Ting i Kyrkofjäll i Klövedals socken 14 januari 1669

 

 

 

 

Anno 1669 den 14 januarij stodh allmennelig tingh på Tiöhrn i den gård Kyrckiefiell, af heradtzhöfdingen Drackman, medh lagrettet der sammastedes, hosswarande befaldningzman welachtat Anders Larsson medh mehnige ahlmoge.

 

 

 

 

1. Fogden Anders Larsson stämmer Olof (Eskilsson) i Hällene KL, men denne kommer ej till tings och får böta för uteblivande.

 

Cronans befaldningzman Anders Larsson hade hitt citterat för tingzrätten Oluf i Hellenne. Mötte icke Oluf, eij heller lått säija sitt laga förfald, dy är han af retten worden tillkändt 1 mark sölf uthj stembnefall.

 

 

 

 

2. Truls (Svensson) i Bäckevik SK är stämd men kommer ej och får böta för uteblivande.

 

I lijka måtto är Trulss i Bäckeuick instämbd af befaldningzmannen och icke comparerade, dy är han pålagdt at bötha 1 mark sölff effter lagen.

 

 

 

 

3. Länsmannen Hans Rasmusson (i Rävsal) stämmer ”gamle” Nils på Klädesholmen för hot och skällsord. Nils kommer ej till tinget och döms böta för uteblivande.

 

Länssmannen Hans Rassmusson hade her för retten incitterat och stämbt gamble Nielss på Klädessholmen för trugsell och skiälssord. Mötte icke här för retten förbemälte Nielss, dy är honom pålagdt at plichta 1 mark sölf effter lagen tingzfahrebalken 9 cap.

 

 

 

 

4. Mats (Markusson) i Kållekärr stäms av länsmannen Johan Olsson i Säby, som är kyrkvärd i Stenkyrka, för obetalt tionde från flera bönder som Mats är borgensman för. Mats beklagar att bönderna ej betalt. Rätten förklarar att den arrendebonde som ej betalar sitt tionde kommer att bli av med sitt kontrakt på gården och Mats åläggs som borgensman att svara för betalningen till kyrkan.

 

Mattis uthj Kollekierr är instembt hitt för herratzrätten af lendzmannen Johan Olufsson i Säby, som är kyrckiowärd till Steenkyrckia, för resterandhe kyrkiotijonde för åhr 1668 nembligen 17 daler slette, som han står god för för någre bönder, huilcka penningar effter kyrkiowerdens och Mattisses förlickningh som skriffteligen är giort, om sancte Martinj tijdh äre förfalne, huilcka dock ännu innestodo obetalte. Heremot at suara mötte för retten förbemälte Mattis i Kollekier och icke bemelte penningerne obetalte wara, orsacken her till är at han ännu af wederböranderne bemälte penningarne eij hafua kunnat bekomma.

Dy blef af retten resoluerat, at der wederböranderne, som för kyrckians tijondhe hafua cauerat, icke hereffter uthj rättan tijdh betahlar förbemälte kyrckiopenningar, då skola dee effter hans excellentz herr gouverneurens bref deras stedzmåhl hafua förbrutit.

 

 

 

 

5. Anund Kristoffersson i Hagetorp har lägrat pigan Bryngela Andersdotter i Tjärna men vill inte gifta sig med henne. Han har dock lovat henne 10 riksdaler i ersättning för ”möökränckning”. Rätten dömer honom böta 12 riksdaler för lägersmålet. Han åtager sig också att betala Bryngelas böter 6 riksdaler, vilket minskas från den ersättning han lovat henne.

 

Cronans befaldningzman hade instembt för retten Anund Christophersson i Hagetorp boendes i Steenkyrckia sochen, för begångit lägersmåhl med et löst quinfolck Brynilla Anderssdotter, som hade warit uthj tienst hoss een bonde hemma uthj een gård Kiärna i Steenkyrckia sochn. Heremot at suara mötte förbemälte Anund och blef utaf retten tillfrågat, om han denna kåhnan Brynilla welle taga till ächta. Huartill han neekadhe. Dy blef han effter Christianij qvartij recess af retten tillkändt bemelte begångit lägersmål at bötha för sig sielf 12 rdlr, kohnan Brynilla war nu icke tillstädes för retten, men efftersom bemälte Anund bekiände sig med föreskrefne kåhna Brynilla hafua förlijckt sig medh henne uthj probstens her på Tiöhrns egen praesens, at gifua henne för möökränckning 10 rldr, dy oppåtog han sig i lijka måtto af dhee vthfästadhe 10 rdlr för hennes begångne lägersmåhl nembligen 6 rdlr till cronan för hennes skuld at betahla, dee öfrige 4 rdlr som rester till chånan sielf, wed påfodran at betahla.

