Anno 1669 den 14 junij höltz ordinarie heradtztingh uthj den gårdh Hofwa uthi Tägneby sochn på Oroust af mig Petter Drackman Häradtzhöfdinge öfuer Oroust och Tiöhrn, nämbden Andhers i Smäby, Jöens i Torssby, Östen i Herlöcke, Östen i Stahle, Andhers i Giögesäther och Toredh i Engåhs, hoosswarandes cronones befaldningzman welachtat Anders Larssons brodher Johan Larsson sampt Hans Mattson och Joens Holtz ländzmän, medh mehninge ahlmoge som tillstedes wore.

1. Greger Nilsson i Munkeby (i Dragsmarks socken) har lånat Anders (!?) Bildt på Morlanda 200 riksdaler i både stora och små mynt.

Samma dagh framvijste her för retten welachtat Grerss Nielsson i Manckeby, welborne Andhers ! Bildtz obligation de dato Mohrlandh gårdh den 4 aprill 1669 på reda penningar, som Grerss honom wenligen lånt och medh försträckt hafuer nembligen 200 rdlr, det eena hundret utj heele och halfwe croner, och det andra utj småt mynt.

2. Ogifte mannen Lars Helgesson i Långelanda socken (obekant var) erkänner lägersmål med blinda kvinnan Anna Andersdotter från (Östra) Bö i samma socken. Han döms böta 12 riksdaler eller med kroppen medan hon förskonas från straff på grund av sitt armod.

Lasse Helgieson tillhållandes i Langelandh sochn en ogifft karll instämbd af cronans lendzman för begångit lägersmåhl med ett blindt quinfolck Anna Anderssdotter af Böö uthj Langelandh sochn. Bemälte quinfolck utladhe nu förbemälte Lasse för sin rette barnefadher, huilcket han icke kundhe ifrångå. Dy är han af retten pålagdt at plichta 12 rdlr effter Christianj 4: te recess eller och plichta på kroppen. Kåhnan för sin förseelsse öfuersees medh dhenne gången effter som hon är et armt och blint quinfolck, och dertill af stoor armodh och fattigdomb, så at af henne icke någre böther skulle kunna obtineras.

3. Gifte mannen Tore (Börjesson) i Nävrekärr har dömts för begånget hor 1665 (se 660205-4) att böta 80 daler smt. Som han ej kan betala avstraffas han med sex resor gatlopp.

Thoor i Näfwekierr jnstämbdh her för retten för begångit lägersmål vtj sitt echtenskap anno 1665, huilcken tillförendhe hafuer warit för rätta, och är honom tillkänt at plichta effter strafordningen 80 daler smt, men såsom han emedlertijdh bemälte böter icke hafuer förmåt betahla, dy haar han för sådane böter måst löpa 6 gånger gatulåpp.

4. Länsman Hans Mattson (i Kärra TE) har med strandfogden Olof (Ingesson) i Dale MO varit i Hästekälla för att häkta (förre strandfogden) Erik Björnsson där för hor med kvinnan Anna Andersdotter, bosatt hos Rasmus (Andersson) i Hjälmvik. Erik var dock försvunnen och såvitt allmogen på tinget visste bortrymd till Halden i Akershus län i Norge.

Länssmannen Hans Matzon bekändhe her för retten hurusom han effter fougdhens befaldning haar warit utj Hästekiäldh af Morland sochn at fasttaga Erick Biörnsson ibidem och föra honom hitt för tingzretten för begångit lägerssmåhl utj sitt echtenskap medh kåhnan Anna Anderssdotter tillhållandes utj Hielmwijk hoss Rassmus af Stahle sochn, men såsom länssmannen war kommen till hans hemb Hästekiäll, då war förbemälte Erick Biörnson allerreda rymbd till Hall uti Aggerhuuss lähn, huilcket han dhetta beuijste medh strandfougden Oluf i Dahle, som samma gångh war med lenssmannen. Detta begerte Hans Mattson honom till säkerheet i tingboken måtte jnföras. Nembden medh almogen witnadhe dhetsamma, at ingen annat wijste än han till Aggershuuss war förrymbdh.

5. Olof Jonsson i Kärr MY stäms för lägersmål med ett ”lätferdigt quinfolk” Dorotea i Torps socken (obekant var), vilket skett för 8 år sedan. Olof döms böta 12 riksdaler. Kvinnan infinner sig ej varför länsmannen åläggs att skaffa fram henne till nästa ting.

Oluf Joenson i Kärre af Mökelby sochn, hade stembt warit af lendzmannen för begångit lägerssmåhl med eet lätferdigt quinfolck Dorette tillhållandhes i Torp sochn, som han för 8 åhr sedhan begådt hadhe. Samma Oluf mötte nu her för retten och jcke kundhe ifrångåå, vtan bekände för retten så af honom wara skeedt och föröfuat, dy är han af retten tillkänt att plichta effter Christianj 4:ti recess 12 rdlr. Kåhnan mötte icke för retten, dy blef lenssmannen tillsagd till nästa tingh föra henne för retta och vndgälla huadh lagh förmåhr.

6. Länsman Jöns Holst (i Övre Hoga ST) stämmer Börje i Grönvik (under Trätte) för lägersmål med ”rökare” Anna i Långelanda socken (obekant var). Börje nekar och kvinnan uteblir varför målet uppskjuts till nästa ting. Då skall Börje åläggas svära sig fri ”sig sielf tolffte”, dvs ha med sig elva män som tillsammans med honom går ed på att han är oskyldig.

Länssmannen Jöns Holtz instämbt Börge i Grönwiken i Langeland sochn för begångit lägersmåhl med Rökare Anna af Langelandh sochn. Samma Börge mötte nu för retten och aldeles neekadhe sig medh bemälte Anna i så måtto noget hafft at bestella. Kåhnan war icke tillstedhes, dy på dhet at dhee kunne stå huar annan till munss, blef denne sack opskiuten till nästa tingh, då dhen föreskrefne Börge är förelagt at lagweria sig sielf tolffte, eller och böta effter recessen.

7. Olof Jonsson i Stala LÅ erkänner lägersmål med Anna Andersdotter från Björneröd MY men vill ej gifta sig med henne. Han döms böta 12 riksdaler och hon hälften. Olof lovar betala även hennes böter, vilket kvittas mot skadeståndet för mökränkningen.

