson och menige tinghalmoge, som dhå tilstädes wohre.

 

 

 

 

1) Skepparen Allwich Skade har köpt tåg och segel i Danzig och sedan låtit Olof Påvelsson på Gullholmen förvara det. Olof och hans grannar har därefter förskingrat skepparens gods. Erik Wilhelmsson har efter förlikning åtagit sig att betala de försvunna varorna och döms att fullgöra sitt löfte och ersätta skepparen med 21 rdlr och 2 mk. De åtalade fiskarna skall därefter klarera sin skuld till sin borgensman och dessutom för sin ovilja att hålla ingånget avtal böta 7 rdlr.

 

Skepparen Allwich Skade hadhe stembt Olle Påfwelson och Påfwell Nilson, Olle Markusson, Lille Clemmet, Swän widh Bröndhen och Jon Jydhe, för ett togh och segell, som han hafwer han fått Olle Påffwelsson på Gullholmen uthj förwaringh, och dhee icke will sådant till skepparen ifrån sigh lefwerera, huilket tågh kåstadhe honom betalt till Dantzik, 46 mark lybish 12 gross, ähr 15 rixdaler 2 mark, och seglet kåstadhe 6 rixdaler. Begäradhe dherföre dhee tilbörligen måtte straffas, och dem påleggias att förnöija honom sitt tågh och segell. Her emot att swara mötte förbemälte böndher af Gullholmen, vndantagen Oluff Påfwelsson ähr mött här för rätten, och effter jnstembningh sadhe angående tåget, dedh berättadhe dhee at hanss folk hadhe gifwet dhem för bergarelöhn, men seglet som förmält ähr, hafwer dhee aldrigh seedt eller bekommet. Befallningzmannen Swän Andersson frambladhe Erich Wellamsons bref, af Gullholmen honom jnhendigat, hwaruthj förmäler, at han på bemelte Gullholms bönders wägnar uthj Roggersswijk uthj närwaro af Jacop Jythe och Pedher Jonsson dher sammastedes, ähre medh skepparen worden förenadhe, att Erich Wellamson skulle bemelte skeppare tillfridzstella, nemblig bådhe för tågh och segell, som det honom uthj Danssick kåstadhe. Resolutio: Och hafwer wij sålunda j denne saak afdömbt som fölger: Att aldenstundh bemelte Gulholms strandsittare sielffwillig widhgåår här för retten föreskrefne tågh hafwa handtfånget, och uthj förwahr taget af Olle Påfwelson, men af mootwilligheet honom bemälte segell förhållet, och deremot bewijses skepparens egenhendige skrifwelse till befallningzmannen Swän Anderson, hwar uthj finnes att seglet kåstadhe honom sex rixdaler. Dy pålegges förbemälte jnstembdhe strandhsittare, bådhe tåget och seglet at betala till bemälte skeppare Allwich Skadhe, som det honom till Dantzick hafwer kåstadt, nembligen in alles 21 rixdaler 2 mark. Bemälte penningar skall Erich Wellamson som een förlöfftingzman till skepparen clarera, och Erich Wellamsson igen at sökia sin betalning hooss föreskrefne Gulholms böndher och strandhsittare, som bemelte skeppare olagligen hafwa förhållet sitt segell och tågh, som han dhem till trogen handha hafwa lefwererat, och således förorsakadt honom onödhwendrigh trätta och omkåstningh uthj denne saak, dherföre bör dhee plichta för dheras förseendhe till Kongl. M:t och crohnan 7 rixdaler.

 

 

 

 

2) Befallningsmannen förbjuder allmogen att hugga sönder det vrak som strandat vid Gullholmen.

 

Befallningzmannen Swän Anderssonn läth förbiuda öfwer alt her j dagh på tinget, at ingen skall understå sigh at hugga på dedh wraak, som widh Gullholmen ligger, medh mindre dhet skeer medh Swän Andersons ja och minne, hwar her emot skeer, då plichte effter lagen.