 

 

 

 

6. Per Krabbe till Olsnäs med sin styvson Per Månesköld stäms av länsmannen Johan Olsson i Säby för kyrkotionde av deras gårdar Hede och Bäck i Stenkyrka socken. Per Krabbe menar att han redan betalar mycket nog till kyrkoherden Anders Hartvigsson och stöder sig på norsk kyrkolag, som ger adelsmän möjlighet att slippa betala tionde. Bryngel (Nilsson) i Åseby och Nils Kristensson i Olsby, som förr varit kyrkvärdar, vittnar att Hede och Bäck tidigare varit befriade, men sedan 1665 kräver kyrkoherden tionde av gårdarna. Rätten finner prästens krav riktigt och dömer Per Krabbe att betala tiondet inom 14 dagar.

 

Welborne Peder Krabbe till Olssnäs war instämbd her för retten af grefuens lendzman Johan Olufsson i Säby för nogen kyrckiotijonde af dee cronehemman Heede och Bäck, som under hans säthegård Olssnääss och Aggeruijck, medh hans styfsohn welborne Peder Måneskiöld, och bekände welborne Peder Krabbe, at han gifuer anseenlig offer till prosten åhrligen, dy kunde han icke gifua så stohr offer och tijonde medh, det kom honom för stort besuär oppå, altderföre wägradhe sig samma innestående tijondhe at betahla, af orsack at deraf tillförende ingen tijonde af bemälte hemman hafuer betalt. Herom framförde han witnesbyrd tuenne af lagretzmennerna, nembligen Bryngiel i Ååseby och Nielss Christenson i Olssby, som tillförne hafua warit kyrkiowärger, huilcka bekende att bemälte tuenne cronehemman Beck och Heede uthj förrige tijdher hafua warit frij för tijonden, men dock lijkwäl bekände Bryniel at probsten eller kyrckioheren her till giället wellärde herr Anders Hardtuigson hafuer tijonden af bemälte hemman för 4 åhr nembligen för annis 1665, 1666, 1667 och 1668 tillbakars påfördt, dock lijkwäll hafuer welborne Pedher Krabbes styffsohn betalt wed påfordran på samma tijonde af Heede hemman till enna för 2:ne åhr tillbakars. Welborne Peder Krabbe förmehnte adelen af slijka hemman ingen tijonde skule gifua, och beropade sig på norske kyrckioordinantzen, huilken effter anmoding blef samme artikel för sittiande retten och menigheeten opläsen af innehåld, at adelen icke kunne blifua frij för tijonden, efftersom cronan gifuer tionde af sine slått och gårder, dy bör adelen taga deraf god exempel och utgifua sin kyrckiotijondhe som dem sielf rätt och godt synnes.

Cronens befaldningzman påstodh för retten, at alldenstund desse hemman med alle cronones bådhe ordinarie och extraordinarie rentters betahlande eij annorlunda än som andra skatte- och cronehemman considereras, dy böhr och det billigen fölgias, at tijonden såsom han vthj rächningerne opföhres, må deraf betahlas, huilcket och norska kyrckioordinantzien medgifuer, dy kundhe nu retten eij annat dejudicera och sluta, än bemälte fodrandhe kyrckiotijende iu måtte betahlas, och det effter contracter som annan kyrckiotijonde plägar betahlas innan half månadtz dagz förlopp effter detta dato.

 

 

 

 

7. Per Krabbe till Olsnäs kräver betalning för förfallen ränta av änkan Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes söner Olof (Hansson) där och Rasmus (Hansson). Olof vidgår skulden men begär uppskov med betalningen eftersom ”stohr siuckdom” drabbat gården och pengar saknas. Per Krabbe kräver dock omgående betalt men eftersom Börta själv ej infunnit sig vid tinget uppskjuts målet till nästa ting.

 

Welborne Peder Krabbe till Olssnääss har instämbdt enckian Börta i Kibenne med hennes sohn Oluf ibidem, begge boendes i Steenkyrckia sochn för åhrlig rentta dhee honom för utlåntte penninger äre blefne skyldige. Heremot at suara mötte förbemälte Oluf i Kibbene sampt ochså bådhe på sin moders, sampt broders Rassmuss, med sine egne wägnar suaradhe, och icke kunde neeka deet dee infordrande renttepenninger till welborne Peder Krabbe wore skylldige, men såsom dee nu intet hade at betahla med, förmedelst stohr siuckdom dem een tijdh bårtåth hafuer warit tillslagen, huaraf ännu mästeparten i bemälte gårdh är behäfftat, derföre begerte dee nu welborne Peder Krabbe på nogen tijdh om dilation och dag, så welle dee alt betahla. Welborne Peder Krabbe stodh fast på och wille hafua domb, men emedan enckian som honom mäst war skyldigh förmedelst laga förfall skuld icke war till wedermåhlstahle, dy blef detta till nästa tingh opsatt.