Oluf Joensson i Stahle af Langland sochn blef her för retten jnstembt för begångit lönskaläge medh kåhnan Anna Anderssdotter af Möckelby sochen och gården Biönnerödh. Parterne mötte för retten och tillstodh dhetta lägersmåhl, och såsom förskrefne Oluf Joenson intet welle taga föreskrefne quinfolck till echta, blef han tilldömbd her af retten at plichta 12 rdlr för sigh sielf. Kåhnan som och samma tijdh her för retten comparerade, at böta till cronan 6 rdlr effter recessen Christianj Qartj och bemälte 6 rdlr som kåhnan Anna skulle böta till cronan oppåtog sig föreskrefne Oluf Joenson samma hennes böther at betala, der emot skulle hennes mökränkelsse rächnas.

8. Länsman Hans Mattsson (i Kärra TE) har tillsammans med Olof (Ingesson) i Dale MO och Mårten (Andersson) i Röd MO försökt häkta gifte mannen Jakob (Olsson) i Röd MO för hor (se 671028-3) men han hade rymt.

Länssmannen Hans Mattsson begerte at dhetta utj tingbooken måtte blifua infördt, at han effter befaldning med tuenne män nembligen Oluf i Dahle och Mårten i Rödh, som nu för retten tillstädes wore hadhe warit i Rödh i Morland sochn at fasttaga Jacob ibidem och föra honom till tinget för begångit lägerssmåhl uthj sitt echtenskaph, och ner dee dit kommo fan dee honom jcke men sades wara bortrymbd.

9. Nils Olsson i Kungsviken stämmer Knut Bildt till Morlanda om lösningsrätt till gården i Kungsviken men denne har laga förfall varför målet uppskjuts till nästa ting.

För rätten oplästes hans excellentz herr genneral och gouverneurens cittation daterat Bahuuss den 11 februarij anno 1669, till edle och welborne Knudt Bildt at comparera och suara Nielss Olufsson i Kungzuijken i rätta angåendhe odelsslössen i bemälte Kungzuijck, som Nielss förmehner sigh som nermaste odelssman at wara den at infrelssa etc. Welborne Knudt Bildt mötte nu icke för rätten, eij heller af nogen hans fuhlmächtige, utan jgenom skrifwelsse till befaldningzmannen och retten låt lyssa sitt laga förfahl, dy blef denne sack till nesthållandes tingh opskiuten, då at comparera, på det vtslagh j denne tuijst skee kan.

10. Ingegerd Nilsdotter, som bor på Varekilsnäs mark, har av biskopen samt kyrkoherden Mats Jonsson (i Tegneby) anmodats att få tingsrättens attest på vad som hänt hennes make för att få lova att gifta om sig. Rätten meddelar att maken, som hette Håkan Olsson, värvade sig som soldat för elva år sedan, när landskapet blev svenskt, och sändes till Polen.

Hans fader Olof (Andersson) i Nylätt (under Svanvik ST) vittnar att sonen sänt honom ett brev för 4 år sedan och bodde då i Bremen. Fadern tror knappast att han återkommer hem men har aldrig förstått att det beror på sonhustrun, som han för övrigt har efterlämnat en elvaårig son med. (jfr 630223-12).

Framkom her för retten hustru Ingial Nielssdotter hemma på Warkilssnäs mark i Stahle sochn, framteendes hans högwyrdigheetz bijskopens sampt kyrckioheerens herr Mattis Joenssons bref, att få begifua sigh uthj echtenskap förmedelst hennes man utj ellofua åhrs tijdh hafuer warit ifrån henne i fremmande land, huilcket hans högwyrdigheet bijskopen till denne tingzretten remitterat hafuer, detta hennes föregifuande wijdare her in loco at noga herom ransaka. Då effter noga ransackning her för retten bekände nembden och samptelige ahlmogen, at det utj all sanningh är, att hennes bortwarandhe man heete Håkan Olufsson, som för ellofua åhr sedan, då landet kom her under kongl mt och Sueriges crona, hafuer bemälte Håkan låtit leija sig ut för soldat utj kongl mt och cronans tienst, och fölgdt ut medh een esquadron soldater som toges uth her af lähnet och gingo åt Pålandh, sedan haar dee intet hördt af honom. Fadren till denne Håkan, nembligen Oluf i Nylätt hemma i Stahle sochn, blef för retten framkallat och tillfrågat om han hafuer ingen kundskap fåt ifrån sin sohn emedlertijdh. Huartill han suaradhe at för 4 åhr sedhan då fick han bref ifrån honom, då war hans sohn wed samma tijdh stadder utj Brehmen, och måår wäll, då skref han intet om sin hustru denne förbemälte Ingial Nielssdotter i nogen måtto, men han tror neppeligh hans sohn Håkan kommer nogen tijdh igen till sin hustru. Fadren till denne Håkan gaf wedh tillfrågan af retten denne sin förbemälte sonaquinna eet erligit skåtzmåhl och vndskylte han henne, at hon hafuer ingen orsack gifuit honom till at icke komma tillbakars igen, ty hon hafuer een vng sohn aflat med bemälte Håkan som nu är 11 åhr gammal. Herom begerdte bemälte quinfolck ett tingzbeuijss huilcket man henne medh billigheet eij kundhe förwägra.

11. Ebbe (Torbjörnsson) i Hällsberg har i berusat tillstånd överfallit och skurit Jon (Rasmusson) smedsdräng i Nedre Hoga med en kniv. Parterna har sedan förlikts men länsmannen kräver att böter skall utdömas enligt lag, vilket också sker.

Ebbe vthi Hällesberg jnstämbt för begångit slagzmåhl med Joen smedz drengh uthj Hofwa i så måtto, at han hadhe stuckit honom eet streck uti hans skuldrer med een knijf. Heremot at suara mötte föreskrefne Ebbe och icke kunde neka hertill hafua Joen smedz drengh stuckit med een knijf, föregaf sådant wara skeedt i drukenskap, och hafuer han sig medh åklagaren, som skadan fick, förlijckt, men cronans befaldningzman praetenderar och påstodh förbemälte Ebbe borde plichta för slickt begångit slagzmåhl till konungen effter lag. Resoluerades her utj at efftersom Ebbe wedgår gerningen, då at bötha till kongl mt och cronan 3 ½ rdlr.