 

 

 

 

3) Anders Hansson i Rågårdsvik stäms för att han funnit en mässingsplåt tillhörande skeppet Fortuna, som strandat år 1660 vid Gullholmen, och ej upplyst myndigheterna om vrakfyndet. Sedan har han skänkt bort plåten till en piga på Bassholmen. Anders urskuldar sig med att han av oförstånd gömt sitt fynd och ber att förskonas från böter, eftersom han är en fattig man. Rätten dömer honom dock till 7 rdlr i böter samt dessutom till att betala befallningsmannen den riksdaler, som denne mutat pigan med för att hon skulle angiva plåtens  upphittare.

 

Anders Hanson j Raggarswijk ähr stembd af befallningzmannen Swän Anderson för een messingzplååth han hafwer funnet af det skepp som blef anno 1660 strandat widh Gulholmen, benembdh Fortuna, huilken plååth wogh 3 pund, som han hafwer fördult, och förährat till een piga på Båssholmen, huru han hertill ähr kommen, eller hwem hanss hemmelzman ähr dher till. Heremot för retten mötte förbemälte Anders Hanson och swaradhe, at han fan den vnder een bååth på Gullholmen, och ofwanpå war bredt något tagnn på samma plååth. Retten frågadhe honom om han icke wijste, hwem som hadhe lagt honom dher. Hwartill han aldeles nekadhe. Men at han hafwer icke uplyst dhen, det sadhe han wara hanss tåpeligheet, och badh retten han wille honom denne gången tilgifwa och förlåta. Och efftersom föreskrefne Anders Hansson sielfwillig för retten widhgåår och bekenner sigh bemelte plååth hafwa funnet och fördult, och för sin stora fattigdomb skuldh badh retten om förshoning j detta måhl, och der emot låfwadhe sigh aldrigh medh slijkt mehra blifwa befunnen eller öfwerbewijas. Ähr derföre här af retten wordet afsagt, at han skall bötha för sitt förseendhe till Kongl. M:t och crohnan åtta örtugar 13 mark sölff effter lagen, och dessföruthan igengifwa befallningzmannen Swän Anderson den rixdaleren, som han samme piga hadhe gifwit, för det hon uprögde bemälte Anders Hanson j Raggarsswijk.

 

 

 

 

4) Nils (Olsson) i Stensbo stämmer Håkan Persson på Gullholmen för att denne beskyllt käranden för att ha stulit tåg, som tillhört Håkans garn. En rad vittnen intygar att Håkan anklagat Nils för denna stöld. Inför rätten återtar svaranden sin beskyllning och parterna förliks. Dessutom döms Håkan att böta 10 rdlr för att han utan bevis hävdat att Nils är en tjuv.

 

Nillss j Steenssboo hafwer stembt Håkan Pedhersson på Gullhålmen för skelderij och beskyldningh för 2 stycken tåghändhar, som ifrån Håkan ähr bortkommen, och meente att dhee wohre widh Nilses sillegarn j Steenssboo. Herom att wittna frambstodh Tårsten uthj Barewijk som tilstodh och bekändhe, at han hördhe Håkan Pederson spordhe Nillss uthj Steensboo effter sine ändher. Då swaradhe Nilss att han hadhe icke seedt dem, och Håkan swarade: ”Dher dine garn ähr, dher ähr ochså entelig mine tåghendher medh, icke rättare än iagh weet”. Gunnar Olson j Broo bekändhe dhet samma ordh ifrån ordh som bemälte Tårsten uthj Barewijk j detta måhl witnat hafwer. Ambiörn j Bue wittnadhe, at som han komb gåendhes, då stodh Håkan och hengde upp sine garn, då sadhe bemälte Ambiörn: ”Hwarföre henger I så opp edhre garn”. Så suaradhe Håkan: ”Iagh hafwer inga ändhar, mine ändar står uthj eens ehrligh manssenss garn, kundhe iagh få dem igän det wore gott”. Och han frågadhe honom hwem thet war, swaradhe han: ”Det war Oluffz son j Steenssboo”. Mårten Anderson j Rödh wittnadhe lijka ordh som förbemält ståår. Sankte Anderson uthj Hellewijk och Mårten Anderson j Rödh, dee tilstodh, att dee wore beskickelsewijss uthskickadhe aff Nilz j Steenssboo till föreshrefne Håkan, om han wille stå widh dhee ordh och beskyldningh som han förbemälte Nilss j Steenssboo hafwer tillagt. Dertill swaradhe han: ”Jagh will leggia min handh på book, och swerria dhen högsta eedh, någon will stafwa för migh, att mine ändar stodh uthj hans garn”, men hwar dee bleff af wiste han icke. Häremot för rätten frambstodh Håkan Pedherson och härtill ganska nekadhe, icke medh sin samwättigheet weet sådan beskyllningh hafua bemälte Nils uthj Steenssboo tillagt, och erklärte förbemelte Nillss j Steenssboo här för rätten, at han icke wijste honom något oährligit anten uthj detta eller annat at beskylda, men badh honom och rätten om förlåtelse. Resolutio: Parterne blefwe sigh emellan om denne saak wänner och wäl förlijkte och gofwe hwarandra dherpå sine händher. Ty resoluerade denne rätten, att bemälte Håkan Pedherssonn för begånget förseendhe och skeldzordh emot förbemälte Nillss j Steenssboo att plichta till crohnan 10 rixdaler, doch alt detta uthan hans hedhers och ähros förkränkelse.