 

 

 

 

8. Per Fredriksson Brems i Marstrand stämmer änkan Börta (Andersdotter) i Kebene och hennes son Olof Hansson där för arrende av en utjord Kärrehogen under Kebene gård. Pers föräldrar Fredrik Nilsson och Johanna Persdotter i Marstrand har 1644 övertagit jorden av Daniel Bildt till Morlanda. Börtas avlidne man Hans Eriksson i Kebene har 1648 betalt arrende för Kärrehogen till Johanna Persdotter. Hans äldste son Erik Hansson i Kebene vittnar att fadern sagt att utjordarna Kärrehogen och Skårsbo ”af Arrildz tijdh” legat under Kebene gård. Ivar Reersson i Nordvik intygar att han förmedlat arrendepengar från Hans Eriksson till Daniel Bildt för utjorden.

Olof Hansson visar häradsdom från 1618 då tingsskrivaren Jöns Persson (på Malön) med fogden Kristen Jönsson (i Ström) besökt Kebene för att rannsaka om det krav på skatt av utjorden Kärrehogen som (Knut Bildts) fru Cecilia Bruhn inlämnat stämning om. De som då stämts var Hans Eriksson, Per Jönsson och Anders Nilsson i Kebene. Helge (Alfsson) i Kyrkefjäll vittnar att förre lagmannen Jöns Kristensson också kommit till Kebene för att fastställa utjorden Kärrehogens läge.

Tingsrätten fann det vara bevisat att den gamla arrendesumman, 8 skilling, årligen skulle betalas, men att ingen annan avgift skulle erläggas för utjorden.

 

Welachtat Peder Brans (avser Brems) borgare uthj Marstrand har låtit instembna her för retten dee odelssfolck som brucker och besitter Kibenne gårdh, nembligen enckian Börta och hennes sohn Oluf Hanson ibidem för nogon dehl och part i bemelte Kibenne gårdh skall wara belägiet, nembligen Kierrehoffuen benämbdh, honom förmedelst eet donationsbref till hans sahlig fadher Fredrick Nielsson och hans moder Johanna wohnhafftige i Marstrandh, af fordum welborne sahlig Daniel Bildt till Mohrland gård in anno 1644 lagligen skall tillkomma, det han nu Peder Brahns för retten medh welborne sahlig Daniel Bildtz donationsbref in originali de dato Mohrland gårdh den 27 maij 1644 beuijste, huarutinan klarligen exprimeras, at sahlig welborne Daniel Bildt hafuer undt och förärat till sahlig Fredrich Nielsson i Marstrandh den deehl och part, som honom i Kibenne tillhörde, med all rettigheet deraf kan falla, (i) hans lefuandes lijfue at nyttia och brucka och behålla, så och i lijka måtto effter Fredrick Nielssons dödh, vndt och förährat hans effterlefuerska Johanna Pederssdotter, och hennes barn samma dehl och pant, med all afgifft och rettigheet, at må niuta, brucka och behålla, och all rättigheet till den tijden war förfallen och icke betalt, så fulkommeligen at fodra och kräfwa lijka som han sielf. Wijdare welle han beuijssa med sin moders räkenskapzbock, at sahlig Hans Ericksson, som tillförne bodde på Kibenne, hafuer in anno 1648 betalt till henne richtigheet af samma part i Kibenne, och efftersom booken in originalj eij framwijstes, dy framlade Peder Brems ett attestum daterat Marstrand den 12 januarij jnnewarandhe åhr, med sådhanne formalier, at uthj hans moder Johanna Pederssdotters räkenskapzbook hafuer befunnitz hennes egen handh wara skrifuit anno 1648 den 18 november at bemälte Hans utj Kibenne haar ytt 8 skilling landskiöldh, än framlade Peder Bremss een attest som Erick Hansson i Kibenne honom gifuit hade af contenta, at Erich med et godt samwethe bestodh, det hans fader Hans Erickson j bemälte Kibenne hadhe sagdt till honom i sitt lefuandes lijfwe, att Skåhrboo så well som Kerrehoffuen hafuer af Arrildz tijdh ligget och lydt till sahlig Daniel Bildt och hans förfäder, det han och wedh nestförgåendhe ting på Tiöhrn medh sin liflige eed å book witnat och contesterat hafuer. Peder Bröms begerdte at föra sine witnessbörd uthj denne sack, dy framstod her för retten Ifuar Reersson i Noruick i Steenkyrckia sochn, och bekändhe sampt witnadhe med sin liflige eed å book, at den tijdh Hans i Kibenne lefdhe, hafuer han flytt honom nogen landskyld, som han badh honom på hans wägner at lefuerera till sahlig Daniel Bildt i Morlandha, han effterkom sådant, och det skulle wara een fuhlkommeligh landskyld för den egendehl sahlig welborne Daniel Bildt ägde uthj Kibenne gårdh, men huru möcket det war wijste han icke. I dett öfrige praetenderadhe bemälte Peder Brems för återståendhe åhren landskyldh med expenser, hinder och tijdzspillo, som han på denne jnstämbde saak haar påkostat, och war domb begerandes.