12. Krok (Jonsson) i Stala LÅ döms till böter för ”oliudh” på tinget.

Krook i Stahle at plichta för oliudh på tinget 3 mark.

13. Anders (Germundsson) i Ottestala stämmer Anund (Persson) i Åker 1 MY för att denne lagt beslag på en fjärdedels tunna sill som Anders köpt i Marstrand. Båtsmannen Olof Svensson, obekant var, hade fraktat silltunnan med sin båt till torpet Hålebäcken under Kåröd. Anund hade då av Olofs hustru hört att han hade en silltunna ombord, och som han var skyldig Anund pengar for denne till Hålebäcken och kvittade skulden genom att köpa silltunnan. Trots att Anders sänt länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) till Anund med order om att denne skulle lämna ifrån sig tunnan behöll han den.

Tingsrätten dömer Anund till böter för olaga landköp och att han köpt annans gods av en som själv aldrig ägt varan. Båtsmannen förskonas denna gång från straff.

Anders uthj Ottesdahle hafuer hitt för rätten instembt Anund i Åker för ¼ tunna sill Anders tillhörig, som han utan hans låf och minne hadhe tagit wed Hållebäcken, som han kiöpt utj Marstrandh och dit föra låtit med båtzmannen Oluf Suensson, och oanseet han med een zedell ifrån lenssmannen Jöns Holtz hade låtit förbiuda Anundh sig medh bemälte sill intet widare befatta, utan låta bemälte Andhers bekomma sitt igen. Så hafuer Anund lickuäl motwelligtwijss sådant icke welat effterkomma, förskiutandes sigh dhen sill af bemälte båtzman Oluf Suensson kiöpt hafua. Heremot at suara mötte för retten förbemälte Oluf Suensson och bekändhe, at dhen tijdh han kom ifrån Marstrandh med sillen ladhe han sig in wed Hållebäken at såfua, då kom hans hustru till honom, och som hon gick ifrån honom igen, talte hon medh Anundh i Åker. Då frågadhe Anund henne om Oluf Suensson hennes man hade fört nogen sill hemb med sig, emedan Oluf war Anund noget skyldigh och haar låfuat honom nogen sijll, altså foor Anund till Hellebäcken effter sillen, så tog bemälte Oluf Suensson sillefierdingen som ofuanskrefne Anders i Ottesdahle tillhörde, och lefuererade den till Anundh i Ååker, mente at skaffa Anders ¼ sill igen, huarom han nu med föreskrefne Anders är blefuen förlickt. Men cronones befaldningzman praetenderade at både kiöparen och sällieren för olaga kiöp och salu effter lagen till kongl mt och cronan måtte plichta, då efftersom det nu är befunnet af föregåendhe hållen ransakning at förbemälte Anundh i Åker som emot lenssmannens vthgifne zedell å cronans wegnar är åtwarnat at låta bemälte Anders i Ottesdahle få sin ¼ sill igen, af tillfälle at sälliaren som war Oluf Suenson den icke hembla kundhe, huilcket han eij haar wellat effterkomma, då är Anund i Ååker pålagdt at plichta för det han köpte det som een anden tillhördhe, till konungen effter 13 cap köpeb., nembligen 21 öre silfwermyntt. Båtzmannens förseelsse i detta måhl blifuer så wijda dhenne gången medh förskontt.

14. Länsman Jöns Holst stämmer Jon Anundsson i Töllås för att han ej hållit kontrakt med Jakob Jonsson i Rågårdsvik om byggnadstimmer som skulle levereras till Marstrand. En del timmer skulle vara nära 10 meter långt. Lika långt skulle ett parti svilstockar av furu vara samt dessutom en fot i diameter i toppen. Jons hustru vittnar att sådana träd ej finns i deras skog.

Cronones länssman Jöns Holtz hadhe her för retten jnstämbt Joen Anundsson i Tillåhs på welachtat Jacob Joenssons wägnar i Raggersswijck för eett contract som han haar giordt medh bemälte Jacob Jensson de dato den 21 martij anno 1668 angåendhe 12 tylffter reent bygningztimber, deraf 6 tölffter 16 alnar, och 6 tölffter 12 alnar, och ½ tölfft furuswiller 16 alnar längd och 1 foth i den lille enden, och skulle han hafua för huar tölfft 16 alnar 6 mark, och huar tölfft 12 alnar 4 mark, sampt för samma penningar till pingesdaghtijdh effter bemälte dato lefuerera samma timber wedh Jacob Jenssons bryggia i Marstrandh, och hafwer Joen på hendher bekommit af bemälte Jacob Jensson på swillerne nembligen 5 rdlr, och såsom Joen förbemälte contract icke hafuer effterkommit begerte Jöns Holst på bemälte Jacob Jöenssons wägnar at han aff rätten måtte pålagdt blifua at herutinan refundera och betahla förbemälte Jacob Jensson, huadh rät och försuarligit wara kan. Heremot at suara mötte förbemälte Joen Anundsons hustru, som stodh i rätta för sin mans skuldh och erböd sig samma penningar som hennes man Joen hadhe af Jacob bekommit på handen nembligen 5 rdlr at betahla, efftersom hon gaf före sådant timber som hennes man utlåfuat eij kan bekommas. Blef resoluerat af retten at förbemälte Joen Anundson skall sitt giordhe contract som han till förbemälte Jacob Jönsson haar utlåfuat i alla omstendigheeter innan ½ månadz dagh att praestera och effterkomma, huar och icke det skeer, då skall bemälte Joen Anundson wara plichtigh, all anuändh skadheståndh och bekåstning till bemälte Jacob Jönsson at refundera och betahla, som han Joen skäligen kan öfuerbeuijssa.

15. Länsman Jöns Holst (i Övre Hoga ST) stämmer Per (Jakobsson) i Kockhed för att han bemäktigat sig en tunna malt som var utmätt för obetald skatt och satt i förvar hos Jon i Runn under Ström. Vidare var Per skyldig Röra kyrka för tionde samt Per (Persson) i Kindslätt en daler smt för en sadel. Per erkänner att han tagit tunnan och sålt malten för att betala ytterligare skatt, den gamla restskatten var ännu obetald. Han döms böta för tillgreppet och att ersätta sina fordringsägare inom en halv månad.

