Anno 1668 den 25 februaij blef hållet ett allmänneligit herradztingh på Tiöhrn j denn gårdh Röre j Steenkyrckia sochen af migh Petter Drackman herradshöffdinge öfwer Oroust och Tiöhrn, nembden Brynhill j Ååseby, Nillss j Olssby, Anondh j Röre, Gregerss i Röhrwijk, Olav Jfwarsson j Möggennes och Erich j Hoflanna, hoosswarandes cronones befalningzman wälachtat Anders Larson, länssmannen Hanss Rassmuson och menige allmoge.

1. Kungöres beslut som lantmätaren Ketill Klasson med nämnden granskat angående ändring av hemmanens skatteläggning med följd att mer skatt för 1666 och 1667 skall erläggas.

Bleff opläset ett vthtågh eller extract som landtmätaren Kettell Claason medh laghrättet haar för skiäligen pröfwat, anlangande den gambla affskattning som j dee danskes tidh är allmogen här på Oroust och Tiöhrn blefwet pålagt på såmblige hemman, som sädan ähr dem åter igen efftergifwit, men j denne swenskas tidh är dem oppålagt at dee skall betala sådan afskattningh för återstående åhren nembligen för åhren 1666 och 1667.

2. Fogden Anders Larsson kräver att Per Krabbe på Olsnäs skall bebygga kronohemmanet Hede SK som brukas under Krabbes gård Åkervik. Sker det inte senast under sommaren kommer fogden att arrendera ut gården till någon annan.

Crohnans befalningzmann wälachtat Anders Larsson tiltahlte welborne Pedher Krabbe till Olssnääs här j dagh för denne tingzretten om ett crohnehemman benämbdh Hee, som ähr obygt, och af honom brukas under Aggerwijk, at Peder Krabbe uthj nästkåmmande sommar samma cronehemman låter upbyggia medh tienlige huus och wåhningar som aabodh kräfwer och tilhörer, hwar och icke dedh skerr, då sade befallningzmannen at han samma hemman wille bortfästa till hwem honom syntes, på dedh crohnans gårdh må blifua upbygd.

3. Rasmus (Eskilsson) i Kurlanda har mist sitt förstånd och drivit bort hustru och barn som flytt till hans svärfar Börje (Andersson) i Brevik. Kyrkoherden Anders (Hartvigsson) meddelar att Rasmus inte gått till nattvarden på tre år. Vid sinnessjukdom säger lagen att ”finnes någon man som aldeles afsindigh ähr, då må binda honom huem der will”. Sedan skall han föras till tinget och överlämnas till sina släktingar, vilka är skyldiga att förvara honom. Släktingarna råds i detta fall fråga landshövdingen (Harald) Stake om Rasmus kan placeras på Bohus fästning eller i ”hospitalet”.

 Bleff för herradzrätten föredraget om een bonde Rassmus j Cuuhrlandh, at han är blefwen een galen mennishia, och drifwit sin hustru och barn ifrån sigh, som hafua begifwit sigh till Börge j Brewijk, som är hans swärfader. Probsten herr Anders klagade j lijka måtto öfwer honom, at han icke tidt eller offta will besökia kyrkian, sambt på tree åhrs tijdh icke haar warret til altars, och anammat Herrans högwerdige sacramente, och blef sålunda om denne galna Rassmus resolverat och slutet, effter manhelge b. 8 cap, att finnes någon man som aldeles afsindigh ähr, då må binda honom huem der will, och föra honom till tinge, och tilbiuda honom hans fränder, så äre dee plichtige at förwara honom. Dy blef hanss fränder här på tinget tilsagt, at dee herom skulle tala medh hanss excellentz herr generalen Stake här om, anten denne galna skulle föras till slåttet Bahuuss och der förwaras, eller och skaffas in uthj hospitalet.

4. Jon Persson i Röd VA har lägrat Börta Amundsdotter från Svanvik VA och som han vill gifta sig med henne döms han böta 12 riksdaler. Kvinnan har tidigare lägrats av gifte mannen Torbjörn (Olsson) Böcker på (Lilla) Brattön, som senare flyttat till Uddevalla, och ännu ej betalt böterna för detta. (Se 640219-2).