Heremot at suara mötte her för retten Olav Hansson i bemälte Kibenne och framladhe een sexmannadomb vthstedd anno 1618 den 8 julij af tingskrifuaren öfuer Oroust och Tiöhrn Jens Pedersson medh lagrettet dersammastädes för den tidh warandhe vnderskrefuen och förseglat, som uthj hufuudmehningen fömehltte, at dee på samma tijdh medh cronans befaldningzman Christen Jensson hafua warit försambladhe ued Kibenne i Steenkyrckia sochn på Tiöhrn, huaruthj befinnes, sahlig welborne fru Zijssella Bruhn till Morlandgårdh hade uthj rätta stembt Hans Erickson, Peder Jenson och Anders Nielsson i Kibenne och hade dem at tilltahla för een egendomb som hon kallar Kerrehoffuen, mehnandes at liggia under Kibenne gårdh, fordrandes deraf 3:die åhrs tagan, leije och landskyldh, / echt? / och arbethe, som dee långsammelig tijdh, emedan dhee hafua boedt på förskrefne Kibenne henne sådant innehåller, etc. Huaruthj öfuer slijck tuist och trätta i slutningen resolueras, att Hans uthj Kibenne med sine åboende besittiare åhrligen icke widare at gifua af Kerrehofwen till welborne fru Zijssella Brun, än som af Arrildz tijdh warit hafuer, nembligen 8 skilling landskiöldh, men huad taga, kiöringh och arbetzpenninger som welborne fruu Zijssella hade stembt dem före, det är vnder lagmansretten remitterat. Noch framkalte benämbde Oluf Hansson i Kibenne her för tingzretten Helgie i Kyrckiefielld, som medh lagd hand å book witnadhe, att fordum lagmannnen sahlig Jöns Christenson hafuer warit på åsted(en) wedh Kibenne at utgranska om den platz benämbdh Tierrehofuen beliggiandhe, som lagrettet wedh deras derpå gifne domb omförmählte, och densamma at probera, derpå hafuer lagmannen slutit at Kibenne odellssegare skulle gifua till Mohrlandz herskap som bemälte sexmannadomb omförmehlte, nembligen 8 shilling danska landskyldh och eij wijdare, etc. med wijdare ordh och tahle parterne emellan underuarandhe actionen pro et contra passerade, blef herutinan afdömbt som effterfölgier:

RESOLUTIO: För dee skiähl in actis och her för retten oplässne sexmannadom daterat den 8 julij anno 1618 pröfuar denne rätten för rätt wara at Peder Fredrichson Brömss, som her för retten Oluf Hansson och hans moder och syskon instembt hadhe, praetenderandes af den landskyld af den dehl och part Kerrehofwen benämbdh i Kibenne gårdh beläget, nembligen ifrån anno 1648 den 18 novembris, till innewarande åhr jnclusiue, som är 20 åhrs tijdh, och belöper å 8 shilling lybisk om åhret, till sölfwermynt 5 daler, huilcka föreskrefne 5 daler slette af åboerne på bemälte Kibenne nembligen enckian Börta, Oluf och Erick huar effter sitt bruck som enn rett witterlig giäld, innan half månadtz förlopp skola betahla effter kiöpebalckens 3 cap. Anlangande juhlemarken för återståendhe åhren och intill denne tijdh af innestående landskylden kunde denne retten för sine skälige orsaker skuld bemälte Oluf Hanson i Kibenne och hans medegare eij påbörda, helst och emedan Peder Bremss bemälte landskyld åhrligen och eij uthj rettan tijdh eij påtahlat och fodrat hafuer, men derföre frij och omollesterat at förblifua effter christianj quartj recess artickel 29. Dee praetenderande expenser och tijdzförsummelsse af Peder Bremss hafuer honom retten tillkändt nembligen 2 rdlr, dem huar och een af förbemälte jordägare i Kibenne pro quota lijka som af landskylden plichtige at betahla, effter lagen tingfarebalken 9 cap, sampt recessen Christianj Quartij andre bookz 6 cap artickel 10. Actum ut supra.

 

 

 

 

9. Fogden kungör att gårdar i Siröd, Valsäng, Basteröd och Surdal på grund av obetald skatt nu blir införda i jordeboken som kronogårdar.