 

 

 

 

5) Nils Börjesson i Tveteberg stämmer sina systerdöttrar Ingegerd, Olug, Gunborg och Karin Jakobsdöttrar, samtliga bosatta i Tegneby socken (i texten står Sigridsdöttrar: de var döttrar till Jakob Gullbrandsson och Sigrid Börjesdotter i Skeppstala). Käranden äger 4 öresbol odelsjord i Smederöd i Norum socken som han ärvt av sin fader Börje (Olsson), och vill nu inbörda de 2 öresbol i samma gård, som Jakob (Gullbrandsson) i Skeppstala på sina döttrars vägnar ärvt och inlöst. Rätten tillerkänner Nils lösningsrätten, taxerar varje öresbol till 12 rdlrs värde och beviljar honom att minska köpesumman med de utgifter som han redan haft på Jakobs jord i Smederöd.

 

Nills Börgesson uthi Twedebiergh hadhe låtet uthj rätta citera och stemma Peder j Ellbergh på sin hustrus Ingial Sigridhdotters wegnar, Hendrick j Tagelbordh på sin hustrus Olou Sigridhdotters wegnar, och Jakop uthj Raalandh på sin hustrus Gunbor Sigridzdåtters wägnar och Karin j Skipzdahle på sin egen wägnar, angåendhe ett öhresbool iordh uthj Smederödh på Inlandh liggiandes, som han hafwer kiöpt af föreskrefne sin systerbarn, och hafwer dee derpå upburit fulla betahlningh, begärte af ofwanbemälte jnstembde parter af bemälte Nilss Börgeson, måtte af retten pålagt wara at gifwa honom på bemelte öresbool iordh fullkommeligh köpebreff. Häremot bemälte parter mötte för retten och till bemälte Nillss Börgesons jnstembde käremåhl swaradhe och bekendhe dhee sigh wäl hafwa upburit penningar, men wiste inthet annat än dem slijka penningar skulle wara dhem gifwet på landhskylldh och renta, men icke på någon iordh uthj bemälte Smäderödh. Men omsidher bekendhe Pedher j Elbergh at hafua anammat penningar, nembligen 2 slette daler på bemälte iordh j Smederödh, och förmeente dedh skulle löpa nogot högre på hanss anparth, som honom skulle tilstå, dhee andhre sösterbarnen tilstodh och hafwa på hwar på sin part bekomet 2 slette dahler, vndantagande den eldsta söstren Böretta, huilket icke på sin anpart hafwa wellat taga emot penningar, och icke war här tillstädes, endoch penningarne står uthj godh redho hooss förbemelte Nilss j Twedebergh, och belöper sigh på alla syskonen 10 daler slette, som dhee tilsamans på bemälte öhressbool iordh hafwa bekommit, så frampt dee såsom een giordh förlijkningh sin emellan, den dee sädhan hafwa återkallat, skulle widh macht ståndha. Resolutio: Efftersåsom förbemälte Nillss j Twedebergh äger uthj Smederödh 4 öresboohl iordh, som honom arfweligen ähr tillfallen effter sin sahlige föräldrar, och Jakop uthj Skipzdahle medh sine barn ärfft, lyst och kiöpt 2 öhresbool iordh j förbemelte Smederöö, som