|
Anno 1669 den 14 januarij stodh allmennelig tingh på Tiöhrn
i den gård Kyrckiefiell, af heradtzhöfdingen Drackman, medh lagrettet der
sammastedes, hosswarande befaldningzman welachtat Anders Larsson medh
mehnige ahlmoge.
1. Fogden Anders Larsson stämmer Olof
(Eskilsson) i Hällene KL, men denne kommer ej till tings och får böta för
uteblivande.
Cronans befaldningzman Anders Larsson hade hitt citterat för
tingzrätten Oluf i Hellenne. Mötte icke Oluf, eij heller lått säija sitt
laga förfald, dy är han af retten worden tillkändt 1 mark sölf uthj
stembnefall.
2. Truls (Svensson) i Bäckevik SK är stämd
men kommer ej och får böta för uteblivande.
I lijka måtto är Trulss i Bäckeuick instämbd af
befaldningzmannen och icke comparerade, dy är han pålagdt at bötha 1 mark
sölff effter lagen.
3. Länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal)
stämmer ”gamle” Nils på Klädesholmen för hot och skällsord. Nils kommer ej
till tinget och döms böta för uteblivande.
Länssmannen Hans Rassmusson hade her för retten incitterat
och stämbt gamble Nielss på Klädessholmen för trugsell och skiälssord. Mötte
icke här för retten förbemälte Nielss, dy är honom pålagdt at plichta 1 mark
sölf effter lagen tingzfahrebalken 9 cap.
4. Mats (Markusson) i Kållekärr stäms av
länsmannen Johan Olsson i Säby, som är kyrkvärd i Stenkyrka, för obetalt
tionde från flera bönder som Mats är borgensman för. Mats beklagar att
bönderna ej betalt. Rätten förklarar att den arrendebonde som ej betalar
sitt tionde kommer att bli av med sitt kontrakt på gården och Mats åläggs
som borgensman att svara för betalningen till kyrkan.
Mattis uthj Kollekierr är instembt hitt för herratzrätten af
lendzmannen Johan Olufsson i Säby, som är kyrckiowärd till Steenkyrckia, för
resterandhe kyrkiotijonde för åhr 1668 nembligen 17 daler slette, som han
står god för för någre bönder, huilcka penningar effter kyrkiowerdens och
Mattisses förlickningh som skriffteligen är giort, om sancte Martinj tijdh
äre förfalne, huilcka dock ännu innestodo obetalte. Heremot at suara mötte
för retten förbemälte Mattis i Kollekier och icke bemelte penningerne
obetalte wara, orsacken her till är at han ännu af wederböranderne bemälte
penningarne eij hafua kunnat bekomma.
Dy blef af retten resoluerat, at der wederböranderne, som
för kyrckians tijondhe hafua cauerat, icke hereffter uthj rättan tijdh
betahlar förbemälte kyrckiopenningar, då skola dee effter hans excellentz
herr gouverneurens bref deras stedzmåhl hafua förbrutit.
5. Anund Kristoffersson i Hagetorp har
lägrat pigan Bryngela Andersdotter i Tjärna men vill inte gifta sig med
henne. Han har dock lovat henne 10 riksdaler i ersättning för ”möökränckning”.
Rätten dömer honom böta 12 riksdaler för lägersmålet. Han åtager sig också
att betala Bryngelas böter 6 riksdaler, vilket minskas från den ersättning
han lovat henne.
Cronans befaldningzman hade instembt för retten Anund
Christophersson i Hagetorp boendes i Steenkyrckia sochen, för begångit
lägersmåhl med et löst quinfolck Brynilla Anderssdotter, som hade warit uthj
tienst hoss een bonde hemma uthj een gård Kiärna i Steenkyrckia sochn.
Heremot at suara mötte förbemälte Anund och blef utaf retten tillfrågat, om
han denna kåhnan Brynilla welle taga till ächta. Huartill han neekadhe. Dy
blef han effter Christianij qvartij recess af retten tillkändt bemelte
begångit lägersmål at bötha för sig sielf 12 rdlr, kohnan Brynilla war nu
icke tillstädes för retten, men efftersom bemälte Anund bekiände sig med
föreskrefne kåhna Brynilla hafua förlijckt sig medh henne uthj probstens her
på Tiöhrns egen praesens, at gifua henne för möökränckning 10 rldr, dy
oppåtog han sig i lijka måtto af dhee vthfästadhe 10 rdlr för hennes
begångne lägersmåhl nembligen 6 rdlr till cronan för hennes skuld at betahla,
dee öfrige 4 rdlr som rester till chånan sielf, wed påfodran at betahla.