 

Cronans befaldningzman låt oplyssa dee skattehemman Sijröd i Steenkyrckia sochn, sampt Hualsseng, Basterödh och Suurdahl belägne vthj Klefdahl sochn, huilka förmedelst domb för några åhrs åtterståendhe cronones ränttor för skattewrack äre dömbde under cronan, at bemälte hemman nu fuhlkommeligen skola föhras in uthj cronans jordebook för crono, och deraf at betahlas stedian och all annor rättigheet som af eet annat cronohemman, huareffter åboerne skola sigh rätta, och på dee platzer som uthj bemälte hemman kunna liggia ödhe och obruckte, oplystes af befaldningzmannen at af honom till huem som will på cronans wegnar skola borttfästas.

 

 

 

 

10. Per (Svensson) i Siröd har enligt brev från 1668 köpt jord i Siröd av sin mor Anna Vilhelmsdotter i Utäng.

 

Framkom för retten Peder i Sijrödh och låt oplässa ett kiöpebref (här uppenbarligen något överhoppat) liggiandes i bemälte Sijrödh, och derföre sin moder Anna Willomssdotter i Vthäng 30 rdlr gifuet hafuer, samma bref daterat den 18 aprillis anno 1668.

 

 

 

 

11. Olof (Eriksson) i Gläshed stämmer Olof Eskilsson i Hällene KL för odelsjord i Kyrkefjäll men den senare kommer ej till tings.

 

Oluf i Glessheedh stembt Oluf i Hellenne för odelssiord i Kyrkiofiehl. Heremot at suara mötte icke förbemälte Oluf Eskilsson för rätten, derföre böhr han plichta i stembnefald 1 mark sölff effter lagen.

 

 

 

 

12. Länsman Johan Olsson i Säby stämmer sina grannar Dyre (Trulsson) med hans söner Anders och Helge Dyressöner samt Nils (Germundsson), alla i Säby, för slagsmål på gården den 22 maj. Johan berättar att när han släppt sina oxar från plogen om aftonen för att beta hade grannarna låtit sina barn kasta sten och jaga bort djuren. När Johan protesterat hade grannarna överfallit honom med störar, yxa och stridshammare. Om inte hans bror och hans drängar rusat till undsättning kunde han ha blivit dödad. Johan redogör sedan för vilka skador han fått, vilket intygas av Erik (Kristoffersson) i Hovlanda och Måns (Börjesson) i Bäck, som besiktigat honom efter överfallet.

Johan hävdar också att en förlikning från 1667 brutits av motparten och kräver därför dom i äldre tvister och oegentligheter. Förlikningen hade ingåtts efter det att parterna råkat i slagsmål. Bland annat hade man beskylt varandra för stöld av en ”deela”?. Denna stöld hade länsmannen Hans Rasmusson i Rävsal utrett med hjälp av lagrättsmännen Greger (Tollesson) i Rörvik VA och Olof Ivarsson (i Myggenäs.)

Fogden Anders Larsson kräver att bönderna i Säby straffas för överfallet, som borde anses extra grovt eftersom man angripit och misshandlat en tjänsteman, som på kronans vägnar bland annat uppbär skatt.

Dyre med söner och granne Nils beklagar sig över att Johan Olsson är hård och trotsig mot dem. Oxarna släppte han i deras äng och ej på egen mark vid Rörholmen som uttagits. Anders Dyresson vittnar att Johan sedan slagit honom med en ”bandstake”, som gått sönder i tre delar, innan Anders med de andra gick till motanfall.

Tingsrätten finner att båda bondfamiljerna i Säby på grund av överfallen på länsman Johan Olsson förbrutit sitt gårdsarrende. De döms att lämna sina gårdar nästa vår 1670 och flytta någon annan stans utan någon som helst ersättning.

 

Johan Olufsson i Säby hade her för heradtzretten instembt hans grannar nembligen Dyre i Säby med hans söhner Anderss och Helge, sampt gårdman Nielss jbidem för begångit slagzmåhl på hans egen åkermark i Säby uthj nestförleden wåhr den 22 maij passerat, och war detta Johan Olufzsons klagemåhl, som effterfölgier:

För det första angaf Johan och sadhe, at ner han tog sine oxar ifrån plogen och slepte dem om afftonen i soehlglaningen uthj sin engh i beeth, då hafuer hans granner Dyre, Nielss, Helge och Anders jbidem, skickat sine små söhner effter oxerna och låtit jaga dem uthur engen, och kastat dem medh steehn.