han nu här för retten medh breff bewijste, huilka 2 öhresbool jordh Nilss j Twedebergh som ellste brodher effter lagh ähr närmaste ifrån sine systerbarn att jnlösa, det han sigh och här för rätten hafwer tilbudet at willia giöra, och Jakop i Skipzdaahle deremot på sine barns wegnar hafwer sambtöcht at willia afstå, och hembla förbemelte 2 öhresbool jordh till förbemelte Nilss j Twebergh för ett fullkombligit kööp, emot nöijachtigh betalningh effter dannemäns sigelse. Ty hafwer wij således för retta dömbt och afsagt, att Nilss j Twedbergh skall gifwa Jakop j Skipzdahle och hanss barn för förbemelte 2 öhresbool jordh j bemelte Smederödh, dubbelt så många penningar, som Jakop i Skipzdahle gaf Nilses fadher Börge j Smederödh för det ene öhressbool jordh han löste och kiöpte af honom, nemblig 12 rixdaler för hwart öhresbool jordh, belöper tillsammans 24 rixdaler, dher uthj skall affkårtas dee 8 daler som Jakopz barn allaredhe af bemälte Nilss hafwer upborit, sampt ochså böör bemelte Jacob j Skipzdaahle att refundera och gåttgiöra bemelte sin fordringh nembligen 1/3 parten af den anwänd omkostning effter specificationens jnneholdh, som bemelte Nilss j Tweberg hafwer påkåstat på Smederödh gårdh, som belöper sigh 12 daler 10 öhre slette, som bemälte Jakop på nästhollet tingh uthj Hoga den 13 octobris 1665 ähr tildömdh at betahla, och dhermedh wohre dhee wänner och wäl förlijkte om denne saak.

 

 

 

 

6) Bönderna i Nötskär har ålagts att bevisa sin åtkomst till utmarken Lilla Ramshult, men kommer ej till tings och döms att böta 1 mk.

 

Nödhskiers böndher war af crohnones länssman jnstembt at mötha medh deras adkåmpstbrefwe, om dhen omtwistige platz Lille Ramsshålt benembdt, ähr tildömbt att bötha sitt stämbnefall 1 mark sölff effter Norges lagh tingfahrebalkens 9 capitel.

 

 

 

 

7) Gifte mannen Jakob (Olsson) i Röd i Morlanda socken stäms för lägersmål med Börta Svennungsdotter men utebliver och döms att böta 1 mk (se 670619-16).

 

Jacob j Rödh een gifft man, war jnstembt för lägerssmåhl medh ett löst qwinfolk nemblig Börta Sweningzdotter, han mötte inthet, eij heller lyste sitt laga förfall, ty dömes honom at bötha sitt stämnefall 1 mark sölff effter lagen.

 

 

 

 

8) Anders i (Bot ?) har slagit Anna Nilsdotter i Mollösund och döms att böta 2 mk.

 

Anderss j Bödh war jnstembdh för dedh han hafwer slagit ett qwinfolk j Möllesundh, benembdh Anna Nillzdotter. Häremot at swara mötte här för rätten bemälte Anderss j Bödh och kunde sigh ifrån dhenne beskylning icke befrija. Ty skall han bötha till Kongl. M:t och crohnan för dett han slogh henne 2 mark sölf.