6. Per Krabbe till Olsnäs med sin styvson
Per Månesköld stäms av länsmannen Johan Olsson i Säby för kyrkotionde av
deras gårdar Hede och Bäck i Stenkyrka socken. Per Krabbe menar att han
redan betalar mycket nog till kyrkoherden Anders Hartvigsson och stöder sig
på norsk kyrkolag, som ger adelsmän möjlighet att slippa betala tionde.
Bryngel (Nilsson) i Åseby och Nils Kristensson i Olsby, som förr varit
kyrkvärdar, vittnar att Hede och Bäck tidigare varit befriade, men sedan
1665 kräver kyrkoherden tionde av gårdarna. Rätten finner prästens krav
riktigt och dömer Per Krabbe att betala tiondet inom 14 dagar.
Welborne Peder Krabbe till Olssnäs war instämbd her för
retten af grefuens lendzman Johan Olufsson i Säby för nogen kyrckiotijonde
af dee cronehemman Heede och Bäck, som under hans säthegård Olssnääss och
Aggeruijck, medh hans styfsohn welborne Peder Måneskiöld, och bekände
welborne Peder Krabbe, at han gifuer anseenlig offer till prosten åhrligen,
dy kunde han icke gifua så stohr offer och tijonde medh, det kom honom för
stort besuär oppå, altderföre wägradhe sig samma innestående tijondhe at
betahla, af orsack at deraf tillförende ingen tijonde af bemälte hemman
hafuer betalt. Herom framförde han witnesbyrd tuenne af lagretzmennerna,
nembligen Bryngiel i Ååseby och Nielss Christenson i Olssby, som tillförne
hafua warit kyrkiowärger, huilcka bekende att bemälte tuenne cronehemman
Beck och Heede uthj förrige tijdher hafua warit frij för tijonden, men dock
lijkwäl bekände Bryniel at probsten eller kyrckioheren her till giället
wellärde herr Anders Hardtuigson hafuer tijonden af bemälte hemman för 4 åhr
nembligen för annis 1665, 1666, 1667 och 1668 tillbakars påfördt, dock
lijkwäll hafuer welborne Pedher Krabbes styffsohn betalt wed påfordran på
samma tijonde af Heede hemman till enna för 2:ne åhr tillbakars. Welborne
Peder Krabbe förmehnte adelen af slijka hemman ingen tijonde skule gifua,
och beropade sig på norske kyrckioordinantzen, huilken effter anmoding blef
samme artikel för sittiande retten och menigheeten opläsen af innehåld, at
adelen icke kunne blifua frij för tijonden, efftersom cronan gifuer tionde
af sine slått och gårder, dy bör adelen taga deraf god exempel och utgifua
sin kyrckiotijondhe som dem sielf rätt och godt synnes.
Cronens befaldningzman påstodh för retten, at alldenstund
desse hemman med alle cronones bådhe ordinarie och extraordinarie rentters
betahlande eij annorlunda än som andra skatte- och cronehemman considereras,
dy böhr och det billigen fölgias, at tijonden såsom han vthj rächningerne
opföhres, må deraf betahlas, huilcket och norska kyrckioordinantzien
medgifuer, dy kundhe nu retten eij annat dejudicera och sluta, än bemälte
fodrandhe kyrckiotijende iu måtte betahlas, och det effter contracter som
annan kyrckiotijonde plägar betahlas innan half månadtz dagz förlopp effter
detta dato.
7. Per Krabbe till Olsnäs kräver betalning
för förfallen ränta av änkan Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes söner
Olof (Hansson) där och Rasmus (Hansson). Olof vidgår skulden men begär
uppskov med betalningen eftersom ”stohr siuckdom” drabbat gården och pengar
saknas. Per Krabbe kräver dock omgående betalt men eftersom Börta själv ej
infunnit sig vid tinget uppskjuts målet till nästa ting.
Welborne Peder Krabbe till Olssnääss har instämbdt enckian
Börta i Kibenne med hennes sohn Oluf ibidem, begge boendes i Steenkyrckia
sochn för åhrlig rentta dhee honom för utlåntte penninger äre blefne
skyldige. Heremot at suara mötte förbemälte Oluf i Kibbene sampt ochså bådhe
på sin moders, sampt broders Rassmuss, med sine egne wägnar suaradhe, och
icke kunde neeka deet dee infordrande renttepenninger till welborne Peder
Krabbe wore skylldige, men såsom dee nu intet hade at betahla med,
förmedelst stohr siuckdom dem een tijdh bårtåth hafuer warit tillslagen,
huaraf ännu mästeparten i bemälte gårdh är behäfftat, derföre begerte dee nu
welborne Peder Krabbe på nogen tijdh om dilation och dag, så welle dee alt
betahla. Welborne Peder Krabbe stodh fast på och wille hafua domb, men
emedan enckian som honom mäst war skyldigh förmedelst laga förfall skuld
icke war till wedermåhlstahle, dy blef detta till nästa tingh opsatt.