2:o: Då Johan blef det warsse at dee sloge oxerna för honom hafuer han luppit neder till dem och ropat at dee icke wille slåå hans oxer, men dee sådant alt oachtat, utan alt innar fort slagit dem och jagat dem fort, men Nielsses dreng språng ifrån dem, dock fölgde Dyres fortt effter, och när Johan badh honom icke så slåå oxerna, brukadhe han på honom een nässewijss mun, dermedh kom Dyre löpandes medh ett stort ahlebrott eller stöör, som war så när een fambn lång, jtem hans sohn Anders med een hammer af järn, som war een aln långh skafft på, hans sohn Helge med een yxa, huilcket dee undher sine klädher fördult hade, och hans gårdsman Nielss medh een stohr apellpååk, och widh det dee alle stormandes till honom blef han redd, och gick fortaste han kunde hemåt, så sprungo dee alle effter honom och språngh Johan af wägen för dem och wille vndwijka deras onda förhafuande, och kom han så in på sin egen åker, menandes sig der fredelig at wara. I dett samma så slog Dyres sohn Anders till Johan Olufson et slagh öfuer hans hufuudh medh stridzhammaren, och Dyre slog honom öfuer axlerna medh stören 2 slagh, och Helge slog honom uthj sin vänstra sijdha medh een yxhammer 4 slagh, der med föhl Johan omkuhl i marcken, så han blef deröfuer bådhe blåå och blodigh slagen, huilcket han nu för retten med 2:ne boofaste witnen beuijste, som war Erick i Hoflanna och Månss uthj Bäck, som honom samma affton Johan blef slagen besynte, hafua ett såår på sin hyfft, och een stoor hoop håår som Dyre och hans söhner hade dragit af honom, såsom bemälte Johan Olufssons drenger fick see detta, at deras huussbonde blef omkullslagin på marcken, då kommo dee medh hans broder /: som samma gångh war i Säby :/ springandes och skulle taga fredh, der med slog Dyre till hans broder strax eet slagh uthj hufuudet och eet slag på ryggen med stöhren, och Nielss stodh tillredz medh sin stohre pååk, och trugadhe Johan Olufzsons drengiar om dee honom hielpa welle, så skulle han strax slå dem, at dee sig aldrig mehra röra skulle, hade då icke Johan Olufsons drengar warit så manlige, at dhee medh macht kunnat tagit honom ifrån dem, då hade dee slagit honom till dödz. Wijdare angaf lendzmannen Johan Olufson uthj sitt skrifftelige libell, hurusom han in anno 1667 hade warit af bemälte sine grannar öfuerfallen uthj een och annor måtte, huarföre han hafuer warit förorsakat, at kalla cronans befaldningzman med länssmannen och lagrättzmännerne till sig at rätta på dem, för sådant derass öfuerfallandhe, då hafua dee dem emellan oprättat ett förlijgellssemåhl, Johan och hans wederparter, af sådanne conditioner, at huilcken af parterne bemälte förligelsemåhl wore brytandes, då skule den hafua förlijst eet par oxer så goda om 12 rdlr, och samma saak öpen ståå, som blef till wijthe satta, och förligellse måhlet wara ophäfwet. Dy påstodh Johan Olufsson williandes denna saak i lijka måtto med sine wederparter lagligen at utföra, som bestodh af föliande påster nembligen:

At anno 1667 den 14 augustij hafuer Dyre och han kommet uthj retta om ett skiöörfolck som Johan legdt hade, och Dyre sedan wille tubba ifrån honom, då hafuer Dyre skiält honom och sagt, alt det du hafuer, det hafuer du med orätt, än beskylte bemälte Johan Olufson bemälte Dyre i Säby, at han hade stulit ½ deela, som har suttit på Johans wägg, huilcket honom Dyre och är blefuet öfuerbeuijst, förmedelst deelan sedan fanns i Dyres bååth. Tuenne af lagretzmennerne, Gregers, Oluf Ifuerson sampt cronans lendzman Hans Rassmusson witnadhe och bekändhe, at bemälte Dyre hadhe bekändt för dem, at samma deela hörde honom till, då hafua dee proberat deelan på Johans wägg och concorderat med hollit, der den för suttit hade, huaraf dee kundhe sluta samma dehla Johan Olufson tillhöra., försöcktes samma deehla på Dyres wägg, huartill den icke kunnat passa. Nock beskylte bemälte Johan Olufson bemälte Dyre för det han låter sine sönner gåå in uthj hans egen gård, och sleppa hans bandhundh at giöra skada på fremmande folckz fåår, för det öfrige beskylte Johan Olufson Dyre för det han haar opfödt een hund som giör honom skadhe, och betit till dödz een gammal sööd för honom den 6 novembris anno 1666.

Cronones befaldningzman Anders Larson begerte at förskrefne Johan Olufssons wederparter för sådant otillbörligit öfuerfallande lagligen måtte plichta, emedan man på sådant sätt icke kan giöra sitt embethe, ner öfuerheetens tienare icke må hafua fredh uthj landit, ty om dee hade slagit honom ihiäll, då hade blefuit suårt at wtreeda eller fåå rett på dee räkenskaper som honom hafua warit betrodde.