Jon Pärsson een ungh drengh hemma uthj Rödh j Walla sochen blef instämbdh för begångit lägerssmål medh kohnan Börta Ammundzdotter uthj Swanwijk på Tiöhrn j Walla sochen, och är detta andra gången som bemälte kåhna haar aflat oächta barn. Förste gången läth hon sigh belägra af een echta gifft man Tårbiörn Böcker på Brattöhn, som sedan flytte till Oddwaldh, och derföre haar hon intet sohnat. Den andra gången medh denne vnga drengen förshrefne Joen Person, och såsom denne Joon bemälte berychtade kåhna Börtta Ammundzdotter icke will taga henne till echta, då ähr honom her af tingzretten tildömbt för samma begångit lägerssmåhl effter den danshe konung Christ. den fierdes uthgifne recess nemligen 12 rdlr at böta till kongl. mt och crohnan.

5. Rannsakningen om bråket i Marstrand mellan Olof Börjesson och hans granne Måns i Tångeröd (se 680129-4) återupptas med nya vittnen. Nils Jonsson i Häggvall berättar att sedan de druckit hos Sören Amundsson i Marstrand blev Olof och Måns osams. Vid bryggan vägrade Margareta Huitfeldts fogde Anders (Andersson), som ansvarade för båten, att ta med Olof och Måns så länge de bråkade. En annan medresenär, Jöns i Berga, tog en käpp från Måns, som då istället drog kniv. Guru Andersdotter från Hövik vittnar att Måns högg Olof två gånger, i armen och i axeln, med kniven. Tingsrätten dömer Måns böta 7 riksdaler till Margareta Huitfeldt, eftersom hon som gårdsägare hade rätt uppbära sina underlydandes böter, samt betala 4 riksdaler i läkekostnad. Vidare varnas Måns på så sätt att om han fortsätter att dra kniv eller bråka kommer han att utvisas från ”fylket”.

Olle Börgesson uthj Tangerödh hade här för härradzretten inciterat och stämbt Måns ibidem för begångit slagxmåhl och kniffsting emot honom. Häremot mötte bemelte Måns j Tangerödh at swara j denne saak, och wille gerna neka denne gerningh. Så blef wittnen här om framfördt, nembligh Nilss Joensson hemma j Heggwaldh, som bekendhe här för retten, at dee wore tilsammans j Marstrandh, och hade druckit hooss Söfren Ammunson, som dee wore kåmbne j båten och skulle begifwa sigh på heemwägen, rett som dee icke wäl wohre kåmbne igenom staden yppades Måns och Olle emellan om något klammerij, som dee kommo moot långbryggian sadhe fru Margreta Hwijtfeldz fougde Anders til dem, dher som j icke will låta wäl, så skall iagh settia edher j landh, så sadhe Nilz, wij wille icke så giöra, ty dedh är bådhe spott och skamb, att j wille bruka sådan larum, ty folk bådhe hörer och seer det. Doch wille Måns icke låta sigh intala, tager så effter een kepp som stoge fram j båten, som han icke fick den, ty Jens j Berga som keppen tilhörde, hindrade Måns, at han fick icke hans kepp at slå dhem medh som wohre på samma båth, derföre fåår Måns opp een kniff, och sticker så föreshrefne Olle Börgeson 2 knijffstingh, ett uthj hans axell och det andre under armen. Än framkaltes än ett annat qwinfolk till wittnesbördh, nemligen Guru Andersdotter j Höwijk, som tilstår och bekenner så wara tilgångit som föreshrifwit står, och hon sågh at Måns skaar förbemälte Olle Börgesson 2 knifstingh medh sin knijff och här på giorde deeras lijfflige eedh.

RESOLUTIO: Såsom af offwanskrefne ransachning sees och ehrfares, som här för retten widh twenne ehrlige wittnesbördh klarligen ähr betygat, at Måns uthj Tangerödh widh heemfölliandet till Tiöhrn hafwer under wägen straxt uthan för Marstrandh uthan nödh och trångmåhl stuckit föreshrefne Olle Börgeson ibidem 2 knijffsting, ett uthj axlen, dedh andra j armen, och detta giort sakeslöst, dy hafwer herradzretten honom tildömbt nemligen Månss uthj Tangerödh at bötha effter manhelge b. 13 cap, otta örtuger och tretton marck sölf til fru Margrete, dedh ähr 7 rixdaler, och der förbemelte Månss j Tångerödh medh slijkt onödigt slagxmåhl öfwerbewijses, då skall Månss här uthaf fylcket, och till barberaren skall Månss betala 4 rixdaler, dermedh wara åthskillde uthj detta måhl.