8. Per Fredriksson Brems i Marstrand
stämmer änkan Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes son Olof Hansson där
för arrende av en utjord Kärrehogen under Kebene gård. Pers föräldrar
Fredrik Nilsson och Johanna Persdotter i Marstrand har 1644 övertagit jorden
av Daniel Bildt till Morlanda. Börtas avlidne man Hans Eriksson i Kebene har
1648 betalt arrende för Kärrehogen till Johanna Persdotter. Hans äldste son
Erik Hansson i Kebene vittnar att fadern sagt att utjordarna Kärrehogen och
Skårsbo ”af Arrildz tijdh” legat under Kebene gård. Ivar Reersson i Nordvik
intygar att han förmedlat arrendepengar från Hans Eriksson till Daniel Bildt
för utjorden.
Olof Hansson visar häradsdom från 1618 då tingsskrivaren
Jöns Persson (på Malön) med fogden Kristen Jönsson (i Ström) besökt Kebene
för att rannsaka om det krav på skatt av utjorden Kärrehogen som (Knut
Bildts) fru Cecilia Bruhn inlämnat stämning om. De som då stämts var Hans
Eriksson, Per Jönsson och Anders Nilsson i Kebene. Helge (Alfsson) i
Kyrkefjäll vittnar att förre lagmannen Jöns Kristensson också kommit till
Kebene för att fastställa utjorden Kärrehogens läge.
Tingsrätten fann det vara bevisat att den gamla
arrendesumman, 8 skilling, årligen skulle betalas, men att ingen annan
avgift skulle erläggas för utjorden.
Welachtat Peder Brans (avser Brems) borgare uthj Marstrand
har låtit instembna her för retten dee odelssfolck som brucker och besitter
Kibenne gårdh, nembligen enckian Börta och hennes sohn Oluf Hanson ibidem
för nogon dehl och part i bemelte Kibenne gårdh skall wara belägiet,
nembligen Kierrehoffuen benämbdh, honom förmedelst eet donationsbref till
hans sahlig fadher Fredrick Nielsson och hans moder Johanna wohnhafftige i
Marstrandh, af fordum welborne sahlig Daniel Bildt till Mohrland gård in
anno 1644 lagligen skall tillkomma, det han nu Peder Brahns för retten medh
welborne sahlig Daniel Bildtz donationsbref in originali de dato Mohrland
gårdh den 27 maij 1644 beuijste, huarutinan klarligen exprimeras, at sahlig
welborne Daniel Bildt hafuer undt och förärat till sahlig Fredrich Nielsson
i Marstrandh den deehl och part, som honom i Kibenne tillhörde, med all
rettigheet deraf kan falla, (i) hans lefuandes lijfue at nyttia och brucka
och behålla, så och i lijka måtto effter Fredrick Nielssons dödh, vndt och
förährat hans effterlefuerska Johanna Pederssdotter, och hennes barn samma
dehl och pant, med all afgifft och rettigheet, at må niuta, brucka och
behålla, och all rättigheet till den tijden war förfallen och icke betalt,
så fulkommeligen at fodra och kräfwa lijka som han sielf. Wijdare welle han
beuijssa med sin moders räkenskapzbock, at sahlig Hans Ericksson, som
tillförne bodde på Kibenne, hafuer in anno 1648 betalt till henne
richtigheet af samma part i Kibenne, och efftersom booken in originalj eij
framwijstes, dy framlade Peder Brems ett attestum daterat Marstrand den 12
januarij jnnewarandhe åhr, med sådhanne formalier, at uthj hans moder
Johanna Pederssdotters räkenskapzbook hafuer befunnitz hennes egen handh
wara skrifuit anno 1648 den 18 november at bemälte Hans utj Kibenne haar ytt
8 skilling landskiöldh, än framlade Peder Bremss een attest som Erick
Hansson i Kibenne honom gifuit hade af contenta, at Erich med et godt
samwethe bestodh, det hans fader Hans Erickson j bemälte Kibenne hadhe sagdt
till honom i sitt lefuandes lijfwe, att Skåhrboo så well som Kerrehoffuen
hafuer af Arrildz tijdh ligget och lydt till sahlig Daniel Bildt och hans
förfäder, det han och wedh nestförgåendhe ting på Tiöhrn medh sin liflige
eed å book witnat och contesterat hafuer. Peder Bröms begerdte at föra sine
witnessbörd uthj denne sack, dy framstod her för retten Ifuar Reersson i
Noruick i Steenkyrckia sochn, och bekändhe sampt witnadhe med sin liflige
eed å book, at den tijdh Hans i Kibenne lefdhe, hafuer han flytt honom nogen
landskyld, som han badh honom på hans wägner at lefuerera till sahlig Daniel
Bildt i Morlandha, han effterkom sådant, och det skulle wara een
fuhlkommeligh landskyld för den egendehl sahlig welborne Daniel Bildt ägde
uthj Kibenne gårdh, men huru möcket det war wijste han icke. I dett öfrige
praetenderadhe bemälte Peder Brems för återståendhe åhren landskyldh med
expenser, hinder och tijdzspillo, som han på denne jnstämbde saak haar
påkostat, och war domb begerandes.