Heremot at suara mötte föreskrefne Dyre med sin sohn Anders och gårdmannen Nielss her för heradtzretten och beklagade sig at förbemälte Johan Olufsson deras granne, ansteller sigh emot dem hårdeligen och trådtzeligen, och huru dee i förleden wåhr hafuer wijst deras pijga medh hans oxer neder på deras marck Rörholmen, som dem andelt war, då hafua dee sendt budh till honom, att der han icke sielf wille låta kiöra oxarna af engestycket, då skulle dee dem sielf dädan kiöra. Så hafuer han trådsat dem, om dhee tordhe giöra det, och ner dee då hafua sendt deras barn at kiöra oxerna af deras marck, då skulle Johan Olufsson slagit den ene som han hinde, at han ropadhe så det kunde höras till byss, men den andre undlöpp, då dee det hörde, luppo dee neder och badh honom han icke skulle slåå deras barn, så sade han det han slog dem icke, men drengen som huggen fick sade at Johan Olufsson slog honom, men blef icke bewijst, sedan blefue dee förlickte at ingen skulle släppa sine oxer eller häster på den andres egor. Dyres sohn Anders bekände at Johan Olufsson låpp backlenges och slog honom med een bandstacke, så han gick i trenne stycken. Hertill suaradhe Johan Olufsson at dee såå medh huugg och slagh alle fyra förfulde honom jn på sin åker, så han icke kundhe stå och låta slå neder sigh, utan måste backlenges undanfly, och wärja sig medh bandstaaken., men han dock ingen skadhe giordhe, etc.

RESOLUTIO: Och såsom her för retten fördhe skiähl och beuijss nembligen af lagretzmannen Erick uthj Hoflanna och Månss uthj Bäck, at dee hafua hans höggreflige excellentz lenssman Johan Olufsson i Säby besichtat, och beuitnes af dem, det han hafuer warit bådhe blå och blodig och sårigh slagen utj hans högre sijda, medh een hoop håår utaf hanss hufuud dragit som framuijstes, huar af klarligen kan slutas, at bemelte Johan Olufsson klagemåhl beståes af sanfärdigheet, dertill medh är han grofweligen blefuen öfuerfallen af sin granne Dyre med begge hans sönner Anders och Helge, sampt hans gårdman Nielss, och der öfuer oppå förfölgdt honom, medh störer, yxer och hamrar in på hans egen Åker och egendomb, at han utaf hugg och slagh måste falla neder till jorden, huilcket synnes ochristeligit wara, så handtera een öfuerheetens tienare utan saak, och der nogen förseelsse hooss honom kunnat varit då bordhe dhee icke sielf hembna sigh utan klagat honom ahn för hans förmen eller och för den som öfuer honom hafuer till at råda, huarföre finner denne heradtzrätten för godt och skäligdt wara bemälte bönder för emot Johan Olufsson deras föröfuandhe gewalt och slagzmåhl, hafua förbrutit sin fäste och lijfztijdztaga på deras åboendhe cronegårdh Säby, och den till nestkommande åhr 1670 wedh rettan fardag at wijka brucket effter Norriges lagh landzleijebalckens 1 cap. Actum ut supra.

13. Sven (Nilsson) i Kolleröd klagar över att Bryngel Reersson i Kyrkefjäll har en del av Kolleröd som utbruk och utarmar därmed den gård som Sven på sin hustru Maret Andersdotters vägnar har lösningsrätt till. Sven visar skiftesbrev från 1624 upprättat av lagmannen Jöns Kristensson samt en häradsdom från 1642 av svorenskrivaren Mårten Frost (i Mollösund). Dessa handlingar klarlägger att Bryngel efter sin far Reer Bryngelsson ärvt 8 öresbol eller 1/3 hemman Kyrkefjäll. Reers broder Anders Bryngelsson ägde 6 öresbol i Kolleröd samt 2 öresbol vardera i ödejordarna Röd och Krogeröd under gården. Han klarade ej betala skatten utan tvangs inteckna gården. Bryngel löste ut den för att hindra att den lades under kronan och menar att han som avkomling på brodergrenen också har rätt att förvärva gården.

Tingsrätten konstaterar dock att eftersom Reer tillskiftats Kyrkefjäll och hans broder Anders Kolleröd, så har Anders barn förtur till Kolleröd. Bryngel döms därför att avstå både bruk och ägande i Kolleröd till Sven Nilsson och hans hustru Maret Andersdotter.