Länssmannen Jöns Holst hadhe instämbt her för heradtzretten Pedher i Kockhede för dhet han haar uthtagit 1 tunna malt utur cronans arrest, som Jöns Holtz hoss honom utpantat, för 3 mark i stembnefall och 3 ½ mark han till Röre kyrckia för tijondhe skyldigh war, sampt och een sleet dahler han till Pedher på Sletten (dvs. Kindslätt) för een zadhel skyldig war, huilken tunna malt hoss Joen i Rönnen in /sequestro ?/ war insatt. Heremot at suara mötte föreskrefne Pedher i Kochkeedhe och bekände, at han samma tunna malt uthtagit hade till at sälgia och betahla uthj cronans vthlagor, men det som hans war och blef utpantat före, står han ännu vthj skuldh. Huarföre blef af retten resoluerat at förbemälte Peder i Kochkeede skall böta för begångit tagh 3 mark sölf, sampt herförutan förbemälte stridigh giäldh nembligen 10 ½ mark sölfwermynt till sine gäldenerer inan ½ månadtz dagh at betahla eller och wed nambn och vtwärderingh af hans boo och lössörar effter lagen kiöpeb. 3 cap.

16. Lars (Markusson) i Gömme som ombud för arvingarna efter Esbjörn i Järnklätt i Norums socken kräver betalning för ett lån på 28 daler smt som fadern till Torger (Simonsson) och Björn (Simonsson) i Nedre Trätte tagit 1656 och pantsatt 2 öresbol i gården för. Den obetalda räntan är nu lika stor som lånet. Torger och Björn förskonas dock från räntan mot att de betalar tillbaka lånet och står för de rättegångskostnader som lånet genom åren dragit på sig.

Lars i Giömme fullmächtigh på Essbiörns arfuingar i Järklet i Norum sochn på Inlandh, hadhe instämbt bönderne Torgier och Biörn i Nedertrette sampt deres medarfuinger för 28 daler slette med 16 åhrs effterstående räntta à 4 shilling på huer daler, huaremot 2 öhresbohljordh i Nederträtte till förbemälte Essbiörn i Järklet af förbemälte bönder i Trätte hafuer warit pansat, huilcken giäldh dee bönders fadher i Nederträtte giort hadhe, det föreskrefne Lars widare her för rätten med een sexmannadomb datum den 31 october 1656 beuijste, och efftersom samma giäldh till datum icke war betalt, opböd nu för rätten förbemälte Larss samma 2 öhrisbohljord at löses ifrån arfuingerne, huem som lust hade för samma giäld nembligen 28 daler slette med 16 åhrs förfallandhe rentta, som och så belöper 28 daler slette.

Heremot at suara mötte nu för retten förbemälte Biörn och Torger i Nedhertrette och kundhe icke neeka dertill, vtan begerte på ränttan förskonsell, men capitalet 28 daler slete wille dee betahla, huarmed åkäranden benögdes, dock sig förbehållit at sökia af dem sine vthlagde dompenninger, nembligen för 2ne dommer uthj danskes tijdh passerade á 3 daler smt är 6 daler, såsom och för denne sijdste som wedh påfodran skall fölgia. Resoluerandes af rätten, at förskrefne Biörn och Torgier i Nederträtte med sine adhaerenter skola wara tillförtänckte innan ½ månadtz dagh förbemälte 28 daler slette, så och dombpenningerne som ofuanbemelt är effter kiöpe b. 3 cap.

17. Simon, Jöns och Olof i Östra Röra LÅ, som är frälsebönder under Jöns Bildt på Kåröds säteri, får tingsrättens intyg på att de ej förmår betala någon skatt eftersom de drabbades 1668 av missväxt på grund av solhettan.

Framkommo för retten welborne herr Jöens Biltz bönder till Kårröd gård, nembligen Siman, Jönss och Oluf i Röra i Langland sochn, som med sin huussbondes welbemälte Jöens Biltz attestato föregåfue, huru dee utj förledne åhr 1668 hafua ledit stor skada och mijsswext på deres sädh, så dhee icke förmått betahla huarcken till cronan eller sin huussbonde inneståendhe ränttor, vtan begäradhe tingzwitne. Altså beuitnade her för retten samptlige deras grannar at sädhen oppå deras hemman, som föreskrifwit är blefuen aldelles förbrend af solennes heetan, så dee deraf litet eller intet hafua fått at berga, desse föreskrefne bönder är effterlåtit wedh påfodran at nå tingzbeuijss.

18. Sven (Nilsson) i Lunden RÖ har haft på foder över vintern en oxe som tillhört Mats i Loppetorp men som efter betessläppningen på våren omkommit i bergen. Sven hade bett Mats återta oxen eftersom vinterfodringen var klar, men han hade inte brytt sig om att hämta djuret. Sedan hade han också förbjudit sin dotter Maret Matsdotter, som fått oxen i mödernearv, att ta emot huden, som därigenom ruttnat bort. Sven frias från ansvar medan Mats åläggs att kompensera sin dotter för förlusten av oxen.

Marit Mattisdotter på Låppetorp hadhe stembt Suen utj Lund i Röre sochn för een oxe, som han af hennes fadher Mattes i Låppetorp hadhe tagit på fodher at framfödas öfuer winteren, och så hade Suen densamma oxe wäll framfödt intill dess han kom på grässbeete, men emedlertijdh detta waradhe blef samma oxe dödh, dy påstodh förbemälte quinfolck Marit Mattesdotter at Suen i Lundh skulle henne samma hennes oxe betahla.