 

 

 

 

9) Befallningsmannen stämmer Nils i Leby och Markus' änka Ingeborg därstädes för husröta på 1/2 kronohemman Leby. Nils lovar att bygga nytt fähus till våren på sin fjärdedel. Änkan anmodas att antingen ställa borgen för sina byggnaders reparation eller att flytta därifrån.

 

Nillss och Markus arfwingar uthj Leby war jnstämbdhe af crohnans befallningzman för huuserödhningh på crohnans gårdh Leby. Här emot mötte Nillss och förklaradhe sigh, hwadh hanss anpart belangar, nemligen 1/4 part, så ligger dher timmer uthj beredhskaap på platzen till att bebygga ett annat fähuuss j stellet för det gambla fähuuset, som aldeles ähr förrutnadt. Och låfwade det at upsettia till wåhren, så ingen wijdhare klagan öfwer honom skall förorsakas. På dhee andhre arfwingars wägnar war dher ingen som swaradhe, men blef framblagt een besichtelse under länssmannen Hans Mattsson medh laghrettzmannens Jönss j Tårssby egne henders vndherskrifft, att husen på bemälte 1/4 part j Leby, som enkian påboor, ähr ganska bröstfelligh, och effter dess bewijssningh icke står till at förbättra, medh mindhre een annan kommer på gårdhen, som derföre kan skatta och skylda, och hålla abodh widh lijka effter lagen. Befallningzmannen Swän Anderson war härom domb begärandhe. Men effter Kongl. commissariers uthgifne resolution anno 1662 den 8 septembris förmähler, att dher som ingen förhoppningh är medh huus och byggningh på gården at hefda, och bönderne icke kunna sådant widh macht hålla, dy böör bemette crohnanss befallningzman dherom draga omsorgh, at cronans gårdh må blifwa brukte, och tilbörligen bebygde. Resolutio: Ty blef för rätten dömbt och afsagt, att bemälte enkia Ingebor j Leby skall innan 14 daghz dagh stella löffte till befallningzmannen, hon samma gårdh skall holla och bebyggia gårdhen uthj detta åhr. Och dhersom hon icke det giör, då at wijka gårdhen, och crohnans befallnfngzman hafwa macht den at bortfästa till hwem han lyster.

 

 

 

 

10) Änkan i Bro (Nedergård) i Morlanda socken stäms för att hon ej håller sitt halva kronohemman därstädes vid laga hävd och åläggs att antingen ställa borgen för gårdens reparation eller lämna den.

 

Enkan j Broo war och stembd af cronans befallningzman Swän Anderson för huussrötha på dhen halfwa cronegårdh Broo, och frambladhe länssmannens Hans Matzon sampt Östen Rassmuson och Jönss Bertilsons besichtelsebref, undher dheras egne henders vnderskrifft, at husen på bemelte halfwa cronegårdh ähre ganska förderfwadhe effter bemelte besichtelses wijdhare förmählandhe, och ingen qwegh fanss uthan 10 stycken på gårdhen, dhee femb war hennes egne, och dhee femb war forfänadh, och på det crohnans gårdh icke må blifwa alldeles förfallen eller slätt förrotnadt, resolutio: thy pålegges bemelte enkia at stella crohnans befallningzman borgen jnnan 1/2 månadz dagh, at hon samma half cronepart uthj detta åhr skall bebyggia, och hålla widh lijka, hwar och icke, då at wijka gårdhen, och crohnans befallningzman hafua macht dhen att bortfesta till hwem honom lyster.

 

 

 

 

11) Erik Björnsson i Hästekälla åtalas för vanskötsel av kronans del i gården. (Hans svärfar) Olof (Torstensson) i Stensbo lovar på Eriks vägnar återställa kronans egendom i gården i fullgott skick.

 

Erich Biörnson på Hestekiell war och instembt för huuserötha. Han mötte för rätten och lofwadhe medh forderligste den andeehl på gårdhen at reparera och förbyggia, så ingen klagemåhl skall honom frambdeles uthj dhenne ssak öfwerbewijses, derpå rächte Olle j Steenssboo befallningzmannen sin handh på bemelte Erick Biörssons wägnar.

 

Folke Almegius