Heremot at suara mötte her för retten Olav Hansson i bemälte
Kibenne och framladhe een sexmannadomb vthstedd anno 1618 den 8 julij af
tingskrifuaren öfuer Oroust och Tiöhrn Jens Pedersson medh lagrettet
dersammastädes för den tidh warandhe vnderskrefuen och förseglat, som uthj
hufuudmehningen fömehltte, at dee på samma tijdh medh cronans befaldningzman
Christen Jensson hafua warit försambladhe ued Kibenne i Steenkyrckia sochn
på Tiöhrn, huaruthj befinnes, sahlig welborne fru Zijssella Bruhn till
Morlandgårdh hade uthj rätta stembt Hans Erickson, Peder Jenson och Anders
Nielsson i Kibenne och hade dem at tilltahla för een egendomb som hon kallar
Kerrehoffuen, mehnandes at liggia under Kibenne gårdh, fordrandes deraf
3:die åhrs tagan, leije och landskyldh, / echt? / och arbethe, som dee
långsammelig tijdh, emedan dhee hafua boedt på förskrefne Kibenne henne
sådant innehåller, etc. Huaruthj öfuer slijck tuist och trätta i slutningen
resolueras, att Hans uthj Kibenne med sine åboende besittiare åhrligen icke
widare at gifua af Kerrehofwen till welborne fru Zijssella Brun, än som af
Arrildz tijdh warit hafuer, nembligen 8 skilling landskiöldh, men huad taga,
kiöringh och arbetzpenninger som welborne fruu Zijssella hade stembt dem
före, det är vnder lagmansretten remitterat. Noch framkalte benämbde Oluf
Hansson i Kibenne her för tingzretten Helgie i Kyrckiefielld, som medh lagd
hand å book witnadhe, att fordum lagmannnen sahlig Jöns Christenson hafuer
warit på åsted(en) wedh Kibenne at utgranska om den platz benämbdh
Tierrehofuen beliggiandhe, som lagrettet wedh deras derpå gifne domb
omförmählte, och densamma at probera, derpå hafuer lagmannen slutit at
Kibenne odellssegare skulle gifua till Mohrlandz herskap som bemälte
sexmannadomb omförmehlte, nembligen 8 shilling danska landskyldh och eij
wijdare, etc. med wijdare ordh och tahle parterne emellan underuarandhe
actionen pro et contra passerade, blef herutinan afdömbt som effterfölgier:
RESOLUTIO: För dee skiähl in actis och her för retten
oplässne sexmannadom daterat den 8 julij anno 1618 pröfuar denne rätten för
rätt wara at Peder Fredrichson Brömss, som her för retten Oluf Hansson och
hans moder och syskon instembt hadhe, praetenderandes af den landskyld af
den dehl och part Kerrehofwen benämbdh i Kibenne gårdh beläget, nembligen
ifrån anno 1648 den 18 novembris, till innewarande åhr jnclusiue, som är 20
åhrs tijdh, och belöper å 8 shilling lybisk om åhret, till sölfwermynt 5
daler, huilcka föreskrefne 5 daler slette af åboerne på bemälte Kibenne
nembligen enckian Börta, Oluf och Erick huar effter sitt bruck som enn rett
witterlig giäld, innan half månadtz förlopp skola betahla effter
kiöpebalckens 3 cap. Anlangande juhlemarken för återståendhe åhren och
intill denne tijdh af innestående landskylden kunde denne retten för sine
skälige orsaker skuld bemälte Oluf Hanson i Kibenne och hans medegare eij
påbörda, helst och emedan Peder Bremss bemälte landskyld åhrligen och eij
uthj rettan tijdh eij påtahlat och fodrat hafuer, men derföre frij och
omollesterat at förblifua effter christianj quartj recess artickel 29. Dee
praetenderande expenser och tijdzförsummelsse af Peder Bremss hafuer honom
retten tillkändt nembligen 2 rdlr, dem huar och een af förbemälte jordägare
i Kibenne pro quota lijka som af landskylden plichtige at betahla, effter
lagen tingfarebalken 9 cap, sampt recessen Christianj Quartij andre bookz 6
cap artickel 10. Actum ut supra.
9. Fogden kungör att gårdar i Siröd,
Valsäng, Basteröd och Surdal på grund av obetald skatt nu blir införda i
jordeboken som kronogårdar.