Heremot at suara mötte her för retten Suen i Lundh, och sadhe at denne oxe som han är stembd före, är blefuen omkommen i marken utj bergen, dy han war intet wållandhe i oxens dödh. Marit Mattesdotter bekändhe, at hon hadhe wäll wellat igentaga huden af samma hennes oxe, som Suen wille henne den tillställa, men förmedelst hennes fadher strenga förbudh skuld, fick hon den intet igentaga. Emedlertidh blef huden förrutnat. Nu sadhe hon och förmehnte Suen i Lund som oxen på foder hade, skulle henne den betahla. Suen i Lund heremot exciperade och bekände at han bödh henne at hon skulle sälgia samma oxehuud, och för samma penningar kiöpa sig een kalf igen, så wille han för henne opföda een oxe så stohr som denne war som störte. Men Marit welle icke. Widare sade ochså denne Suen i Lundh at han will beuijssa han i rettan tijdh, sedan ploglagdt war, hade sendt budh till Mattes i Låppetorp, som fadren och förmyndaren war för denne pijga Marit, at han wille taga sin oxe igen, men Mattis j Låppetorp låste som han intet förstodh sådant, emedlertijd blef oxen omkommen, dy Suen war intet wållandhe till samma oxes dödh. Dy kundhe han den eij heller betahla.

Resoluerades her utj at såsom Suen i Lundh hadhe i rettan tijdh tillbudit egermannen sin oxe jgen, men Mattes i Låppetorp hade den icke welat igentaga. Dy är oxen sin egen baneman och kommer icke Suen i Lund för oxen at suara, men Mattes i Låppetorp som werge war till bemälte sin dotters modersarf, böhr suara sin dotter till rätta för samma oxe, ty hadhe Mattes tagit oxen igen, ener han af Suen i Lund war åtuarnat, så hade kanskee oxen lefuat och kommet hans dotter till godo. Ty ingen werge må låta barnegodtz förkomma för hans vmage, giör han det, så skall han sättia sit godtz i stedet igen, så mycket som barnet miste, förmähler Norges lag arfueb 4 cap.

19. Hans Olsson på Lekarebacken under Burås stämmer Börje smed, som 1663 (se 630223-2) på grund av förtal och slagsmål förvisats från domsagan, för att denne krävt och fått betalt för en lada på sitt torp (Hålan) under Åsen av både gårdsägarna och torparen. Jon (Gunnarsson) i Tollungeröd, vars hustru ärvt del av Åsen, intygar att det är sant. Tingsrätten finner dock att som Börje ej fått full betalning av gårdsägarna får han behålla hälften av de extra pengar som han fått av torparen för sin lada.

Hans Olufsson på Lagerbacken hade stembt Börge smedh för 3 daler slette, som han olagligen af huussmassfolcken på samma platz hadhe tagit för een ladha, ehuruwäll bemälte Börge haar tillförne såldt den till böndherna till Åssen, som samma huussmansplatz ligger vnder, och derföre opbuhrit 5 daler slette, för än bemälte Börge förreste till annat fylke, men Börge kom tillbakers, går han sedan till huussfolcken der sammastedhes boendes och tuinger dhem at gifua sig 3 daler slette, som han för dhetta allerreda af Åssens bönder war betalt. Herom till at witna framkomb Joen i Tollungeredh, som på sin hustrus wägner till ¼ part är odellssman till bemälte Åssens hemman, han tillstodh och bekändhe at honom witterliget war, att så snart förbemälte Börge smedh ifrån fylket komb, då opbahr han 3 daler slette af dhee huussmansfolck på samma platz, och mehnte Joen dhet icke war rett giordt af Börge. Herom war parterne tillstädes och blefuo dee förlichte at efftersåsom Börge haar fått för littet för den ladhan som stodh på platzen och honom tillhörer, dy bestoss Börge 6 mark af samma 3 daler slette, dee öfrige 6 mark får han lefuerera wederbörandenom återigen tillbakers, dermedh i dhetta måhl åtskielde.

20. Karin (Börjesdotter) i Kalseröd stämmer sin bror Olof (Börjesson) i Utegård för att få tillgång till sin arvejord i Utegård, som Olof tillägnat sig för en skuld om närmare 16 riksdaler vilken hennes avlidne make Olof Eriksson i Kalseröd haft till honom. Eftersom Olof i Utegård ej kunde uppvisa köpebrev på jorden, som systern enligt skiftesbrev av förre svorenskrivaren Per Andersson (i Holm) 1651 erhållit, döms han överlåta den till Karin när hon betalar sin skuld.

Karin uthi Kallssrödh hade her för tingzrätten stembt sin broder Oluf i Vtgårdh om ett jordaskijffte emellan honom och henne angåendhe 1 ½ öhrisbohliord och 2 ½ /huitzbohliord?/ i bemelte Vtgård som han förhåller henne, för några penningar som hennes sahlig man Oluf Erichsson af bemälte Oluf skulle hafua opburit eller till lånss tagit, nembligen 1 oxe för 5 ½ rdlr och reeda penningar 5 rdlr, huaremot Oluf förmenar sig at hafua föreskrefne penningar samma iord i vnderpant, huilken förbemälte Karin fast påstodh han detta skulle beuijssa. Heremot at suara mötte för heradtzretten föreskrefne Oluf i Vtgård, fast påståendes sig at hafwa gifuit sin syster nembligen 1 oxe för 5 ½ rdlr, reda penningar 5 rdlr, ½ tunna korn för 6 mark, nock rede penningar 4 rdlr. Suaranden wedgick wäll denne föreskrefne giäld vndtagit dee 4 rdlr rede penningar. Dem nekade hon till hafua bekommit, det hon dock icke kundhe afbeuijssa.

Resolutio: Emedan föreskrefne Oluf i Vtgård her för retten icke kundhe beuijssa medh lagligit kiöpebref sig bemälte penningar, anten på pant eller kiöpeiordh hafua utgifuit, utan allena dem utlånt, huarföre tillkänner rätten föreskrefne Karin samma fodring nembligen sexton rdlr ständigh giäld ringare 3 mark till bemälte Oluf i Vthgårdh at betahla, och sedan wari föreskrefne Karin rådig sin jordh effter der på vtgifne suorenskrifuarens Peder Anderssons mageskifftebref daterat den 4 aprillis anno 1651.