Sven i Kållerödh haar her för häradtzretten instämbt Bryniell i Kyrckiofieldh för bruck han håller uthj Kållerödh, och samma helt ödhelägger och förderfwar i det han kiörer gröden af Kålleröd in på dhen part i Kyrckiefieldh han besitter, och förmehnar sigh på hans hustrus wegnar, som äger odellen i Kållerödh, rådig till bruck nermast wara, huar emot Bryngiel uthj Kyrckiefieldh dersammastedes sin arfuedeehl hafua bekommit, huilckit han medh laglige skijfftebref her för retten will beuijssa. Framlade nu för retten Suen uthj Kållerödh ett skifftebref oprättat af fordum lagmannen Jöns Christensson åhr 1624 dhen 20 septembris, sampt een hemtingzdomb af sworenskrifueren Mårten Froust vthgifuen anno 1642 den 5 decembris, huarutinan finnes förmält, at Bryngiel effter sin fadher Reer Bryngielsson tillkommer 8 öhresbohliordh i Kyrckiofiäld. Item at han effter sin fadher tillkommer 1 öhrisbohljordh och 4 pengzbohliordh i Kållerödh, som hans fadher hafuer ärft j bemälte Kållerödh, der emot Maret, Suenss hustru i Kållerödh, som henne effter hennes fadher Andhers Bryngielson arfweligen tillföhl 10 öhrisbohl iordh i Kållerödh hemman at äga. Her emot at suara mötte föreskrefne Bryngiel Reersson i Kyrckiofieldh her för tingzretten och kundhe icke neka än ju bemälte Suenss hustru Marit Anderssdotter effter sine föräldrar äger så möken odell i Kålleröd som han bruckar, och henne effter hennes fadher Anders Bryngielson j Kålleröd at tillkomma, men föregaf dhetta, såsom hennes fader som är hans farbroder Anders Bryngielsson som icke för sin stora oförmögenheet skuld kunde brucka sin egen odell utj föreskrefne gårdh Kållerödh, och wart förorsakat at pantsättia samma odell till fremmende folck, ty tänckte han, at såsom bemälte odhel war kommet utaf tuåå brorgrenar, och han Bryngiel som war af den andra brodergreen, och herförutan sadhe sigh at äga för sin arfwepart nembligen 1 öhrisbohl och 4 penningzbohl iordh i bemälte Kållerödh, emot den odell honom war tilldelt utj Kyrckiefield, alt så haar Bryngiel Reerson jnlöst samma hans farbrodhers odelssiord till bruckz i Kålleredh, och derföre gifuit och betalt 116 rdlr som Suenss hustru fader Anders hadhe utsatt förmedelst den åhrlige skatt, som han till kongl mt och cronan för samma gård är skyldigh blefuen, hadhe den icke blefuen betalt hadhe hemmanet blifuit skrifuin vnder cronan för skattewrack, med widare hans tahl war, och blef her utinan afsagdt som fölgier:

RESOLUTIO: För dee skiähl in actis blef her af heradtzretten afdömbt sålundha, at efftersåsom föreskrefne Bryngiel Reersson, som befinnes at hafua sin egen odell i Kyrckiefield i Klefdahl sochn, som honom lagligen är tillskifft, och densamma besitter och bruckar, som är 8 öhresbohliord effter hans fadher Reor Bryngielson arfueligen tillfallen effter fordum lagmannenss Jenss Christenssons vthgifne skifftebref daterat den 20 septembris anno 1624, och den andre parten Suen på sin hustrus faders Anders Bryngielsons wägnar tillfallet 6 öhrisbohljord i Kållerödh, 2 öhrisbohljordh i Rödh och 2 öhrisbohljord i Krogeröd, är 10 öhresbohl jordh, alt dhette wellförståendes under Kållerödz gårdh och egendomb tillhörandes, dy böhr föreskrefne Bryngiel Reerson derföre afstå förbemälte bruck han her till dagz hafuer hafft i bemälte Kolleredh och till mehrbemälte Suen och hans hustru och arfuingar at oplåta effter lagen odelzzb. 2 cap, och Bryngiel Reersson annamma sine vthlagde penningar jgen af bemälte Suen i Kållerödh, som han skäligen beuijssa skall huru många dee hafua warit, för än Suen får trädha till sin hustrus odell i Kålleröd effter lagen odellssbalcken 8 cap., och när dhet är skeet, så skall bemälte Bryngiel Reersson wedh nestkommandhe fahrdag innewarande åhr wijka af Swenss hustrus sanna odelssiord utan nogen mootsägelsse effter lagen landzleijebalcken 7 cap, och mehrbemälte Bryngell Reersson eller hans arfuingar ingen widare odelssrätt effter denne dagh i bemälte Kållerödh gård, med laga fogh hafua at tilltahla i nogen måtto effter lagen odelssb. 1 cap.

 

 

 

 

Folke Almegius

Senast uppdaterad: 2007-04-28