Cronans befaldningzman låt oplyssa dee skattehemman Sijröd i
Steenkyrckia sochn, sampt Hualsseng, Basterödh och Suurdahl belägne vthj
Klefdahl sochn, huilka förmedelst domb för några åhrs åtterståendhe cronones
ränttor för skattewrack äre dömbde under cronan, at bemälte hemman nu
fuhlkommeligen skola föhras in uthj cronans jordebook för crono, och deraf
at betahlas stedian och all annor rättigheet som af eet annat cronohemman,
huareffter åboerne skola sigh rätta, och på dee platzer som uthj bemälte
hemman kunna liggia ödhe och obruckte, oplystes af befaldningzmannen at af
honom till huem som will på cronans wegnar skola borttfästas.
10. Per (Svensson) i Siröd har enligt brev
från 1668 köpt jord i Siröd av sin mor Anna Vilhelmsdotter i Utäng.
Framkom för retten Peder i Sijrödh och låt oplässa ett
kiöpebref (här uppenbarligen något överhoppat) liggiandes i bemälte Sijrödh,
och derföre sin moder Anna Willomssdotter i Vthäng 30 rdlr gifuet hafuer,
samma bref daterat den 18 aprillis anno 1668.
11. Olof (Eriksson) i Gläshed stämmer Olof
Eskilsson i Hällene KL för odelsjord i Kyrkefjäll men den senare kommer ej
till tings.
Oluf i Glessheedh stembt Oluf i Hellenne för odelssiord i
Kyrkiofiehl. Heremot at suara mötte icke förbemälte Oluf Eskilsson för
rätten, derföre böhr han plichta i stembnefald 1 mark sölff effter lagen.
12. Länsman Johan Olsson i Säby stämmer
sina grannar Dyre (Trulsson) med hans söner Anders och Helge Dyressöner samt
Nils (Germundsson), alla i Säby, för slagsmål på gården den 22 maj. Johan
berättar att när han släppt sina oxar från plogen om aftonen för att beta
hade grannarna låtit sina barn kasta sten och jaga bort djuren. När Johan
protesterat hade grannarna överfallit honom med störar, yxa och
stridshammare. Om inte hans bror och hans drängar rusat till undsättning
kunde han ha blivit dödad. Johan redogör sedan för vilka skador han fått,
vilket intygas av Erik (Kristoffersson) i Hovlanda och Måns (Börjesson) i
Bäck, som besiktigat honom efter överfallet.
Johan hävdar också att en förlikning från 1667 brutits av
motparten och kräver därför dom i äldre tvister och oegentligheter.
Förlikningen hade ingåtts efter det att parterna råkat i slagsmål. Bland
annat hade man beskylt varandra för stöld av en ”deela”?. Denna stöld hade
länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal utrett med hjälp av lagrättsmännen Greger
(Tollesson) i Rörvik VA och Olof Ivarsson (i Myggenäs.)
Fogden Anders Larsson kräver att bönderna i Säby straffas
för överfallet, som borde anses extra grovt eftersom man angripit och
misshandlat en tjänsteman, som på kronans vägnar bland annat uppbär skatt.
Dyre med söner och granne Nils beklagar sig över att Johan
Olsson är hård och trotsig mot dem. Oxarna släppte han i deras äng och ej på
egen mark vid Rörholmen som uttagits. Anders Dyresson vittnar att Johan
sedan slagit honom med en ”bandstake”, som gått sönder i tre delar, innan
Anders med de andra gick till motanfall.
Tingsrätten finner att båda bondfamiljerna i Säby på grund
av överfallen på länsman Johan Olsson förbrutit sitt gårdsarrende. De döms
att lämna sina gårdar nästa vår 1670 och flytta någon annan stans utan någon
som helst ersättning.
Johan Olufsson i Säby hade her för heradtzretten instembt
hans grannar nembligen Dyre i Säby med hans söhner Anderss och Helge, sampt
gårdman Nielss jbidem för begångit slagzmåhl på hans egen åkermark i Säby
uthj nestförleden wåhr den 22 maij passerat, och war detta Johan Olufzsons
klagemåhl, som effterfölgier:
För det första angaf Johan och sadhe, at ner han tog sine
oxar ifrån plogen och slepte dem om afftonen i soehlglaningen uthj sin engh
i beeth, då hafuer hans granner Dyre, Nielss, Helge och Anders jbidem,
skickat sine små söhner effter oxerna och låtit jaga dem uthur engen, och
kastat dem medh steehn.