21. Olof Gregersson och Nils Andersson brukar hälften var av hemmanet Rålanda Östergård. Olof bevisar med köpebrev efter sin farfarsfar Gregers Olsson i Kärra TE att denne en gång köpt de tre jordlotter som Nils brukar i Rålanda, nämligen Andalen, Apleröd och Sanden, av Tore Olsson (Eriksson?) därstädes. Av denna anledning begär Olof att Nils, som ej har bördsrätt i gården, skall lämna över sitt bruk till Olof. Nils svarar att han arrenderar gården av Jöns Gullbrandsson i Vräland som har den i pant för 330 daler smt. Tingsrätten finner dock att Olof har lösningsrätt till hela gården. Jöns Gullbrandsson låter bjuda upp den på tinget men kommer sedan överens med Olof om att denne får inlösa gården på tre år genom att årligen betala en tredjedel av skulden.

Iblandh annat samma dagh war at förretta framstelte sigh her för herradtzrätten Oluf Gregerson i Öster Raahland i Tegneby sochn, som hade instämbt sin granne och naaboo som boo på den andre halfwe gården Öster Raahland, Nielss Andersson benembd, och honom tilltahlte för 2ne jordeparter, nembligen Andahlen, Appleröd och Sanden, beliggiandes i föreskrefne Öster Raahland, och är huar utj sig sielf 4 öhrisbohliord, som föreskrefne hans gårdman Nielss brukar honom till trengsell och förderfuelse, förmenandes sig samma jordeparter närmare wara till brukz och besittelse än denne Nielss Anderson, som till detta odell helt fremmat är, efftersom han är den fierde man effter sin farfaders fader Gregers Olufson i Kerra, som tillförne hafwer köpt samma 3 små jordeparter af fordum Tored Erickson i Raalandh.

Heremot at suara mötte förbemälte Nielss Andersson i Öster Raahland förmehnandes sigh wara så nehr till bemälte jordz besittelse som denne hans wederpart Oluf Gregersson, alldenstund så mycken odelsiord som utj bemälte gårdh finnes är pansat till een man Jöns Gulbrandson i Wrälandh för 330 daler slette, och deraf åhrligen gifuer sin anpart räntta, så wäll som Oluf Gregersson för den jordh han bruckar och besitter. Förbemälte Oluf Gregerson i Öster Rålandh förmehnte at kunna beuijssa, at han war rett odelssman till förbemälte 3 jordeparter som är 12 öhrisbhliordh i Öster Raahland liggiandes och framlade han her uthj retta sådant at beuijssa med een copia af een gammal sexmannadomb utgifuen på Ormbacka tingh her på Oroust, som uti slutningen förmählte at Gregers Olson i Kiärra, som är denne Oluf Gregerssons farfaders fader, huilcken effter richtigt kiöpebref är tilldömbd at niuta bemälte 3 jordeparter till bruck och besittelse framför Torell Olson i Raahland, som samma iord wed den tijdh bruckte, efftersom samma Torell Olson huarken med bref eller lefuandes witnesbörd kunde beuijsa sig närmare odelssman wara till bemälte 12 öhresbohliord framför bemälte Gregers Olson i Kiärra, med widare samma domb innehölt och förmählte. Parterne wore her uti een försuaarlig domb begerandes, dy blef her för retten afsagdt och afdömbt som effterfölgier:

RESOLUTIO: Emedan såsom förbemälte Oluf Gregersson på den halfua gården Öster Råland boendes her uthi rätta framladhe en sexmannadomb och der utj giöres beuijssligit at han är den fierde man utj etteleggen ifrån den Gregers Olsson i Kiärra som först har kiöpt sig dessa 3 jordeparter nembligen Andahlen, Applerödh och Sanden, och är huar 4 öhrisbohl iord, huilcka jordeparter äre belägne under den östergård Raahlandh, och denne Nielss Anderson deremot befinnes till samma omtuistadhe odhel wara heelt fremmat, effter slicka anpraesenteradhe skiäll hafuer denne rätten eij annat wijst, än bemelte Oluf Gregerson at tilldömma desse 3 jordeparter till bruck och besittelse, som een rätt odelsman effter lagen odelssb 1 cap. Och bemälte Nielss Andersson till nästa fahrdagh anno 1670 at wijka brukit i Raland, medh mindre wår öfuerdommare effter andre inkommande laga skiäll för annorledes och rätt dömmer effter odelssb 5 cap. Och som detta war afdömbt opstodh her för retten Jens Gulbrandson i Wräland och bekände at all den odelssiord som hörer till öster Raahlandz hemman hafuer han den uthj pant bekommit emot 330 daler smt fodringh och idag låt han opbiuda samma gård förste gången för ett och slecht om det war nogen som den wille igenlössa, war han well tillfredh at få sine vthlånte penningar igen, der emot framstodh bemälte Oluf Gregerson i Öster Raahland som för rett odelssman war indömbd till samma gårdh, huilcken wed handrächningh her för retten låfuadhe Jöns uthj Wräland at betahla hans vtlåntte penningar nembligen 330 daler slette på 3 åhrs tijdh och termin, capitalet welförståendes, dock emedlertijdh betahlar han jntresset och renttan effter dess bruck han åtniuter på panttegården Öster Raahland. Actum ut supra.

22. Mats (Jonsson) i Äskekärr stämmer Esbjörn (Rasmusson) i Svennungeröd för 120 daler smt som Mats gett honom för att (brodern) Börje (Jonsson) med dessa pengar skulle inlösa gården Västra Björneröd MY, och nu vill Mats ha dem tillbaka. Esbjörn svarar att pengarna tänker han behålla efter Börje står i skuld till honom. Tingsrätten uppdrar åt länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) att söka förlika parterna.

Mattes i Eskekier instembt her för häradtzretten Essbiörn i Sueningeröd för 1 summa penninger af sex tiugh dahler slette, som Mattes hoss Essbiörn nederlagdt hadhe, som Börgie i Biönnerödh skulle hafua för jordlössen i Biönnerödh, huilcka bemälte penninger förgifuer Mattes icke kunna få igen eller och blifua mächtigh. Heremot at suara mötte förbemälte Essbiörn och bekändhe at han hafuer tagit emot förbemälte summa penninger till wijss betahlningh, som Börge war honom skyldig blefuen effter sitt vtgifne panttebref huarföre Essbiörn förmehnte sig der med eij hafua giordt nogen förnär eller oförrättat aldenstund han tog emot penningerne. Denne sack blef af retten henwijst till lenssmannen Jöns Holtz, at han med 2ne lagretzmän wille parterne herom förlijka, som försuarligit kan erachtas.