6. Nils Eskilsson i Bråland fordrar 24 daler smt av Ingeborg i Apleröd. Hennes son Eskil Rasmusson hävdar att modern ej är skyldig Nils något. Däremot visas brev på att Nils är skyldig Ingeborg 18 riksdaler. Till nästa ting åläggs Nils att styrka sin fordran med vittnen.

Nills Eskillsson hemma uthj Brålandh uthj Walla sochen hade her för tingzrätten instämbt Ingeborgh på Appillrödh j förbemelte Walla sochen, och fordrade han geldh af henne, effter ingifwen förtächnelse, nembligen 24 daler sölfwermynt. Här emot at swara mötte Eskill Rassmuson j Appillrödh, fullmächtigh på sin moders Ingeborgz wägnar, och der emot inlade han uthj rätta ett annat bref, som hans modher förbemälte Ingeborgh skulle hafwa af förbemälte Nilss at fordra igen, nemligen 18 rixdaler, och såsom förbemälte Eskill Rassmusson aldeles nekade till detta kraf wara richtigh, som föreskreffne Nillz Eshilsson af hans modher Ingeborgh fordrade betalning, och inga wittnen hade Nilz emot henne at inleggia för denne retten, som han Ingeborg till slijk kraff kunde lagligen till saaken binda, dy blef henwijst till nästa ting, intill wittnesbördh föres om förbemälte 24 daler smt, och när dedh är skedt då gåås dem emellan hwadh lagh och rett förmåhr.

7. Gök Månsson i Häggvall kräver med stöd av sin svärmor betalning för två oxar som hans numera avlidne far Måns (Andersson) i Häggvall skulle ha lånat till Johan Olsson i Säby. Johan bevisar dock att han betalt Måns 10 riksdaler för oxarna och frikänns från kravet.

Framkåmb för tingzrätten Giök Månson j Heggwaldh j Steenkyrckia sochen (!) som hadhe instembt Johan Oluffson j Säby, för 2 stn. oxar som Giökz fadher Måns skulle hafua förbemelte Johan Oluffson j lefwandes lijfwet honom låånt, och nu medh sin styffmoder fast påståår at Johan skall betala samma oxar. Häremot mötte förbemälte Johan Olufsson och sade dedh war wist han fick ett paar oxar af Giökz fadher Månss j Heggwaldh, men icke till lånss men till kiöpz, dy han måtte gifwa för samma oxar 10 rdlr, huilket Johan nu för retten bewijste, hwarföre blef Johan Oluffson j Säby her af tingzretten för denne Giökz kraff frijkendh.

8. Olof (Nilsson) i Krogsdal stämmer Gunnar i Skår om rätt att få återinlösa ett halvt hemman Bö SK, kallad norrgården, som denne innehar som utbruk under Skår. Olof är husvill och saknar gårdsbruk att föda sig och sin familj på. Han berättar att gårdsdelen i Bö ”för någon tijdh sädhan” blev pantsatt av hans släkt till Nils Svennungsson i Böberg, och nu ägs av dennes barn.

Gunnar svarar att hans hustru och hennes syster Ingeborg, som bor kvar i Bö (eller Böberg?), är döttrar till Nils i Böberg, som enligt pantebrev den 16/3 1650 förvärvat den omstridda gårdsdelen i Bö av Anders Dampe och hans hustru i Marstrand för 116 riksdaler. Dessa makar hade också haft odelsrätt i gården. Olof bevisar dock att han genom släktskap är närmare berättigad till att besitta gården och tilldöms därför rätt att för 116 riksdaler inlösa gårdsdelen och bruka den från och med ”rättan fahrdagh” (14 mars) 1669.