2:o: Då Johan blef det warsse at dee sloge oxerna för honom
hafuer han luppit neder till dem och ropat at dee icke wille slåå hans oxer,
men dee sådant alt oachtat, utan alt innar fort slagit dem och jagat dem
fort, men Nielsses dreng språng ifrån dem, dock fölgde Dyres fortt effter,
och när Johan badh honom icke så slåå oxerna, brukadhe han på honom een
nässewijss mun, dermedh kom Dyre löpandes medh ett stort ahlebrott eller
stöör, som war så när een fambn lång, jtem hans sohn Anders med een hammer
af järn, som war een aln långh skafft på, hans sohn Helge med een yxa,
huilcket dee undher sine klädher fördult hade, och hans gårdsman Nielss medh
een stohr apellpååk, och widh det dee alle stormandes till honom blef han
redd, och gick fortaste han kunde hemåt, så sprungo dee alle effter honom
och språngh Johan af wägen för dem och wille vndwijka deras onda förhafuande,
och kom han så in på sin egen åker, menandes sig der fredelig at wara. I
dett samma så slog Dyres sohn Anders till Johan Olufson et slagh öfuer hans
hufuudh medh stridzhammaren, och Dyre slog honom öfuer axlerna medh stören 2
slagh, och Helge slog honom uthj sin vänstra sijdha medh een yxhammer 4
slagh, der med föhl Johan omkuhl i marcken, så han blef deröfuer bådhe blåå
och blodigh slagen, huilcket han nu för retten med 2:ne boofaste witnen
beuijste, som war Erick i Hoflanna och Månss uthj Bäck, som honom samma
affton Johan blef slagen besynte, hafua ett såår på sin hyfft, och een stoor
hoop håår som Dyre och hans söhner hade dragit af honom, såsom bemälte Johan
Olufssons drenger fick see detta, at deras huussbonde blef omkullslagin på
marcken, då kommo dee medh hans broder /: som samma gångh war i Säby :/
springandes och skulle taga fredh, der med slog Dyre till hans broder strax
eet slagh uthj hufuudet och eet slag på ryggen med stöhren, och Nielss stodh
tillredz medh sin stohre pååk, och trugadhe Johan Olufzsons drengiar om dee
honom hielpa welle, så skulle han strax slå dem, at dee sig aldrig mehra
röra skulle, hade då icke Johan Olufsons drengar warit så manlige, at dhee
medh macht kunnat tagit honom ifrån dem, då hade dee slagit honom till dödz.
Wijdare angaf lendzmannen Johan Olufson uthj sitt skrifftelige libell,
hurusom han in anno 1667 hade warit af bemälte sine grannar öfuerfallen uthj
een och annor måtte, huarföre han hafuer warit förorsakat, at kalla cronans
befaldningzman med länssmannen och lagrättzmännerne till sig at rätta på
dem, för sådant derass öfuerfallandhe, då hafua dee dem emellan oprättat ett
förlijgellssemåhl, Johan och hans wederparter, af sådanne conditioner, at
huilcken af parterne bemälte förligelsemåhl wore brytandes, då skule den
hafua förlijst eet par oxer så goda om 12 rdlr, och samma saak öpen ståå,
som blef till wijthe satta, och förligellse måhlet wara ophäfwet. Dy påstodh
Johan Olufsson williandes denna saak i lijka måtto med sine wederparter
lagligen at utföra, som bestodh af föliande påster nembligen:
At anno 1667 den 14 augustij hafuer Dyre och han kommet uthj
retta om ett skiöörfolck som Johan legdt hade, och Dyre sedan wille tubba
ifrån honom, då hafuer Dyre skiält honom och sagt, alt det du hafuer, det
hafuer du med orätt, än beskylte bemälte Johan Olufson bemälte Dyre i Säby,
at han hade stulit ½ deela, som har suttit på Johans wägg, huilcket honom
Dyre och är blefuet öfuerbeuijst, förmedelst deelan sedan fanns i Dyres
bååth. Tuenne af lagretzmennerne, Gregers, Oluf Ifuerson sampt cronans
lendzman Hans Rassmusson witnadhe och bekändhe, at bemälte Dyre hadhe
bekändt för dem, at samma deela hörde honom till, då hafua dee proberat
deelan på Johans wägg och concorderat med hollit, der den för suttit hade,
huaraf dee kundhe sluta samma dehla Johan Olufson tillhöra., försöcktes
samma deehla på Dyres wägg, huartill den icke kunnat passa. Nock beskylte
bemälte Johan Olufson bemälte Dyre för det han låter sine sönner gåå in uthj
hans egen gård, och sleppa hans bandhundh at giöra skada på fremmande folckz
fåår, för det öfrige beskylte Johan Olufson Dyre för det han haar opfödt een
hund som giör honom skadhe, och betit till dödz een gammal sööd för honom
den 6 novembris anno 1666.
Cronones befaldningzman Anders Larson begerte at förskrefne
Johan Olufssons wederparter för sådant otillbörligit öfuerfallande lagligen
måtte plichta, emedan man på sådant sätt icke kan giöra sitt embethe, ner
öfuerheetens tienare icke må hafua fredh uthj landit, ty om dee hade slagit
honom ihiäll, då hade blefuit suårt at wtreeda eller fåå rett på dee
räkenskaper som honom hafua warit betrodde.