23. Håkan (Olsson) i Kalseröd stämmer skräddaren Lars (Larsson) för att denne i fem år ej betalt arrende för sitt torp (Kärret) under gården. Lars med sin hustru Tollug Jörgensdotter bevisar att hennes mor Kerstin (Tollesdotter) för sin arvejord i Kalseröd fått rätt att bebo torpet under sin livstid. Hon är nu död men dottern med sin man vill fortsätta bo kvar. Tingsrätten finner det också vara skäligt men ålägger Lars att betala årligt arrende 2 daler smt för platsen till torpets ägare Börje Olsson i Kalseröd.

Håkan uthj Kalsserödh instämbt Lars skreddare på Kalsseröd mark, som är een huussman dersammestedes boendes, af orsack att han honom innehåller nogen leega, nembligen 2 rdlr, som hans förman af samma platz gifwit hafuer, huilcket han nu honom utj 5 åhrs tijdh förhållit hafuer, begerandes af retten at han måtte påleggas anten at betahla honom bemälte fodran nembligen 10 rdlr eller och afwijka huussmansplatzen. Heremot at suara mötte föreskrefne Larss skreddare med sin hustru Tollou Jörenssdotter, framwijssandes een sexmanna afsicht, huarutinan finnes förmält at föreskrefne Tollouss moder Kerstin är tilldömbd at niuta förbemälte huussmansplatz till besittelse utj sin lijfztidh emot sin odelssiordz anpart i Kalseröd gårdh utan nogen afgifft, och der emot för sin låth eller odell i gården ingen landskyldh at praetendera, med widare samma domb innehöltt och omförmählte, huilcket dotteren nu fast påstod sin afgångne moder uthj slickt måtto succedera.

Resoluerades heruthj af rätten at ändock förbemälte domb icke sträcker sig widare än uthj moderens Kirstins lifztijdh, Lars fördenskuld hereffter betahler årligen till Kalsserödh medegare som samma platz är tilldelt, nembligen Börge Olufsson, emot huusmansplatzens besittelse 2 daler smt ( ! ) effter odelssbalckens 14 cap.

Actum ut supra.

24. Måns (Lassesson) i Gustorp har med sina döttrar överfallit en gammal grannkvinna Ingeborg, bosatt i ett litet hus i Skörtorp, och slagit henne och hennes dotter illa. Ingeborg har med sig hår som Måns ryckt loss från hennes huvud. Jon (Torbjörnsson) i Hällsberg vittnar att han sett Ingeborg blåslagen. Måns nekar och döms då fria sig genom ed. Då svek honom modet varför han dömdes böta 3 mark för ”håårdragh”. Sedan sattes ett fredsvite mellan parterna för att undvika nya gräl.

Framkomb een gammal quinna benämnbdh Ingeborgh, som tillhåller uthj eet litet huuss på Skiörtårpz mark, och beklagadhe sig öfuer Måns uthj Gustorp för det han med 2 sine dötter hade öfuerfallit henne och hennes dotter medh hugg och slagh, och så handterat henne at hon är blefuen bådhe blåå och blodig, och förskiött hon sig till Joen utj Hällessbergh, som skulle hafua seedt henne, ener hon huggen bekomb, at han her utj skulle witna med henne, men Joen suarade hertill och sadhe sig wäll hafua seedt henne wara blåå, men huarest hon dhet bekommet hadhe wiste han intet. Heremot at suara mötte förbemälte Månss uthj Gustårp her för retten och nekade sig någet at hafua rördt weedh henne, men quinnan framuiste för retten något hår, som Månss hade af henne vtdragit. Så blef Måns pålagdt at med hand å book giöra eedh till sin befrijellse, det han icke giöra kunde, dy blef han af rätten pålagt at plichta 3 mark sölfwermynt för håårdragh, och sattes dem emellan ett withe at om nogenthera parthen hereffter medh nogen otillböhrligheet huarannan öfuerfaller, då den som brytter at plichta 8 öhrtoger och 13 mark sölff.

25. Fogden stämmer Jöns Gullbrandsson i Vräland och Henrik (Svensson) i Stora Hals för att de egenmäktigt tillägnat sig Börje Aslagssons i Mulltorp hela bo trots att kronan hade fordran på obetald skatt och Börjes styvbarn hade innestående arv, bevakat av Björn Olsson, boende i Myckleby socken. Även Östen Andersson i Krossekärr MY hade fordran i Börje Aslagssons bo. (Börje hade strax innan på Inland dömts sin egendom förverkad på grund av att han stulit en häst i Berg i Ödsmåls socken och sålt den i Lödöse). Jöns hade bland annat tagit en sex års ! dräktig kviga i beslag för fordran han haft på Lars (Persson) vägnar i Åker nr 1 MY. Simon (Jonsson) i Kollungeröd och Jakob (Olsson) i Tollungeröd vittnar att Börje Aslagsson vid tinget i Berg, Ödsmåls socken, kommit överens med Lars (Persson) i Åker om säkerhet för skulden. Fogden anser att Jöns och Henrik skall betala Börjes skatt och hans styvbarns innestående arv. Målet uppskjuts till nästa ting.