Jblandh annat at samma dagh war at förrätta, framstälte sigh här för tingzrätten Oluf j Krogzdaal, som effter jnstämbningh hade här för rätten at tilltahla Gunnar j Skorr förmedelst een half hans odellsgårdh nembligen norrgården j Böö belägen j Steenkyrkia sochen, som han emot hans ja och minne samma gårdh brukar för een affwelsgårdh, och härförvthan hafwer een annan godh odellzgårdh benembdh Skorr, hwilken han besitter och brukar, och hafwer altså twänne gårdar uthj bruk, och denne Oluf dher emot ähr huuswildh och hafwer alz inthet bruk, hwar medh han kan föda sigh och sine medh, hwilken gårdh föreshrefne Olav bekänner för någon tijdh sädhan ähr af hans ett och slächtingar blefwen satt uthj vnderpant till fremmadh folk, nembligen Nilss Sweningson, som då bodde uthj den gårdh Böö benämbdh Bärget, och nu för warande tijdh så boor förbemelte Nills Sweningssons barn der på. Hwarföre förmenar föreshreffne Olav, at wara rätt odellzmann till föreshrefne halfwa norrgården j Böö belägen, dy begärer han den igen at få till lössen. Här emot at swara mötte nu här för retten förbemälte Gunnar och hanss hustru, sambt hans hustru syster Jngebårg, som är hemma j Böö, och bekenna dee at denne halfwa gården j Böö som förbemälte Oluf ifrån dem begärer till lössen, dhen samma hadhe deras fadher Nilss Sweningson kiöpt sigh till ifrån een man vthj Marstrandh benämbdh Anders Dampe, och meente närmare wara där at boo än föreshrifne Oluf, aldenstundh dhee samma gårdh af rätta odellzfolk hafwa infrälst, och blefwo framblagt här uthj rätta ett bref af dhessa qwinfålk som här för retten stodo, huar uthj ähr förmählt, at deras fader hette Nils Sweningssonn, han hade förpantat sigh föreskreffne halfwa odellzgårdens part, belägen j förbemälte Böös gårdh nembligen norrgården uthj Steenkyrkia sochen på Tiöhrn, af Anders Dampe siälf, hanss hustru och barn, som för detta på den tijdh war boendes uthj Marstrandh för 116 rixdaler, samma bref ähr daterat Marstrandh anno 1650 dhen 16 martij.

RESOLUTIO: Och såssom förbemelte Olav uthj Krogzdaahl här för rätten bewijste sigh wara een rätt odellzman som laghrättet bekände, och närmare zätheret och bruket rådigh uthj föreskrefne omtwistade halfwa odellzgården norrgårdh uthj Böö j Steenkyrkia sochen belägen, än denne fremmadh mannen nembligen Gunnar j Skorr på sin hustrus sambt hustrus systers wägnar, huilket Norges lagh landzleije balkens 14 cap eenligit och lijkmätigt är, at odellzmannen nembligen denne Olav som huuswildh är och hafwer inthet gårdzbruuk, är närmare till säteret och bruket uthj föreskrefne halfwa norrgården j Böö än denne fremmande mannen Gunnar uthj Skorr, som befinnes wara ingen rätt odellzman till föreshrefne Böö. Elliest blef och här för denne tingzretten befunnit at förbemelte Gunnar j Skorr hafwer twänne gårdar eller hemman som han brukar, först Skorr som han siälf åboor och ähr hans egen odellzgårdh, sädan denne andre gården som omstrijdes nembligen norrgården j Böö, som han ochså brukar halfparten medh sin hustrus syster, och hafwer twenne bruk. För offwanberörde skäähl skuldh ähr förbemälte Gunnar j Skorr här af herradzrätten blifwen tildömbdh at anamma igen dee uthlagde pantepenningar nembligen 116 rdlr j gångbart mynt, som hans hustrus fadher salig Nills Sweningson j lefwandes lijfwet till föreshrefne retta odellzmannen Anders Dampe medh des barn uthj Marstrandh hafwer på samma halfwa norrgården Böö förskutet eller försträcht, vthaf denne rätta odellzmannen Oluf uthj Krogxdaal, och sädhan till nästkåmmande åhr 1669 widh rättan fahrdagh, uthan någon mootsäijelse at wijka ifrån förbemelte Olufs uthj Krogxdaals retta odell, effter Norges lagh odellzbalken 8 cap. Actum ut supra.

Folke Almegius