Heremot at suara mötte föreskrefne Dyre med sin sohn Anders
och gårdmannen Nielss her för heradtzretten och beklagade sig at förbemälte
Johan Olufsson deras granne, ansteller sigh emot dem hårdeligen och
trådtzeligen, och huru dee i förleden wåhr hafuer wijst deras pijga medh
hans oxer neder på deras marck Rörholmen, som dem andelt war, då hafua dee
sendt budh till honom, att der han icke sielf wille låta kiöra oxarna af
engestycket, då skulle dee dem sielf dädan kiöra. Så hafuer han trådsat dem,
om dhee tordhe giöra det, och ner dee då hafua sendt deras barn at kiöra
oxerna af deras marck, då skulle Johan Olufsson slagit den ene som han hinde,
at han ropadhe så det kunde höras till byss, men den andre undlöpp, då dee
det hörde, luppo dee neder och badh honom han icke skulle slåå deras barn,
så sade han det han slog dem icke, men drengen som huggen fick sade at Johan
Olufsson slog honom, men blef icke bewijst, sedan blefue dee förlickte at
ingen skulle släppa sine oxer eller häster på den andres egor. Dyres sohn
Anders bekände at Johan Olufsson låpp backlenges och slog honom med een
bandstacke, så han gick i trenne stycken. Hertill suaradhe Johan Olufsson at
dee såå medh huugg och slagh alle fyra förfulde honom jn på sin åker, så han
icke kundhe stå och låta slå neder sigh, utan måste backlenges undanfly, och
wärja sig medh bandstaaken., men han dock ingen skadhe giordhe, etc.
RESOLUTIO: Och såsom her för retten fördhe skiähl och
beuijss nembligen af lagretzmannen Erick uthj Hoflanna och Månss uthj Bäck,
at dee hafua hans höggreflige excellentz lenssman Johan Olufsson i Säby
besichtat, och beuitnes af dem, det han hafuer warit bådhe blå och blodig
och sårigh slagen utj hans högre sijda, medh een hoop håår utaf hanss hufuud
dragit som framuijstes, huar af klarligen kan slutas, at bemelte Johan
Olufsson klagemåhl beståes af sanfärdigheet, dertill medh är han grofweligen
blefuen öfuerfallen af sin granne Dyre med begge hans sönner Anders och
Helge, sampt hans gårdman Nielss, och der öfuer oppå förfölgdt honom, medh
störer, yxer och hamrar in på hans egen Åker och egendomb, at han utaf hugg
och slagh måste falla neder till jorden, huilcket synnes ochristeligit wara,
så handtera een öfuerheetens tienare utan saak, och der nogen förseelsse
hooss honom kunnat varit då bordhe dhee icke sielf hembna sigh utan klagat
honom ahn för hans förmen eller och för den som öfuer honom hafuer till at
råda, huarföre finner denne heradtzrätten för godt och skäligdt wara bemälte
bönder för emot Johan Olufsson deras föröfuandhe gewalt och slagzmåhl, hafua
förbrutit sin fäste och lijfztijdztaga på deras åboendhe cronegårdh Säby,
och den till nestkommande åhr 1670 wedh rettan fardag at wijka brucket
effter Norriges lagh landzleijebalckens 1 cap. Actum ut supra.
13. Sven (Nilsson) i Kolleröd klagar över att Bryngel
Reersson i Kyrkefjäll har en del av Kolleröd som utbruk och utarmar därmed
den gård som Sven på sin hustru Maret Andersdotters vägnar har lösningsrätt
till. Sven visar skiftesbrev från 1624 upprättat av lagmannen Jöns
Kristensson samt en häradsdom från 1642 av svorenskrivaren Mårten Frost (i
Mollösund). Dessa handlingar klarlägger att Bryngel efter sin far Reer
Bryngelsson ärvt 8 öresbol eller 1/3 hemman Kyrkefjäll. Reers broder Anders
Bryngelsson ägde 6 öresbol i Kolleröd samt 2 öresbol vardera i ödejordarna
Röd och Krogeröd under gården. Han klarade ej betala skatten utan tvangs
inteckna gården. Bryngel löste ut den för att hindra att den lades under
kronan och menar att han som avkomling på brodergrenen också har rätt att
förvärva gården.
Tingsrätten konstaterar dock att eftersom Reer tillskiftats
Kyrkefjäll och hans broder Anders Kolleröd, så har Anders barn förtur till
Kolleröd. Bryngel döms därför att avstå både bruk och ägande i Kolleröd till
Sven Nilsson och hans hustru Maret Andersdotter.