Cronones befaldningzman hadhe her för rätten jnstembt Jöns Gullbrandson i Wrälandh, och Hindrich i Stohre Haalss i Langlandh sochn för det dee förutan lag och domb gådt in utj Börge Atlagsons boo i Multorp och tillwärderat sig hans heela boo och förmågo för tillståendes gäldh, oachtat cronones renttor som war 5 daler för ett åhr stod inne, som tillförne borde wara betalte. Item framstodh Biörn Olufson i Möckelby sochn, och framuijste skifftebref angående nogen barnaarf på hans broderbarns wägnar, som bemälte Börge Atlagson haar warit styffadher till, belöpandes sig till 29 daler silfwermynt 23 skilling, som dee icke hade fått utlägg före. Frambladhe och Östen Andhersson i Krossekierr een handskrifft vthgifuen af Börge Atlagson på 4 ½ daler smt, och derföre satt honom 2 stycken stutar utj pant, samma handskrifft daterat Muultorp den 5 junij 1668. Cronones befaldningzman påstodh, at effter Jönss uthj Wrälandh och Hendrich i Stohre Hallss olagligen medh derass föröfuandes execution och vtwärderingh af Börge Atlagsons boo hade procederat, då borde dee billigen betahla bådhe cronan sin fodran såsom och förbenämbde barnepenningar, sampt plichta effter lagen. Framkalladhes för retten Börge Atlagson, som godzet war utwerderat före, och blef tillsport, om han hade sendt budh effter förbemälte män Jöns och Hindrick, at dee skule komma till honom och utwerdera huad dee kunde hafua at fodra, huartill Börge suaradhe och aldelles dertill nekadhe, och bekändhe han at det war skeedt emot hans welgie, i det dee togo hans grannes gårdzfolck, som gingo i skogen at hemkiöra hanss fänadh och booskap, men såsom folcken hembkommo och funno icke hans boskap, hafua dee kiört hans dreng med bemälte folck ått skogen igen at hemkiöra boskapen, som war een kalfdigh quiga på 6:te åhr, nock 1 dito på 3:die åhr, 1 öök, 2 stycken stutar om 3 åhr gambla, huartera dhetta hafuer Jenss tagit till sig på giäldh, han på Larses wegnar i Ååker, nembligen 26 daler smt skyldig war. Item hafuer Hindrick tagit samma gångh 5 stycken söör och 1 wäre, och 1 quiga på 3:die åhr, 1 åhrs gammal kalf, som han på 8 dalers fodran tagit hadhe. Jöns och Hindrick mötte till wedermåhlsstahle och frambkalladhe Jönss i Wrälandh tuenne witnen, nembligen Siman utj Kollungeröd och Jacob i Tollungeröd, som bekändhe at utj förleden winter möthet stodh utj Bergh med ahlmogen, då kalladhe Larss i Ååker på dem, och sade till dem: ”Willia I höra på huru Börge Atlagson och iag äre förlickte” om den gield han Larss hooss Börge hadhe at fodra, och då stodh Börge sielf tillstädes hoss dem, då bekände Börge at han hade satt Larss i pant för hans fodran nembligen 26 daler, 1 häst, 3 stycken quigor, för 14 daler och 2 stycken stutar för 1 sölfbälte till nestkommande korssmesso at betahla, huilket dee medh hand å book bekräfftadhe i sanningh wara. Och frambladhe dhee een handskrifft, huarutinan förmähles, at Börge emot 8 dalers fodran hafuer satt Hindrick i pant 2 stycken kiör, och såsom bemälte kiöör jcke wore tillstädes när Hindrick och Jenss wore der, hafuer Hindrick taget det förr omtalte qweck uthj sin betahlningh.

Cronans befaldningzman praetenderade widare, at emedan pantten innestodh hooss Börge, då bordhe Jöns och Hindrick först förfrågat sigh hooss honom, innan dee togo noget af Börges boo, förmehnandes för den skuld, at dee hans fodran på cronones wegner, sampt inneståendhe barnepenningar billigen borde betahla, och begerte han at saken till nästa tingh måtte blifua opskiuthen.

26. Länsmannen Jöns Holst (i Övre Hoga ST) stämmer tre personer för obetalda böter för lägersmål. Hans Andersson från Burås är skyldig 9 daler smt. Börta Nilsdotter (från Hogen

1 MY?) skall betala 40 daler, se 660205-3. Hennes far uppger att hon varit amma hos borg-mästaren Anders Larsson i Uddevalla men sedan rymt ur landet. Hon hade lägrats av gifte mannen Simon (Larsson) i Bössekärr under Blibräcka. Den tredje stämde personen var Tore (Börjesson) i Nävrekärr, som 660205-4 dömts böta 80 daler smt för hor i sitt äktenskap. Han hade lägrat Ingrid Andersdotter i Gåsedalen under Ammedalen. Tore saknar medel och avstraffas med sex resors gatlopp.

Länssmannen Jöns Holtz hade instämbt her för heradtzrätten effterskrefne för kongl sakefaldh äro effter ågången domb dömbde her förleden tingh och icke hafwa betalt kongl. sackörer, som är Hans Andersson på Buuhråhs marck, rester 9 daler slette, Börta Nielsdotter för begångit lägerssmåhl med een ächta gifft man nembligen Siman i Bossekierr at bötha 40 daler. Heremot mötte föreskrefne Börta Nielssdotters fadher och sade, at hans dotter Börta hadhe tient Andhers Larsson i Oddwahl för amma till hans lille barn, dock för hennes otroheet skuldh haar hon måst rymma landet och weet intet huar hon är at finna.

Toredh i Näfwerkier een ächta gifft man för begångit legersmåhl medh et ogifft quinfolck Ingri Andersdotter i Gåssedahlen stodh sitt straff med gatulåpp effter den suenska straffordningen.

27. Fogden stämmer 5 bönder på Orust för obetald skatt. Bönderna är Arvid i Bua RÖ, Truls (Jonsson) i Nedre Strand, Henrik i Hagen TE, Tore (Börjesson) i Nävrekärr och Jöns (Sörensson) i Kårtvet.

Cronones befaldningzman hade instembt her för rätten vnderskrefne böndher, som är först Arfued i Bua, som bor på ¼ hemman, rester bådhe till kongl. mt. sampt grefuen för vnderbemälte åhr nembligen dee extraordinarie ränttor för anno 1667 till kongen 3 daler 4 skilling, pro anno 1668 3 daler 15 öre, ordinarie ränttor pro anno 1666 29 öre, anno 1668 1 daler, giör tillsammans 8 daler 1 mark 14 shilling.

Item Trulss i Neder Strandh för 1/8 part jbidem rest till kongen pro anno 1667 --- 1668 ---. Till hans greflige excellentz dee ordinarie ränttor pro anno 1668 --- 1667 ---. Hindrick i Hagen ½ hemman rester på sakefaldh pro anno 1667 6 daler. Extraordinarie ränttor 1 daler 27 öre. Toredh i Näfuerkerr 1 skattegård extraordinarie ränttor pro anno 1668 4 daler 3 öre.

Jöns i Kårtued 1 cronehemman, rester pro anno 1668 extra ordinarie skatter 3 daler 23 öre.

Folke Almegius