Sven i Kållerödh haar her för häradtzretten instämbt
Bryniell i Kyrckiofieldh för bruck han håller uthj Kållerödh, och samma helt
ödhelägger och förderfwar i det han kiörer gröden af Kålleröd in på dhen
part i Kyrckiefieldh han besitter, och förmehnar sigh på hans hustrus wegnar,
som äger odellen i Kållerödh, rådig till bruck nermast wara, huar emot
Bryngiel uthj Kyrckiefieldh dersammastedes sin arfuedeehl hafua bekommit,
huilckit han medh laglige skijfftebref her för retten will beuijssa.
Framlade nu för retten Suen uthj Kållerödh ett skifftebref oprättat af
fordum lagmannen Jöns Christensson åhr 1624 dhen 20 septembris, sampt een
hemtingzdomb af sworenskrifueren Mårten Froust vthgifuen anno 1642 den 5
decembris, huarutinan finnes förmält, at Bryngiel effter sin fadher Reer
Bryngielsson tillkommer 8 öhresbohliordh i Kyrckiofiäld. Item at han effter
sin fadher tillkommer 1 öhrisbohljordh och 4 pengzbohliordh i Kållerödh, som
hans fadher hafuer ärft j bemälte Kållerödh, der emot Maret, Suenss hustru i
Kållerödh, som henne effter hennes fadher Andhers Bryngielson arfweligen
tillföhl 10 öhrisbohl iordh i Kållerödh hemman at äga. Her emot at suara
mötte föreskrefne Bryngiel Reersson i Kyrckiofieldh her för tingzretten och
kundhe icke neka än ju bemälte Suenss hustru Marit Anderssdotter effter sine
föräldrar äger så möken odell i Kålleröd som han bruckar, och henne effter
hennes fadher Anders Bryngielson j Kålleröd at tillkomma, men föregaf dhetta,
såsom hennes fader som är hans farbroder Anders Bryngielsson som icke för
sin stora oförmögenheet skuld kunde brucka sin egen odell utj föreskrefne
gårdh Kållerödh, och wart förorsakat at pantsättia samma odell till
fremmende folck, ty tänckte han, at såsom bemälte odhel war kommet utaf tuåå
brorgrenar, och han Bryngiel som war af den andra brodergreen, och
herförutan sadhe sigh at äga för sin arfwepart nembligen 1 öhrisbohl och 4
penningzbohl iordh i bemälte Kållerödh, emot den odell honom war tilldelt
utj Kyrckiefield, alt så haar Bryngiel Reerson jnlöst samma hans farbrodhers
odelssiord till bruckz i Kålleredh, och derföre gifuit och betalt 116 rdlr
som Suenss hustru fader Anders hadhe utsatt förmedelst den åhrlige skatt,
som han till kongl mt och cronan för samma gård är skyldigh blefuen, hadhe
den icke blefuen betalt hadhe hemmanet blifuit skrifuin vnder cronan för
skattewrack, med widare hans tahl war, och blef her utinan afsagdt som
fölgier:
RESOLUTIO: För dee skiähl in actis blef her af heradtzretten
afdömbt sålundha, at efftersåsom föreskrefne Bryngiel Reersson, som befinnes
at hafua sin egen odell i Kyrckiefield i Klefdahl sochn, som honom lagligen
är tillskifft, och densamma besitter och bruckar, som är 8 öhresbohliord
effter hans fadher Reor Bryngielson arfueligen tillfallen effter fordum
lagmannenss Jenss Christenssons vthgifne skifftebref daterat den 20
septembris anno 1624, och den andre parten Suen på sin hustrus faders Anders
Bryngielsons wägnar tillfallet 6 öhrisbohljord i Kållerödh, 2 öhrisbohljordh
i Rödh och 2 öhrisbohljord i Krogeröd, är 10 öhresbohl jordh, alt dhette
wellförståendes under Kållerödz gårdh och egendomb tillhörandes, dy böhr
föreskrefne Bryngiel Reerson derföre afstå förbemälte bruck han her till
dagz hafuer hafft i bemälte Kolleredh och till mehrbemälte Suen och hans
hustru och arfuingar at oplåta effter lagen odelzzb. 2 cap, och Bryngiel
Reersson annamma sine vthlagde penningar jgen af bemälte Suen i Kållerödh,
som han skäligen beuijssa skall huru många dee hafua warit, för än Suen får
trädha till sin hustrus odell i Kålleröd effter lagen odellssbalcken 8 cap.,
och när dhet är skeet, så skall bemälte Bryngiel Reersson wedh nestkommandhe
fahrdag innewarande åhr wijka af Swenss hustrus sanna odelssiord utan nogen
mootsägelsse effter lagen landzleijebalcken 7 cap, och mehrbemälte Bryngell
Reersson eller hans arfuingar ingen widare odelssrätt effter denne dagh i
bemälte Kållerödh gård, med laga fogh hafua at tilltahla i nogen måtto
effter lagen odelssb. 1 cap.
Folke Almegius |
|